Själv är rätt nöjd med att ha köpt en tomt som är mer än dubbelt så dyr som ditt hus, och kunnat bygga ett hus som är värt tio gånger så mycket som ditt hus och bara lånat 50%... Alla borde ha lånA-O skrev:hantverkare1:
Nej, det är pengar jag sparat ihop.
Nu är det ju ingen 20miljonersvilla i Stockholms skärgård som jag äger utan ett kataloghus från 70talet som är värt runt 600 000kr.
Nu kanske jag minns fel (och jag var inte med i lånesvängen på 70-talet) men då var väl räntekostnaden avdragsgill mot lön, dvs man minskade den beskattningsbara inkomsten, och hur mycket man faktiskt fick i minskad skatt berodde på skattesatsen. Detta gjorde att de med hög marginalskatt (och den var mycket högre då) fick ett större avdrag än låginkomsttagaren.KnockOnWood skrev:
I dagens system får man en räntereduktion med 30% av räntekostnaden rakt av (upp till 100k ränta / 30k i avdrag), dvs. stefan persson får lika mycket i reduktion per betalad räntekrona som jag får.
dvs: man kan inte jämföra dåtidens 100% med dagens 30%. 70-talets system var exakt samma som idag _om_ det hade varit en rak skattesats på 30% då (och ingen hade räntor över 100k). Så var förvisso inte fallet, jag antar att det var ett högre skatteuttag för nästan alla inkomstgrupper. Dessutom gynnade 70-talets system höginkomsttagare, dagens är agnostiskt map. inkomst.
Även om jag gillar dagens system mer än 70-talets så är även jag för ett avskaffande av räntereduktionen. Dock tror jag våra politiker är lite för fega för att driva frågan (jag hade nog varit lite orolig om jag satt vid makten och ville sitta kvar), men en mycket långsam avtrappning kanske man kan få igenom acceptens för tvärs över blockgränserna.
/U
Ja, jag tror att du minns fel.ullberg skrev:
Men jag förstår, uppriktigt sagt, inte vad du vill säga.
Låt mig säga så här: det var definitivt inte samma system som vi har idag men med 100% som procentsatsen. Om det skulle varit så skulle det betyda att man fick tillbaka hela räntekostnaden (betalade ingen ränta alls), och det finner jag högst osannolikt var fallet.KnockOnWood skrev:
Som vanligt gjorde jag en för lång utläggning, kortare: Det är lätt att se siffrorna 30% resp 100% och tro, oj vad mycket mindre skattereduktion man får idag. men så är inte fallet (det är kanske i snitt mindre, men att jämföra 30 & 100 är att jämföra äpplen och päron)KnockOnWood skrev:
Jag tyckte alltså du försökte antyda att det var större avdrag på 70-talet, och inte så lite större. De var förvisso väldigt stora för höginkomsttagare (marginalskatteeffekt), men för låginkomsttagare var det nog inte så mycket bättre (kanske sämre)
Eller, sett från andra hållet: om vi hade haft 70-talets system idag (100% avdragsgillt mot inkomst) hade den stora majoriteten av våra löntagare fått _mindre_ ränteavdrag (jag bortser nu från taket vid 100k, men med dagens räntor är det nog inte så många som kommer upp i det). Det hade ju varit beroende på skattesats, men om vi tar en plats med väldigt hög skatt, Hofors, så måste man tjäna mer än 36500 i månaden för att 70-talets system skulle vara bättre, och i en lågskattekomun som Velinge är det bara de som tjänar mer än 46000 i månaden som förlorar på dagens system.
/U
PS. jag tyckte mig se att du inte hade några lån, kan det vara så att du inte är helt uppdaterad på hur avdraget (räntereduktionen) funkar i dagsläget?
Redigerat:
Fram till den stora skattereformen 1991 fanns det bara ett skatteslag viöket innebar att alla inkomster ( dvs arbetsinkomster, ränteinkomster, reavinster osv) summerades och från detta drogs alla utgifter ( räntor, arbetsresor, ränteutgifter osv). Sedan beräknades skatten på det som var kvar - vilket gjorde att marginaleffekten av ränteavdrag var större än idag.
Men... redan 1983 gjordes sänkningar av marginalskatten plus att bland annat ränteavdragens genomslag på den slutliga skatten minskades till maximalt 50%. Före 1983 var den högsta marginalskatten över 80% vilket i kombination med inflationen gjorde att det lönade sig att låna, mer så än idag ( staten betalade ju 80% av räntan ...)
Att detta inte var måt stort problem i sig berodde mer på de kreditrestriktioner som rådde, än på nåt annat. Och de enda som kunde låna var höginkomsttagare som ägde en fastighet med låg belåningsgrad, dom ju då dessutom var de som tjänade mest på avdragen.
Sedan 1991 skiljer vi på de två inkomstslagen tjänst och kapital och de beskattas var för sig med olika principer och skattesatser. När den totala skatten räknas ut summeras de två och om resultatet skulle bli negativt sätts det till noll... man kan alltså inte tillgodoräkna sig hur stora underskott i kapital spm helst.
Men... redan 1983 gjordes sänkningar av marginalskatten plus att bland annat ränteavdragens genomslag på den slutliga skatten minskades till maximalt 50%. Före 1983 var den högsta marginalskatten över 80% vilket i kombination med inflationen gjorde att det lönade sig att låna, mer så än idag ( staten betalade ju 80% av räntan ...)
Att detta inte var måt stort problem i sig berodde mer på de kreditrestriktioner som rådde, än på nåt annat. Och de enda som kunde låna var höginkomsttagare som ägde en fastighet med låg belåningsgrad, dom ju då dessutom var de som tjänade mest på avdragen.
Sedan 1991 skiljer vi på de två inkomstslagen tjänst och kapital och de beskattas var för sig med olika principer och skattesatser. När den totala skatten räknas ut summeras de två och om resultatet skulle bli negativt sätts det till noll... man kan alltså inte tillgodoräkna sig hur stora underskott i kapital spm helst.
Det tidigare skattesystemet spelar ingen roll idag förutom möjligen för att kanske förklara vad dagens system sprungit ur.
Nu var det iofs ett tag sen jag hörde det senast (dock inte jättelänge sedan) men det var en del som gick omkring och sa att lån, det skulle man allt ha, för dels får man dra av räntorna och dels äter inflationen upp skulden.
Problemet är bara att man har infört inflationsmålet på 2% och minskat ränteavdragen rejält och gjort om skattesystemet sedan dess. Men det hade man svårt att ta till sig för de hade lärt sig av sina föräldrar hur lönsamt det hade varit att ha lån (för de som hade råd att betala de höga räntorna) så de gick omkring i den villvarelsen ganska länge in i 2000-talet minns jag.
Nu är det mest snacket om att man "hyr sitt hus av banken" som gäller från de som inte vill (eller kanske inte kan) betala sina lån.
Det tillsammans med snacket om att det är bättre att investera pengarna istället för att amortera,, vilket bara är sant om man kan investera pengarna till bättre ränta än låneräntan *utan att ta större risk* än vad avbetalning av lånet medför och utan att låsa pengarna. Det är inte självklart för alla och envar att få till det så.
Men förutom att man ska investera pengarna till lägre risk ska man också hålla sig från att nalla av pengarna för en ny tv, en semesterresa, en lite dyrare renovering än man först tänkt, en sänksåg eller annan konsumtion. Frågan hur många som faktiskt fixar det i 30-40 år när pengarna ligger lättillgängliga på bara några knapptrycks avstånd.
Det är klart att en rejäl buffert på ett riskfritt ställe nära tillgängligt är bra att ha, och se den kostnaden som ränteskillnaden medför som en försäkringspremie för oförutsedda händelser. Men efter det är nog amortering det mest lönsamma för ganska många tror jag.
Nu var det iofs ett tag sen jag hörde det senast (dock inte jättelänge sedan) men det var en del som gick omkring och sa att lån, det skulle man allt ha, för dels får man dra av räntorna och dels äter inflationen upp skulden.
Problemet är bara att man har infört inflationsmålet på 2% och minskat ränteavdragen rejält och gjort om skattesystemet sedan dess. Men det hade man svårt att ta till sig för de hade lärt sig av sina föräldrar hur lönsamt det hade varit att ha lån (för de som hade råd att betala de höga räntorna) så de gick omkring i den villvarelsen ganska länge in i 2000-talet minns jag.
Nu är det mest snacket om att man "hyr sitt hus av banken" som gäller från de som inte vill (eller kanske inte kan) betala sina lån.
Det tillsammans med snacket om att det är bättre att investera pengarna istället för att amortera,, vilket bara är sant om man kan investera pengarna till bättre ränta än låneräntan *utan att ta större risk* än vad avbetalning av lånet medför och utan att låsa pengarna. Det är inte självklart för alla och envar att få till det så.
Men förutom att man ska investera pengarna till lägre risk ska man också hålla sig från att nalla av pengarna för en ny tv, en semesterresa, en lite dyrare renovering än man först tänkt, en sänksåg eller annan konsumtion. Frågan hur många som faktiskt fixar det i 30-40 år när pengarna ligger lättillgängliga på bara några knapptrycks avstånd.
Det är klart att en rejäl buffert på ett riskfritt ställe nära tillgängligt är bra att ha, och se den kostnaden som ränteskillnaden medför som en försäkringspremie för oförutsedda händelser. Men efter det är nog amortering det mest lönsamma för ganska många tror jag.
Redigerat av moderator:
Jag skulle vilja göra ett par tillägg på populära citat till ditt mycket bra inlägg:bra-byggare skrev:
1) "Det är dumt att amortera när räntan är så låg."
Om du inte har råd att amortera idag, hur sjutton ska du kunna göra det när räntan är dubbelt så hög?
2) "Det är bäst att äga sitt boende. Då betalar man ju till sig själv."
Nja. Amorteringen är väl kanske att "betala till sig själv". Pengarna du betalar till banken (räntan), Elverket, snickaren, elektrikern, Bauhaus, kommunen osv. går till dem och ingen annan.
Det stårNyfniken skrev:
"Det är dumt att amortera när räntan är så låg."
inte
"Jag har inte råd att amortera när räntan är så låg."
Förstår du verkligen inte skillnaden?
Att det sedan i praktiken är så att att man borde amortera mycket mer när räntan är låg för att kunna ha en jämn ekonomi på en given inkomst när räntan går upp är en annan historia, men det där beror som sagt på vilken filosofi man har i hanteringen av sin ekonomi.
Ja, man borde ju snarare säga som så att det är bäst att äga sitt boende, så man slipper betala till andra. Och det gäller ju mest oss som inte bara äger vårat boende utan faktiskt dessutom tar hand om det, självaNyfniken skrev:
Jo då, jag har rätt bra koll på hur det funkar.ullberg skrev:
Men det känns lite snällare nu än när jag fick mitt första lån hos Stadshypotek med 15,75% ränta.
Och nu sköter ju Skatteverket alla uträkningar så man märker knappt vad som händer.
Man bara pustar ut och blir glad om man inte får kvarskatt.
Faktum est att jag i flera år i början av min husägarkarriär oavsiktligt deklarerade fel, utan att Skatteverket märkte det.
Några tusenlappar tjänade jag på det. Minns inte riktigt nu, men det var något med vilka fält man skulle summera.