Om vi skaffar en bekymmerslös lägenhet av något slag, ska en mängd prylar, verktyg, maskiner, inventarier mm säljas.
Å andra sidan får vi in några miljoner, som kan användas till något nytt så här på ålderns höst.
Barnen klarar sig väl själva.
Har segelbåt på Vänern sedan 19 år tillbaks. Det börjar att ta emot. Liten stroke o TIA i vintras har satt sina spår.
Så vi kikar på mindre husbil i stället.
- Huset av halvtimmer vi har är väl underhållet. Och funkar bra med bl a större täljstensugn som huvudsaklig uppvärmningskälla.
Nytt yttertak för några år sedan. Det som är p g närmaste åren är väl ommålning.
Och ny ägare byter säkert ytskikten inomhus.
Men allt detta kan man ta efterhand i lugn o ro.
Just det senare är väl det man vill ha.
- Huset ligger enskild ute på vischan i en skogskant ovan en dalgång med bl a fågel vatten.
Grannar finns på behörigt avstånd, så en morgondrill generar ingen.
Å andra sidan får vi in några miljoner, som kan användas till något nytt så här på ålderns höst.
Barnen klarar sig väl själva.
Har segelbåt på Vänern sedan 19 år tillbaks. Det börjar att ta emot. Liten stroke o TIA i vintras har satt sina spår.
Så vi kikar på mindre husbil i stället.
- Huset av halvtimmer vi har är väl underhållet. Och funkar bra med bl a större täljstensugn som huvudsaklig uppvärmningskälla.
Nytt yttertak för några år sedan. Det som är p g närmaste åren är väl ommålning.
Och ny ägare byter säkert ytskikten inomhus.
Men allt detta kan man ta efterhand i lugn o ro.
Just det senare är väl det man vill ha.
- Huset ligger enskild ute på vischan i en skogskant ovan en dalgång med bl a fågel vatten.
Grannar finns på behörigt avstånd, så en morgondrill generar ingen.
Redigerat:
Det där med enplan kan jag bara hålla med om. Inget man funderar på i yngre år, men när det börjar bli jobbigt i långa trappor märker man av det.P-plats skrev:
Hej
Jag känner igen mångas berättelser i att man ger sig på för många saker samtidigt för att skapa ”drömmen” som man inte har förmåga att slutföra.
Om det påverkar dig för mycket skulle jag sälja!
Alternativet är att samla släkt och vänner under några intensiva veckor och åtgärda det som verkligen behövs och skjuta på allt annat, det för att kunna sälja eller stå ut att bo.
Det kräver att även barn och partner är med på tåget och förstår att det krävs stora uppoffringar tex att barnen får leka själva i trädgården eller hjälpa till om de kan och att den i familjen som är bäst lämpad sköter matlagning och all service till alla de som jobbar.
En liten annan spaning just kring att köpa ett renoveringsobjekt, är att säljarens ”vinst” ofta motsvarar underhållsskulden på huset. Samma som många brf som har orimligt låg avgift men stora underhållskostnader framför sig..
Det finns sällan några gratispengar i hus, bara boendekostnader.
/ Björkskär
Jag känner igen mångas berättelser i att man ger sig på för många saker samtidigt för att skapa ”drömmen” som man inte har förmåga att slutföra.
Om det påverkar dig för mycket skulle jag sälja!
Alternativet är att samla släkt och vänner under några intensiva veckor och åtgärda det som verkligen behövs och skjuta på allt annat, det för att kunna sälja eller stå ut att bo.
Det kräver att även barn och partner är med på tåget och förstår att det krävs stora uppoffringar tex att barnen får leka själva i trädgården eller hjälpa till om de kan och att den i familjen som är bäst lämpad sköter matlagning och all service till alla de som jobbar.
En liten annan spaning just kring att köpa ett renoveringsobjekt, är att säljarens ”vinst” ofta motsvarar underhållsskulden på huset. Samma som många brf som har orimligt låg avgift men stora underhållskostnader framför sig..
Det finns sällan några gratispengar i hus, bara boendekostnader.
/ Björkskär
Kan man släppa på pressen att få allt klart och tip-top så fungerar det, det är min erfarenhet. Vi byggde till vårt hus för att vi fick fler barn och efter det så mådde jag nästan illa när jag såg bil med släpvagn fylld med virke 
15 år senare köpte vi ett förfallet ödehus som krävde otroligt mycket arbete, men det visade sig bara vara roligt då det bara var att lämna och åka hem utan att ha den där pressen att det skulle vara klart.
15 år senare köpte vi ett förfallet ödehus som krävde otroligt mycket arbete, men det visade sig bara vara roligt då det bara var att lämna och åka hem utan att ha den där pressen att det skulle vara klart.
Har du rannsakat dig själv och gått till botten med vad det är i området som du inte diggar? Dvs något som kan komma att ändras över tid, eller är det grannar och vibe generellt som inte är din kopp te?H HusOwnerWhiteHouse skrev:
Jag renoverade själv över 5-7 år och det var ingen dans på rosor alla gånger, och det tror jag de flesta säger som gjort mer omfattande ingrepp. Man tappar suget emellanåt. Så kanske låta det landa några månader efter semestern och ger magkänslan att det fortfarande är fel, ja då får du kanske fundera på plan b?
Hoppas jag inte går på för hårt nu:H HusOwnerWhiteHouse skrev:
Du saknar kunskap om både badrum och takbygge. Du saknar antagligen ekonomi för att bygga på ett rationellt sätt. Får ett intryck att du bygger, och undersöker efteråt om du byggt rätt.
Du kommer hem från semestern med vm-fotboll, öl och bad till detta hus, samt banklån och jobb.
Sånt här är inte för alla. Fodrar glöd och envishet, samt inte minst fysisk styrka.
Steg 2: Tänk dig själv instuvad i en ny lägenhet med alla din verktyg. Eller inflyttad i ett likvärdigt hus i samma prisklass. Visionera försäljning, visningar och flyttbilar.
Hus o renovering är inte för alla, men man lär sig efterhand. Som flera skrivit trivs man inte i området är det inget som kommer att ändras. För mig låter det som- sälj, o se det som en bra lärdom.
Jag har renoverat 3 hus. Det första i 10 år, det andra i 6. Det 3:e och sista huset i 4. Det är lätt att tappa modet när allt bråte ligger överallt och det känns som om det aldrig blir klart. Man måste vara rätt funtad för att lägga ner all sin fritid på att få drömboendet. Man måste vara hungrig på att skapa och se vad framtiden kan ge. För min del var det de ständiga prisuppgångarna som stimulerade mig och gav mig kraft. Nu bor jag i ett mycket flott område med minimala lån eftersom jag gjort nästan allt själv med frun. Att frun är lika intresserad är ett måste. Utan det hade jag gett upp. Att stå och beundra det man byggt och skapat är mycket givande för oss båda. Om du inte känner igen dig i mitt driv så fundera på vad det var som fick dig att börja. Känner du inget driv längre eller glädje av småstegen man tar i en renovering så kanske överväg att sälja. Slit inte livet ur dig. Det är det inte värt. Jag vet inte om mitt inlägg hjälpte men hoppas du kommer fram till rätt beslut. Vilket är: att du trivs med livet oavsett det är med eller utan ditt projekt. Lycka till❤️H HusOwnerWhiteHouse skrev:
Innan vi flyttade in i huset 2009 (mina morföräldrars hus) sa vi att toa på övervåningen var nr 1. Vi har fortfarande ingen toa. Rummet finns men inte stolen/handfatet osv.
Slet ut övervåningen och gjorde 2 rum. Sen slet jag ut allt igen för att göra 3 rum.
2015 satt jag reglarna för innertak, en av dessa satt jag fast i ytterändarna, sen satt den så i 5år...... Gjorde ett ryck och fick tre kompletta rum. Dock inte toan då...
Slet ut övervåningen och gjorde 2 rum. Sen slet jag ut allt igen för att göra 3 rum.
2015 satt jag reglarna för innertak, en av dessa satt jag fast i ytterändarna, sen satt den så i 5år...... Gjorde ett ryck och fick tre kompletta rum. Dock inte toan då...