Ska ge mig på att vävspänna övre delen av väggarna i ett rum där den nedre delen är täckt med bröstpanel. Stockväggarna är inte direkt jämna och framförallt är det hörnen jag funderar över. Bör man ha lister eller inte. Sätter jag upp lister blir det på vissa håll väldigt stort mellanrum mellan väggen och väven! Hur gör man med kanterna/skarvarna i hörnen, hur gömmer man dem på bästa sätt? Om man tapetserar så förstår jag att de automatiskt döljs, men om man tänker sig att måla? När jag "läst på" så verkar arbetet relativt enkelt, men med facit i hand då det gäller annat, som att räta upp golv, gjuta grund och mura och lägga panel m.m. så vet jag att problemen alltid hopar sig och frågetecknen alltid blir många när man väl står där. Tänkte alltså förebygga problemen men har inte hittat något på forumet i detta ämne! Tacksam för alla råd och tips!
 
Mycket nyttig info finns i Gysinges Handbok No8.

Trekantslist i hörnen om du inte pappmakulerar ytan.

Lister = Ja. Flertalet böcker som givits ut med anknytning till byggvård visar på riktigt praktfulla lösningar från olika tidperioder.

Försök hålla väven nära vägg. om väven bågnar ut mot stor yta gör det inget men mindre och skarpare fält bör åtgärdas före spänning.

Vet att Saxpy, på denna site har praktisk erfarenhet av detta, finns flera trådar om du söker på honom...
 
Säxpy här! :-)

Vävspänning har jag inte gjort, bara pappspänning av tak. Om du har några frågor om det så kan du höra av dig.
 
Ok, Fel av mig. Lätt att blanda ihop dessa...
 
Ingen fara... Har faktiskt varit några inlägg om pappspända väggar men regeringen tyckte att det känns som en dålig idé ur brandskyddssynpunkt... :-)
 
Hej igen, Risberg mfl!
Har nu letat lite i mina böcker eftersom gav dig falska förhoppningar tidigare.
Hittar fler sätt att vävspänna på:
- Spänd väv på vägg med eller utan klistring med papper, var av den senare varianten även använts för tak, målade med limfärg/oljefärg
-Klistrad väv på putsad yta eller mur (låter iofs lite riskfyllt)
-Spänd väv. Behandlad med tempera eller förgyllning eller liknande.
-Iläggning av väv i spackelfärg (låter som senare påfund)
Äldsta typen av tapeter, sk. vävtapeter (ev. även gobelänger), sattes normalt på lister som medförde att man kunde ta med sig tapeterna om man flyttade. Att sätta väv på lister bör däför även det passa ett riktigt gammalt hus. Som kuriosa kan även nämnas att spänning av väv och papp varit förbehållet målarens skrå.

Om detta kan man därför hitta denna och ytterligare lite rolig information i boken
"Så målade man-Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid"
-Karin Fridell Anter och Henrik Wannfors (Svensk byggtjänst ISBN 91-7332-815-4)
Den är värd att köpa bara för sista avsnittet "Att titta på" Län för län med lite text om olika målerisevärdheter på allt från kyrkmålningar, dekorationsmålningar till miljonprogrammets färgidéer...
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.