46 801 läst ·
121 svar
47k läst
121 svar
Mormor vill sälja sitt hus till mig, Tvist? - Se hit!
Bästa svaret
Barnbarn träder in som bröstarvingar om föräldern har dött.T tobbbias skrev:
(På den tiden det fanns arvsskatt var det särskilda regler för barnbarn, inte lika förmånligt som för bröstarvingarna, men bättre än övriga.)
Vad gäller laglott går det utmärkt att göra alla sina barn arvslösa, men inte några, pga laglotten. Men om inget finns att ärva blir laglotten självklart noll.
Diskussionerna om att avstå arv till förmån för TS är dock ointressanta, eftersom TS köper huset om än till förmånligt pris. De fyra döttrarna får därmed dela lika på det som finns kvar av de pengar som kommer in.
Först om det skulle uppstå en situation att en del av husets värde räknas som förskott på arv till TS mor blir det intressant. Hon kan då bli skyldig att betala dödsboet en summa eller avstå en summa av arvet till förmån för sina tre systrar. Man brukar räkna med 10 år, så om mormor lever 10 år efter köpet ska det inte kunna spela in.
Men det finns om detta sker inget som hindrar de två införstådda systrarna att skänka sina delar till TS mor så att sista systern kan lösas ut. Det blir då en uppgörelse i form av gåvor systrarna emellan som egentligen inte berör arvet.
Medlem
· Västernorrland
· 12 029 inlägg
Tack för alla svaren! Mycket matnyttigt, gud vad duktiga ni är (jag sållar givetvis bort och jämför med info jag hittar på lawline etc).
Nu har jag lite nytt att säga i fallet. Det verkar som den "trilskande"-systern accepterar det mer och mer nu.
Planen är att, jag köper huset för (vi snackar inte ett hus i Stockholm el. dyl. för 5mln, utan ett hus i Gävleborg som är värd ca 2mln för ca 1mln), och när allt är färdigt, så delar hon ut pengarna som blir över som gåva till sina 4 barn (gåvobrev kommer att skrivas om nödvändigt). Svårare än så ska det inte vara, då jag inte är arvinge. Jag kommer INTE som tidigare nämnt ge någon förmån för mitt nuv. hus till ena systern.
Ni skriver att det kan strula till det när det är dags för dödsbo, vad menar ni med det? Hon är ju som många skriver fri att göra vad hon vill med sina tillgångar (så länge hon är "myndig").
Nu har jag lite nytt att säga i fallet. Det verkar som den "trilskande"-systern accepterar det mer och mer nu.
Planen är att, jag köper huset för (vi snackar inte ett hus i Stockholm el. dyl. för 5mln, utan ett hus i Gävleborg som är värd ca 2mln för ca 1mln), och när allt är färdigt, så delar hon ut pengarna som blir över som gåva till sina 4 barn (gåvobrev kommer att skrivas om nödvändigt). Svårare än så ska det inte vara, då jag inte är arvinge. Jag kommer INTE som tidigare nämnt ge någon förmån för mitt nuv. hus till ena systern.
Ni skriver att det kan strula till det när det är dags för dödsbo, vad menar ni med det? Hon är ju som många skriver fri att göra vad hon vill med sina tillgångar (så länge hon är "myndig").
Inte om någon av barnen/bröstarvingarna anser att affären är fel. Vad jag har läst har man rätt att klaga upp till fem år efter gåvan/köpet då det inte är till marknadspris. Birgitt säger att det är 10 år. Då köpet till underpris kan tolkas som resterande del är gåva till barnbarn. Tänk så här då du ursprungligen skulle göra en bra lägenhetsaffär för bara ena barnet som får mer. Är du säker att övriga barn accepterar den affären då en av dem får mer?J JD1170E skrev:Tack för alla svaren! Mycket matnyttigt, gud vad duktiga ni är (jag sållar givetvis bort och jämför med info jag hittar på lawline etc).
Nu har jag lite nytt att säga i fallet. Det verkar som den "trilskande"-systern accepterar det mer och mer nu.
Planen är att, jag köper huset för (vi snackar inte ett hus i Stockholm el. dyl. för 5mln, utan ett hus i Gävleborg som är värd ca 2mln för ca 1mln), och när allt är färdigt, så delar hon ut pengarna som blir över som gåva till sina 4 barn (gåvobrev kommer att skrivas om nödvändigt). Svårare än så ska det inte vara, då jag inte är arvinge. Jag kommer INTE som tidigare nämnt ge någon förmån för mitt nuv. hus till ena systern.
Ni skriver att det kan strula till det när det är dags för dödsbo, vad menar ni med det? Hon är ju som många skriver fri att göra vad hon vill med sina tillgångar (så länge hon är "myndig").
Redigerat:
Gåvobrevet borde fungera som försäkring mot undanhållande av skatt, vilket kg inte tänkte på förut.J JD1170E skrev:
Till viss gräns skyddar det mot förskott av arv, så att dödsboet inte kan kräva något för huset. Om det nu är så, då du är barnbarn. Men OM förskott av arv om vara aktuellt, är det med gåvobrevet bara möjligt om det inkräktar på någon laglott.
Läs ärvdabalken så förstår du mer, och kan ställa bättre frågor till en jurist om det skulle behövas.
Vad jag läste i Ärvdabalken är att om en make ärver allt efter en avliden, då ska den avlidnas arvingar få sin laglott först efter att maken är avliden. Om då maken har skänkt bort en stor del av arvet till någon annan (t ex sina egna barn) kan de avlidnas arvingar kräva tillbaka (en del av) den gåvan i den mån det behövs för att de ska få ut sin laglott. Här gäller 5 år från gåvodatum.S slurppe99 skrev:
Men detta är troligtvis inte aktuellt för TS
3 § Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.
[bild]Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter den först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan mottogs.
Kommentar
Paragrafen beskriver hur man ska agera när den efterlevande maken exempelvis skänkt bort en stor del av kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken, och hur den först avlidne makens arvingar ska kompenseras.
Andra stycket innehåller en regel om godtro rörande den som mottog gåvan. Man kan inte invända mot en sådan gåva senare än fem år efter att gåvan mottogs (observera att det alltså inte är fem år efter det att den efterlevande maken avled).
I tredje stycket behandlas gåvor som inte slutförts (exempelvis gåvoutfästelser). Dessa får bara slutföras så länge de inte är till nackdel för den först avlidne makens arvingar.
Medlem
· Västernorrland
· 12 029 inlägg
Nä såklart inte men oftast är ju gnidenheten som störst (och därmed osämjan) när det finns nåt av stort värde...........S slurppe99 skrev:
Därför kändes det som intressant att veta mer om vad det kan tänkas handla om för pengar. Inte för att det spelar nån roll men det tillför ju diskussionen en aspekt.
Det man ska räkna in här är reavinstskatten. Om vi antar att mormor ägt huset väldigt länge och kanske har ett inköpspris på 100.000 finns det en latent skatt på lite mer än 400.000. Den övergår till dig vid en sån här affär då den kommer att räknas som en gåva skattemässigt.J JD1170E skrev:Tack för alla svaren! Mycket matnyttigt, gud vad duktiga ni är (jag sållar givetvis bort och jämför med info jag hittar på lawline etc).
Nu har jag lite nytt att säga i fallet. Det verkar som den "trilskande"-systern accepterar det mer och mer nu.
Planen är att, jag köper huset för (vi snackar inte ett hus i Stockholm el. dyl. för 5mln, utan ett hus i Gävleborg som är värd ca 2mln för ca 1mln), och när allt är färdigt, så delar hon ut pengarna som blir över som gåva till sina 4 barn (gåvobrev kommer att skrivas om nödvändigt). Svårare än så ska det inte vara, då jag inte är arvinge. Jag kommer INTE som tidigare nämnt ge någon förmån för mitt nuv. hus till ena systern.
Ni skriver att det kan strula till det när det är dags för dödsbo, vad menar ni med det? Hon är ju som många skriver fri att göra vad hon vill med sina tillgångar (så länge hon är "myndig").
Ser man på vad mormor skulle få om hon sålt för 2 miljoner hade ju en mäklare tagit 100.000. Sen skulle hon skatta bort 400.000. Det hade ju gett 1.5 miljoner istället så på det hela taget kan man ju tycka att det är en hyfsad lösning om man värdesätter att fastigheten hålls inom släkten.
Varför inte då hon först skulle få det som gåva sedan köpa det för 50% av marknadsvärdet. Kan då inte resterande summa anses som en gåva till barnbarn. Då större värden ska anses som gåva.harry73 skrev:
Vad jag läste i Ärvdabalken är att om en make ärver allt efter en avliden, då ska den avlidnas arvingar få sin laglott först efter att maken är avliden. Om då maken har skänkt bort en stor del av arvet till någon annan (t ex sina egna barn) kan de avlidnas arvingar kräva tillbaka (en del av) den gåvan i den mån det behövs för att de ska få ut sin laglott. Här gäller 5 år från gåvodatum.
Men detta är troligtvis inte aktuellt för TS
Visst är det en gåva till ett barnbarn, men fem års perioden handlar specifikt om en make som ärver allt och därmed får förtur över bröstarvingar. Därför ska man skydda bröstarvingars rätt att få sin laglott när den längstlevande förälder dör.
Så då handlar det inte längre om mormors arv, men morfars arv som bröstarvingar fortfarande har rätt till när mormor dör.
Så då handlar det inte längre om mormors arv, men morfars arv som bröstarvingar fortfarande har rätt till när mormor dör.
Moderator
· Stockholm
· 57 850 inlägg
Skall börja med att påpeka att jag är inte jurist.
En försäljning till underpris, kan anses vara (delvis) gåva. Och en gåva till en bröstarvinge räknas normalt sett som förskott på arv. Ett barnbarn är inte bröstarvinge så länge dennes förälder (bröstarvingen) lever.
Så långt verkar det ganska klart. den här försäljningen borde inte kunna räknas som förskott på arv. Det som kan vara svårbedömt är hur man resonerar utifall bröstarvingen avlider före mormodern, så att "gåvomottagaren" är bröstarvinge den dag mormodern dör, men inte var bröstarvinge vid gåvotillfället. Jag vet inte.
Man kan skriva en formulering i köpekontraktet om att affären inte skall betraktas som förskott på arv. Det är överhuvudtaget en formulering som är bra att ha med i köpekontrakt inom släkten, även om ett köp sker till marknadspris. Den dag "givaren" går bort, så finns alltid risk att någon tycker att det där köpet var till alldeles för bra villkor. Och det kan finnas arvingar som inte är insatta i hur man resonerade vid köpet.
Så vitt jag förstår så finns det situationer där en formulering i köpeavtal eller gåvobrev av den här typen kan bli ogiltig. Jag kan inte detaljerna, men tror att det är i ett läge där "gåvan" OM den skulle vara ett förskott på arv, inkräktar på övriga arvingars laglott.
En försäljning till underpris, kan anses vara (delvis) gåva. Och en gåva till en bröstarvinge räknas normalt sett som förskott på arv. Ett barnbarn är inte bröstarvinge så länge dennes förälder (bröstarvingen) lever.
Så långt verkar det ganska klart. den här försäljningen borde inte kunna räknas som förskott på arv. Det som kan vara svårbedömt är hur man resonerar utifall bröstarvingen avlider före mormodern, så att "gåvomottagaren" är bröstarvinge den dag mormodern dör, men inte var bröstarvinge vid gåvotillfället. Jag vet inte.
Man kan skriva en formulering i köpekontraktet om att affären inte skall betraktas som förskott på arv. Det är överhuvudtaget en formulering som är bra att ha med i köpekontrakt inom släkten, även om ett köp sker till marknadspris. Den dag "givaren" går bort, så finns alltid risk att någon tycker att det där köpet var till alldeles för bra villkor. Och det kan finnas arvingar som inte är insatta i hur man resonerade vid köpet.
Så vitt jag förstår så finns det situationer där en formulering i köpeavtal eller gåvobrev av den här typen kan bli ogiltig. Jag kan inte detaljerna, men tror att det är i ett läge där "gåvan" OM den skulle vara ett förskott på arv, inkräktar på övriga arvingars laglott.
En faktor som jag inte tror berörts här är morfaderns roll. Vi vet inte om eller när han avled och om han då ägde halva huset. Drt kan vara så att morfaderns efterlevande egentligen i princip äger halva huset. De efterlevande kan möjligen hävda detta, även om det blir svårt i praktiken, särskilt om det gått lång tid.
Vi ska väl kanske inte hantera moral utan bara juridik, men många skulle nog anse det märkligt om mormodern fritt hanterar och skänker bort även den andel som möjligen förr tillhörde morfadern.
(missade inlägg 72, där finns detta redan beskrivet)
Vi ska väl kanske inte hantera moral utan bara juridik, men många skulle nog anse det märkligt om mormodern fritt hanterar och skänker bort även den andel som möjligen förr tillhörde morfadern.
(missade inlägg 72, där finns detta redan beskrivet)
Redigerat:
