Vilka beslut har ni tagit för nytt avlopp till strandnära fritidshus?
Hittar inte några fullt ut intressanta trådar i forum
VÅRA KRAV o FÖRUTSÄTTNINGAR
2 fastigheter med upptill 14 bäddar i Norrtäljetrakten
Robust lösning som inte kräver kontinuerlig, tillsyn, prover som ska skickas in
MÖJLIGA LÖSNINGAR
1. Markbaserad rening
2. Minireningsverk med slamavskiljare o infiltration
3. Bioreningsverk
MÖJLIGA PLACERINGAR
Innanför eller utanför 100m-gränsen strand
Gott om utrymme (även grävdjup) för tankar och infiltrering
Servicehus kommer byggas för el/dricksvatten mm
VÅRA KRAV o FÖRUTSÄTTNINGAR
2 fastigheter med upptill 14 bäddar i Norrtäljetrakten
Robust lösning som inte kräver kontinuerlig, tillsyn, prover som ska skickas in
MÖJLIGA LÖSNINGAR
1. Markbaserad rening
2. Minireningsverk med slamavskiljare o infiltration
3. Bioreningsverk
MÖJLIGA PLACERINGAR
Innanför eller utanför 100m-gränsen strand
Gott om utrymme (även grävdjup) för tankar och infiltrering
Servicehus kommer byggas för el/dricksvatten mm
Som sagt, man har ofta inte så mycket egen valfrihet. Kommunen bestämmer vilken lösning som kan godkännas på just dne platsen.
Skulle tro att det bästa är att ta in en avloppsvan entreprenör som har öga på vad som är möjligt att göra med tomtens förutsättning och även tar papperstrasslet med kommunen med avloppstillstånd etc. och köp/beställ inte hem något material eller brunnar och gräv inte (förutom för perkolationstestet om det krävs av kommunen) innan alla papper är klara från kommunen.
Om möjlig satsa på 3-kammarbrunn med infiltrering, måste du ha minireningsverk pga. att det är högre krav - läs på så mycket det går om olika varianter och arbetssätt, om de avger 'dofter' på fel ställe, drar dyra förbrukningsartiklar som filtersäckar när verket inte håller tätt som tänkt och framförallt om och hur mycket olika problem de kan ge. Det fins vissa modeller som kommunen godkänner utan att blinka men är i verkligheten riktiga strulputtar och kräver mycket engagemang av fastighetsägaren att hålla den att fungera över tid.
Underhåll och tillsynsnivån är ganska många snäpp högre med minireningsverk än med en 3-kammare och passar inte alla fastighetsägare, så det är ingen självändamål att välja minireningsverk framför 3-kammare om man har möjlighet med 3-kammare med infiltrering/markbädd - såvida man inte gillar vara anläggningsskötare och rutinmässigt titta till sina anläggningar...
Om möjlig satsa på 3-kammarbrunn med infiltrering, måste du ha minireningsverk pga. att det är högre krav - läs på så mycket det går om olika varianter och arbetssätt, om de avger 'dofter' på fel ställe, drar dyra förbrukningsartiklar som filtersäckar när verket inte håller tätt som tänkt och framförallt om och hur mycket olika problem de kan ge. Det fins vissa modeller som kommunen godkänner utan att blinka men är i verkligheten riktiga strulputtar och kräver mycket engagemang av fastighetsägaren att hålla den att fungera över tid.
Underhåll och tillsynsnivån är ganska många snäpp högre med minireningsverk än med en 3-kammare och passar inte alla fastighetsägare, så det är ingen självändamål att välja minireningsverk framför 3-kammare om man har möjlighet med 3-kammare med infiltrering/markbädd - såvida man inte gillar vara anläggningsskötare och rutinmässigt titta till sina anläggningar...
Nu har det gått några veckor sen mitt inlägg. Efter rådgivning med Vattenbruket Norrtälje så blev det en anläggning som har grönt ljus i kommunen. Ett biologiskt reningsverk med fosforfälla. Merkostnaden mot Minireningsverk intjänad på 7-10 år pga det inte behövs serviceavtal och slamtömning mer än vart 10e år.G GOTGULD skrev:
Vilken leverantör blev det till slut?G GOTGULD skrev:
Är ni nöjda? Får jag fråga hur tomten ser ut, är det lutning på den och har ni gott om plats så ”dammen” ligger avskilt? Vore intressant att höra hur ni tänkt. MallaF FC_Bygg skrev:
Hur långt i från sjön är ni? och vilken kommun om man får fråga?G GOTGULD skrev:
Vad är anläggningens höjd ovan sjön?
Optimalt är system med självfall från hus samt avloppssystem som inte behöver el.X xxargs skrev:
Dessa brukar väl oftast kallas 3-kammarbrunn med infiltrering/markbädd, och de jag stött på är det alltid självfall hela vägen och kräver ingen ström ;-)F FC_Bygg skrev:
Men jag vet att somliga pga. tomförhållande ibland tvingas hissa vatten från 3-kammarbrunnen till en markbädd med pumpbrunn med elpump.
Har man högre krav på kväve och fosfor reducering så behövs avloppsvatten med urin luftas för att urea och ammonium skall omvandlas till nitriter och slutligen nitrater och sedan försättas i nära syrebristförhållande
- vilket inte är i den ordningen som sker i en 3-kammarbrunn och heller inte har en syresättande kammare för den inkommande vattnet för att oxidera ammonium till nitrater, utan en stor del av det förbli att vara i formen av ammoniak löst i avloppsvattnet i sin vistelse i 3-kammarbrunnen och en del av det avdunstar till luften och med det läcker ammoniak till luften som sedan blir NOx i atmosfären
Det är därför bönderna numera måste ha sina flytgödselstankar i tält/täckt eller etablera tjock slamtäcke högst upp på flytgödseln för att det hela tiden avger ammoniak...
Det är detta som gör att minireningsverk måste ha luftpumpar som luftar vatten så att ammoniumföreningar oxideras ned till slut till nitrater med bakteriers hjälp och oftast också med luftens hjälp med mammuth-pumpar (air-lift) återför den luftade vattnet, nu med mer nitrater till de av bakteriologiskt nära på syrefria kammarna och de denitrifierande bakterierna använder då nitraterna som en syrekälla istället för luftsyre och kväve frigörs som kvävgas.
Arkeérna (~urbakterier från tiden innan jorden hade syreatmosfär) som gör de-nitrifieringen är dock lite kinkiga då de behöver korta kolväten (som formiat från myrsyra och acetater av ättiksyra, propionater från propionsyra, som bildas av andra bakterier när det bryter ned cellulosa och sockerarter av tex. växtdelar, stärkelse etc. från diskvatten och cellulosa av toapapper) eller elekrondonator från andra bakterier typiskt de som bryter ned högre sockerarter, proteiner etc.¹ eller från ämnen som 2-värd järn (som lämna ifrån sig en elektron när det blir 3-värd järn) och de behöver också vätekarbonater-joner (HCO3⁻) löst i vatten då det på liknande sätt som alger har det som kol-källa för att bygga cellen, vilket gör dem pH-känsliga då när avloppsvattnet går under pH 4,3 så finns inget kvar av vätekarbonatjonerna (< 1% gentemot max nivå vid pH 8,3) och dessa dör om inte pH höjs fort igen.
Det andra problemet med dessa bakterier är att återhämtningstiden efter en djupdykning pH-mässigt med stor avdödning, är långsam gentemot de flesta andra bakterier i typisk avlopp, åtskilliga veckor innan de är uppe i kapacitet som innan händelsen.
Fosforn måste bindas antingen med växande biomassa som sedan dör och blir kvar i anläggningen som död biomassa utan att fosforn frigörs igen i sin vidare nedbrytning av just sagda döda biomassan - dvs. den av nedbrytningen frigjorda fosforn tas upp igen med ny biomassa innan det lämnat reningen - är det tänkt i alla fall - sedan hur verk tänkt för högre fosforkrav som skall binda fosforn utan kemikalier klarar det över tid är en annan sak...
Annars får man fälla ut fosforn kemiskt till mycket svårlösta föreningar med (halvbränd)kalk, järnföreningar eller aluminiumföreningar som bilda flock och fasta partiklar med fosfor som gravimetriskt är lätt att sedimentera ut i reningsverket och inte åter löser ut sig igen.
¹ läs hög negativ elektronladdning på cellväggen vilket ger en mer eller mindre kraftigt reducerande miljö i vattnet där bakterierna lever i enorma antal - stinkande svart avloppsvatten kan ha mer än -700 mV i ORP-värden medans syresatt vatten kan ha från +250 - +400 mV.
Stinker vattnet 'avlopp' av olika nedbrytningar och tenderar att bli svart slam istället för brunaktig slam så är ORP-värdet i regel under -100 mV, oftast lögre än -400 mV.
Denitrifiering har sitt optimala område kring -100 mV - + 100 mV ORP - dvs väldigt syrefattig miljö men inte helt syrefri och det är fullt verksam innan det har övergått till stinkande svart slam och är det som är vitsen med minireningsverk med aktiv ältande slam och den vägen förbli att vara närmast helt luktfria minireningsverk
Redigerat:
Börja med att prata med kommunen som handhar avloppstillstånden så att du får reda på vilka krav som gäller för just din fastighet - tex. om det är förhöjda krav eller inte förhöjda krav.
Ofta är det ett krav på att man har rinnande och godkänd vatten i tillräcklig mängd (> 850l/dygnet) innan man kan gå vidare i sökande av avloppstillstånd - så har du otur kan det hela behöva börjas med en vattenbrunnsborrning först. Detta kan vara en issue för avlopp i skärgårdsöar med bristande vattenvolym per dygn och att vattnet kan vara bräckt - då avloppsbehandling fungerar inte som det skall om vattnet som spolas med är för salt.
Kommunen sätter ramarna i lösningsrymden för avloppet och i bästa fallet kan peka på förslag av antal produkgrupper/leverantörer som du sedan får välja mellan, men kommunen får inte styra mot speciella tillverkare och du kan välja annan leverantör så länge de är inom lösningsrymden. Sedan när du valt en leverantör/lösning och tillsammans med denna sätter ihop en ansökan för avloppstillstånd med situationsplan etc. och det kan bli ett par varv fram och tillbaka då det kanske säger att det skall göras ett perkolationsprov först, eller (oftast vid minireningsverk), att det måste finnas stenskista/grusdike innan utlopp etc.
Det är du tillsammans med avloppsutrustningsleverantören som skall ge förslag hur det skall lösas och sedan är det upp till kommunen att godkänna eller underkänna lösningen och därför kan bli flera varv innan kommunen är nöjd.
Ofta låter man en avloppsentreprenör göra hela processen inklusive ansökan mot kommunen men då blir det den lösningen som de känner sig bekväma med.
Och slutligen beställ inget, betala inget eller börja gräva något i backen innan du har avloppstillståndet i handen.
Ofta är det ett krav på att man har rinnande och godkänd vatten i tillräcklig mängd (> 850l/dygnet) innan man kan gå vidare i sökande av avloppstillstånd - så har du otur kan det hela behöva börjas med en vattenbrunnsborrning först. Detta kan vara en issue för avlopp i skärgårdsöar med bristande vattenvolym per dygn och att vattnet kan vara bräckt - då avloppsbehandling fungerar inte som det skall om vattnet som spolas med är för salt.
Kommunen sätter ramarna i lösningsrymden för avloppet och i bästa fallet kan peka på förslag av antal produkgrupper/leverantörer som du sedan får välja mellan, men kommunen får inte styra mot speciella tillverkare och du kan välja annan leverantör så länge de är inom lösningsrymden. Sedan när du valt en leverantör/lösning och tillsammans med denna sätter ihop en ansökan för avloppstillstånd med situationsplan etc. och det kan bli ett par varv fram och tillbaka då det kanske säger att det skall göras ett perkolationsprov först, eller (oftast vid minireningsverk), att det måste finnas stenskista/grusdike innan utlopp etc.
Det är du tillsammans med avloppsutrustningsleverantören som skall ge förslag hur det skall lösas och sedan är det upp till kommunen att godkänna eller underkänna lösningen och därför kan bli flera varv innan kommunen är nöjd.
Ofta låter man en avloppsentreprenör göra hela processen inklusive ansökan mot kommunen men då blir det den lösningen som de känner sig bekväma med.
Och slutligen beställ inget, betala inget eller börja gräva något i backen innan du har avloppstillståndet i handen.
Redigerat: