Kanske., men jag skulle inte chansa om hunden var tillräckligt stor. Jag är mycket hundvan. Jag växte upp med hund och har haft tio hundar i vuxen ålder.M Markarbetaren skrev:
Grejen med kamp mellan hund och människa är dock hur många kroppsdelar de båda kombattanterna är villiga att offra. Vanligen är hunden mer offervillig, men en människa, som oftast väger mer än hunden och har en fördel av att kunna stå stadigt på två ben, kan hyfsat lätt vinna med bara blessyrer om den har bestämt sig.
I boken "Congo Kitabu" av Jean-Pierre Hallet beskriver författaren hur han lyckas överleva ett slagsmål med en leopard. Han behövde bara offra en arm.
Ja, det är inte billigt att ha hund. Inte är det bekvämt heller. Hunden måste sysselsättas och få motion.Cancerman_777 skrev:
Betydligt jobbigare, dyrare och bökigare
Jodå, tjuven bör synas tydligt mellan ovtjarkans framben, lite lätt nedtryckt.
För ungefär 20 år sedan uppgraderade jag skalskyddet hemma.
Bland annat så fick den gamla klassiska altandörren från -74 på baksidan stift i bakkant, brytlist i framkant, hakspanjolett med riktigt lås på insidan och kross-skydd på glaset.
(Via en kampan som gick under benämningen "Assa säkra hem")
3-4 år senare hade jag en brand hemma och brandkåren behövde forcera sig in genom dörren.
De började med att konstatera att dörren var låst.
Därefter skulle de krossa glaset. Efter att ha blivit förvånade över att de inte bara splittrades vid första slaget med bräckjärnet så började de stå och slå en stund.
Efter att ha konstaterat att det var lönlöst övergick de till att ta fram det *stora* bräckjärnet som var en hemmabygd variant som liknade en hooligan. Ett yx-blad i vinkel svetsat på en 120-130cm lång del av ett spett.
De körde in bladet så nära bryt-listen de kunde och person 2 använde en slägga för att driva in det i dörren.
Då kom de in så att de kunde börja bända och böja dörrbladet/hela spanjoletten tillräckligt så att den inre och yttre delen av dörren separerades.
Då kunde de äntligen ta sig in.
Grannen mot baksidan till kunde återberätta händelseförloppet och den förvåning/de svordomar som kom och intygade att det var en *väldigt* högljudd process att ta sig igenom den.
Dvs, visst gick det att forcera dörren förhållandevis snabbt, det gör det alltid för brandkåren, även om det är en säkerhetsdörr i stål. Men om någon hade försökt göra ett inbrott via den rätt dolda baksidan hade de inte kunnat göra det utan att dra till sig uppmärksamhet från omgivningen.
Bland annat så fick den gamla klassiska altandörren från -74 på baksidan stift i bakkant, brytlist i framkant, hakspanjolett med riktigt lås på insidan och kross-skydd på glaset.
(Via en kampan som gick under benämningen "Assa säkra hem")
3-4 år senare hade jag en brand hemma och brandkåren behövde forcera sig in genom dörren.
De började med att konstatera att dörren var låst.
Därefter skulle de krossa glaset. Efter att ha blivit förvånade över att de inte bara splittrades vid första slaget med bräckjärnet så började de stå och slå en stund.
Efter att ha konstaterat att det var lönlöst övergick de till att ta fram det *stora* bräckjärnet som var en hemmabygd variant som liknade en hooligan. Ett yx-blad i vinkel svetsat på en 120-130cm lång del av ett spett.
De körde in bladet så nära bryt-listen de kunde och person 2 använde en slägga för att driva in det i dörren.
Då kom de in så att de kunde börja bända och böja dörrbladet/hela spanjoletten tillräckligt så att den inre och yttre delen av dörren separerades.
Då kunde de äntligen ta sig in.
Grannen mot baksidan till kunde återberätta händelseförloppet och den förvåning/de svordomar som kom och intygade att det var en *väldigt* högljudd process att ta sig igenom den.
Dvs, visst gick det att forcera dörren förhållandevis snabbt, det gör det alltid för brandkåren, även om det är en säkerhetsdörr i stål. Men om någon hade försökt göra ett inbrott via den rätt dolda baksidan hade de inte kunnat göra det utan att dra till sig uppmärksamhet från omgivningen.
Du skulle ha haft ett fjärrstyrt lås på entrédörren, men det fanns kanske inte för tjugo år sen.Dowser4711 skrev:
Mja, hade jag varit hemma kunde jag ha öppnat dörren, men tror nästan att det hade gått sämre, då jag nog hade avfärdat grannarnas farhåga om brand.P pmd skrev:
När allt var klart och släckt var allt som syntes inomhus två små fläckar med svedd tapet. Resten av branden var i väggen upp mot vinden.
Brandkåren bedömde det som att det var ungefär 10 minuter kvar till övertändning, så jag hade nog förhalat det ursprungliga larmsamtalet mer än vad det tog för dem att forcera sig in.
Min poäng är mer att det inte går/är önskvärt att göra något helt omöjlig att ta sig in i, det viktiga är att se till att det inte går att ta sig in utan att det uppmärksammas.
