Om vi återgår till TS ursprungsfråga så tror jag att ni kommer att klara det husköpet galant.
Inte bara för att ni verkar ha bra förutsättningar, utan främst för att ni verkar ha ekonomiskt sinne, sunt förnuft och för att ni handlar försiktigt.
Bara det faktumet att ni frågar här först tycker jag tyder på en medvetenhet och försiktighet som bara den gör att ni förmodligen skulle klara husköpet även om ni haft sämre utgångsläge.
Inte bara för att ni verkar ha bra förutsättningar, utan främst för att ni verkar ha ekonomiskt sinne, sunt förnuft och för att ni handlar försiktigt.
Bara det faktumet att ni frågar här först tycker jag tyder på en medvetenhet och försiktighet som bara den gör att ni förmodligen skulle klara husköpet även om ni haft sämre utgångsläge.
Jag skulle nog säga att TS är lite överförsiktig i sitt resonemang. Med den summan tillgänglig för kontantinsats skall det inte vara några problem att köpa ett hus för 4 miljoner.
Som läget ser ut nu hade jag nog inte satt in allt som kontantinsats. Om ni sätter in 1.5 miljon hamnar ni fortfarande på en hälsosam belåningsgrad, samtidigt som ni har en väldigt god buffert kvar till renovering, ny bil, ev. kriser. Bufferten kan ni säkert placera så att den åtminstone går jämt mot den ökade lånekostnaden. Om man tänker på eventuella kriser kommer ni inte vara så känsliga. Om ni inte kan rida ut det med den den rimliga belåningsgraden och den höga bufferten handlar det nog om Armageddon.
Sen förstår jag inte riktigt er kalkyl då det blandas lite friskt med amorteringar, drift och sparande till ny bil. Med exemplet ovan hade ni fått en lånekostnad på 4000 kr netto. Lägg till drift 3000 kr så har ni 34000 kvar i månaden, att lägga på att leva, amortera och spara som ni känner för.
Ponera att räntan fördubblas och din sambo blir arbetslös, då har ni fortfarande 23000 kvar i månaden. Kanske inte möjligt att amortera/spara så mycket då, men ni kommer att kunna rida ut situationen utan att behöva göra något drastiskt, till skillnad från den som har hög belåning och /eller ingen buffert.
Ni har uppenbarligen gjort en fantastisk boendekarriär. Jag vet inte hur mycket ni jobbat för det, eller om ni bara bott er rika, men det är kanske dags att skörda de lagrarna och inte bekymra sig så mycket. Ni har enormt mycket bättre förutsättningar än de flesta med er inkomst.
Som läget ser ut nu hade jag nog inte satt in allt som kontantinsats. Om ni sätter in 1.5 miljon hamnar ni fortfarande på en hälsosam belåningsgrad, samtidigt som ni har en väldigt god buffert kvar till renovering, ny bil, ev. kriser. Bufferten kan ni säkert placera så att den åtminstone går jämt mot den ökade lånekostnaden. Om man tänker på eventuella kriser kommer ni inte vara så känsliga. Om ni inte kan rida ut det med den den rimliga belåningsgraden och den höga bufferten handlar det nog om Armageddon.
Sen förstår jag inte riktigt er kalkyl då det blandas lite friskt med amorteringar, drift och sparande till ny bil. Med exemplet ovan hade ni fått en lånekostnad på 4000 kr netto. Lägg till drift 3000 kr så har ni 34000 kvar i månaden, att lägga på att leva, amortera och spara som ni känner för.
Ponera att räntan fördubblas och din sambo blir arbetslös, då har ni fortfarande 23000 kvar i månaden. Kanske inte möjligt att amortera/spara så mycket då, men ni kommer att kunna rida ut situationen utan att behöva göra något drastiskt, till skillnad från den som har hög belåning och /eller ingen buffert.
Ni har uppenbarligen gjort en fantastisk boendekarriär. Jag vet inte hur mycket ni jobbat för det, eller om ni bara bott er rika, men det är kanske dags att skörda de lagrarna och inte bekymra sig så mycket. Ni har enormt mycket bättre förutsättningar än de flesta med er inkomst.
Vet inte om ni har räknat på det, men om ni bara lånar ca 50-60% av beloppet så behöver ni väll inte amortera?
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
"Behöver". Skulder ska betalas tillbaka vet du. *chock*anglosvensken skrev:
@Stringfellow: Vad dryg man kan vara då...
Min poäng är att även om att amortering på lånen kan ev. vara att rekommendera (ja jag säger eventuellt) så brukar det ej vara ett krav från banken om man är över 25% spärren.
Detta har flera fördelar, säg t.ex. att någon blir sjuk, arbetslös, man får oförutsedda utgifter etc. Så kan man en månad eller flera "slippa" amortera på lånet och på så sätt få en buffert. Ett annat mycket möjligt scenario är ju att räntorna sticker, kanske så kraftigt att de nosar på 6-7% inom de närmsta åren. Återigen så kan det vara skönt att man inte behöver amortera på lånen.
Angående det här med att amortera eller inte så är det väl en smaksak. Jag anser, precis som dig (verkar det som iaf) att man bör amortera på sina lån efter sin bästa förmåga utan att man för den saken skull ska ha de för tight varje månad.
Men hur man sen väljer att amortera tycker jag man kan styra över själv. Bostadslån är i dagsläget väldigt låga. Många andra lån dock har en mycket högre ränta, säg runt 4-7% och har man då andra kanske mindre skulder men till högre ränta så skulle jag prioritera dessa först.
Även om man har ett fond/aktiesparande som man historiskt har skött väldigt väl och som ger en högre årsränta än den man betalar på lånet så kan det vara något att tänka på, detta är dock lite mer riskabelt och inget jag skulle rekommendera om man verkligen inte vet vad man gör.
Men i korthet, amortera är bra och ska uppmuntras. Men är man i en sån bra situation som TS så kommer det troligen aldrig vara ett krav vilket ger dem en större ekonomisk frihet att anpassa sig allt efter att livet rullar på.
Min poäng är att även om att amortering på lånen kan ev. vara att rekommendera (ja jag säger eventuellt) så brukar det ej vara ett krav från banken om man är över 25% spärren.
Detta har flera fördelar, säg t.ex. att någon blir sjuk, arbetslös, man får oförutsedda utgifter etc. Så kan man en månad eller flera "slippa" amortera på lånet och på så sätt få en buffert. Ett annat mycket möjligt scenario är ju att räntorna sticker, kanske så kraftigt att de nosar på 6-7% inom de närmsta åren. Återigen så kan det vara skönt att man inte behöver amortera på lånen.
Angående det här med att amortera eller inte så är det väl en smaksak. Jag anser, precis som dig (verkar det som iaf) att man bör amortera på sina lån efter sin bästa förmåga utan att man för den saken skull ska ha de för tight varje månad.
Men hur man sen väljer att amortera tycker jag man kan styra över själv. Bostadslån är i dagsläget väldigt låga. Många andra lån dock har en mycket högre ränta, säg runt 4-7% och har man då andra kanske mindre skulder men till högre ränta så skulle jag prioritera dessa först.
Även om man har ett fond/aktiesparande som man historiskt har skött väldigt väl och som ger en högre årsränta än den man betalar på lånet så kan det vara något att tänka på, detta är dock lite mer riskabelt och inget jag skulle rekommendera om man verkligen inte vet vad man gör.
Men i korthet, amortera är bra och ska uppmuntras. Men är man i en sån bra situation som TS så kommer det troligen aldrig vara ett krav vilket ger dem en större ekonomisk frihet att anpassa sig allt efter att livet rullar på.
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
Ursäkta min dryghet.anglosvensken skrev:
Helt rätt, jag tolkade ditt förra inlägg som att du var som de flesta svenskar, totalt oförstående till amortering. Jag tror vi är inne på ett mycket farligt spår.
Om alla skulle resonera som dig tror jag inte vi hade haft så stora problem.
Dock anser jag att ALLA lån borde betalas på max 50 år.
Räkneexempel:
30 års amortering på dagens bostadspriser, framförallt i storstadsregioner, jämför med median-inkomster - inse att det över huvud taget inte går ihop.
Redigerat:
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
Ja, gillar man att betala räntor så kan man ju göra så.kindvall skrev:
Renoverare
· Stockholm
· 20 359 inlägg
Jag reagerar alltid när någon skriver såhär. Vi är väldigt många som tycker nybyggt saknar själ och personlighet. Personligen skulle jag alltid välja en gammal kåk framför ett nybygge. Och med gammal menar jag typ 1850 -1910. Nu var vi tvungna att köpa en 20-talare pga att vi inte hitta ett bra äldre objektÖstlund skrev:
Sedan tycker jag att bankerna borde höja minimuminsatsen till minst 25%, många som luras in i lånefällan
Det är naturligtvis en avvägning beroende på hur familjens totala ekonomiska situation ser ut. I det aktuella fallet hade belåningen hamnat på en relativt låg risknivå. Då kan man prioritera vad man vill göra med överskottet av sin inkomst, leva och må bra, eller spara till sina arvingar.Stringfellow Hawke skrev:
När man säger att "Skulder ska betalas tillbaka" måste man titta på nettoskulden. I det här fallet har man ett hus värt 4 miljoner och en skuld på, säg, 2 miljoner, alltså en nettoförmögenhet på 2 miljoner. Givetvis finns det en inbyggd risk att tillgången tappar värde, men belåningsgraden är så pass rimlig att risken för drastiska åtgärder som tvångsförsäljning inte ligger nära till hands. I den ekonomiska situationen står inte det här paret närmst till att lämna hus och hem.
Ett alternativ jag kan tänka mig för paret är att hitta ett hus för 2 miljoner. Då slipper de betala ränta och amortera, men tvingas antagligen lägga samma pengar på att transportera sig det antal mil man har till arbete, familj och vänner.
Redigerat:
Skulder är finansiering. Ingen kan påstå att de med nödvändighet någonsin ska betalas tillbaka.
Tja, så länge det samtidigt finns matchande tillgångar hindrar inte ens döden att skulderna betalas. Sen finns ju filosofin att skuldsätta sig maximalt utan att ha motsvarande tillgångar, men det tror jag ingen här har förespråkat ännu?Akahigi skrev:
Det viktiga är ju att man har en plan för hela livet. Hur ska man göra när man blir pensionär och inkomsten kanske halveras? Samtidigt så halverar ju inflationen (3%) en skuld reella värde på 25 år. Så man kanske inte behöver amortera ihjäl sig om det innebär stora uppoffringar i den del av livet då man behöver mest pengar.