Efter era svar, tänkte jag idag mäta upp spänningarna mer noggrant... men när jag satte i nätsladden lyste lysröret plötsligt igen!Pen skrev:
Enda jag gjort sen förra mätningen är att jag hade lossat sladden som leder till ena piggen i rörets bortre ände och är försedd med en liten primitiv hylskontakt, och satt tillbaks den igen. Inte vet jag om det faktiskt varit risig kontakt där (fastän hylsan gick trögt) eller om lysröret blott kände sig piggare idag.
När jag nu mätte spänningen över röret var det lik- och växelspänning på bortåt 70 volt. Undrar om det är en ren slump att det blev typ samma spänning som när jag mätte över PL-röret, som jag inledde tråden om... eller om det är en vanlig driftspänning?
Lite extra: Glimtändaren har en "större" funktion än att bara värma glödtrådarna i röret.Pen skrev:
När glimtändaren bryter strömmen efter uppvärmningen av glödsprialerna (Nu pratar vi gamla hederliga ljusrör med drossel som ströbegänsare), kommer spänningen över röret att öka kraftigt p.g.a. drosseln, och då tänder röret....
Dessutom händer detta inte om glimtändaren råkar bryta just då strömmen går genom nollgenomgången (då den växlar polaritet), och "spiken" blir klenare om den är nära nollgenomgången än om den är långt från nollgenomgången. Det är en anledning till att att lysrören ibland blinkar ett par gånger innan de tänds. (Den andra är att de inte blivit varma nog vid första försöket).PST skrev:
Appropå det här råkade jag ut för ett par antika metallkapslade glimtändare till ett par lysrör i garaget. Speciellt när det var kallt ute så stod de i glödläget i evigheter, typ flera sekunder, innan de släppte så att röret tändes... de blev utbytta...
(Fast snål som jag är så ligger de säkert i bra-att-ha-lådan, de är inte så dåliga att de är helt odugliga i uppvärmda lokaler...) :blushing:
Nu är jag ju ingen expert på urladdning men en rimlig gissning är att driftspänningen i princip bara bestäms av rörets längd och gasens energigap mellan elektronnivåerna. Det som händer i gasen är att elektronerna av det yttre elektriska fältet luras upp till ett högre skal och kort därefter ramlar ner under avgivande av ljus. Så länge fältet inte kan övervinna skillnaden mellan elektronens energi i dess möjliga skal, så vägrar den helt att flytta på sig. Men så snart man övervunnit denna gräns så kommer plötsligt alla elektroner i gasen flytta upp sig och röret börjar dra ström lavinartat. Eftersom fältet i ett relativt smalt rör i sin tur bara bestäms av spänningen/längden så borde alla (kvicksilver-) rör med samma längd ha ungefär samma driftspänning.Posia skrev:
Vän av ordning kommer nu att undra hur detta fungerar vid tändning av ett krökt rör då fältet innan tändningen uppenbarligen har en kortare väg än rörets längd. Jag kan bara gissa att ett krökt rör faktiskt kan vara något lättare att tända i sina ändar. När det väl har tänd någonstans i sin utsträckning så kommer det bli en slags självutjämning som gör att fältet ökar i de delar av röret som ännu inte leder.
Men som sagt, jag är ingen expert på detta område....
Pen
Appropå spänning så verkar spänningen över lysrör öka när de slits. Min erfarenhet är att när lysrör är så slitna att de börjar blinka så kan man ofta i nödfall klara sig en stund till genom att ta ur glimtändaren (fast då måste man givetvis tillfälligt stoppa i den igen varje gång man ska tända lysröret)...
