Försöker hitta hjälp för min son med familj, läst länge på detta forum och vet vilken kunskap ni besitter.
Sonen med familj köpte 2006 en jätte fin liten gård. I grannhuset, en avstyckad villa, bodde en 74 åring man som min son med familj fick väldigt fin kontakt med. När sonen klippte sitt gräs, klippte han grannens, skottade snö, bar in ved med mera. Mycket extra jobb, men tror min grabb tyckte det kändes tryggt att ha denna äldre herre på nära håll för frågor om gårdsbestyr. Grannhusets vatten var kopplat via min sons brunn och vattenanläggning, flera reningar, och dom hade ett muntligt avtal om 50 kr i månaden.
När gubben gick bort 2010 blev alla givetvis väldigt ledsna och en ny granne flyttade in. Sonen hade kontakt med mäklaren innan försäljningen för att förklara vattenfrågan, det finns ju inget servitut, men sonen min undrade om nya grannen önskade ha kvar vattenförsörjningen så som den var och om dom skulle skriva avtal eller om nya grannen ville lösa vattenfrågan själv. Mäklaren informerade inte köparen om detta, så denne blev som ett frågetecken när sonen tog upp frågan efter tillträdet.
Sonen förklarade att det var ett erbjudande, vilket nya grannen tackade ja till. Det skrevs en överenskommelse på en månadskostnad till 100:- detta då sonen precis bekostat ett avhärdningsfilter som avhärdar med salttabletter och salttabletterna kostade 99:- säcken och det skulle enligt installatören gå åt 1 säck salt i månaden.
Åren gick, nya grannen hade problem med att starta sin egna gräsklippare, varpå sonen fick frågan om han kunde köra av grannens gräs också, vilket sonen inte såg som något problem, han hade ju kört den tomten i flera års tid. Problemen med grannens gräsklippare löstes aldrig varpå sonen fortsatte klippa gräset, men fick ofta klagomål, han hade kört när det var fuktigt i gräset, han hade kört på fel sätt. Varpå sonen inte längre riktigt såg glädjen i att hjälpa till, eftersom han kände att det ju inte var någon hjälp, eftersom han bara gjorde fel. Det var även fel på snöskottningen och den nya grannen var bara allmänt missnöjd. Jag hejade själv på grannen och fick då klart och tydligt höra hur dålig min son var på att klippa gräset. Jag meddelade då att om grannen tyckte det blev så dåligt klippt så var det väl bara att dra av det på betalningen för klippningen. Grannen meddelade då att gräsklippningen minsann inte var något denne betalade för, men insåg nog inte min pik i frågan.
Relationen grannar emellan var dock god.
Grannen hade som ovana att starta sin stora diesel bil på tomgång 30-45 minuter varje dag innan avresa. Sonens hustru, som valt att bo på landet för dess rena natur, kunna odla egna grönsaker blev förstått olycklig över detta. Mulna dagar låg diesel röken tät över sonens gård, och inne i ladugården stank det diesel, vilket djuren reagerade på. Sonens hustru beslöt sig därför för att när hon stötte på grannen att fråga, på ett snällt sätt om inte grannen hade en dieselvärmare i bilen som var bättre att använda. Frågan blev inte populär utan grannen läxade upp sonens hustru att man får tåla avgaser och har man valt att bo nära en riksväg så är det så det är. Efter detta agerade grannen hotfullt och aggressivt mot hela sonens familj. Jag föreslog att man skulle informera grannen om att tomgångskörning faktiskt är olagligt, men det ville dom inte för att inte förvärra situationen.
Sonen är noga på alla vis men det var först 2012 som sonens hustru noterade att han köpte in 3 säckar salt till avhärdningsfiltret istället för 1 per månad som installatören uppgett. Sonen pratade då med grannen, att han tyvärr var tvungen att lägga på 100:- på kostnaden för vattnet. Grannen godtog inte kostnaden. I överenskommelsen hade sonen skrivit in att månadskostnaden kunde justeras och i det här läget var osämjan ändå ett faktum och sonen hade inte ork att försöka övertala grannen, så han skickade in ärendet till kronofogden, grannen bestred, men i tingsrätten träffades en förlikning då rådmannen informerade grannen att det inte fanns så mycket att orda om. Månadskostnaden fastställdes till 200:- i månaden. Vilket betalats sen dess.
Grannen har dock visat sitt tydliga missnöje genom att bland annat, spela hammar och borrljud på högsta volym på utehögtalare (det renoveras inte då det kommer en reklamjingel innan det börjar om igen), parkera så att sonen med familj inte kommer in till sin gård, hugga ner träd, köra sönder staket, ja listan kan göras lång. Sonen med familj bestämde i det här läget att det nog vore bäst att bara försöka ignorera grannen för att inte kasta ved på elden. Det fick motsatt effekt och grannen blev ursinnig när denne inte fick någon uppmärksamhet, vilket resulterade i en attack och misshandel av sonens hustru, dom meddelades 2021.
I det här läget, kan man ju ställa sig frågan, varför inte sonen med familj tackar för sig och flyttar. Men det är inte alltid så lätt det heller, det finns barn som har vänner och gården är en drömgård bortsett från granne och att hitta likvärdig gård i närområdet är en omöjlighet.
Det var lite bakgrund, nu till egentliga frågan.
2023 ökade salttabletterna i pris. Från 100:- säcken till 139:- säcken, gruvorna ligger tydligen i Ukraina och resten kan ni lista ut själva. Sonen meddelade prishöjningen vilket grannen betalade. Månaden efter så ökade priset ännu mer till 195:- per säck, då lessnade grannen. Det skulle inte betalas något mer, nu fick det vara nog. Grannen betalade efter det in 100:- per månad. Sonen skickade ärendet till kronofogden, grannen bestred och ärendet lämnades över till tingsrätten.
Grannen hävdade bestämt att sonen brutit sin del av avtalet genom att vid flertalet tillfällen stänga av vattnet, därför tänkte inte grannen betala. Dom landade inte i någon förlikning och ärendet gick till huvudförhandling.
Sonen med hustru hade läst på ordentligt inför huvudförhandlingen, fått råd från jurist, hade en bra sakframställan, presenterade bra bevisning, bevis på att vattnet inte varit avstängt, att kostnaden för salt gått upp. Hade en bra slutplädering.
Grannen hade inte förberett nått, satt och muttrade, hävdade att sonen begått avtalsbrott och att allt var fel när det gällde vattnet. Dock när sonen frågade grannen under sanningsförsäkran om det varit avbrott på vattnet, så meddelade grannen att det inte hade varit det utan att det var så som sonen hade uppgivit och att han helt enkelt bara ledsnat när priset gått upp och då bestämt sig för att inte betala. Allt gott trodde man då.
När domen sedan kom så konstaterar ju tingsrätten att sonen inte begått avtalsbrott som skulle kunna ge prissänkning. MEN då sonen inte kan redovisa hela summan så godtar inte tingsrätten kostnadsökningen utan grannen skall betala enligt den tidigare förlikningen, 200:- i månaden.
Hur redovisar man en summa som är uppskattad och som man gemensamt har kommit fram till? En summa som betalats i 14 års tid? Den innefattar ju bland annat elen som vattenanläggning drar och den får man ju inget kvitto på.
Sonen var innan förhandlingen inne på att han skulle göra en uppskattning av kostnaderna, tex pumpen drar så här mycket vilket kostar, men juristen som sonen pratade med innan var bestämd på att sonen inte behövde redovisa den oförändrade summan utan bara redovisa höjningen av saltet eftersom det i avtalet står ”rätt att justera månadskostnad och kan då redovisa den faktiska kostnaden”.
”Grund summan” är oförändrad sedan 2010, vilket sonen hade med i sin bevisning.
Sura pengar för sonen att nu betala för att grannen varje dag bara kan sätta på sin kran och få vatten.
Är det värt att överklaga?
Jag anser ju att tingsrätten gjort en felaktig bedömning, alla kostnader är ju redovisade. Förlikningssumman + höjningen på saltet= ny månadskostnad.
RoTe skrev:
Claes Sörmland skrev:
