Min far vill testamentera allt till våra barn
Skriver här då jag är lite villrådig och osäker på om jag ens har rätt. Döden kommer komma för oss alla, det är min far och jag intimt bekanta med och ungdom eller nybildad familj är inget hinder för att dö.
Därför har jag redan innan 30 års ålder skrivit testamente, var noga med att gifta mig med min man och har tecknat livförsäkring. Min far har också skrivit testamente.
Han vill nu ändra det för att testamentera allt han kan till våra barn, sina barnbarn. Jag vet att han inte kan göra mig helt arvlös. Jag hoppas innerligt att han lever i 40 år till och att detta blir en ickefråga. Givetvis vill jag att mina barns ekonomiska framtid ska vara trygg och ser inget skäl till varför jag inte ska kunna bistå med till exempel delar till en handpenning för en bostad en dag. Men jag motsätter mig denna fördelning. Jag vet själv hur jag var vid 18 och det var inte många neuron som var korrekt kopplade i mina frontallober. Jag tror inte att det är karaktärsbyggande att få en ansenlig summa pengar vid 18 utan krav eller ansvar. Jag vet inte, jag kan ju hoppas att mina barn är mindre blåsta än jag själv i den åldern.
Det jag motsätter mig helt enkelt är att mina barn skulle få en kravlös stor summa pengar när de gissningsvis fortfarande bor hemma om de går i gymnasiet och både vad det skulle innebära för vår relation som barn/föräldrar, men också för att jag har svårt att tro att de skulle förvaltas klokt.
Jag har försökt självrannsaka för att se om det skulle vara avund eller liknande och jag tror verkligen inte det. Vi har det bra, ingen vansinnig belåning och kan äta ute när vi känner för det. Inget rikemansliv men inget som fattas mig på rak arm. Jag tror att det jag genuint motsätter mig är det eventuellt ansvarslösa följderna av detta. Är det rimligt att jag som deras mor motsätter mig det? Är det någon som varit med om något liknande? Hur löste det sig? Alternativa lösningar? Har givetvis pratat med min far som just nu bara ser hur genialiska de små bajsmaskinerna är och som omöjligt kan tänka sig att de skulle kunna göra något överhastat eller ogenomtänkt.
Därför har jag redan innan 30 års ålder skrivit testamente, var noga med att gifta mig med min man och har tecknat livförsäkring. Min far har också skrivit testamente.
Han vill nu ändra det för att testamentera allt han kan till våra barn, sina barnbarn. Jag vet att han inte kan göra mig helt arvlös. Jag hoppas innerligt att han lever i 40 år till och att detta blir en ickefråga. Givetvis vill jag att mina barns ekonomiska framtid ska vara trygg och ser inget skäl till varför jag inte ska kunna bistå med till exempel delar till en handpenning för en bostad en dag. Men jag motsätter mig denna fördelning. Jag vet själv hur jag var vid 18 och det var inte många neuron som var korrekt kopplade i mina frontallober. Jag tror inte att det är karaktärsbyggande att få en ansenlig summa pengar vid 18 utan krav eller ansvar. Jag vet inte, jag kan ju hoppas att mina barn är mindre blåsta än jag själv i den åldern.
Det jag motsätter mig helt enkelt är att mina barn skulle få en kravlös stor summa pengar när de gissningsvis fortfarande bor hemma om de går i gymnasiet och både vad det skulle innebära för vår relation som barn/föräldrar, men också för att jag har svårt att tro att de skulle förvaltas klokt.
Jag har försökt självrannsaka för att se om det skulle vara avund eller liknande och jag tror verkligen inte det. Vi har det bra, ingen vansinnig belåning och kan äta ute när vi känner för det. Inget rikemansliv men inget som fattas mig på rak arm. Jag tror att det jag genuint motsätter mig är det eventuellt ansvarslösa följderna av detta. Är det rimligt att jag som deras mor motsätter mig det? Är det någon som varit med om något liknande? Hur löste det sig? Alternativa lösningar? Har givetvis pratat med min far som just nu bara ser hur genialiska de små bajsmaskinerna är och som omöjligt kan tänka sig att de skulle kunna göra något överhastat eller ogenomtänkt.
En jag känner ärvde pengar när hon var omyndig men pengarna, som även var uttalat till för framtida boende, var låsta i en fond tills hon fyllde 25 (med en förälder som ansvarig för att hantera fonden till dess), kan vara ett sätt att säkerställa att barnen inte använder upp pengarna på ogenomtänkta saker, kan vara ett alternativ till att få pengarna direkt in på kontot vid arv.
Viktigt att de inte bränner alla pengar direkt såklart, och de behöver oavsett såklart lära sig ta ansvar för pengar osv.
En sak jag kan tycka dock att det är ju i 20-30 års åldern man behöver pengarna mest, kanske slippa studieskulder och kunna bilda familj och köpa bostad, snarare än när man är 50-60 och förhoppningsvis reder sig själv vid det laget.
En sak jag kan tycka dock att det är ju i 20-30 års åldern man behöver pengarna mest, kanske slippa studieskulder och kunna bilda familj och köpa bostad, snarare än när man är 50-60 och förhoppningsvis reder sig själv vid det laget.
När du skriver bajsmaskinerna, så tolkar jag att de fortfarande är böjbarn. Då har du väldigt mycket tid att lära dem pengars värde och vad man bör använda dessa till. Så du kanske ska se det lite som en utmaning för dig själv att få dem att kunna hantera pengar på ett ansvarsfullt sätt när de växer upp.
Håller även med kommentaren ovan som säger att man sannolikt har störst behov av lite extra kapital i tidig vuxen ålder för att slippa ta en massa lån, så är väll rimligt att ha denna möjlighet om man kan vara ansvarsfull.
Håller även med kommentaren ovan som säger att man sannolikt har störst behov av lite extra kapital i tidig vuxen ålder för att slippa ta en massa lån, så är väll rimligt att ha denna möjlighet om man kan vara ansvarsfull.
Instämmer! Men skillnad på att fortfarande gå i gymnasiet eller att vara på väg in på bostadsmarknaden vid 24-25 tänker jag. Inte helt dumt heller att uppleva korridorslivet och studentbostäder i några år om det är den vägen man vill gå.Walle85 skrev:
Det var riktigt bra ekonomiskt för mig att köpa bostadsrätt vid 19 års ålder i samband med att jag startade universitetet. Så låg månadsavgift att jag knappt tog studielån. 2 år i arbetslivet var studielånet återbetalt och lägenheten hade tillräckligt med värde att täcka kontantinsats för hus + lite till.Vrana skrev:
Barn är olika, ofta så fungerar det bra och 18-åringen har fått tillräckligt mycket konsekvenstänk och vet hur hen vill leva längre fram, medan det förekommer 18-åringar som bara lever för stunden. Jag känner till både där pengarna har fått stå kvar i fonden tills studierna var klara och pengarna användes för att betala kontantinsatsen för en bostadsrätt och där pengarna har runnit mellan fingrarna och varit slut efter ett års studier.
Redigerat:
Samma här, köpte bostadsrätt, i en mindre billigare ort och pendlade med tåg, för mitt arv när jag började högskolan. Kändes mycket mer värt än studentlägenheterna med ganska hög hyrs. Nackdelen var såklart att man inte fick bo nära sina studiekamrater, men vi kunde umgås bra oavsett tycker jag.S sjoelund skrev:
Tycker det känns väldigt rimligt, att "öronmärka" pengar till boende och/eller studier fram till 25 nånting. Då har de flesta skaffat sig ett arbete eller en (iallafall nästan färdig) utbildning som leder till arbete.rickardg skrev:
Sen är ju frågan hur mycket pengar det handlar om. Är det 100.000 så kan de givetvis hinna förräntas endel. Eller om det är många miljoner, då är det ju en liten annan sak. Är det väldigt mycket pengar kanske det är vettigt att ge tex 100.000 till studier när de går ut gymnasiet, möjlighet till köpa bostad och sen att "resten" fås först när de är 30. Då måste man skapa sig ett eget liv och kan inte direkt leva på pengarna.
Vi har lite sparande till barnen både månadsvis och från gåvor, men det rör sig om nånstans 150.000 per barn, de är änsålänge på våra konton så egentligen inte deras. Jag ser ju gärna, även om det inte är så mycket pengar sett till vad bostäder kostar, att dessa pengar går till bostad eller studier då det är något som gör resten av livet lite enklare. Resor och festande tror jag på att man tjänar till själv som ung. Så jag tänker att de får tillgång till pengarna först vid 25 eller om de just går till boende eller studier.
Kanske vill TS far säkerställa att pengarna "finns kvar" och kommer barnen tillgodo och att inte TS och TS respektive använder dem till annat? Jag antar ni är förbi att köpa första bostaden och utbilda er och skaffa jobb, så ni har väl då troligen ert på det torra.
Bästa svaret
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 397 inlägg
Ett argument mot att testamentera direkt till barnbarnen är att deras morfar ännu inte vet hur många de blir.
Förstår jag det rätt har TS kanske 20+ år till som fertil och de arv hennes barn av idag skulle kunna få blir potentiellt pengar som en framtida sladdis blir utan. Det är iofs. ett barnbarn testamentatorn aldrig lär känna, men om vi tänker att genetiken är stark så är det kanske ändå någon han inte vill missgynna.
Så ett lite mer komplicerat testamente, där pengarna dels inte faller ut dag ett, dels tar höjd för framtida förändringar kanske är attraktivt även för morfadern. Att kanske X kr faller ut vid 18 årsdagen, Y vid 25 årsdagen och ett upplösande av stiftelsen det senaste av 2050 eller när det yngsta barnbarnet fyller 25.
Nu vet jag inte hur mycket pengar det rör sig om, och om det är motiverat med ett då fyrkantigt upplägg, men det vore en väg att gå.
Trots allt är det morfaderns pengar att disponera och han skulle redan som levande kunna skänka dem till barnbarnen eller vem han så önskar. Så mitt råd till TS är oavsett att försöka se till att testamentet skrivs på ett för arvtagarna lämpligt sätt, snarare än att hon i för hög grad försöker påverka vem som ska få ärva.
Förstår jag det rätt har TS kanske 20+ år till som fertil och de arv hennes barn av idag skulle kunna få blir potentiellt pengar som en framtida sladdis blir utan. Det är iofs. ett barnbarn testamentatorn aldrig lär känna, men om vi tänker att genetiken är stark så är det kanske ändå någon han inte vill missgynna.
Så ett lite mer komplicerat testamente, där pengarna dels inte faller ut dag ett, dels tar höjd för framtida förändringar kanske är attraktivt även för morfadern. Att kanske X kr faller ut vid 18 årsdagen, Y vid 25 årsdagen och ett upplösande av stiftelsen det senaste av 2050 eller när det yngsta barnbarnet fyller 25.
Nu vet jag inte hur mycket pengar det rör sig om, och om det är motiverat med ett då fyrkantigt upplägg, men det vore en väg att gå.
Trots allt är det morfaderns pengar att disponera och han skulle redan som levande kunna skänka dem till barnbarnen eller vem han så önskar. Så mitt råd till TS är oavsett att försöka se till att testamentet skrivs på ett för arvtagarna lämpligt sätt, snarare än att hon i för hög grad försöker påverka vem som ska få ärva.
Redigerat:
Han tror inte att jag vill ha dem för mig själv. Vi har en öppen nog relation att han hade sagt det och särskilt åpen har jag aldrig varit. Det är att jag inte tror att man gynnas av att få en större summa pengar utan motkrav innan man ens gått ut gymnasiet.J JohanLun skrev:
Det här hade nog varken han eller jag tänkt på och ett väldigt bra argument. Jag är inte klar med barnaalstrandet om biologin så sig vill och det hade gjort honom ledsen att inte inkludera alla sina barnbarn det är jag säker på.
Pratat med honom igen, vi har harvat detta en gång redan, där jag också tog framtida syskon och han ser kanske mitt perspektiv mer. Med hopp om 50 goda år till hos farsgubben så kommer han skriva över allt på mig att förvalta. Mina föräldrar hjälpte mig med min första handpenning och det har varit enormt för hur jag kunnat bo och flytta, ämnar göra detsamma för mina barn. Kommer dock inte sponsra ett års glassande i sydostasien, sånt sparar man ihop till själv. Det gjorde jag också.
Obs det rör sig inte om hundratals miljoner, men kanske 500-600 000 per barn i nuläget vilket i min värld fortfarande är väldigt mycket pengar. Och givetvis om far min vill bränna allt på lyxlirarliv sina sista år så hoppas jag innerligt att han njuter av det. Jag sparar till barnen alldeles oavsett.
Redigerat:
Jag gjorde som så att jag började spara i fonder för att underlätta starten på vuxenklivet lite senare.
Typ körkort och kontantinsats till bostad. Jag har en förståndig dotter så när hon fyllde 18 för några år sedan fortsatte hon bara att spara vidare. Det kostar i Stockholm... Jag hade skrivit att hon fick ta över sparandet när hon blev myndig.
Hade det gällt mej själv hade nog 25år varit en bättre tanke
Det fina är att folk faktiskt tänker och planerar för sina små livs framtid, och det gör mej glad !
Typ körkort och kontantinsats till bostad. Jag har en förståndig dotter så när hon fyllde 18 för några år sedan fortsatte hon bara att spara vidare. Det kostar i Stockholm... Jag hade skrivit att hon fick ta över sparandet när hon blev myndig.
Hade det gällt mej själv hade nog 25år varit en bättre tanke
Det fina är att folk faktiskt tänker och planerar för sina små livs framtid, och det gör mej glad !
Det är bara att gratulera TS som har en far som bryr sig så mycket om sina barnbarn, det gäller dessvärre långt ifrån alla.