Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Exakt så sade man 1950-1989 också om 1920-talets börskrasch och krügerkrisen. Depressioner återkommer alltid i cykler. Så nej. Det är absolut inte mindre relevant att titta 25 år tillbaka än att titta på igår.
Din metod är egentligen en räntelåsning som kan ge extra avkastning beroende på ränteläget. Jag personligen har dock inga problem att betala några hundra om året för att VETA att vad som än händer så har jag xxxx kronors månadskostnad. Sparande och amortering sköter jag på annat sätt.
Din metod är egentligen en räntelåsning som kan ge extra avkastning beroende på ränteläget. Jag personligen har dock inga problem att betala några hundra om året för att VETA att vad som än händer så har jag xxxx kronors månadskostnad. Sparande och amortering sköter jag på annat sätt.
Om du har ett så litet lån att skillnaden mellan rörlig och de längsta bindningstiderna bara är några hundralappar på ett år så kvittar det väl i det flesta fall vad du väljer. Jag har en bekant som konstant oroar sig för högre räntor, börskrascher och bostadsbubblor och han sover tryggt när han har bundna lån så mår man bra av det ska man självklart välja bundet.Cancerman_777 skrev:
Men annars så har rörligt historiskt, precis som tidigare påpekats, varit billigast över tid så har man marginaler och inte lider av svaga nerver så skulle jag hellre rekommendera rörligt + en buffert.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Det handlar inte endast om att sova bra. Det handlar också om att inte blotta sig mer än nödvändigt för risker.mr_bygg skrev:
TS hade en liten skuld, så varför då riskera någonting? Jag tror det är få som struntar i säkerhetsbältet bara för att de sparar några sekunder vid varje in- och urstigning, även om de historiskt sett aldrig krockat...och historiskt så lönar det sig säkert någon timme till flera timmar under ett liv.
Personligen tycker jag att din jämförelse med rörliga lån och att strunta i att använda bilbälte är obegriplig. Helt enkelt två skilda saker och förhoppningsvis olika resonemanget bakom beslutet att välja det ena eller det andra hos de flesta personer.Cancerman_777 skrev:
Självklart bör man göra en riskbedömning när man tar ett lån och/eller väljer bindningstid. Är man ute efter trygghet och har ett behov av att alltid veta sin månadskostnad oavsett om det blir dyrare över tid så väljer man bundet. Tycker man att det är värt risken att få en lägre räntekostnad och vara flexiblare så väljer man rörligt.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 573 inlägg
Det du skriver är ju just att "sova bättre".
Trygghet vs optimering.
Särskilt om man har ett litet lån så är det rätt osannolikt att man skulle gå i personlig konkurs även om räntan stiger. Faktum är ju att även om alldelels för många blev satta i obestånd i början av 90-talet så var det ändå väldigt få rent numerärt...de flesta klarade även 600% ränta,eftersom den itne var det så många dagar och även om räntan blev väldigt hög medelmässigt för de med rörliga lån så klarade de allra flesta av även detta.
Och har man i det läget amorterat ned lånen och/eller satt av en ordentlig buffert så har man ju definitivt förutsättningarna.
Men som sagt det handlar, särkskilt vid dagens nivåer, mer om hur man är lagd (trygghet med en i dagsläget billig försäkrngspremie eller optimera med så låg ränta som möjligt (och en lite högre buffert)). Är det flera procentenheter mellan längre bindning och kortare så är det en fråga som ställs mer på sin spets, som sagt idag är det inte så stora skillnader...
/K
Trygghet vs optimering.
Särskilt om man har ett litet lån så är det rätt osannolikt att man skulle gå i personlig konkurs även om räntan stiger. Faktum är ju att även om alldelels för många blev satta i obestånd i början av 90-talet så var det ändå väldigt få rent numerärt...de flesta klarade även 600% ränta,eftersom den itne var det så många dagar och även om räntan blev väldigt hög medelmässigt för de med rörliga lån så klarade de allra flesta av även detta.
Och har man i det läget amorterat ned lånen och/eller satt av en ordentlig buffert så har man ju definitivt förutsättningarna.
Men som sagt det handlar, särkskilt vid dagens nivåer, mer om hur man är lagd (trygghet med en i dagsläget billig försäkrngspremie eller optimera med så låg ränta som möjligt (och en lite högre buffert)). Är det flera procentenheter mellan längre bindning och kortare så är det en fråga som ställs mer på sin spets, som sagt idag är det inte så stora skillnader...
/K
Om man tittar på den historiska räntan och den "lilla" finanskrisen 2008/2009 så var 3-mån boräntan nere på 1,55% (alltså lägre än idag) i mitten av april 2009 som lägst, sedan stack den upp som mest i sluet av 2011 till 4,89% på 2,5 år (en ökning på 3,34% enheter) innan den dalade igen. En orsak är att de flesta blev överbelånade så att det påverkade marknaden, idag är säkerligen en högre del överbelånade och 3-mån räntan har c:a 55% av alla låntagare. Detta leder till att tröskeln inte är lika stor som 2011 vid höjning innan smärtgränsen nås, gränsen kanske finns vid 3% denna gång innan det börjar svida och inflationen tappar fart. Om man räknar med att det ytterligare blir en sänkning hos bankerna i början på 2015 gällande 3-mån (på -0,10-0,25) enheter samt att höjningen startar i mitten på 2015 och stagnerar sedan om 2,5 år samt sedan dalar igen pga av en tredje finanskris (om den kommer). Då går det ganska jämt ut med att ligga kvar på 3-mån eller att binda på 5år (SBAB´s referensränta på 2,10). Går räntan upp högre än till 3% och ligger sedan kvar eller ökar pga att ingen tredje finanskris kommer så kommer man att tjäna på att lägga om till 5 år. Detta beror också på vad man har för ränta idag på 3-mån, räknat på detta så är det från 1,78 (3-mån) till 2,10 (5 år), har du högre än 1,78 och inte kan få ner den mer så tjänar du ännu mer på att binda till 2,10%.
Man kan också räkna på vad man kan tjäna på att ligga kvar på 3-mån under 5 år och risken vad man kan förlora. Ju större lån så kan det svida rejält att ligga kvar på 3-mån om räntan sticker iväg mot vad man skulle tjänat mot att ligga kvar.
(ref. handelsbankens statistik)
Man kan också räkna på vad man kan tjäna på att ligga kvar på 3-mån under 5 år och risken vad man kan förlora. Ju större lån så kan det svida rejält att ligga kvar på 3-mån om räntan sticker iväg mot vad man skulle tjänat mot att ligga kvar.
(ref. handelsbankens statistik)
Redigerat:
Klaskarlsson skriver att många klarade 600% - Ja det är riktigt, MEN på 90-talet sattes räntan dag-för-dag! Om du idag, vid motsvarande situation, blev tvungen att binda t.ex. 4 MSEK till 600% ränta i 3 månader, så är jag övertygad om att det blir problem.
Jag tänker också som många skriver att rörlig med buffert verkar bäst för mig, men det är nästan mest pga vad som kommer hända när 5 år gått om man nu bundit på så lång tid. Då får man ju en rejäl ökning direkt om man ska binda om eller gå över till rörligt. Många verkar resonera som om kostnaden är fast när man väl bundit den, men den har ju just en bindningstid och sen blir det andra bullar. Så helt gott borde man inte kunna sova om man är lagd åt det hållet.
Var inte så säker på det. Det finns faktiskt exempel på att folk fått gå från sina hus/lägenheter för att värdet sjunkit så mycket att det inte gått att rädda lånen. Att låna pengar är ingen rättighet, utan går bara bra så länge det finns någon (oftast bank) som ser en möjlighet att tjäna pengar.Om långivarna måste låna upp till flera hundra % ränta, så kan man vara säker på att de inte lånar ut till 5%. Om man väljer att binda på 3 månader eller 10 år spelar ju ingen roll för principen att när tiden gått ut, så kan lånet sägas upp helt eller få dramatiskt ändrade villkor. Som den "gamling" jag är, VET jag (=var med) vad som hände 1968 (Sovjet invaderar Tjeckoslovakien), 1975 (oljekrisen) när folk struntade i att betala avgiften/hyran till BRF för att BRF gratis skulle ta tillbaka lägenheten, 1989 (Murens fall i Berlin). 1993 (Bostadsbubblan spricker, Kronan och räntan skenar), 2000 (Börsen, främst IT-bolagen kraschar), 2008 ( USA i kris.......RetepG skrev:
Det finns ett antal mindre kriser också, men där har det "blåst över" snabbt. Dessa kriser kan vi normalt inte förutse i detalj, utan vi får gissa vad som kommer i framtiden. Med tanke på historien, så bör man kanske tänka sig för både 1 och 2 gånger hur man gör med lånade pengar. Sunt förnuft, bankerna själva och ledande ekonomer förordar ju att sprida sina risker d.v.s. dela upp lånen och se till att det blir variation i bindning/omsättningsdatum.
Då vid 90- talskrisen så var styrräntan upp i 500% och tom 5000% i någon dag. men de faktiska räntor som debiterades till privatpersoner var aldrig så höga, ens på rörliga lån. Jag själv hade ex. ett billån via min arbetsgivare som var kopplat till Stibor. Det gick upp från en normalnivå på typ 12% till 24%, under en kort tid.
Det stämmer att det nog var relativt få som tvingades bort från hus och hem. Men bankerna hanterade i många fall kunderna väldigt bra också. Jag hade en kollega som genom dåliga beslut var ägare till en bostadsrätt, och en villa till ett totalt värde av drygt två miljoner, 100% belåning. De tvingades lämna över båda till banken med en förlust på ca 1,2 miljoner. Vet att kollegan byggde upp argumentation inför förhandlingen med banken om att försöka få skriva ner förlustlånet med några hundratusen. Kom till banken som direkt föreslog en lösning där banken tog på sig 1,1 milj. av förlusten, och ville låna ut igen så att de kunde köpa en ny villa till ett pris de hade råd med. Så de fick flytta till en något mindre bostad, och fick betala av på ett förlustlån på 100'.
Banken är inte intresserad av att en kund blir stående med skulder som aldrig kan betalas. Det blir bara en surdeg för banken att försöka med lönlösa indrivningsförsök. Bättre då att snabbt få kunden på fötter igen, så att kunden åter blir en lönsam kund för banken. Man kan ju misstänka att man som kund dessutom blir rätt trogen efter en sådan upplevelse.
Det stämmer att det nog var relativt få som tvingades bort från hus och hem. Men bankerna hanterade i många fall kunderna väldigt bra också. Jag hade en kollega som genom dåliga beslut var ägare till en bostadsrätt, och en villa till ett totalt värde av drygt två miljoner, 100% belåning. De tvingades lämna över båda till banken med en förlust på ca 1,2 miljoner. Vet att kollegan byggde upp argumentation inför förhandlingen med banken om att försöka få skriva ner förlustlånet med några hundratusen. Kom till banken som direkt föreslog en lösning där banken tog på sig 1,1 milj. av förlusten, och ville låna ut igen så att de kunde köpa en ny villa till ett pris de hade råd med. Så de fick flytta till en något mindre bostad, och fick betala av på ett förlustlån på 100'.
Banken är inte intresserad av att en kund blir stående med skulder som aldrig kan betalas. Det blir bara en surdeg för banken att försöka med lönlösa indrivningsförsök. Bättre då att snabbt få kunden på fötter igen, så att kunden åter blir en lönsam kund för banken. Man kan ju misstänka att man som kund dessutom blir rätt trogen efter en sådan upplevelse.
Även 24% under 3 månader för ett lån på 4 MSEK känns för de flesta. Att banken är mån om att kunderna kan betala i fortsättningen är ju sant, men att t.ex. övernattningslägenheter och fritidshus kan ryka är ju ett faktum.
Å andra sidan hade jag en kompis då som i exakt samma situation blev sittande med 1 miljon i skuld (vilket var e REJÄL summa då), och fortfarande 10 år efteråt hade införsel från kronofogden...hempularen skrev:
Allt handlar i slutänden om en kalkylerad risk där man utifrån sina egna förutsättningar får avgöra vad som är bäst. Tror man på en sprickande bostadsbubbla och 500% ränta i framtiden så agerar man utifrån det. Tycker man att det är mindre sannolikt så kanske man har en annan plan.