17 968 läst ·
38 svar
18k läst
38 svar
Min far vill testamentera allt till våra barn
Att låta arvet hoppa över generationer var sådant man höll på med när vi hade arvsskatt. Det minskade ju skatten.
Nu har vi ju inte någon arvsskatt i Sverige längre så det finns ingen anledning att göra så så länge allt hålls inom svensk skattelagstiftning. (Det kan tex bli annorlunda om någon inblandad har grönt kort eller medborgarskap i USA.)
Nu har vi ju inte någon arvsskatt i Sverige längre så det finns ingen anledning att göra så så länge allt hålls inom svensk skattelagstiftning. (Det kan tex bli annorlunda om någon inblandad har grönt kort eller medborgarskap i USA.)
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 2 329 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 2 329 inlägg
Jo! Det är faktiskt helt dumt om möjligheten att köpa bostad under studietiden finns.Vrana skrev:
Jämför när jag pluggade och såg de som köpte sin bostadsrätt och vi som hyrde. Vilket otroligt försprång de hade sen när de skulle vidare i livet och jag ångrar mig gruvligt att inte jag köpte lägenhet på studieorten ist för att kånka runt i dåliga hyreslägenheter.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 294 inlägg
Allt handlar inte om skatt. Ser man att de egna barnen har det bra, har god ekonomi och är i eller börjar närma sig medelåldern tycker jag att det är fullt begripligt att man hellre tittar på nästa generations behov och försöker möta dem.E Eld skrev:
Jag har varit med om något liknande, men det var min morfar som var den kapitalstarke. Genom en rad olika upplägg ämnade att runda arvsskatten så hamnade knappt hälften av hans förmögenhet hos mig och mina bröder, innan vi var myndiga. Den absolut största posten var delägarskap i en fastighet och således relativt låst, men även lite finansiella instrument och kontanter.
Ingen av oss har fuckat ur och bränt pengarna. Själv föll jag in i en studentikos livsstil där jag bara ville vara en del av gänget och således käkade nudlar och drack billig öl som alla andra. Min största ekonomiska blunder från denna tid var att jag inte tog ut några studielån. Det var en stor fördel att kunna köpa lägenhet tidigt och ha ekonomisk trygghet nog att kunna fokusera på studier och jobb jag kände passion för. Det ekonomiska privilegiet har verkat som en hävstång och gjort mig framgångsrikare än om pengarna hade trillat in när mina föräldrar går bort.
Nu sitter jag så klart och funderar på hur jag kan ge mina barn samma förutsättningar. Uppfostran och förberedelser så klart. Men jag tror även att man som förälder måste släppa taget och låta barnen ta ansvar. Om man alltid försöker kontrollera dem så kommer de aldrig lära sig. Man måste helt enkelt låta dem ta sina egna beslut och acceptera risken att de bränner pengar på "fel" saker. Men det blir nog definitivt inte hela kapitalet på en gång. Kanske en tiondel först, sen låses resten upp efter hand.
Ingen av oss har fuckat ur och bränt pengarna. Själv föll jag in i en studentikos livsstil där jag bara ville vara en del av gänget och således käkade nudlar och drack billig öl som alla andra. Min största ekonomiska blunder från denna tid var att jag inte tog ut några studielån. Det var en stor fördel att kunna köpa lägenhet tidigt och ha ekonomisk trygghet nog att kunna fokusera på studier och jobb jag kände passion för. Det ekonomiska privilegiet har verkat som en hävstång och gjort mig framgångsrikare än om pengarna hade trillat in när mina föräldrar går bort.
Nu sitter jag så klart och funderar på hur jag kan ge mina barn samma förutsättningar. Uppfostran och förberedelser så klart. Men jag tror även att man som förälder måste släppa taget och låta barnen ta ansvar. Om man alltid försöker kontrollera dem så kommer de aldrig lära sig. Man måste helt enkelt låta dem ta sina egna beslut och acceptera risken att de bränner pengar på "fel" saker. Men det blir nog definitivt inte hela kapitalet på en gång. Kanske en tiondel först, sen låses resten upp efter hand.
Håller med TS om att det är lämpligt att någon äldre förvaltar pengarna tillsdess de unga har nått en viss mognad.
Det många snusförnuftiga glömmer är att det inte bara är föräldrarna som har inflytande på våra unga. Även med de bästa intentioner och en bra uppfostran kan det komma in olämpligt beteende från sidan.
Det finns undantag men generellt är det inte bra med stora pengar innan konsekvenstänk är utvecklat.
Det många snusförnuftiga glömmer är att det inte bara är föräldrarna som har inflytande på våra unga. Även med de bästa intentioner och en bra uppfostran kan det komma in olämpligt beteende från sidan.
Det finns undantag men generellt är det inte bra med stora pengar innan konsekvenstänk är utvecklat.
Det tolkar jag som att han litar på dig.Vrana skrev:
Då finns det väl ingen som helst anledning att inte du skall få arvet. Däremot finns det nog en hel lista med argument mot att barnbarnen skall få så mycket pengar att disponera fritt när de är 18 år.
- Det första är att ni inte idag vet om barnen "kan hantera pengar". Vissa personer är väldigt bra på det, de flesta är normalbra, men vissa är utomordentligt dåliga på det.
- Det andra är att "man lär så länge man lever". Man blir klokare med åren. Därför är föräldrar generellt bättre på att förvalta sparpengar och förmögenheter än vad deras barn är.
- Det är inte alltid så att den rättvisaste fördelningen av ett arv innebär att varje barn (i detta fallet barnbarn) ges exakt lika stora belopp. Kanske är tanken att pengarna skall räcka till kontantinsatsen till ett eget boende på orten barnbarnet får sitt första jobb. Det kommer troligen ske vid olika tidpunkter (år) och kanske på olika orter. Är det samma hjälp att skaffa var sin bostad eller samma belopp på ett konto man vill ge barnbarnen?
- Man vet inte i förväg när barnbarnen har störst behov av pengarna. Om det är när de är 20, 40 eller 60 år. Men att det är vi 20år håller jag för ytterst ovanligt, men inte omöjligt. Man vet inte. För att bra kunna bedöma sådant behöver man egen erfarenhet. Det har föräldrar i högre utsträckning än barn och barnbarn
- Man kan inte "öronmärka" andras pengar, som någon föreslog. När man ger bort dem tappar man all kontroll.
- Tänk på att om det är (omyndiga) barns pengar kommer varken du eller de kunna använda dem utan att kontakta överförmyndaren. Med tanke på de belopp som nämnts är föräldrarna enligt lag skyldiga att kontakta överförmyndaren.
- Det kan vara så att du själv kan komma att behöva pengarna mycket mer än dina barn. När barnen har välbetalda jobb och god ekonomi samtidigt som du är gammal, kanske sjuk.och behöver hjälp och sjukvård en period.
8. Där har du ytterligare ett mycket bra skäl.Vrana skrev:
Min personliga åsikt är att om din pappa inte anser att du är dålig på att hantera pengar bör han låta dig ärva/hantera dem.Och ha full kontroll över dem.
Istället för ett testamente kan han berätta samt oxo gärna skriva ett brev till dig och dina barn där han berättar hur han vill att arv-pengarna skall användas. Och hur de skall investeras innan de skall användas. T.ex. i en fjällstuga eller ett aktiesparande.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 294 inlägg
Nej, det snusförnuftiga (vilket alltså är sådana som du, inte sådana som dem du kritiserar) glömmer är att alla har sina intressen och att någon som får en förmyndare även som vuxen blir kontrollerad av denne.H Hank_Ö skrev:
Om det är bra att fritt få pröva sina vingar och fatta egna beslut om en mindre förmögenhet redan som nybliven myndig kan man ha olika åsikter om, men det snusförnuftiga står sådana som du och O strax efter för.
Kontroll är inte allt. Att inte ens se att det finns ett värde i morfaderns vilja är djupt fantasilöst.O skrev:
Jag håller helt med! Det är det jag hade sparat arvet mot.Nötegårdsgubben skrev:
Givetvis spelar hans vilja roll. Vi vill också samma saker. Det bästa för mina barn. Han verkade bara ha en mycket mer rosaskimrande fantasi kring det hela och inte se hur 18-åringar kanske inte alltid vinner OS i konsekvenstänk. Han vill också att pengarna används som investering i deras framtid och inte på några roliga snabba år i tonåren.Nötegårdsgubben skrev:
Nej, det snusförnuftiga (vilket alltså är sådana som du, inte sådana som dem du kritiserar) glömmer är att alla har sina intressen och att någon som får en förmyndare även som vuxen blir kontrollerad av denne.
Om det är bra att fritt få pröva sina vingar och fatta egna beslut om en mindre förmögenhet redan som nybliven myndig kan man ha olika åsikter om, men det snusförnuftiga står sådana som du och O strax efter för.
Kontroll är inte allt. Att inte ens se att det finns ett värde i morfaderns vilja är djupt fantasilöst.
Han har ju som jag redan meddelat ändrat sig, delvis tack vare argument jag fick i den här tråden. Som en rolig anekdot var jag en helt förfärlig tonåring som skolkade, festade och allmänt levde rövare. Det tog 4-5 år och högskoleprovet för mig att plugga vidare och börja styra upp mig tillnärmelsevis. Idag får jag väl förhoppningsvis anses som en hyvens samhällsmedborgare men definitivt inte då. Han verkar ha glömt den detaljen😅Jag hoppas innerligt att jag kan införliva lite mer konsekvenstänk under deras uppväxt men barn är också egna personer.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 294 inlägg
Ja, min poäng är inte att han (eller någon annan) har rätt. Jag ville bara påpeka att det snusförnuftiga, och lite tråkiga, alternativet var det @Hank_Ö stod för, inte det han kritiserade.Vrana skrev:
Det är osannolikt att en 18åring bränner 100% av arvet på chips, billig öl och skräpmat även om dessa barn finns.
Jag är tveksam att den typen av barn som är benägna att bränna allt någonsin kommer lära sig, även om de blir 25 eller 35 när de får pengarna.
Antingen har de lärt sig någolunda sunda ekonomiska värderingar eller så är det "kört".
Däremot kommer säker en mindre pengasumma brännas på tokerier, som en dyr telefon, leksak eller resa. Men det är också en del av att växa upp att göra en del mindre smarta val och reflektera över resultatet.
Vi behöver släppa kontrollen över vuxna barn och låta dem stå på sina egna ben, att få och ta ansvar ger karaktären möjlighet att växa.
Jag är tveksam att den typen av barn som är benägna att bränna allt någonsin kommer lära sig, även om de blir 25 eller 35 när de får pengarna.
Antingen har de lärt sig någolunda sunda ekonomiska värderingar eller så är det "kört".
Däremot kommer säker en mindre pengasumma brännas på tokerier, som en dyr telefon, leksak eller resa. Men det är också en del av att växa upp att göra en del mindre smarta val och reflektera över resultatet.
Vi behöver släppa kontrollen över vuxna barn och låta dem stå på sina egna ben, att få och ta ansvar ger karaktären möjlighet att växa.
Nja själv kan jag inte se varför man skulle hoppa över sina egna barn såvida:Nötegårdsgubben skrev:
- Ens egna barn är oansvariga.
- Det har skurit sig med barnen men inte barnbarnen.
- Det handlar om ett onormalt stort arv och man vill portionera ut tillgångarna till fler än ens egna barn.
- Det medför att stora delar av arvet försvinner i tex skatt.
Om alla relationer är goda så kan jag tycka att pappan/morfar kan testamentera allt till barnen/barnet men med tydliga önskemål. Alternativt testamentera endel till barnbarnen men förvaltat av barnet med vettiga maximala utbetalningstider…
Det kan bli hur bra som helst att en framtida 18-åring hanterar ett arv klokt men det kan också bli fullständigt knas eftersom ingen vet vad som sker i framtiden.
Helt rätt. I normala fall.T Taxture skrev:
Helt rätt. I normala fall.T Taxture skrev:
I sällsynta fall är barnet så opålitligt att barnbarnen riskerar bli helt utan arv.
Att låta barnbarnen ärva i stället för barnen kan ibland vara ett sätt att garantera att arvet inte slösas bort. Det är inte så vanligt att man gör sina barn arvlösa, som detta är. Ofta finns det en logisk förklaring. Och ofta har föräldrar mer erfarenhet och kunskaper än sina barn. Det gäller kanske även TS pappa.
Jag kan inte bedöma saken i detta enskilda fallet. Och jag anklagar inte och tror inte något. Men generellt sett kan det finnas många tänkbara saker som gör en person olämplig att ansvara för stora summor pengar. Beroende av droger eller spel kan snabbt äta upp allt man har, för att ta ett exempel. En historik av sådant är en risk.
Den riktigt intressanta frågan inte varför pappan vill att barnbarnen skall ärva. Den avgörande frågan är istället varför pappan inte vill att TS skall ärva.
Det kanske redan avhandlats, men se till att arvet testamenteras som enskild egendom så att det undantas från ev. bodelning, ta hjälp av jurist vid upprättande av testamente 👍Vrana skrev:
Skriver här då jag är lite villrådig och osäker på om jag ens har rätt. Döden kommer komma för oss alla, det är min far och jag intimt bekanta med och ungdom eller nybildad familj är inget hinder för att dö.
Därför har jag redan innan 30 års ålder skrivit testamente, var noga med att gifta mig med min man och har tecknat livförsäkring. Min far har också skrivit testamente.
Han vill nu ändra det för att testamentera allt han kan till våra barn, sina barnbarn. Jag vet att han inte kan göra mig helt arvlös. Jag hoppas innerligt att han lever i 40 år till och att detta blir en ickefråga. Givetvis vill jag att mina barns ekonomiska framtid ska vara trygg och ser inget skäl till varför jag inte ska kunna bistå med till exempel delar till en handpenning för en bostad en dag. Men jag motsätter mig denna fördelning. Jag vet själv hur jag var vid 18 och det var inte många neuron som var korrekt kopplade i mina frontallober. Jag tror inte att det är karaktärsbyggande att få en ansenlig summa pengar vid 18 utan krav eller ansvar. Jag vet inte, jag kan ju hoppas att mina barn är mindre blåsta än jag själv i den åldern.
Det jag motsätter mig helt enkelt är att mina barn skulle få en kravlös stor summa pengar när de gissningsvis fortfarande bor hemma om de går i gymnasiet och både vad det skulle innebära för vår relation som barn/föräldrar, men också för att jag har svårt att tro att de skulle förvaltas klokt.
Jag har försökt självrannsaka för att se om det skulle vara avund eller liknande och jag tror verkligen inte det. Vi har det bra, ingen vansinnig belåning och kan äta ute när vi känner för det. Inget rikemansliv men inget som fattas mig på rak arm. Jag tror att det jag genuint motsätter mig är det eventuellt ansvarslösa följderna av detta. Är det rimligt att jag som deras mor motsätter mig det? Är det någon som varit med om något liknande? Hur löste det sig? Alternativa lösningar? Har givetvis pratat med min far som just nu bara ser hur genialiska de små bajsmaskinerna är och som omöjligt kan tänka sig att de skulle kunna göra något överhastat eller ogenomtänkt.