Sån här empirisk forskning är så intressant för mig som inte alls är uppvuxen med katter och bara har en egen katt som referens. Kan du säga nåt mer om britter, som du själv upptäckt? Jag pratade med min man förut om att vår katt aldrig går med svansen så där rakt upp i luften, han håller den mer som en mellanstor hund gör, dvs i ca 45 graders vinkel mot marken.4774 skrev:
Jag vetDet hade straffat sig som att bli klöst av en Jaguar ungefär haha. De verkar vara väldigt känsliga om magen britterna, för varenda bondkatt jag har haft älskar magmassage. Det gör iofs deras matte oxå
Jag har läst att när katter har svansen rakt upp så är de glada eller nyfikna eller vad det nu var (nåt positivt har jag iallafall för mig), vilket kanske säger nåt om vår grumpe...Elsas svans var rakt upp när hon jagade bort räven.MariaiÖstergötland skrev:
Sån här empirisk forskning är så intressant för mig som inte alls är uppvuxen med katter och bara har en egen katt som referens. Kan du säga nåt mer om britter, som du själv upptäckt? Jag pratade med min man förut om att vår katt aldrig går med svansen så där rakt upp i luften, han håller den mer som en mellanstor hund gör, dvs i ca 45 graders vinkel mot marken.
En britt är aldrig glad därav svanshållningenSån här empirisk forskning är så intressant för mig som inte alls är uppvuxen med katter och bara har en egen katt som referens. Kan du säga nåt mer om britter, som du själv upptäckt? Jag pratade med min man förut om att vår katt aldrig går med svansen så där rakt upp i luften, han håller den mer som en mellanstor hund gör, dvs i ca 45 graders vinkel mot marken.
. Skämt åsido, Han är ju så pass ung än så jag tror nog att du så småningom kommer se den stoltaste killen med hög svansföring. Det ännu mer komiska i just det är att en katt som hotar eller attackerar en annan katt har även den en karakteristisk hög svans, dock med en ryggkrökning även. Vår britt älskade att jaga allt som fanns, människor, hundar, skator, bilar, rådjur, ekorrar, rävar och var en väldigt potent sork slaktare. Han fann stort nöje i att jaga gäster runt huset var gång vi hade någon tillställning. De är väldigt egna och privata. Väldigt bestämda. Gillar de dig så visar de det mer som att den på nåder tolererar dig, men är oxå den som kommer försvara dig och varna dig för fara. Det är härliga kissar med enormt ego. Vår älskade att ligga i famnen och bli omkringburen. Kommer ihåg en gång då jag var väldigt ledsen och tårarna flödade , då kommer katten lägger huvudet på sned och med mjukaste tassen torka mina tårar . Jag skulle kunna skriva en bok om den killen men nöjer mig så här .Mina två bond/huskatter (numera bara lillebror kvar enl tidigare inlägg) ÄLSKAR "magkel" så jag får typ kramp i armen när dom lägger sig på rygg med alla fyra benen/tassarna i "vädret".D dicliff skrev:Min Gustav är bondkatt men där sitter både tänder och klor i min hand
på direkten om jag för söker klappa den gosiga magen.
Samma pose gjorde en vänninans Bengal när passade den, så började av vana fr mina egna "bonisar" klappa den på magen. Jo, tjenare..., Bengalen hög mig så det va raka vägen till till sjukhuset för stelkrampsspruta efter samtal m 1177.
Men tack vare Bengalen har jag stelkrampsskydd 20 år framöver och jag älskar Fröken Bengal om möjligt ännu mer fortfarande
Vi hade en bondkatt som gillade att mysa och kela, även på magen. Men plötsligt, till synes utan förvarning, kunde hon hugga till. Eftersom vi fick henne när hon var liten så lärde vi oss att tyda de ytterst minimala signalerna hon gav att nu var det nog, var vänlig sluta kela.
En gång när hon låg inne på sjukan ett par nätter för någon åkomma så fick personalen på buren sätta upp en varningslapp för ilsken katt! När vi var där bad de oss tacksamt om hjälp att hålla henne när de t.ex. behövde undersöka henne eller ge henne en spruta. Med oss var hon trygg. Med andra var hon ilsk.
En gång när hon låg inne på sjukan ett par nätter för någon åkomma så fick personalen på buren sätta upp en varningslapp för ilsken katt! När vi var där bad de oss tacksamt om hjälp att hålla henne när de t.ex. behövde undersöka henne eller ge henne en spruta. Med oss var hon trygg. Med andra var hon ilsk.
Hade jag varit i det läget hade jag nog fått säga upp mig från mitt jobb och bara vara hemma och gosa med lurviga magar.FredrikR skrev:
Både Rasmus och Bärra låter oss gosa med deras lurviga magar, dock är Bärra kittlig tror jag..
Man kan paja* båda våra katter på magen, den svarta kan hugga till ibland men Oskar bara sträcker sig tills han påminner om en orm.
* Smek din älskade och paja katten
* Smek din älskade och paja katten
Jag undrar vad det är som gör det så olika.. Fast det är väl precis som allt levandes egna personlighetD dicliff skrev:Min Gustav är bondkatt men där sitter både tänder och klor i min hand
på direkten om jag för söker klappa den gosiga magen.
. Dock gäller det att massera med lätta fingrar och nedåt från hjärtat. Tar man i för hårt kan kattens tarm brista.Precis såB bassetasse skrev:
Hahaha kan en katt vara kittligBåde Rasmus och Bärra låter oss gosa med deras lurviga magar, dock är Bärra kittlig tror jag..
.. Vår Pelle är ju håröm så varför inteSå är alla katter, ffra kattdamer som jag haft eller har känt men jag ser inget konstigt i det även om det finns mindre plågsamma sätt för oss människor om katten använde sig av de sätten för att tala om att goset är slutMicrokatten skrev:
. Själv är jag likadan, när jag tycker att det "gosats" färdigt hahaha 
Nisse vet att husse är ruskigt sugen på att killa mysig kattmage.. så när husse är i närheten fläker han upp sig för att locka husse..
När husse inte kan motstå.. ska det brottas och attackeras på armen..
.. och om husse slutar.. fläker Nisse upp magen igen.. å åmar sig tills husse inte kan motstå att göra ett nytt försök.. så brottas vi en stund till
När husse inte kan motstå.. ska det brottas och attackeras på armen..
.. och om husse slutar.. fläker Nisse upp magen igen.. å åmar sig tills husse inte kan motstå att göra ett nytt försök.. så brottas vi en stund till