Om man äger eller arrenderar en mark ser jag det som självklart att man skall få hängna in den och ha betande djur där!
Sen kan man ju ta hänsyn till folk som vill njuta av naturen, finns det inget att beta nere vid stranden behöver man kanske inte stängsla hela vägen ner, är dock ett smidigt sätt att ge djuren tillgång till vatten, förutsätter förståss att det är sötvatten.
Om man som besökare går in i en stängslad hage ser jag det som självklart att det kan finnas betnde djur där, inser man inte det kanske man skall stanna hemma på den trygga asfalten.
Oftast är det inte farligt att gå in, men man skall ALLTID ha respekt för djur på bete.
Sen kan man ju ta hänsyn till folk som vill njuta av naturen, finns det inget att beta nere vid stranden behöver man kanske inte stängsla hela vägen ner, är dock ett smidigt sätt att ge djuren tillgång till vatten, förutsätter förståss att det är sötvatten.
Om man som besökare går in i en stängslad hage ser jag det som självklart att det kan finnas betnde djur där, inser man inte det kanske man skall stanna hemma på den trygga asfalten.
Oftast är det inte farligt att gå in, men man skall ALLTID ha respekt för djur på bete.
Zixten beskriver hur han ser det men andra ser det annorlunda och det finns inga regler, bara anvisningar utan laga kraft.
År 2009 infördes ändringar i miljöbalkens strandskyddsregler. Tidigare gick det att få dispens för komplementbyggnader om dessa förlades längre bort från stranden än huvudbyggnaden. År 2005 kom förslag till ändrade regler. Nu skulle möjligheten till dispens för komplementbyggnader längre bort försvinna, istället föreslogs att dispens inte skulle krävas för komplementbyggnad vars bortersta del lades mindre än 25 meter från huvudbyggnaden, förutsatt att avståndet till stranden var minst 25 meter. Detta ströks i departementspromemorian Ds 2008:21. Nu medgavs bara komplementbyggnad vars bortersta del låg mindre än femton meter från huvudbyggnaden. Avståndet till stranden skulle fortfarande vara 25 meter. Lagen blev enligt promemorian. Den enda kommentaren i promemorian (s. 73) är: För att undvika en omotiverad utökning av det privatiserade området bör dock det tidigare föreslagna avståndet från huvudbyggnaden, 25 meter, begränsas till 15 meter.
Om man antar att huvudbyggnaden ryms inom en cirkel med fem meters radie så innebär det lagfästa alternativet att mindre än hälften (4/9) av den tidigare föreslagna ytan kan disponeras av fastighetsägaren för att uppföra komplementbyggnad. I de flesta fall saknas möjlighet till dispens, i synnerhet som bedömningen av "särskilda" skäl i praktiken behandlas som om kravet vore "synnerliga" skäl. Man kan vända på frågeställningen och undra vad som motiverade förslaget om 25 meters avstånd. Varför skulle fastighetsägare åtnuta den lättnaden? Var det bara praktiska skäl eller låg det någon tanke om en hypotetisk förfoganderätt för fastighetsinnehavaren bakom?
Syftet med regeln som den blev är uppenbarligen att utöka det allemansrättsliga förfogandet över fastigheten i förhållande till vad som gällt tidigare. Det må så vara att allemansrätt grundar sig på sedvana men var fanns den här regeln, om än oskriven, för tvåhundra år sedan - eller kring 1850 för att ta tiden efter det att byarna splittrades genom skiftesreformerna? Alltså finns det något utöver sedvanan som motiverar inskränkningen i fastighetsägarens förfoganderätt. Detta och på vad detta grundar sig sägs aldrig rent ut. Samma krafter verkar för att ändra avvägningen mellan annan pågående markanvändning som bete och det allemansrättsliga ianspråktagandet. Allemansrätten är en princip som motiveras med sedvana men som kan ges ett alltmer utökat innehåll utan att några motargument medges annat än obsoleta metafysiska rättigheter. Den avvägning enligt proportionalitetsprincipen som infördes i paragrafen om egendomsskydd i RF 2:18 avskaffades genom att miljöbalkens regler enligt 7:25 och 7:26 förutsätter att prioriteringen till förmån för allemansrätten är gjord à priori och att någon verklig prövning därför inte behöver ske i det enskilda fallet.
År 2009 infördes ändringar i miljöbalkens strandskyddsregler. Tidigare gick det att få dispens för komplementbyggnader om dessa förlades längre bort från stranden än huvudbyggnaden. År 2005 kom förslag till ändrade regler. Nu skulle möjligheten till dispens för komplementbyggnader längre bort försvinna, istället föreslogs att dispens inte skulle krävas för komplementbyggnad vars bortersta del lades mindre än 25 meter från huvudbyggnaden, förutsatt att avståndet till stranden var minst 25 meter. Detta ströks i departementspromemorian Ds 2008:21. Nu medgavs bara komplementbyggnad vars bortersta del låg mindre än femton meter från huvudbyggnaden. Avståndet till stranden skulle fortfarande vara 25 meter. Lagen blev enligt promemorian. Den enda kommentaren i promemorian (s. 73) är: För att undvika en omotiverad utökning av det privatiserade området bör dock det tidigare föreslagna avståndet från huvudbyggnaden, 25 meter, begränsas till 15 meter.
Om man antar att huvudbyggnaden ryms inom en cirkel med fem meters radie så innebär det lagfästa alternativet att mindre än hälften (4/9) av den tidigare föreslagna ytan kan disponeras av fastighetsägaren för att uppföra komplementbyggnad. I de flesta fall saknas möjlighet till dispens, i synnerhet som bedömningen av "särskilda" skäl i praktiken behandlas som om kravet vore "synnerliga" skäl. Man kan vända på frågeställningen och undra vad som motiverade förslaget om 25 meters avstånd. Varför skulle fastighetsägare åtnuta den lättnaden? Var det bara praktiska skäl eller låg det någon tanke om en hypotetisk förfoganderätt för fastighetsinnehavaren bakom?
Syftet med regeln som den blev är uppenbarligen att utöka det allemansrättsliga förfogandet över fastigheten i förhållande till vad som gällt tidigare. Det må så vara att allemansrätt grundar sig på sedvana men var fanns den här regeln, om än oskriven, för tvåhundra år sedan - eller kring 1850 för att ta tiden efter det att byarna splittrades genom skiftesreformerna? Alltså finns det något utöver sedvanan som motiverar inskränkningen i fastighetsägarens förfoganderätt. Detta och på vad detta grundar sig sägs aldrig rent ut. Samma krafter verkar för att ändra avvägningen mellan annan pågående markanvändning som bete och det allemansrättsliga ianspråktagandet. Allemansrätten är en princip som motiveras med sedvana men som kan ges ett alltmer utökat innehåll utan att några motargument medges annat än obsoleta metafysiska rättigheter. Den avvägning enligt proportionalitetsprincipen som infördes i paragrafen om egendomsskydd i RF 2:18 avskaffades genom att miljöbalkens regler enligt 7:25 och 7:26 förutsätter att prioriteringen till förmån för allemansrätten är gjord à priori och att någon verklig prövning därför inte behöver ske i det enskilda fallet.
Redigerat:
Så självklart, inte sant?Fotografen skrev:
Det går utför med mänskligheten. Vi är inte det centrum runt vilket andra arter ska anpassa sig - vi är en art av alla, som ska leva på jorden tillsammans och ta hänsyn till varandra. Att inte det är självklart är skrämmande.
Om lantbrukaren tvingas flytta korna kan de ju gå på sina egna villkor i en annan hage där de allemansrättsliga anspråken på att förfoga över marken är mindre. Kanske att strandängarna växer igen, men det tar ett tag. De personer jag vet har protesterat mot kor i en hage har aldrig och kommer aldrig att åta sig att arbeta med maskinell slyröjning och de eventuella problemen med att bete ej får ske ligger inte inom deras intressesfär. Man kan inte heller skicka dem en faktura för alternativkostnaden att röja maskinellt istället för att låta kor som redan finns i trakten sköta jobbet. Så när det inte kostar något att kräva att korna ska bort, varför skulle dessa personer då avstå från att kräva att få utöva sin allemansrätt ostörda av kor? Det är ju inte dessa personer som har tagit det formella beslutet att korna ska bort, de har bara framfört sina krav på trygghet vid utövandet av allemansrätten. Genom att flytta på korna kan den som råder över marken också säkerställa att inga skadeståndsanspråk reses av den som möter kor och kanske vrickar en fot eller värre vid reträtten.
Jag beskiver en verklig situation där jag har att se fram mot att röja massor med sly och vass därför att bete inte får ske sedan en badgäst klagat hos kommunen. Investeringar i stängsling osv är redan är gjorda och den rörliga kostnaden att släppa ut korna är minimal. Röjningen tar tid, maskiner ska hållas i trim, bensin kostar och är onyttig att andas in. Den reella kostnaden för att ersätta kornas bete med manuell röjning är kanske 15-20 tkr, men den kostnaden går inte att föra vidare.
Jag beskiver en verklig situation där jag har att se fram mot att röja massor med sly och vass därför att bete inte får ske sedan en badgäst klagat hos kommunen. Investeringar i stängsling osv är redan är gjorda och den rörliga kostnaden att släppa ut korna är minimal. Röjningen tar tid, maskiner ska hållas i trim, bensin kostar och är onyttig att andas in. Den reella kostnaden för att ersätta kornas bete med manuell röjning är kanske 15-20 tkr, men den kostnaden går inte att föra vidare.
Du verkar beskriva någon slags parallellt universum.
Det finns inte en chans i h-lvete att någon kan förbjuda mej att ha kor på mina egna strandängar. I så fall skulle allemansrätten kunna användas till att avskaffa allt naturbruk i hela riket, samt ligga till grund för utrotandet av samtliga rovdjur.
Någon har misstolkat Regeringsformen TOTALT.
Vilket lagrum lutar sig kommunen mot om marken är din?
Det finns inte en chans i h-lvete att någon kan förbjuda mej att ha kor på mina egna strandängar. I så fall skulle allemansrätten kunna användas till att avskaffa allt naturbruk i hela riket, samt ligga till grund för utrotandet av samtliga rovdjur.
Någon har misstolkat Regeringsformen TOTALT.
Vilket lagrum lutar sig kommunen mot om marken är din?
Mycke_nu skrev "Det finns inte en chans i h-lvete att någon kan förbjuda mej att ha kor på mina egna strandängar".
Du kan vara lugn! Detta är också innebörden av (bland annat) miljööverdomstolens dom (MÖD 2005:16).
Du kan vara lugn! Detta är också innebörden av (bland annat) miljööverdomstolens dom (MÖD 2005:16).
Vad jag helt kortfattat skrev om Miljöbalken kontra Regeringsformen kan behöva förklaras bättre.
Vad gäller MB 7:25 och 26 säger de att miljöbalkens syften ska uppfyllas men att något intrång/förbud för fastighetsägaren inte får gå längre än att syftet med det allmänna intresset dvs strandskyddet uppnås. Detta innebär att syftet är en orubblig faktor som inte i det enskilda fallet kan vägas mot den enskildes intressen på det vis som regeringsformens egendomsskyddsregel och den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter förutsätter. I den nya version av Plan- och Bygglag som träder i kraft i maj finns proportionalitetsprincipen inskriven som en övergripande regel genom en portalparagraf. Detta saknas i miljöbalken vilket gör det mycket svårt för den enskilde att i ärenden där allemansrätten är inblandad få tillstånd en normal rättslig prövning där intressen vägs mot varandra. För mig spelar det ingen roll om allemansrätten härrör från sedvana eller är en politisk konstruktion från trettiotalet. Inte heller spelar det roll om äganderätten är naturrätt eller består av delrätter där vissa kan minskas pga samhällsintresset, jag är bara angelägen om att ha tillgång till en fri och opartisk rättslig prövning vid behov och att allemansrätten inte ses som en mytisk princip mot vilken inga argument kan föras ovsett omständigheterna.
Vad gäller MB 7:25 och 26 säger de att miljöbalkens syften ska uppfyllas men att något intrång/förbud för fastighetsägaren inte får gå längre än att syftet med det allmänna intresset dvs strandskyddet uppnås. Detta innebär att syftet är en orubblig faktor som inte i det enskilda fallet kan vägas mot den enskildes intressen på det vis som regeringsformens egendomsskyddsregel och den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter förutsätter. I den nya version av Plan- och Bygglag som träder i kraft i maj finns proportionalitetsprincipen inskriven som en övergripande regel genom en portalparagraf. Detta saknas i miljöbalken vilket gör det mycket svårt för den enskilde att i ärenden där allemansrätten är inblandad få tillstånd en normal rättslig prövning där intressen vägs mot varandra. För mig spelar det ingen roll om allemansrätten härrör från sedvana eller är en politisk konstruktion från trettiotalet. Inte heller spelar det roll om äganderätten är naturrätt eller består av delrätter där vissa kan minskas pga samhällsintresset, jag är bara angelägen om att ha tillgång till en fri och opartisk rättslig prövning vid behov och att allemansrätten inte ses som en mytisk princip mot vilken inga argument kan föras ovsett omständigheterna.
Vad gäller just strandskyddet så diskuteras proportionalitetesprincipen ganska ingående i förarbetena till den nya miljöbalken. Anledningen att strandskyddet är ganska begränsat är just denna princip.
Jag tror du oroar dej i onödan.
Jag tror du oroar dej i onödan.
Invändningarna är korrekta. Marken är inte längre min utan övertogs av kommunen för trettio öre kvadratmetern i samband med att jag köpte en tidigare jordbruksfastighet - detta trots att kommunen avstått från förköpsrätt, Varför detta kunde ske är en annan historia som handlar om kommunalt maktspel som jag inte går in på. Sedan kommunen tagit över marken diskuterade jag med kommunstyrelsen om skötseln. De förklarade att de inte kunde avsättta resurser för att sköta den. Eftersom marken landskapsmässigt hänger ihop med mark jag fortfarande äger och igenväxningen förstör det tidigare hävdade strandnära landskapet åtog jag mig att försöka hålla efter sly. En lantbrukare som har djur på angränsande ägor fick lov att låta dessa beta på den nu av kommunen ägda strandängen. Jag ställde upp med material för stängsling och vatten till korna. EU-bidrag utgick. Lantbrukaren lade ned stort arbete på stängsling. Men sedan klagade badgästen och kommunen tillät inte längre bete under sommaren.
Det finns således tre parter, kommunen markägaren, lantbrukaren som äger djuren och jag grannen och förre ägaren som vill se landskapet vårdat och slippa röja maskinellt. Plus den fjärde parten, utövaren av allemansrätten som inte vill passera elstängsel och möta kor. Själva stranden ligger utanför det hägnade området.
Skälet till att kommunen övertog marken var det allemansrättsliga intresset. Samtidigt förstörs landskapsvärden om inte marken sköts, vilket bäst sker genom bete eftersom det är så landskapsbilden uppstått.
Hade markägare och djurhållare varit samma person hade badgästens synpunkter förmodligen inte tillmäts betydelse.
Miljööverdomstolens dom MÖD 2005:16 kan inte ses som ett generellt fritt fram för betande djur inom område som blivit detaljplanelagt, vare sig djurhållningen härrör från tiden före planläggningen eller påbörjats efteråt. Men djurhållning inom detaljplanelagt område är en så grannlaga fråga att den knappast går att diskutera i generella termer.
Det finns således tre parter, kommunen markägaren, lantbrukaren som äger djuren och jag grannen och förre ägaren som vill se landskapet vårdat och slippa röja maskinellt. Plus den fjärde parten, utövaren av allemansrätten som inte vill passera elstängsel och möta kor. Själva stranden ligger utanför det hägnade området.
Skälet till att kommunen övertog marken var det allemansrättsliga intresset. Samtidigt förstörs landskapsvärden om inte marken sköts, vilket bäst sker genom bete eftersom det är så landskapsbilden uppstått.
Hade markägare och djurhållare varit samma person hade badgästens synpunkter förmodligen inte tillmäts betydelse.
Miljööverdomstolens dom MÖD 2005:16 kan inte ses som ett generellt fritt fram för betande djur inom område som blivit detaljplanelagt, vare sig djurhållningen härrör från tiden före planläggningen eller påbörjats efteråt. Men djurhållning inom detaljplanelagt område är en så grannlaga fråga att den knappast går att diskutera i generella termer.
Strandskyddet syftar till att säkerställa allemansrätten. Allemansrätten innbär endast rätt till tillgång till naturen, inte att denna natur skall rensas från olika djur, vare sig det handlar om tama eller vilda sådana.
Anser man att allemansrätten skall utvidgas att innefatta sådana extrema åtgärder så anser jag bestämt att man återigen stöter på proportionalitetsprincipen.
Anser man att allemansrätten skall utvidgas att innefatta sådana extrema åtgärder så anser jag bestämt att man återigen stöter på proportionalitetsprincipen.
Gråsten jag tycker du skall strunta i att röja maskinellt, är det inte din mark så skall du inte behöva ta ansvar för den heller, begär i så fall bra betalt från markägaren.
Om du själv stör dig på att det växer igen så får du titta åt ett annat håll när du går förbi.
Se bara till att sköta din mark som gränsar till området på ett bra sätt, så syns det bättre att kommunens mark växer igen, och kanske att det händer något...
Om du själv stör dig på att det växer igen så får du titta åt ett annat håll när du går förbi.
Se bara till att sköta din mark som gränsar till området på ett bra sätt, så syns det bättre att kommunens mark växer igen, och kanske att det händer något...