Att reta upp, provocera och antagligen djävlas med en skara människorskalman1 skrev:
Skulle faktiskt bli förvånad om denna tråd kommer bli en lång-livare då ämnet faktiskt kan vara en känslig sak för en viss typ av människor. Själv är jag en ätt nöjd fastighetsskötare åt banken
ensam ägare till en kåk med knappa 1/2 värdet i lån och inte fyllda 30, så jag tycker framtiden ser rätt bra ut ändå 
Själv lever jag och min familj nu även om vi förstås tänker på framtiden. Lån till boende gjorde att vi på 3 år kunde tjäna in till handpenning till det boende vi ville ha.
Att banken "äger" stora delar av kåken stör mig inte. Så kan det gott få vara hela livet för min del, så länge man klarar räntor etc. Men med lite planering ska väl inte det vara alltför svårt. Visst oförutsedda saker kan hända, men som sagt vi lever nu.
Kul att höra att andra resonerar på andra sätt och är tillfreds när de lyckas enligt sina mått. Ju fler glada och nöjda människor jag har runt mig desto bättre!
Syftet med tråden skulle väl kunna vara att lyfta lite olika typer av resonemang och vilka konsekvenser det för med sig. Man kan alltid lära sig något nytt av ett för en själv udda sätt att tänka. Man måste ju inte hålla med bara för att man förstår hur de tänker!
Att banken "äger" stora delar av kåken stör mig inte. Så kan det gott få vara hela livet för min del, så länge man klarar räntor etc. Men med lite planering ska väl inte det vara alltför svårt. Visst oförutsedda saker kan hända, men som sagt vi lever nu.
Kul att höra att andra resonerar på andra sätt och är tillfreds när de lyckas enligt sina mått. Ju fler glada och nöjda människor jag har runt mig desto bättre!
Syftet med tråden skulle väl kunna vara att lyfta lite olika typer av resonemang och vilka konsekvenser det för med sig. Man kan alltid lära sig något nytt av ett för en själv udda sätt att tänka. Man måste ju inte hålla med bara för att man förstår hur de tänker!
Ångrar redan att jag gick in och svarade i denna tråd!A-O skrev:
Ja du äger ditt hus nånstans i sundsvallstrakten... Där hade jag inte bosatt mig om jag fick ett hus värt 5 miljoner... Och du är överlycklig över ditt 600 000 kronors hus... Livet är rätt olika mellan människor, njut av ditt lånefria liv så njuter vi andra över våra lånefyllda liv
Även om jag har svårt att se poängen med att starta en tråd för att enligt TS egen beskrivning skryta om att man äger ett obelånat hus värt 600 000:- så får jag erkänna att tråden innehåller en hel del intressanta inläggA-O skrev:Men nu handlar ju inte denna skryttråd om folk som bor hos sina föräldrar, även om det är det billigaste alternativet
Den här tråden är till för oss som köpt hus för pengar vi haft, inte pengar som är någon annans.
Personligen kan jag tycka att belåningsgrad bara är en av många viktiga parametrar att ta hänsyn till och för min egen del är det inte självklart att den som är skuldfri på något sätt sitter i den bästa sitsen ekonomiskt sett.
Men efter att ha varit medlem här i allt för många år och följt otaliga diskussioner kring belåningsgrad och skuldsättning så har jag förstått att upplevelsen att vara skuldfri för vissa är oerhört tillfredsställande och ett självändamål i sig. Och jag kan väl inte förneka att det skulle vara trevligt att äga sitt boende, men jag har tack och lov inga problem att vakna upp lycklig alla dagar med vetskap om att jag har skulder hos banken
Om jag sålt mitt nybygge och köpt en 600 000kr villa så hade jag även kunnat köpt grannens 600 000krs villa och haft en mega stor trädgård enbart för vinsten jag gjort på huset.
Får jag tag i en villa här i kommunen för 600 000kr så får jag iaf 2-3 mil enkel resa till mitt arbete mot cykelavståendet jag har nu, visst då skulle jag vara skuldfri men pengarna skulle istället gå till annat, tex bensinpengar, själv är jag av den åsikten att om något är garanterat att bli dyrt i framtiden så lär det vara just drivmedel och det bästa är ju därmed att bosätta sig så man har ett vettigt avstånd till där det finns arbete att söka.
Allt är inte svart eller vitt, ett billigt gammalt hus behöver ju inte på något vis bli billigare totalt sett än ett nytt dyrt hus.
Jag känner mig hyfsat trygg, nybyggt hus belånad till ca 55-60% utifrån de värderingar vi gjort och jämförelsevis vad grannar sålt sina hus för.
Oehört låga driftskostnader mot ett gammalt hus och allt är nytt och fräscht.
Får jag tag i en villa här i kommunen för 600 000kr så får jag iaf 2-3 mil enkel resa till mitt arbete mot cykelavståendet jag har nu, visst då skulle jag vara skuldfri men pengarna skulle istället gå till annat, tex bensinpengar, själv är jag av den åsikten att om något är garanterat att bli dyrt i framtiden så lär det vara just drivmedel och det bästa är ju därmed att bosätta sig så man har ett vettigt avstånd till där det finns arbete att söka.
Allt är inte svart eller vitt, ett billigt gammalt hus behöver ju inte på något vis bli billigare totalt sett än ett nytt dyrt hus.
Jag känner mig hyfsat trygg, nybyggt hus belånad till ca 55-60% utifrån de värderingar vi gjort och jämförelsevis vad grannar sålt sina hus för.
Oehört låga driftskostnader mot ett gammalt hus och allt är nytt och fräscht.
Stämmer in vad många redan sagt, jag har inget som helst behov av att vara skuldfri eftersom det skulle binda stora mängder kapital som kan användas för annat. Eftersom jag ser en fastighet som en investering, nöjer jag mig med att upprätthålla värdesäkring / belåningsgrad genom amortering och/eller investering samt skapar en buffert för evtl. oförutsedda värdeminskningar som jag ej kan styra själv (svensk konjunktur, "bostadsblåsa", etc). Därutöver betalas naturligtvis löpande driftkostander.
En renodlad avbetalning är för mig klart kontraproduktiv eftersom jag då skulle vara tvungen att göra av med stora summor pengar de sista åren av mitt liv för att komma ner på noll (typ sälja den helt avbetalda fastigheten med 80, åka till Monaco och spela roulette i ett par år om jag skulle orka). Jag vill hellre fördela min konsumtion under livstiden och alltså kunna spendera för hobby, liv och semester även under de mest aktiva åren (30 - 60).
En renodlad avbetalning är för mig klart kontraproduktiv eftersom jag då skulle vara tvungen att göra av med stora summor pengar de sista åren av mitt liv för att komma ner på noll (typ sälja den helt avbetalda fastigheten med 80, åka till Monaco och spela roulette i ett par år om jag skulle orka). Jag vill hellre fördela min konsumtion under livstiden och alltså kunna spendera för hobby, liv och semester även under de mest aktiva åren (30 - 60).
Inga arvingar som du skulle kunna tänka dig att ge en liten hjälpande hand åtfemitolv skrev:
Man måste ju inte konsumera allt själv.
Det måste kännas skönt att äga sitt eget hus helt skuldfri. Tänk vad gott att behöva slippa oroa sig för om räntan går upp så mycket att man inte längre har råd att betala för sitt boende. Finns ju även annat som kan gå åt skogen, bli sjuk skadad eller förlora jobbet till ex.
Det är ingen av er som äger något, allt ni har, har ni bara till låns, av era barn, och deras.
För övrigt är ju att vara lånefri ett alldeles utmärkt sätt att hålla nere månadskostnaderna för de som inte har råd att ta lån för att öka sin levnadsstandard och ta ut framtida inkomster i förskott mot en futtig avgift. Vi andra njuter bara desto mer av livet
För övrigt är ju att vara lånefri ett alldeles utmärkt sätt att hålla nere månadskostnaderna för de som inte har råd att ta lån för att öka sin levnadsstandard och ta ut framtida inkomster i förskott mot en futtig avgift. Vi andra njuter bara desto mer av livet
Jag har varit tydlig mot mina föräldrar att dom ska njuta av de pengar dom sparat ihop nu när de kommer att gå i pension eftersom varken jag eller någon av mina bröder är i behov av extra pengar för att klara oss. Personligen så skulle jag ha väldigt svårt att glädjas över ett arv från mina föräldrar om jag visste att dom inte "levt livet" för de pengar de gnetat ihop på vägen till pension när dom går bort.KnockOnWood skrev:Inga arvingar som du skulle kunna tänka dig att ge en liten hjälpande hand åt
Man måste ju inte konsumera allt själv.
Men det är säkert lätt att säga om man har det hyggligt ekonomiskt men jag förväntar mig inget arv från mina föräldrar och jag spenderar hellre pengar på mina barn när jag är i livet än att samla på mig en förmögenhet som de får när jag och min sambo dör.
Nej det är ju riktigt. Som mr_bygg skriver vill jag också hellre att min relativt ålderstigna far reser mycket och länge samt unnar sig allt han vill och har råd med istället för att ge pengarna till mig. Den generationen fick slita på 70-talet och många i den åldern har fått det väldigt bra på äldre dagar. Jag tycker det är synd att livsinkomsten ej fördelas bättre. Möjligheten finns ofta.KnockOnWood skrev:Inga arvingar som du skulle kunna tänka dig att ge en liten hjälpande hand åt
Man måste ju inte konsumera allt själv.
En ytterligare personlig aspekt är att jag inte tycker man skall gnälla över skral personlig ekonomi i 30-40 årsåldern om man amorterar mycket och ner till lägre lånegrad än ca. 70 % (generellt sett och under förutsättning att fastigheten underhålls). Pengarna finns i detta fall i den "onödiga" amorteringen.
På vilket sätt är det en investering? Huset ger väl ingen avkastning (bortsett från den hyra man slipper betala för att man inte hyr huset) och kostar räntor, renoveringar, underhåll och drift.femitolv skrev:
Denna tråd hade ju varit mer berättigad om du bott i Stockholm eller liknande, många här har ju lagt mer i handpenning än vad du köpt hela huset för.. Jag kanske ska göra en tråd om hur bortkastat det är att köpa hus för 600 då mitt i Övik bara kostade 250, det är dessutom mycket större än ditt.
Precis, ekonomisk rikedom handlar inte om hur mycket pengar man har på banken eller vilken lön man har utan om hur stora lån man har råd att ta.thomasx skrev:Det är ingen av er som äger något, allt ni har, har ni bara till låns, av era barn, och deras.
För övrigt är ju att vara lånefri ett alldeles utmärkt sätt att hålla nere månadskostnaderna för de som inte har råd att ta lån för att öka sin levnadsstandard och ta ut framtida inkomster i förskott mot en futtig avgift. Vi andra njuter bara desto mer av livet