Varför är inte handhyvlar konstruerade pss som elhyvlar?
Mr Handyman och jag har var och en för sig funderat varför handhyvlar och elhyvlar är konstruerade på olika sätt. Ingen av oss begriper detta.
Borde inte även handhyvlar vara konstruerade så att eggen är exakt i höjd med den bakre sulan och att spåntjockleken regleras med att höja och sänka den främre sulan?
Ofta postar man en rikthyvel så att eggen ligger någon hundradels mm ovanför bordet. Det lär bero på eleastiska effekter hos trät. Kan det vara så att det är samma elestiska effekt som gör att handhyvlar ser ut som de gör? Jag tycker inte riktigt att det stämmer.
Är det någon som vet svaret?
Borde inte även handhyvlar vara konstruerade så att eggen är exakt i höjd med den bakre sulan och att spåntjockleken regleras med att höja och sänka den främre sulan?
Ofta postar man en rikthyvel så att eggen ligger någon hundradels mm ovanför bordet. Det lär bero på eleastiska effekter hos trät. Kan det vara så att det är samma elestiska effekt som gör att handhyvlar ser ut som de gör? Jag tycker inte riktigt att det stämmer.
Är det någon som vet svaret?
Någonstans har jag läst ett bra svar på frågan men kommer inte ihåg var idag. Det var i alla fall inte i någon av mina hyvelböcker.
Det enkla svaret är nog att det inte behövs att krångla till en fungerade enkel och stabil konstruktion. En hyvel är ju i princip inget annat en en jigg för att hålla ett stämjärn i rätt vinkel. Det skulle krävas en rörlig del som kan ställas in med en precision på någonhundradels millimeter när man ändrar spåntjocklek. Den ska dessutom röra sig i ett plan parallellt med den bakre halvan av hyveln.
Därmed inte sagt att hyvelkonstruktionen är perfekt. Om man till exempel hyvlar en rak kant med en perfekt plan rubank kommer den att bli konvex så småningom.
Det beror bland annat på att den tar mer i början och slutet på plankan då bara sulan framför eller bakom stålet ligger på. Hyveln arbetar pga konstruktionen svagt bakåtlutad.
/B
/B
Det enkla svaret är nog att det inte behövs att krångla till en fungerade enkel och stabil konstruktion. En hyvel är ju i princip inget annat en en jigg för att hålla ett stämjärn i rätt vinkel. Det skulle krävas en rörlig del som kan ställas in med en precision på någonhundradels millimeter när man ändrar spåntjocklek. Den ska dessutom röra sig i ett plan parallellt med den bakre halvan av hyveln.
Därmed inte sagt att hyvelkonstruktionen är perfekt. Om man till exempel hyvlar en rak kant med en perfekt plan rubank kommer den att bli konvex så småningom.
Det beror bland annat på att den tar mer i början och slutet på plankan då bara sulan framför eller bakom stålet ligger på. Hyveln arbetar pga konstruktionen svagt bakåtlutad.
/B
/B
Bra fråga! Har själv funderat över detsamma.
Kan det helt enkelt röra sig om tradition? På tiden när man använde sig av trähyvlar så fanns det naturligtvis ingen möjlighet att tillverka en rörlig frontsula, och när hyvlar i järn började komma så antingen behöll man utseendet av traditionella skäl, eller så saknade man även då möjligheten att göra en tillräckligt precis rörlig frontsula till rätt pris? Att det var lättare att göra en stabil och stum hyvel utan olika vinkel på sulan bakom och framför skäret om man gjorde hela sulan i ett stycke tror jag är rimligt att anta.
Även idag så ser i princip alla hyvlar (undantag vissa exklusiva fabrikat som experimenterar med lite ny stil och material) likadana ut som de alltid har gjort - kanske av traditionella skäl?
Sen tror jag att det är möjligt att undvika större problem trots samma höjd på sulan bakom och framför eggen just för att man tar så otroligt tunna skär med en handhyvel jämfört med en elhandhyvel. Kanske är det till och med så att själva hyveln flexar så mycket i sig att även sulan väldigt kort bakom skäret får stöd av träet, trots att klingan sticker ner. Eller så "fjädrar" träet upp (som mattias var inne på) och skapar kontakt mellan den bakre delen på sulan och träet. Detta är dock, precis som ovanstående stycken, bara löst spånande från min sida.
Kan det helt enkelt röra sig om tradition? På tiden när man använde sig av trähyvlar så fanns det naturligtvis ingen möjlighet att tillverka en rörlig frontsula, och när hyvlar i järn började komma så antingen behöll man utseendet av traditionella skäl, eller så saknade man även då möjligheten att göra en tillräckligt precis rörlig frontsula till rätt pris? Att det var lättare att göra en stabil och stum hyvel utan olika vinkel på sulan bakom och framför skäret om man gjorde hela sulan i ett stycke tror jag är rimligt att anta.
Även idag så ser i princip alla hyvlar (undantag vissa exklusiva fabrikat som experimenterar med lite ny stil och material) likadana ut som de alltid har gjort - kanske av traditionella skäl?
Sen tror jag att det är möjligt att undvika större problem trots samma höjd på sulan bakom och framför eggen just för att man tar så otroligt tunna skär med en handhyvel jämfört med en elhandhyvel. Kanske är det till och med så att själva hyveln flexar så mycket i sig att även sulan väldigt kort bakom skäret får stöd av träet, trots att klingan sticker ner. Eller så "fjädrar" träet upp (som mattias var inne på) och skapar kontakt mellan den bakre delen på sulan och träet. Detta är dock, precis som ovanstående stycken, bara löst spånande från min sida.
Diskussionen i tråden du länkade till bengtn är ju ungefär den vi för här, och där verkar de komma fram till att det inte är någon idé, att det har testats förut, men de är inte riktigt överens om varför. Jag förvånas över att de fastnar i hur mycket hyveln flexar under den som hyvlar. Trät är ju så mycket mjukare, det är väl troligare att det flexar då.
Det enklaste sättet att pröva vore väl att fräsa bort 0,1mm från främre sulan på en rubank och ställa stålet efter bakre sulan och se om det är lika lätt att oavsiktiligt få en konkav hyvling. Vem kan fräsa bort det? Inte jag dessvärre.
Det enklaste sättet att pröva vore väl att fräsa bort 0,1mm från främre sulan på en rubank och ställa stålet efter bakre sulan och se om det är lika lätt att oavsiktiligt få en konkav hyvling. Vem kan fräsa bort det? Inte jag dessvärre.
Vilket fick mig att tänka på en annan skillnad mellan elhyvlar och handhyvlar, nämligen att vanliga handhyvlar ju har sula även på sidorna av stålet, vilket inte elhyvlar har. Min försöksrubank skulle därmed lyftas av kanten och stålet skulle i princip inte röra trät. Vilken dålig idé jag fick... I så fall skulle man vara tvungen att fräsa ner kanterna vid stålet och fortsätta med dem tills sulan var slut. Konstig hyvel skulle det bli.
Jag tror inte de där tiondelarna gör särskilt mycket. Har man en fint inställd handhyvel så varierar ju spåntjockleken beroende på andra saker som hur hårt man trycker, vinklar hyveln, fiberriktning etc. Materialen sviktar säkert som ni säger och ger stöd iaf.
Dessutom förutsätter vi att man hyvlar i ett ämnes hela längd, hur ofta gör man det? Märk att man ju kan börja hyvla mitt på ett ämne, undrar hur det skulle gå om man hade en lägre sula därbak? Det känns som den skulle vara ivägen. För större hyvlar som en rubank med större spåndjup så kanske det spelar större roll, men även där så hyvlar man (jag) ju inte ofta i hela ämnets längd med kontinuerligt stöd mot den bakre sulan utan man liksom hyvlar där man tycker, där man vill hyvla och där man tror det sticker upp. Den handhyvlade ytan blir ju inte mekaniskt platt utan vågig men upplevs platt, även om den kan bli plattare senare med ex en sickel.
Om man kör med en elhandhyvel så funkar ju de toftast bäst när man kan hyvla hela bredden på ämnet samtidigt, är ämnet bredare så rider ju den bakre sulan på den icke hyvlade ytan vid sidan om och det blir inte bra. Jag tror helt enkelt att en skillnad i outfeed och infeed table ufnkar bäst när man ska hyvla med större djup över hela ämnets bredd och längd. Detta förekommer ju iofs även när man handhyvlar, men bara om man gör nördiga små cigarraskar, och det vill ju ingen pyssla med.
Dessutom förutsätter vi att man hyvlar i ett ämnes hela längd, hur ofta gör man det? Märk att man ju kan börja hyvla mitt på ett ämne, undrar hur det skulle gå om man hade en lägre sula därbak? Det känns som den skulle vara ivägen. För större hyvlar som en rubank med större spåndjup så kanske det spelar större roll, men även där så hyvlar man (jag) ju inte ofta i hela ämnets längd med kontinuerligt stöd mot den bakre sulan utan man liksom hyvlar där man tycker, där man vill hyvla och där man tror det sticker upp. Den handhyvlade ytan blir ju inte mekaniskt platt utan vågig men upplevs platt, även om den kan bli plattare senare med ex en sickel.
Om man kör med en elhandhyvel så funkar ju de toftast bäst när man kan hyvla hela bredden på ämnet samtidigt, är ämnet bredare så rider ju den bakre sulan på den icke hyvlade ytan vid sidan om och det blir inte bra. Jag tror helt enkelt att en skillnad i outfeed och infeed table ufnkar bäst när man ska hyvla med större djup över hela ämnets bredd och längd. Detta förekommer ju iofs även när man handhyvlar, men bara om man gör nördiga små cigarraskar, och det vill ju ingen pyssla med.
Redigerat:
Alltid? De flesta komponenter i de möbler jag gör i massivträ är hyvlade på alla sidor inklusive ändarna.Dr_Jerkyll skrev:
- När ämnet kommer från rikt/planhyveln hyvlar jag alla sidor för att få bort det vågiga kuttermönstret och eventuell "snipe" (dvs att planhyvlen tar lite djupare sista centimetrarna på biten). Ser då till att referenssidan och referenskanten är vinkelräta mot varandra
- Fixar till exakt rätt längd och vikelräta ändar på bitarna mha mitt "shooting board"
- Märker ut och sågar/fräser/borrar/etc alla fogar. justerar med stöthyvel, sims- och falshyvlar eller stämjärn
- Fasar eller rundar kanter med stöthyvel
- Limmar ihop
-Snyggar till alla synliga ytor med putshyvel.
-Om det behövs snyggar jag till ytterliggare med sickel, sickelhyvel eller i värsta fall sandpapper.
/B
Alltid? Oj då, gör vi så olika. Trevligt att du beskriver din arbetsgång.
Så på två meter höga hyllgavlar så sätter du ner hyveln och springer längs med gavelns längd? Jag kanske är otydlig. Jag menar att man nog har bäst nytta av olika nivå på outfeed och infeed på en rikthyvel eftersom man då alltid hyvlar i hela längden och bredden, dessutom med större spåntjocklek där materialen inte kan "svikta ihop" och ge stöd. Jag resonerar kring att man med en handhyvel ofta gör mer än bara tar hyveltag över hela längden och bredden samtidigt, och då skulle den bakre sulan nog kunna vara i vägen exempelvis när man vill börja ta ett hyveltag i mitten på ämnet som är 2m långt och 2 dm brett. Utifrån det resonemanget så skulle man iofs kunna ha dedikerade hyvlar med lägre bakre sula, ex en för fasning där man alltid hyvlar över hela bredden samtidigt och gärna försöker få hyveltagen över hela kantens längd.
Trevligt att du beskriver din arbetsgång. Så på två meter höga hyllgavlar så sätter du ner hyveln och springer längs med gavelns längd?
Jag kanske är otydlig. Jag menar att man nog har bäst nytta av olika nivå på outfeed och infeed på en rikthyvel eftersom man då alltid hyvlar i hela längden och bredden, dessutom med större spåntjocklek där materialen inte kan "svikta ihop" och ge stöd. Jag resonerar kring att man med en handhyvel ofta gör mer än bara tar hyveltag över hela längden och bredden samtidigt, och då skulle den bakre sulan nog kunna vara i vägen exempelvis när man vill börja ta ett hyveltag i mitten på ämnet som är 2m långt och 2 dm brett. Utifrån det resonemanget så skulle man iofs kunna ha dedikerade hyvlar med lägre bakre sula, ex en för fasning där man alltid hyvlar över hela bredden samtidigt och gärna försöker få hyveltagen över hela kantens längd.
Redigerat: