1 356 780 läst ·
15 273 svar
1357k läst
15,3k svar
Alla som gillar katter - räck upp en hand!
Nej jag vet, men ingen av oss har heller konstaterad pollenallergi. Vi köpte katten i slutet av september och det är ju då snorsäsongen börjar för småbarnsfamiljer. Ganska svårtytt alltså.Jiji skrev:
Det låter som att du drar förhastade slutsatser. Och om det nu är så, huruvida det är värt att stå ut eller inte kan ni bara avgöra själva. Det är inte farligt med mild allergi.MariaiÖstergötland skrev:
En fråga på annat ämne; om man har en kattallergi med milda symptom, måste man ändå göra sig av med sin eventuella katt? Är det skillnad på vuxna och barn? Är det farligt i längden att utsätta sig själv eller barnen för katt om någon är allergisk?
Vi har katt sedan drygt ett halvår tillbaka och ingen av oss är konstaterat allergiska, men jag kom hem idag efter 3 dagars utbildning och tyckte liksom att näsan började rinna osv. Dock skulle det också kunna vara pollen (jag var på utbildning 40 mil bort så det var nog annan pollenhalt där vs här hemma).
Det vore förödande om man skulle behöva göra sig av med katten, kan man leva med lite rinnande näsa eller är man oansvarig som förälder om det skulle visa sig att även barnen är allergiska nu, eller blir i framtiden?
När det gäller barn kan det vara vettigt att gå igenom adekvata allergitester innan man gör drastiska beslut. Mitt barnbarn har gjort så de senaste åren och han blev tyvärr mycket sämre, även enligt testerna, så de två fina birmakatterna har nu fått nya hem.
Visst kan man leva med lite rinnande näsa! Det finns piller för sånt.MariaiÖstergötland skrev:
En fråga på annat ämne; om man har en kattallergi med milda symptom, måste man ändå göra sig av med sin eventuella katt? Är det skillnad på vuxna och barn? Är det farligt i längden att utsätta sig själv eller barnen för katt om någon är allergisk?
Vi har katt sedan drygt ett halvår tillbaka och ingen av oss är konstaterat allergiska, men jag kom hem idag efter 3 dagars utbildning och tyckte liksom att näsan började rinna osv. Dock skulle det också kunna vara pollen (jag var på utbildning 40 mil bort så det var nog annan pollenhalt där vs här hemma).
Det vore förödande om man skulle behöva göra sig av med katten, kan man leva med lite rinnande näsa eller är man oansvarig som förälder om det skulle visa sig att även barnen är allergiska nu, eller blir i framtiden?
Problemet är dock att det kan bli mer, allvarligare allergi än bara näsdropp.
T.ex. svullnad i svalget och svårt att andas. Det är dock sällsynt.
Det finns också en behandlingsplan som går ut på att man utsätter sig för
allergener under läkaruppsikt, under kontrollerade former för att så småningom
bli helt av med sin allergi.
Det är dock en tidsödande strategi säger de som gjort det.
Jag är inte heller pollenallergisk men jag har fått förklaringen att alla kan reagera när det är mycket pollen i luften.MariaiÖstergötland skrev:
Om det var så att du blev pigg och frisk när du åkte bort och sämre igen när du kom hem är det nog värt att göra en allergiutredning.
Mår du dåligt? Du kan ju ha blivit förkyld också.
Om det visar sig att du är lite allergisk är det ju bara du som kan avgöra om du mår tillräckligt bra för att ha katten kvar. Att du ev är lite allergisk betyder ju inte att dina barn blir det. Eller har de symptom?
Det finns schampo som tar bort de flesta partiklar som man reagerar på. Det använder man till djur inom humanvården.
Det är inte en kul situation. Nu tror jag visserligen att det är pollen som spökar.. då det kommer bli ett grymt pollenår och redan det lockar fram fler människor med allergi problem.. (alltså vissa, som jag själv, klarar mig bra de flesta år.. utan mediciner.. men så kommer vissa år då man måste knapra piller).MariaiÖstergötland skrev:
En fråga på annat ämne; om man har en kattallergi med milda symptom, måste man ändå göra sig av med sin eventuella katt? Är det skillnad på vuxna och barn? Är det farligt i längden att utsätta sig själv eller barnen för katt om någon är allergisk?
Vi har katt sedan drygt ett halvår tillbaka och ingen av oss är konstaterat allergiska, men jag kom hem idag efter 3 dagars utbildning och tyckte liksom att näsan började rinna osv. Dock skulle det också kunna vara pollen (jag var på utbildning 40 mil bort så det var nog annan pollenhalt där vs här hemma).
Det vore förödande om man skulle behöva göra sig av med katten, kan man leva med lite rinnande näsa eller är man oansvarig som förälder om det skulle visa sig att även barnen är allergiska nu, eller blir i framtiden?
Jag är allergisk mot både hund och katt.. och maken mer allergisk mot katt, kanin, häst, fågel..
Man kan faktiskt bli bättre om man utsätter sig för sin ”allergi” (i fråga om djur ). Maken reagerar mycket mindre på katt nu än förr.. (då kunde han inte klappa Nisse utan o byta kläder.. och snuvan ska vi inte tala om). Nu kan de kela lite ibland utan snuva och klädbyte är inte nödvändigt (maken kan fortfarande andas efter mys).
Men allt beror på hur allergisk man är.. man måste ju utsättas unde4 hm kontrollerade former.. du ska ju liksom inte dö på köpet!
Jag klarar mig numer ganska bra.. men det kommer och går olika år (har varit så för mig sedan skolåldern.. allergisk mot olika saker från år till år
Men som sagt.. nu skyller jag allt på pollen!
Tack för era svar hörrni. Jag inser just för tillfället att jag nog dragit på mig en vanlig bonnförkylning. Angående barnen så har de inte symptom mer än att näsan rinner lite nu och då, men som sagt det gör den ju på många barn under höst och vinter. Det rinner inte hela tiden och de nyser inte, inga röda ögon osv.
Jag får avvakta och se hur sommartiden blir, när vanliga förkylningar brukar bättra sig.
Ang pollen så har iallafall min mellandotter och jag haft en del odefinierbara symptom andra år, och det var innan katten ens kom in i bilden, så jag vet att man kan vara känslig om det är mycket.
Det jag mest ville veta var om man kan acceptera en ev allergi, eller om man riskerar att det utvecklas till allvarligare saker som astma osv. Ingen av oss har såna "tendenser" och har aldrig haft.
Jag får avvakta och se hur sommartiden blir, när vanliga förkylningar brukar bättra sig.
Ang pollen så har iallafall min mellandotter och jag haft en del odefinierbara symptom andra år, och det var innan katten ens kom in i bilden, så jag vet att man kan vara känslig om det är mycket.
Det jag mest ville veta var om man kan acceptera en ev allergi, eller om man riskerar att det utvecklas till allvarligare saker som astma osv. Ingen av oss har såna "tendenser" och har aldrig haft.
Renoverare
· Stockholm
· 20 306 inlägg
Därför varje gång han kommer så kommer han från den delen som inte har en utgång mot gatan. Det är ca 200 meter till andra sidan som har utgång och katter behöver inte så mycket yta. Men helt säker kan jag ju inte vara.Alfredo skrev:
Nej det är verkligen inte optimalt att ha katt där det finns bilar, ingen skillnad mot Vasastan eller landsbyggden med landsväg (nästan värre med landsvägen pga högre hastigheter). Jag står fast vid att utekatt inte är bra, får förra katt visade inget intressa av att vara ute, denna gör det så då får man väll tyvärr ta risken att den blir överkörd eller attackerar vildlivet.
Det kan vi absolut göra! Har själv utekatt "när det passar" så inget fel i det. Dock tror jag man misstar sig om man tror sig veta vilka områden en katt anser passa som revir, men är man medveten om riskerna så är det naturligtvis upp till var och en att bedöma.Mikael_L skrev:
Jag tar själv en risk när mina katter är utekatter på landet då både bilar och antagligen rävar med mera kan vara farligt.
Det är faktiskt vanligt att man blir pollenallergisk med åren, men jag är säker. Pga av en annan åkomma testar jag ofta om och vad jag är allergisk mot.Alfredo skrev:



