far och mor har haft covid..H hapazard skrev:Ja. när jag liten var jag hemma om jag hade feber, och då ofta hos mina morföräldrar, strunt samma att morfar var närmare 80 och hade dåligt hjärta. Idag är jag rädd att lämna barnen snorig hos mina 60 åriga föräldrar...
Så här 1.5 år senare är far inte bra än.. Så att lämna barn som har syskon som går i skola där endast 8 av 22 barn är på plats i klassen känns oroande..
far har gått från en riktigt bra karl vad det gäller fysik till att gå med hunden ca 3 km om dagen... Och sedan somna i fotöljen..
Så jag tror jag gör rätt som inte låter barnen vara där.. på så sätt kanske vi alla kan få ha farmor och farfar kvar några år till i livet..
Jo, min pappa på 80+ är i dåligt skick (problem med lungorna) och har inte haft Covid, skulle han fått det så skulle han nog inte vara med oss idag. Förstått att många äldre har drabbats hårt av covid, som du beskriver, tappat orken helt. Nu har min pappa gjort det av andra anledningar än covid, men det är inte jättemånga år sen han tex kunde fälla ett träd. När jag pratade med honom häromdan så är det ett styrkeprov att gå till brevlådan 20m från huset. Har man problem med lungorna är covid-risken ett Damoklessvärd. Så för de utsatta är det fortfarande samma allvar som tidigare. Man vet inte hur bra vaccinet biter.Maskintok skrev:
Det är detta många glömmer tror jag. Många tänker att "jag och barnen" klarar oss. Men glömmer att endel kanske måste ta han om eller bor med personer som är i en extrem riskgrupp. Det kan ju handla både om en äldre medarbetare, dennes respektive, sjuka föräldrar som man måste hjälpa regelbundet, eller även yngre personer med underliggande sjukdom. För egen del, även om ju åren tickar på, är jag inte orolig och har inte varit det. Det jag är orolig för är att smitta någon som är svag.
Generellt tänker jag att regler om karantän och vaccinationer inte är för sin egen skull utan för samhällets och de svaga individernas skull. Även om man själv klarar sig om man får Covid så drabbas ju samhället i det att får många det på en gång så får vården svårt att hinna med, vårdplatser som skulle gått till människor med problem får istället gå till friska som skitit i att vaccinera sig eller skickat sjuka barn till dagis. Här tror jag många tänker fel. Det är inte för barnens skull de ska vara hemma. Det är för samhället och de svagas skull...
Så hoppas din pappa får lite ork tillbaka. Och att alla andra mor och farföräldrar klarar de förhoppningsvis sista månaderna, och att vi efter sommaren är tillbaka i något slags normaltillstånd...
Jag hoppas att din far får hjälp med lungorna så att tillvaron blir mänsklig.J JohanLun skrev:
Ja detta med covid har för min del alltid varit att ta vaccin och hålla avstånd mer än vanligt för att skydda andra.. Inte mig själv..
Det är därför man blir förbannad när folk skiter fullständigt i att anpassa sig efter regler eller situation..
Tack för omtanken, tyvärr är det bara att det ska bli sämre så långsamt som möjligt och undvika att få covid eller liknande. Bättre kan det aldrig bli för honom. Så det där med träden, det får jag och brorsan fixa, tur det är liten tomt och få träd, för jag är inte nån hejare på att fälla träd. Men det måste vara skitjobbigt att sitta och titta ut genom fönstret och se allt man kunde göra vara ogjort. Nå. Jag hoppas som sagt att alla som drabbats av covid eller riskerar göra det kommer klara sig så bra som möjligt ur detta. För de som har nåt hälsoproblem är det tyvärr långt ifrån över. Och vi som sitter vid en dator och knappar som arbete kan gott sitta kvar hemma ett tag till för att underlätta för de som måste vara på jobbet - de får det ju mindre trångt på pendeltåg och bussar om vi håller oss hemma. På tal om det så är sonen hemma med snuva och frun har feber. Och jag kunde inte hälsa på föräldrarna denna helgen heller. Skit det. Sist vi sågs var i julas. Tur min bror inte har barn och kan ställa upp för dem.Maskintok skrev:
kände en man som sakta tynande bort i kol.J JohanLun skrev:
(kronisk obstruktiv lungsjukdom)..
Han dog i sömnen men sakta sakta så blev det värre..
han försökte att hålla på men till slut så bara satt han och syrgas behövdes på slutet..
hamnade på sjukhus... Och fick då lunginflammation och avled..
Ja det måste vara ett elände för psyket att se allt men inget kunna göra..
Tur att han har 2 grabbar som hjälper honom.
det är det inte alla som har, så det får ni en dunk i ryggen för sträck på er.
Jag är glad att jag har det jobb jag har..J JohanLun skrev:
ute i skogen oavsett snuva eller frisk..
Så jag förstår att ni som kan ska egentligen fortsätta jobba hemma..
Tack, ja, det är hemskt att se, har pågått många år och gått bättre än väntat tills nu, men nu senaste halvåret har det varit riktigt elände som jag förstår. Tyvärr vågar jag inte hälsa på så mkt som jag skulle vilja. Vet många som har föräldrar i 80-årsåldern med olika krämpor, för dem är Covid ett riktigt skit.Maskintok skrev:
Jag förstår de som är kring 18-års åldern, när man vill festa och tycker 2 år är mycket. Men 2 år för en 18 åring är förvisso procentuellt sett mycket. Men sett till kvarvarande livstid är 2 år för en 80 åring betydligt mer. Att vänta 2 år med fest är jobbigt, men att förlora 2 år eller dö när man är 80 är värre...
Ja inställningen till dödshjälp ändrades efter de syner man såg , den saken är klar.Maskintok skrev:
Det är lite värre när de bor så långt bort.MariaiÖstergötland skrev:
Mor- och farföräldrar är nog guld värt många gånger, men i pandemitider tror jag det varit svårt för många pga ökad oro. I mitt fall har vi närmsta släktingarna 40 mil bort och resterande 60 mil bort så vi är on our own kan man lugnt säga.
Där har vi ju verkligen tur i allt, mina föräldrar är inte överhuvudtaget oroliga och kör på. Hade de resonerat som så att de inte skulle träffa småbarn alls så hade de förlorat de viktigaste 2 åren för att knyta banden. Till och med min farmor på typ 90 bast tänker likadant, hon kan ju dö i morgon så om hon inte tar chansen nu får hon aldrig den.
Mina bor ju bara 160 meter från oss och brorsan 150 så vi är typ samlade
Men nu verkar det som att alla fröknar har tagit en omgång så det bör vara "lugnt" ett tag till.
Det låter bra , ingen av mina eller fruns föräldrar har fått en naturlig död , olyckor och sjukdomar och det har varit svåra stunder för oss båda. Det är viktigt att ta väl vara på tiden man får tillsammans med de äldre , när de försvunnit är det försent att tala om hur mycket man tycker om dem .Rkarlsson skrev:Mina bor ju bara 160 meter från oss och brorsan 150 så vi är typ samlade
Det stämmer. De ångrar sig oftast sista tiden över att de antingen struntat i sin familj eller inte tagit sig tiden. Men det är väl så dags när det är nära slutet. Tråkigt med olyckor och sjukdomar.galento skrev:
Om man inte vågar vara inomhus så se till att träffas utomhus, gamlingarna behöver det. Vi har löst det så för nån släkting som inte vill komma in, så vi träffas i lekpark istället.
Bra tanke... sålänge de gamla orkar gå ut... Vi har kört så på sommaren, då har vi kunnat vara på landet och sitta på altanen med några meters mellanrum. Men nu är det för kallt ute för mig far. Men, för många andra funkar nog tipset!Rkarlsson skrev:
Kalas för pågen har vi kört för alla inne i en stor park, mycket uppskattat =) Sist hyrde vi en "trafikskola" inhägnat område med vägar, skyltar och småhus. Så kunde ändå båda sidor träffas.J JohanLun skrev:
Men det är ganska kallt så det blir inte en halvdag hehe.
Vi klarade oss knappt 11,5 skoldagar innan det var dags igen. Blev ditringd av mellandotterns skola som sa att hon mådde illa. Hämtade ut en grönaktig unge som direkt sprang in på toa och kräktes. Sedan legat däckad på soffan hela dagen. Men den här typen av vabb är ju självklar och inte det min tråd initialt handlade om.
hon får krya på sig.Vi klarade oss knappt 11,5 skoldagar innan det var dags igen. Blev ditringd av mellandotterns skola som sa att hon mådde illa. Hämtade ut en grönaktig unge som direkt sprang in på toa och kräktes. Sedan legat däckad på soffan hela dagen. Men den här typen av vabb är ju självklar och inte det min tråd initialt handlade om.