Rivning av badrum
Innan rivning av keramikbeklätt badrum bör man ta reda på om det finns risk för asbest i fix eller fogar. I badrum byggda fram till slutet av sjuttiotalet kan asbest förekomma. Det säkraste sättet att ta reda på detta är att ta ett prov på fästmassan och fogen och skicka in på analys hos ett laboratorium. Finns asbest i badrummet så får man som privatperson riva detta själv, men särskilda säkerhetsåtgärder bör vidtagas. Det säkraste är att anlita behörig entreprenör för saneringen.
Inför rivning är det ofta klokt att stänga av vattnet till hela badrummet. Trycksatta rör är en risk, det är inte omöjligt att man råkar knäcka till dem eller göra hål på dem. Se också till att elen hanteras med respekt, och isolera alla trådar eller nakna strömställare. Använd lämpliga skyddskläder, handskar, glasögon och viktigast av allt, en riktig filtermask i minst klass P2. De billiga pappersmaskerna är förstås bättre än ingenting, men skyddar inte lika bra som en filtermask. Risken är inte bara damm från byggmaterialen, utan det är också mycket vanligt att det finns svartmögel i gamla badrum. Dess sporer är högst onyttiga att andas in. ¨ Befintlig keramikbeklädnad rivs lättast med bilmaskin, eventuellt med extra bred, s k kakelmejsel. Ibland sitter dock keramiken så pass löst att det går lätt att bryta bort den med kofot eller att knacka bort den med hammare och huggmejsel. Det bästa är om man kan få bort all fix eller sättbruk samtidigt med keramiken.
Plastmatta och våtrumstapet är lite jobbigare att riva. Matta på vägg kan ofta dras bort, eventuellt men hjälp av en kniv för att få till remsor, då vidhäftningen mot underlaget sällan är hög. På golv sitter den ofta bättre fast, och det kan kännas hopplöst att försöka få bort den med hjälp av kniv och spackelspade. Då är lösningen att man hyr en så kallad mattstripper, som fungerar som en vibrerande spackel. Det lim som i regel blir kvar efter mattan måste tas bort. Ska golvet rivas mer försvinner det naturligtvis i den processen, men om man ska bygga vidare på underlaget limmet sitter på måste det bort helt. Lite beroende på limmets beskaffenhet fungerar det bäst med olika verktyg. Det går alltid att skrapa bort det med handkraft, men det är tidsödande och jobbigt. En flexslip med limskiva på brukar fungera utmärkt, och ofta fungerar en handsaneringsfräs bra den också. Rådgör med hyrfirman. Och glöm inte att hyra en riktig stoftavskiljare, den vanliga dammsugaren hemma klarar inte många sekunder med sådant damm.
Består väggen av skivor på regelverk ska dessa så gott som alltid rivas bort, om badrummet inte är byggt efter 1/7 2008, i vilket fall skivorna ska uppfylla de nya kraven. Kartonggipsskivor, spånskivor och annat ska tas bort helt och hållet. Är väggen av mineraliskt material, det vill säga en putsat eller spacklas murvägg, lättbetongplank eller betong ska man riva så att man kommer ner till fast material. Det kan vara svårt att avgöra var gränsen går, men generellt kan man säga att limbundet spackel och lös puts alltid ska tas bort.
Vid betonggolv ska man riva bort allt löst material ovanpå själva betongplattan. Ofta ligger en sämre kaka av bruk, så kallad finsats ovanpå betongen. Denna ska i så fall bilas bort ner till fast betong. Ofta måste golvbrunnen bytas, om den är äldre än 1990, och är avloppsrören gamla kan det vara klokt att passa på att byta så mycket man kommer åt av dem. Brunn och rör tas fram med hjälp av en bilhammare, ofta är en runt fem kilo lämplig. Hör med hyrfirman. Vid träbjälklag är det oftast bäst att riva ner till bjälkarna, det vill säga att man tar bort de gamla golvspånskivorna eller brädorna. I hyfsat nya badrum, där man bedömer att bjälklaget uppfyller de krav som ställs på böjstyvhet och stabilitet, kan man överväga att behålla de befintliga skivorna, om de är oskadda. De måste i så fall skrapas rena så att man kan säkerställa vidhäftning mot flytspacklet vid uppbyggnaden.
