allemansrätt kontra betande djur
I post 37 i denna tråd
http://www.byggahus.se/forum/tomter/...ridszon-2.html
nämns att somliga individer anser sig störda i sin utövning av allemansrätt om det finns betande djur vid passage. Djur som betar är ett effektivt och resurssnålt sätt att idka landskapsvård. Nu är landskapsvård inget intresse som kan konkurrera med allemansrätt. I strandskyddslagstiftningen finns numer en målsättning om att biotoper för fauna och flora ska värnas, men det innebär ju inte nödvändigtvis att t ex strandängar ska hindras att växa igen. Jag är intresserad av att få kännedom om strandskyddsärenden eller liknande där betande djur förbjudits pga att tillgängligheten ansågs försvåras.
http://www.byggahus.se/forum/tomter/...ridszon-2.html
nämns att somliga individer anser sig störda i sin utövning av allemansrätt om det finns betande djur vid passage. Djur som betar är ett effektivt och resurssnålt sätt att idka landskapsvård. Nu är landskapsvård inget intresse som kan konkurrera med allemansrätt. I strandskyddslagstiftningen finns numer en målsättning om att biotoper för fauna och flora ska värnas, men det innebär ju inte nödvändigtvis att t ex strandängar ska hindras att växa igen. Jag är intresserad av att få kännedom om strandskyddsärenden eller liknande där betande djur förbjudits pga att tillgängligheten ansågs försvåras.
Jag seglar mycket i Stockholms skärgård. Flera gånger de senaste somrarna har jag blivit hindrad vid nattliga behov att vattna buskarna av att vildsinta kossor valt att ha sin nattplats precis framför båten. :wow:
När man är lite sömndrucken och stämningen är lite nattligt trollskt blir man väldans förvånad.
Jag tycker egentligen att det är både förnuftigt och pittoreskt med frigående djur i landskapet. Har en känsla att det ökar, kommer på fler och fler öar. Lär kossorna lite nattligt hyfs bara.
Förlåt, inget svar på din efterlysning. Bara tankarna som spårade iväg.
När man är lite sömndrucken och stämningen är lite nattligt trollskt blir man väldans förvånad.
Jag tycker egentligen att det är både förnuftigt och pittoreskt med frigående djur i landskapet. Har en känsla att det ökar, kommer på fler och fler öar. Lär kossorna lite nattligt hyfs bara.
Förlåt, inget svar på din efterlysning. Bara tankarna som spårade iväg.
I naturvårdens barndom beslutades att frigående djur, slåtter etc. skulle förbjudas på en ö i skärgården. Detta ledde till allas förvåning att ön växte igen......
Betande djur är en del av kulturlandskapet, att förbjuda dessa skulle på sikt minska den biologiska mångfalden. Dessvärre fyller inte hästar, som ju är vanligare än kor, riktigt samma funktion.
Det bästa förslaget för att komma tillrätta med problemet kossor i vägen kan som tidigare föreslagits, en enkronas smällare (eller, för längre kofria tider, ett s.k smatterband).
Betande djur är en del av kulturlandskapet, att förbjuda dessa skulle på sikt minska den biologiska mångfalden. Dessvärre fyller inte hästar, som ju är vanligare än kor, riktigt samma funktion.
Det bästa förslaget för att komma tillrätta med problemet kossor i vägen kan som tidigare föreslagits, en enkronas smällare (eller, för längre kofria tider, ett s.k smatterband).
Man kan ju prova att polisanmäla....
http://www.skanskan.se/article/2010...2/517/*/stangad-vill-ha-varningsskylt-for-kor
Vi bor rätt nära en annan hage som också är ett naturresarvat och det är roligt att se folk möta korna. Vissa bara går förbi medans andra inte upptäcker flocken och går omkring och pratar vilt och plötligt upptäcker flocken och tvärvänder helt tysta. Men en rolig händelse var för något år sedan när en familj om 4 som tänkte ta en fika i backen och där pappan tar en sväng genom hagen för att kontrollera var korna var. Dom såg lite letande ut så jag frågade om det var så om dom letade efter grillplatsen som just finns i naturresarvatet men nej dom ville bara försäkra sig att korna inte fanns i närheten för dom hade varit med om att (citat) "tre unga han kor" hade varit lite närgångna.
Så nu har vi hon och han kor i hagen. Några tjurkalvar eller tjurar finns inte
http://www.skanskan.se/article/2010...2/517/*/stangad-vill-ha-varningsskylt-for-kor
Vi bor rätt nära en annan hage som också är ett naturresarvat och det är roligt att se folk möta korna. Vissa bara går förbi medans andra inte upptäcker flocken och går omkring och pratar vilt och plötligt upptäcker flocken och tvärvänder helt tysta. Men en rolig händelse var för något år sedan när en familj om 4 som tänkte ta en fika i backen och där pappan tar en sväng genom hagen för att kontrollera var korna var. Dom såg lite letande ut så jag frågade om det var så om dom letade efter grillplatsen som just finns i naturresarvatet men nej dom ville bara försäkra sig att korna inte fanns i närheten för dom hade varit med om att (citat) "tre unga han kor" hade varit lite närgångna.
Så nu har vi hon och han kor i hagen. Några tjurkalvar eller tjurar finns inte
Betvilar STARKT att det finns några sådana.gråsten skrev:
Strandskyddet är inte kopplat till allemansrätten vad jag vet. I Allemansrätten finns utryckligen förbud mot att störa markägaren, och det rimmar illa med Miljöbalkens krav på strandskydd.
I den mån det i allemansrätten finns ett uttryckligt förbud mot att störa markägaren så är detta inskränkt till hemfridszonen. I lika hög grad finns ett förbud för markägaren att störa allmänheten utanför hemfridszonen.
Strandskyddet var innan miljöbalken infördes på nittiotalet enbart kopplad till den allemansrättsliga tillgängligheten. I och med MB tillfördes också biotophänsyn, skydd för fauna och flora, som skyddsvärden. Därigenom kan ibland en målkonflikt uppstå.
Under förutsättning att bevarande av öppna strandängar som är typiska för kulturlandskapet anses vara ett beaktansvärt mål så kan det målet hamna i konflikt med anspråk på allemansrättslig tillgänglighet, nämligen om sättet för att hålla strandängarna öppna på något vis lägger hinder i vägen för allmänhetens tillträde. Kor i en hage är ett sådant hinder, oavsett om hägnaden utgörs av elstängsel eller ej, och oavsett hur många stängselgenomgångar det finns.
Som framgått av den polisanmälan som nämndes ovan, så ansåg den stångade kvinnan att lantbrukaren skulle ha haft varningsskyltar om att det fanns kor´i hagen. Å andra sidan kan sådana skyltar uppfattas som försök att hålla allmänheten borta och då är de förbjudna. Eftersom det uppenbarligen inte räcker med att det förhållandet att en inhägnad hage finns bör leda till ett antagande om eventuell förekomst av djur så uppstår frågan om arten och graden av djurhållarens upplysningsplikt, dvs hur tätt skyltningen måste göras och hur aktuell den måste hållas.
Miljö- och byggnadsnämnden i en kommun ville ha bort betande hästar därför att "man ska kunna känna sig trygg om man vill sätta sig med sin kaffekorg och titta ut över Kalmarsund" (se dom i miljööverdomstolen MÖD 2005:16, t ex via www.lagen.nu). Närmre mig har samma nämnd förbjudit en lantbrukare att låta kor beta på av kommunen ägd strandnära mark trots tidigare tillstånd och beslutat EU-bidrag sedan en sommarboende ringt och klagat, anförande sin rädsla för kor.
Om allmänheten har tillträde i ett område så kräver samma allmänhet att kunna vistas i området under trygga omständigheter. En del människor upplever otrygghet då djur finns i närheten. Den pågående markanvändningen med bete blir därigenom ett hinder för det allemansrättsliga ianspråktagandet av området, ett intrång i den tillträdandes rättighet. Pioriteringen mellan de olika målen blir en politisk fråga som ibland avgörs av en miljö- och byggnadsnämnd, ibland av domstol. Trygghet är ett överordnat mål i Sverige, därför ligger det nära till hands att nedprioritera betet. Dessutom kan landskapsvården skötas maskinellt på tider då friluftsliv inte förmodas utövas. Kostnaderna för och miljökonsekvenserna av detta drabbar inte den klagande frun i detta fall. Hennes intresse är ju överordnat eftersom hon utövar sin grundlagsstadgade allemansrätt. Regeringsformen eller förarbeten ger ingen vägledning vad gäller avvägning mellan egendomsskyddet och allemansrätten i fall som detta och några andra regler finns som bekant ej. Fördelen med denna sakernas ordning är ju att innehållet kontinuerligt kan omtolkas i samklang med opinion. För tydlighetens skull bör väl påpekas att Naturvårdsverkets föreskrifter inte har ställning av lag.
För femtio år sedan hade man sagt: Du får väl skylla dig själv om du går in i en kohage och inte vet hur du ska bete dig. Nu säger en del: Jag vill inte behöva möta kor när jag går i hagar. Och de kräver gehör för sin åsikt. Se den inledande länken till en annan tråd i forumet.
Strandskyddet var innan miljöbalken infördes på nittiotalet enbart kopplad till den allemansrättsliga tillgängligheten. I och med MB tillfördes också biotophänsyn, skydd för fauna och flora, som skyddsvärden. Därigenom kan ibland en målkonflikt uppstå.
Under förutsättning att bevarande av öppna strandängar som är typiska för kulturlandskapet anses vara ett beaktansvärt mål så kan det målet hamna i konflikt med anspråk på allemansrättslig tillgänglighet, nämligen om sättet för att hålla strandängarna öppna på något vis lägger hinder i vägen för allmänhetens tillträde. Kor i en hage är ett sådant hinder, oavsett om hägnaden utgörs av elstängsel eller ej, och oavsett hur många stängselgenomgångar det finns.
Som framgått av den polisanmälan som nämndes ovan, så ansåg den stångade kvinnan att lantbrukaren skulle ha haft varningsskyltar om att det fanns kor´i hagen. Å andra sidan kan sådana skyltar uppfattas som försök att hålla allmänheten borta och då är de förbjudna. Eftersom det uppenbarligen inte räcker med att det förhållandet att en inhägnad hage finns bör leda till ett antagande om eventuell förekomst av djur så uppstår frågan om arten och graden av djurhållarens upplysningsplikt, dvs hur tätt skyltningen måste göras och hur aktuell den måste hållas.
Miljö- och byggnadsnämnden i en kommun ville ha bort betande hästar därför att "man ska kunna känna sig trygg om man vill sätta sig med sin kaffekorg och titta ut över Kalmarsund" (se dom i miljööverdomstolen MÖD 2005:16, t ex via www.lagen.nu). Närmre mig har samma nämnd förbjudit en lantbrukare att låta kor beta på av kommunen ägd strandnära mark trots tidigare tillstånd och beslutat EU-bidrag sedan en sommarboende ringt och klagat, anförande sin rädsla för kor.
Om allmänheten har tillträde i ett område så kräver samma allmänhet att kunna vistas i området under trygga omständigheter. En del människor upplever otrygghet då djur finns i närheten. Den pågående markanvändningen med bete blir därigenom ett hinder för det allemansrättsliga ianspråktagandet av området, ett intrång i den tillträdandes rättighet. Pioriteringen mellan de olika målen blir en politisk fråga som ibland avgörs av en miljö- och byggnadsnämnd, ibland av domstol. Trygghet är ett överordnat mål i Sverige, därför ligger det nära till hands att nedprioritera betet. Dessutom kan landskapsvården skötas maskinellt på tider då friluftsliv inte förmodas utövas. Kostnaderna för och miljökonsekvenserna av detta drabbar inte den klagande frun i detta fall. Hennes intresse är ju överordnat eftersom hon utövar sin grundlagsstadgade allemansrätt. Regeringsformen eller förarbeten ger ingen vägledning vad gäller avvägning mellan egendomsskyddet och allemansrätten i fall som detta och några andra regler finns som bekant ej. Fördelen med denna sakernas ordning är ju att innehållet kontinuerligt kan omtolkas i samklang med opinion. För tydlighetens skull bör väl påpekas att Naturvårdsverkets föreskrifter inte har ställning av lag.
För femtio år sedan hade man sagt: Du får väl skylla dig själv om du går in i en kohage och inte vet hur du ska bete dig. Nu säger en del: Jag vill inte behöva möta kor när jag går i hagar. Och de kräver gehör för sin åsikt. Se den inledande länken till en annan tråd i forumet.
Redigerat:
Om man utifrån ett juridiskt perspektiv definierar hagar, vad kan ses som en hage?gråsten skrev:
För om man inte tillåter djur finnas i en hage så är det inte en hage längre, utan kan då ses som mark där man tillåter skogsbruk utifrån att skogsetablering kommer att ske via självsådd.
Och då skulle jag vilja få en synpunkt på vad allemansrätten säger om att "gemene man" trampar ned den växtligt som ska återställa tidigare hage till skog? Att trampa ned en liten planta kan det jämställas med att bryta grenar vilket är förbjudet enligt allemansrätten.
Så här är det intressant att få en bedömning vad det är man går i om man säger, " inte behöva möta kor när jag går i hagar". Och vad innebär att om man får rätt via lagtext, eller tolkning med prejudikat, att djurhållning inte ska få finnas i hagar utifrån allemansrätt?
Vet att jag vrider och vänder lite på vad som är rimligt eller orimligt, men utifrån vad du skrev gråsten så kommer möjligheten till att gå i hagar inte finnas 10 år efter det att man låtit allemannsrätten låtit styra var djurhållning ska få förekomma
Ursäkta jag säger det, men det som du skrev och jag citerade är så dumt att jag skäms över att man inte ser det ologiska i resonemanget.
Redigerat:
Och värre kommer det att bli att komma från vatten in till hagstrand. Vi blir tvungna av länstryelsen att stängsla in all strand med rovdjurstängsel för att skydda djuren från varg efter att fått får rivna. På frågan om påverkan av allemansrätten så skulle vi inte bry oss om det!? Så det blir trevligt att padla i åarna och sjöarna (kanotled) med noll chans att kunna campa i en fin hagmark och istället försöka få upp ett tält i ett igenvuxen hage. Vi är tvunga att stängsla in allt för att i framtiden ska kunna få ersättning för rivna djur, allternativet är att läga av och låta det växa igen.
Hage kommer av hägnad så den definieras inte direkt av att det finns djur vid varje tillfälle. Syftet med hägnaden kan vara att hålla djur ute eller inne eller att hålla vissa djur inne och andra ute.
Det jag skrev var ett återgivande av argument jag hört, dvs också citat. Dumheten ligger i bristen på tidsperspektiv, att man inte inser att de egna anspråken på att inte behöva möta djur på sikt innebär att hagarna växer igen. Det bryr man sig dock förmodligen inte om, det är jag, här och nu som gäller.
Det är inte tillåtet att skada skogsplanteringar. All annan skog självsår, men det är inte förbjudet att gå i den ändå. Därför tror jag inte att någon skulle kunna anses skyldig till skadegörelse som går i en fd beteshage som håller på att växa igen.
Hur mycket stängselgenombrott (grindar, passagemöjlighet) måste man erbjuda om man sätter upp rovdjursstängsel? Allemansrätten kräver ju möjlighet att komma in på de marker som ska skyddas från rovdjur. Jag antar att varje grind kostar tusenlappar om det är nät och är det elstängsel måste upp tll fem trådar lossas vid genomgång. Hur säkerställer man att de som passerar stänger efter sig? Vore intressant att veta om underlåtenhet attt stänga efter sig vid passage av rovdjursstängsel räknas som en värre förseelse än att lämna grinden öppen till en vanlig kohage (av Åsa Åslunds avhandling Allemansrätt och markanvändning framgår att underlåtenhet att stänga grind kan leda till skadeståndsansvar om skada uppstår. Något straffansvar finns knappast /s. 182/. Avhandlingen finns på nätet som pdf). Kruxet är bara att någon skadeståndstalan i samband med allemansrättens utövande aldrig verkar ha förekommit.
På tal om rovdjursstängsel såg jag förra veckan i Sydafrika foton på en stor pytonorm som dödats vid kontakt med eltråden på insidan av ett lejonstängsel till en lejonhägnad - eller leuwehaag som det blir på afrikaans. Ormen hade svalt ett djur som gjorde att den var dubbelt så tjock på mitten och då nuddade den tråden då den skulle ringa sig under tråden och genom stängslet. Späninngen låg mellan tråden och det grova nätstängslet 40 cm bort.
Med risk för att spåna till det kan man på tal om de fr a tyska turister som tyckte att kor borde avlägsnas i länkan i första inlägget nämna, att tyskar kan uppfatta allemansrätten som allemanrecht, det vill säga en rätt särskilt för tyskar. Allemaner var en germansk stamsammanslutning (alle män) och den romerska benämningen finns kvar i franskans allemand och spanskans aleman.
Det jag skrev var ett återgivande av argument jag hört, dvs också citat. Dumheten ligger i bristen på tidsperspektiv, att man inte inser att de egna anspråken på att inte behöva möta djur på sikt innebär att hagarna växer igen. Det bryr man sig dock förmodligen inte om, det är jag, här och nu som gäller.
Det är inte tillåtet att skada skogsplanteringar. All annan skog självsår, men det är inte förbjudet att gå i den ändå. Därför tror jag inte att någon skulle kunna anses skyldig till skadegörelse som går i en fd beteshage som håller på att växa igen.
Hur mycket stängselgenombrott (grindar, passagemöjlighet) måste man erbjuda om man sätter upp rovdjursstängsel? Allemansrätten kräver ju möjlighet att komma in på de marker som ska skyddas från rovdjur. Jag antar att varje grind kostar tusenlappar om det är nät och är det elstängsel måste upp tll fem trådar lossas vid genomgång. Hur säkerställer man att de som passerar stänger efter sig? Vore intressant att veta om underlåtenhet attt stänga efter sig vid passage av rovdjursstängsel räknas som en värre förseelse än att lämna grinden öppen till en vanlig kohage (av Åsa Åslunds avhandling Allemansrätt och markanvändning framgår att underlåtenhet att stänga grind kan leda till skadeståndsansvar om skada uppstår. Något straffansvar finns knappast /s. 182/. Avhandlingen finns på nätet som pdf). Kruxet är bara att någon skadeståndstalan i samband med allemansrättens utövande aldrig verkar ha förekommit.
På tal om rovdjursstängsel såg jag förra veckan i Sydafrika foton på en stor pytonorm som dödats vid kontakt med eltråden på insidan av ett lejonstängsel till en lejonhägnad - eller leuwehaag som det blir på afrikaans. Ormen hade svalt ett djur som gjorde att den var dubbelt så tjock på mitten och då nuddade den tråden då den skulle ringa sig under tråden och genom stängslet. Späninngen låg mellan tråden och det grova nätstängslet 40 cm bort.
Med risk för att spåna till det kan man på tal om de fr a tyska turister som tyckte att kor borde avlägsnas i länkan i första inlägget nämna, att tyskar kan uppfatta allemansrätten som allemanrecht, det vill säga en rätt särskilt för tyskar. Allemaner var en germansk stamsammanslutning (alle män) och den romerska benämningen finns kvar i franskans allemand och spanskans aleman.
Redigerat:
Snott från naturvårdsverkets hemsida:
Du har rätt att vistas i naturen oberoende vem som äger marken. Det är allemansrättens grund. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller.
Länsstyrelsen kan kräva att en markägare:
Inga privata skyltar för att stänga ute allmänheten
En del markägare sätter upp skyltar för att stänga ute allmänheten. Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga" och liknande.
Kommunen måste ge tillstånd om en skylt av detta slag ska sättas upp. Allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv. Kommunen måste även ge tillstånd för skyltar som "förbjuder" gångtrafik, cykling och ridning på enskilda vägar.
Det finns undantag
Ibland är det uppenbart att allemansrätten är satt ur spel. En markägare kan då få sätta upp skyltar för att avvika besökare från området. Och inget tillstånd behövs från kommunen. Främst handlar det om områden som skyddas genom
Brottsbalkens bestämmelser om tomt, plantering eller särskilt skadekänslig mark.
Det är också tillåtet att sätta upp en skylt som varnar för verklig fara, till exempel en skylt "Varning för tjuren" vid en beteshage med tjurar. I undantagsfall kan en enskild väg få skyltas med begränsningar i annan trafik än motortrafik.
Du har rätt att vistas i naturen oberoende vem som äger marken. Det är allemansrättens grund. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller.
Länsstyrelsen kan kräva att en markägare:
- Ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Det kan exempelvis vara en stätta eller grind.
- Lägga en spång över ett hindrande dike.
Inga privata skyltar för att stänga ute allmänheten
En del markägare sätter upp skyltar för att stänga ute allmänheten. Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga" och liknande.
Kommunen måste ge tillstånd om en skylt av detta slag ska sättas upp. Allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv. Kommunen måste även ge tillstånd för skyltar som "förbjuder" gångtrafik, cykling och ridning på enskilda vägar.
Det finns undantag
Ibland är det uppenbart att allemansrätten är satt ur spel. En markägare kan då få sätta upp skyltar för att avvika besökare från området. Och inget tillstånd behövs från kommunen. Främst handlar det om områden som skyddas genom
Brottsbalkens bestämmelser om tomt, plantering eller särskilt skadekänslig mark.
Det är också tillåtet att sätta upp en skylt som varnar för verklig fara, till exempel en skylt "Varning för tjuren" vid en beteshage med tjurar. I undantagsfall kan en enskild väg få skyltas med begränsningar i annan trafik än motortrafik.
Vad Naturvårdsverket upplyser enligt ovan om utgör givna förutsättningar för diskussionen. Naturvårdsverket har dock inget svar på den stundtals förekommande konflikten mellan pågående markanvändning som bete och kraven på allemansrättsligt förfogande av mark eftersom det rör sig om en prioritering som till sin grund är polititsk och inte juridisk. I ett rättspositivistiskt reglerat samhälle styr politiken direkt, i detta fall så mycket lättare eftersom allemansrätten inte definierats genom lagstiftning utan bara refereras till i t ex miljöbalken. Då behöver man inte bekymra sig om vad allemansrätten inte innefattar enligt lagstiftning och förarbeten utan kan ägna sig åt en dynamisk tolkning som styrs av opinion. (Allemansrätten definieras ibland motsatsvis gentemot skadeståndsrätt och strafflag men i praktiken finns ytterst få prejudikat som kan vägleda en tolkning).
I upplysningarna står att länsstyrelsen kan kräva att en markägare ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Men i det följande står att du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller. Om jag behöver sätta upp rovdjursstängsel, vilka förmodligen är svåra att passera över, är jag då tvungen att ordna öppningsbara grindar enkom för att allemansrätten gäller på den inhägnaden marken eller krävs det att det ligger ett viktigt friluftsområde bortom inhägnaden?
Behöver jag bara ordna stängselgenombrott (som termen lyder) om det ligger ett viktigt friluftsområde bakom eller räcker det med att marken är allemansrättsligt tillgänglig? Gäller det krav länsstyrelsen kan ställa verkligen bara om det ligger ett viktigt friluftsområde bakom? Är natur ett viktigt friluftsområde i sig?
Hur stora kostnader i förhållande till intäkterna av lantbruksverksamheten ska markägaren rimligen behöva åta sig för att tillmötesgå de allemansrättsliga förfogandekraven? Kan man få ekonomiskt stöd av samhället för merkostnaderna? Eller ingår de allemansrättsliga anspråken och dess praktiska konsekvenser som en given förutsättning och därmed kostnad som lantbrukaren haft att räkna med då han beslutat sig för att driva sin näringsverksamhet? I så fall finns inget skäl att bidrag ska utgå. Men om lantbrukaren som nu är sjuttio år började sin verksamhet för femtio år sedan då de allemansrättsliga förfogandeanspråken inte hade samma praktiska konsekvenser som nuförtiden, kan han då anföra samhällsförändringen som grund för anspråk på bidrag?
Hur stor omväg kan allmänheten behöva acceptera att ta för att komma runt ett inhägnat område där inget stängselgenombrott finns? På strandängar på östra Öland finns eltrådsstängslade betesområden utan passagemöjlighet som är många hundra meter i sida men de går att gå runt. Är det OK?
I upplysningarna står att länsstyrelsen kan kräva att en markägare ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Men i det följande står att du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller. Om jag behöver sätta upp rovdjursstängsel, vilka förmodligen är svåra att passera över, är jag då tvungen att ordna öppningsbara grindar enkom för att allemansrätten gäller på den inhägnaden marken eller krävs det att det ligger ett viktigt friluftsområde bortom inhägnaden?
Behöver jag bara ordna stängselgenombrott (som termen lyder) om det ligger ett viktigt friluftsområde bakom eller räcker det med att marken är allemansrättsligt tillgänglig? Gäller det krav länsstyrelsen kan ställa verkligen bara om det ligger ett viktigt friluftsområde bakom? Är natur ett viktigt friluftsområde i sig?
Hur stora kostnader i förhållande till intäkterna av lantbruksverksamheten ska markägaren rimligen behöva åta sig för att tillmötesgå de allemansrättsliga förfogandekraven? Kan man få ekonomiskt stöd av samhället för merkostnaderna? Eller ingår de allemansrättsliga anspråken och dess praktiska konsekvenser som en given förutsättning och därmed kostnad som lantbrukaren haft att räkna med då han beslutat sig för att driva sin näringsverksamhet? I så fall finns inget skäl att bidrag ska utgå. Men om lantbrukaren som nu är sjuttio år började sin verksamhet för femtio år sedan då de allemansrättsliga förfogandeanspråken inte hade samma praktiska konsekvenser som nuförtiden, kan han då anföra samhällsförändringen som grund för anspråk på bidrag?
Hur stor omväg kan allmänheten behöva acceptera att ta för att komma runt ett inhägnat område där inget stängselgenombrott finns? På strandängar på östra Öland finns eltrådsstängslade betesområden utan passagemöjlighet som är många hundra meter i sida men de går att gå runt. Är det OK?
Redigerat:
Vad ingen hittills har nämnt är varifrån allemansrätten kommer och varför den finns.
Innan riksvägar och allmänna kommunikationer fanns, vi talar 1700-tal och tidigare, var människor tvungna att gå till fots genom skogen om man skulle någonstans. Alltså måste det vara tillåtet att röra sig i terrängen och för ren överlevnad måste man kunna ta vatten i källor och vattendrag.
Man måste även kunna ta sig över ett djurstängsel, inte för att som ett självändamål ta sig in i hagen utan för att kunna passera på sin vandring...argument som "jag vill inte möta kor i hagen" är bara helt obegripliga. Grundregeln är "inte störa, inte förstöra" dvs du passerar hagen på kornas villkor.
"Rensa stranden" från boskap med smällare har aldrig och kommer aldrig att vara tillåtet, du går upp och pinkar på kornas villkor...det är dessutom en brottslig straffbar handling som faller under allmänt åtal.
Smällare är också förbjudet numer.
Innan riksvägar och allmänna kommunikationer fanns, vi talar 1700-tal och tidigare, var människor tvungna att gå till fots genom skogen om man skulle någonstans. Alltså måste det vara tillåtet att röra sig i terrängen och för ren överlevnad måste man kunna ta vatten i källor och vattendrag.
Man måste även kunna ta sig över ett djurstängsel, inte för att som ett självändamål ta sig in i hagen utan för att kunna passera på sin vandring...argument som "jag vill inte möta kor i hagen" är bara helt obegripliga. Grundregeln är "inte störa, inte förstöra" dvs du passerar hagen på kornas villkor.
"Rensa stranden" från boskap med smällare har aldrig och kommer aldrig att vara tillåtet, du går upp och pinkar på kornas villkor...det är dessutom en brottslig straffbar handling som faller under allmänt åtal.
Smällare är också förbjudet numer.
Redigerat:
Först smällarna, det var sarkastiskt skrivet. Skrämda kor rusar rakt genom elstängsel och taggtråd och kan skada sig själva och andra. För övrigt hoppar de ungdjur jag känner över 120 cm och de bryr sig bara om att få över frambenen, hur juver och bakben klarar sig ingår inte i beslutet. Har korna väl börjat hoppa ut är det svårt att få dem att "gå still" i hägnaden. Så smällare är en uppenbart dålig idé. Kofösning ska gå lugnt till. Och kor backar inte, eftersom de inte kan se bakåt. De viker enbart åt sidan.
Långt innan ordet allemansrätt skapades fanns en sedvane(rätt) som gick ut på hur man kunde passera och vad man fick ta på vägen. Förr i tiden hägnades inte hagar så mycket, det var mest kring gårdarna man hägnade för att hålla djuren som betade i utmarkerna utanför. Med början med storskiftet på 1840 talet började utmarkerna delas upp och då blir det meningsfullt med hägnader även i utmarker och passagefrågan kan uppkomma. Från den sedvanderätten till t ex regler om stängselgenombrott och tomtmarksavgränsning är det långt. De senare reglerna kan inte tillskrivas sedvanerätten utan har någon annan rättspolitisk grund vilken t ex Östen Undén lätt skulle kunnat förklara.
Många svenskar tror att allemansrätt bara finns i Sverige. Så är ingalunda fallet, Det finns motsvarande rättsinstitut i många länder. USA är inte världen. I än fler länder finns sedvanegrundad passagerätt utmed hävdvunna stigar. Dessutom finns strandskyddsregler i många länder även om de inte som i Sverige grundas på en icke lagdefinierad allemansrätt.
Långt innan ordet allemansrätt skapades fanns en sedvane(rätt) som gick ut på hur man kunde passera och vad man fick ta på vägen. Förr i tiden hägnades inte hagar så mycket, det var mest kring gårdarna man hägnade för att hålla djuren som betade i utmarkerna utanför. Med början med storskiftet på 1840 talet började utmarkerna delas upp och då blir det meningsfullt med hägnader även i utmarker och passagefrågan kan uppkomma. Från den sedvanderätten till t ex regler om stängselgenombrott och tomtmarksavgränsning är det långt. De senare reglerna kan inte tillskrivas sedvanerätten utan har någon annan rättspolitisk grund vilken t ex Östen Undén lätt skulle kunnat förklara.
Många svenskar tror att allemansrätt bara finns i Sverige. Så är ingalunda fallet, Det finns motsvarande rättsinstitut i många länder. USA är inte världen. I än fler länder finns sedvanegrundad passagerätt utmed hävdvunna stigar. Dessutom finns strandskyddsregler i många länder även om de inte som i Sverige grundas på en icke lagdefinierad allemansrätt.
Redigerat: