Pannan exploderar.lordmetroid skrev:
Arbetslös i ett år.
Allvarlig sjukdom i familjen.
Huset brinner ner, visst försäkring finns men täcker inte allt.
Någon snor bilen när nyckel sitter i. Försäkring gäller inte.
Tvingas sälja (dyra) huset med tio procent förlust.
Enbart den makabra fantasin sätter gränser. Visst, de flesta drabbas inte av sånt men tillräckligt många för att det ska vara bra med en buffert.
En del av ovanstående finns det försäkringar som hjälper till med, t.ex. villa-hemförsäkringar, livförsäkringar, inkomstförsäkringar, sjukförsäkringar, A-kassa, sjukpenning, bilförsäkring, olycksfallsförsäkring, så i de flesta fall behöver man inte stå för hela beloppet själv.
Alfredo skrev:
Är det ett generellt objektivt faktum som gäller samtliga invånare i Sverige att man ska ha just en årslön som buffert bara för att Anne Wibble tyckte det, eller kan du tänka dig individuella avvikelser beroende på olika förutsättningar och behov möjligen?
Just en årslön behöver inte vara hugget i sten, men faktum är att det för en husägare finns rätt så mycket som kan kosta sexsiffriga belopp att åtgärda. Och även om det finns försäkringar så är det inte sällan åldersavdrag som gör att en hel del av kostnaden får man lov ordna likviditet för i alla fall.
Det är också viktigt att se till sin livssituation och vad man har för försäkringsskydd. Att t.ex. få en invaliditet efter en trafikolycka fastslagen och ersättning i form av livränta är inte sällan en process som tar flera år, och under tiden står huset och kostar pengar.
Många fackföreningar har inkomstförsäkringar som ger mer än A-kasseersättningen vid arbetslöshet, men det är endast under en rätt så begränsad tid, inte sällan handlar det om 100-150dagar. Flera stora fackförbund saknar helt det försäkringsskyddet.
Sedan får man ställa saker mot varandra. Att t.ex. nöja sig med en halv årslön i buffert mot att slippa topplånet på huset är säkert ett bra val.
Det är också viktigt att se till sin livssituation och vad man har för försäkringsskydd. Att t.ex. få en invaliditet efter en trafikolycka fastslagen och ersättning i form av livränta är inte sällan en process som tar flera år, och under tiden står huset och kostar pengar.
Många fackföreningar har inkomstförsäkringar som ger mer än A-kasseersättningen vid arbetslöshet, men det är endast under en rätt så begränsad tid, inte sällan handlar det om 100-150dagar. Flera stora fackförbund saknar helt det försäkringsskyddet.
Sedan får man ställa saker mot varandra. Att t.ex. nöja sig med en halv årslön i buffert mot att slippa topplånet på huset är säkert ett bra val.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
När det gäller buffert så ser jag inte bara det som en buffert för oförutsedda händelser.
Tag följande scenario:
Ett 30 år gammalt hus, ett par med ok inkomster, den ena har dock betydligt bättre inkomst, ingen buffert (eller iaf <50000) och relativt låg lån: Taket måste läggas om.
Då går man normalt till banken och ber om ett lån, och har man låga lån sen innan och bra ekonomi i övrigt är det inga problem.
Men tag samma scenario där huvudinkomstagaren har blivit svårt sjuk och inte längre jobbar. Då är det helt plötsligt inte alls självklart att få ett lån, och får man ett blir det troligen rätt dyrt (hög ränta).
Har man i den situationen 200 000 eller 100 000 att lägga in själv så behöver man kanske inte ens be banken om lån alls (eller iaf ett mindre lån) och även om man har ett ngt högre lån redan så kommer inte banken dra in det så länge man klarar kostnaden.
Själv sparar jag och klumpamorterar var 3-5 år när bufferten är tillräckligt stor och inga jätteutgifter finns vid horisonten (har dock alltid en nödbuffert som nu med åren är ngt större än den var från början).
Försöker hålla en nödbuffert på iaf 6 månader, men en hel del kostnader är rörliga också så inträffar ngt kan jag utan att behöva sälja av bil o dylikt hålla ut i iaf 8-10 månader på dom pengarna, ännu mer om man gör större förändringar (typ billigare bil, säljer fritidshuset, säljer lite grejjer osv) men ändå behåller huset.
Så länge räntenivåerna är såpass rimliga som nu (säg <5%) så kan det förvisso bli ngt dyrare, men inte några jättesummor jämfört med tvåsiffriga räntenivåer, då även skillnaden mellan in- och utlåningsränta kan bli ännu flera procentenheter.
/K
Tag följande scenario:
Ett 30 år gammalt hus, ett par med ok inkomster, den ena har dock betydligt bättre inkomst, ingen buffert (eller iaf <50000) och relativt låg lån: Taket måste läggas om.
Då går man normalt till banken och ber om ett lån, och har man låga lån sen innan och bra ekonomi i övrigt är det inga problem.
Men tag samma scenario där huvudinkomstagaren har blivit svårt sjuk och inte längre jobbar. Då är det helt plötsligt inte alls självklart att få ett lån, och får man ett blir det troligen rätt dyrt (hög ränta).
Har man i den situationen 200 000 eller 100 000 att lägga in själv så behöver man kanske inte ens be banken om lån alls (eller iaf ett mindre lån) och även om man har ett ngt högre lån redan så kommer inte banken dra in det så länge man klarar kostnaden.
Själv sparar jag och klumpamorterar var 3-5 år när bufferten är tillräckligt stor och inga jätteutgifter finns vid horisonten (har dock alltid en nödbuffert som nu med åren är ngt större än den var från början).
Försöker hålla en nödbuffert på iaf 6 månader, men en hel del kostnader är rörliga också så inträffar ngt kan jag utan att behöva sälja av bil o dylikt hålla ut i iaf 8-10 månader på dom pengarna, ännu mer om man gör större förändringar (typ billigare bil, säljer fritidshuset, säljer lite grejjer osv) men ändå behåller huset.
Så länge räntenivåerna är såpass rimliga som nu (säg <5%) så kan det förvisso bli ngt dyrare, men inte några jättesummor jämfört med tvåsiffriga räntenivåer, då även skillnaden mellan in- och utlåningsränta kan bli ännu flera procentenheter.
/K
Jag och hustrun har satt av en procentuell del av bruttoinkomsten som ska gå till alla boendekostnader. Ränta, drift,underhåll, amortering och renoveringar. Nu har vi precis köpt huset och har därför tänkt att vi primärt bygga upp en större buffert och renovera under de närmsta åren, men sedan styra över en större del av pengarna till amortering.
Fördelen med det upplägget är att ditt komsumtionsutrymme med den modellen blir relativt intakt oavsett renoveringar, räntenivå och liknande. Det blir också enkelt att ha spara, eftersom man kan ha bostadskostnaden som en automatisk överföring från lönekontot.
Fördelen med det upplägget är att ditt komsumtionsutrymme med den modellen blir relativt intakt oavsett renoveringar, räntenivå och liknande. Det blir också enkelt att ha spara, eftersom man kan ha bostadskostnaden som en automatisk överföring från lönekontot.
mycke_nu skrev:
Detta påminner mej om Ann Wibble (hemska tanke). Jag tror hon tappade några röster på det utspelet. MEN jag håller med dej kan man fixa detta så kommer man kunna leva livet på ett oerhört mycke lättare sätt sen. Man tar liksom så mycke bättre beslut när man inte känner sej pressad eller stressad.
En bra grej med en buffert är att man kan låna pengar av sig själv, till bolåneräntan i praktiken. På så vis slipper man ta en massa dyra smålån för bilar, prylar osv. Dessutom slipper man teckna många försäkringar, det sparar man mycket på. Så länge man kan täcka en total förlust med bufferten så ska man inte teckna försäkringen. Alternativt kan man ha väldigt hög självrisk åtminstone.
Ang. amortering så har vi Danske Bank Duoflex (samma ränta på alla konton) och behöver därmed inte tänka på det.
Ang. amortering så har vi Danske Bank Duoflex (samma ränta på alla konton) och behöver därmed inte tänka på det.
Redigerat: