Sant! Jag tror att dock att man ska agera. Inte helt dumdristigt och gärna få / samla bevis. Man kan oftast tänka ut vad som är rimligt och så får man helt enkelt ta risken att man gör något olagligt. Så länge man agerar rimligt. Men att bara typ tro att man ska kunna göra sådant här by the bok, det går nog inte.S Stefan1972 skrev:
Eventuella syskon borde ha dykt upp vid släktutredningen du fick vid dödsfallintyget.Newgirl84 skrev:
Jag har själv en halvsyster men hon blev bortadopterad och blev således aldrig med i släktutredningen när min far dog.
Sen kan din mor såklart ha gjort ett testamente med någon/några flrmånstagare men det visar sig som du säger.
Nu har du ett inte alltför roligt arbete framför dig med begravning och att gå igenom alla papper efter din mor, så ta det bara lugnt och metodiskt så blir det lite lättare.
Sparka ut är lika lätt eller svårt oavsett vad personen säger eller har för papper. Han kan vara mer eller mindre medgörlig oavsett rättsläget huruvida han skulle kunna få stanna kvar.S Stefan1972 skrev:
Hur han sen kan ta sig in igen skiljer sig däremot.
Jag tänker lite (ungefär som jag nog själv skulle tänka i din situation) att ifall det under processens gång framkommer något mer om din mammas relation med karln ifråga, saker som gör att det känns ömmande på något vis, så har du alltid möjlighet att till sist göra något för honom.
Men mitt tips; låt detta vila i nuläget, och utvidga absolut inte dödsboet på något som helst vis om det inte skulle bli totalt nödvändigt.
Men om det i slutänden gnager något lite om att de kanske hade någon slags relation som var värd något så har du helt klart en möjlighet att erbjuda något sen när dödsboet är avslutat.
Vad detta kan skulle kunna vara är inte gott att veta för mig, men fanns det t.ex. något som kanske hade något slags affektionsvärde för mannen så är det en kandidat. En monetär gåva kanske kan kännas lite konstigt, samt ev signalera att man egentligen borde haft ett arv, som lurats av en.
Jag har nyligen varit i närheten av ett dödsbo där det fanns ett tidigare särkullsbarn till maken till den nyligen avlidne. Och hon, den avlidne, hade ju kvar en hel del saker från deras tidigare gemensamma boende.
Denna arvinge i form av särkullsbarn hade ett efterarv att kvittera ut, och en jurist fick faktiskt reda ut detta.
Men efter det, där denna tidigare dotter gått med på endast monetär ersättning och lösöret värderades och tillföll sen de andra arvingarna.
Men denna särkullsdotter bereddes ändå en möjlighet att få ta hand om saker som hade affektionsvärde iom att det var från hennes pappa, det blev någon tavla, foton och lite annat. Så det löstes sig rätt bra, förutom att följa den rena juridiken i första ledet, så blev det lite mänskligt och bra också sen.
Om tavlorna hade något försäljningsvärde? Tja, det var faktiskt ingen som brydde sig. Hon kanske gjorde en jackpot, vem vet.
Hade min mamma velat ge honom något så borde det finnas ett testamente. Det verkar inte finnas. Alternativt så borde hon berättat för mig (såklart). Min gissning just nu är att det inte fanns några tankar om det alls. Om man har en vilja så måste man dokumentera den.Mikael_L skrev:
Jag har inte något intresse av något bohag. Han verkar tagit med sig en tavla (värdelös, men kanske känslor?) Det är ok för mig. Det kanske t.o.m. var han som hade gett den till henne?
Ja, jag har också för mig att adoption innebär att man juridiskt får andra föräldrar. Dvs att arvsrätt och sånt även det övergår.Keiller skrev:
Jag är inte helt 100, så jag tar inte gift på det, men kanske vågar lova att äta upp en keps åtminstone.
Det finns fler tillfällen då den legala arvsrätten rubbas.
Man kan göra ett arvavstående, och det kan man göra på flera vis, att man avstår från delar av arvet, eller att arvet hoppar över till ens barn. Detta går dessutom att ändra.
Men gör man en arvsavsägelse så försvinner man helt ur arvingekretsen, i juridisk mening är man inte längre barn, vad det anbelangar arvsrätten. Och då mister ju förstås sina egna barn också all rätt till arv.
Och en arvsavsägelse kan inte ändras, så passa er för att drämma till med en sådan efter ett släktbråk.
Ja, du ska inte läsa det jag skrev som någon rekommendation på något vis.
Utan bara att ifall det i slutet av denna resa känns att det blev lite knäppt på något vis för denne man, dvs att de kanske trots allt hade något djupare med varandra att göra, så är det ju inte försent på något vis.
Det är inte så att jag tror det, det du har skrivit ger ingen sån känsla.
Medlem
· Västernorrland
· 12 030 inlägg
det är långt ifrån alla som skriver nå testamente...........lova hit och dit kan de ha gjort innan för det. Men det ska ju såklart då bevisas om nån yrkar på något.........
Din keps lever säkert.Ja, jag har också för mig att adoption innebär att man juridiskt får andra föräldrar. Dvs att arvsrätt och sånt även det övergår.
Jag är inte helt 100, så jag tar inte gift på det, men kanske vågar lova att äta upp en keps åtminstone.
Det finns fler tillfällen då den legala arvsrätten rubbas.
Man kan göra ett arvavstående, och det kan man göra på flera vis, att man avstår från delar av arvet, eller att arvet hoppar över till ens barn. Detta går dessutom att ändra.
Men gör man en arvsavsägelse så försvinner man helt ur arvingekretsen, i juridisk mening är man inte längre barn, vad det anbelangar arvsrätten. Och då mister ju förstås sina egna barn också all rätt till arv.
Och en arvsavsägelse kan inte ändras, så passa er för att drämma till med en sådan efter ett släktbråk.