Naturvårdsverket skriver an lättläst text, som är sakligt korrekt.M Maijckel skrev:
Att i allmänhet avsky existensen av allemansrätten, gör det inte lämpligt att sprida sina egna tolkningar av hur Allemansrätten fungerar.
Din förklaring var inte helt lätt att hänga med i . Jag rekommenderar lantmäteriets skrift för uträkning av tonkilometermetoden.K Kriss Marc skrev:
https://www.lantmateriet.se/globalassets/fastigheter/samfalligheter/tonkm.pdf
PS andelstalen ska vara registrerade hos lantmäteriet innan de får användas som underlag för debitering.
Redigerat:
Jag menar att jag litar mer på en statlig myndighet än på random forumdebattör. Om du anser att naturvårdsverket gör en feltolkning så får du väl länka till den korrekta ”föreskrift” som du hävdar finns.M Maijckel skrev:
Poängen är alltså att det inte finns en föreskrift.Sommartorparn skrev:
Det finns istället ett civilrättsligt förhållande och en sedvanerätt. Var gränserna går förväntas avgöras och förhandlas fram mellan de enskilda civilrättsliga parterna. En markägare kan t ex ge dig information om du överskrider allemansrätten på dennes mark, t ex skadar den. Då tackar du för informationen och anpassar ditt agerande för att visa hänsyn.
I allt väsentligt är det också vad Naturvårdsverket kommunikatörer skriver på hemsidan. Tyvärr uttrycker de sig otydligt gällande den juridiska grunden för sin text och i form av små tips och trix. Men det är tidsandans infantilisering så vi får leva med det.
Redigerat:
Det finns två relevanta punkter i vad naturvårdsverket skriver.
1. Den som vill rida på enskild väg måste fråga vägägaren om lov. Vet vi om så har skett? Kanhända att de aktuella ryttarna har frågat någon och fått lov att rida på vägen? Problemet är ju att det inte finns en styrelse som ansvarar för vägen så det kan vara svårt att veta vem som ska tillfrågas.
2. Om vägen uppenbart förstörs av ridning så kan vägägarna ansöka om att få sätta upp en skylt med ridning förbjuden.
Hur som helst är grundproblemet att vägägarna inte kommunicerar med varandra om sin gemensamma väg. Att uppmana till att höja konfliktnivån genom avstängning av väg är kontraproduktivt. Enda sättet att lösa detta är att vägägarna kommunicerar med varandra för att hitta en lösning både för underhållet och hästfrågan.
Ja det har jag sagt men kvinnorna har gaddar ihop sej med han som fyller i gropar undermåligt och har gjort det i 30 år jag har betalat snällt i alla år men fyllt i och lagat för mer än det dubbla och flertalet gånger grusat hela min sträcka men det har inte hållt.Jag ville stänga av nu när det är tjällossning dom kan åka åt andra hållet det är inte enkelriktat Det är bara deras regler som gäller .Som förstört vägen mest .
Det har väl inte ens framgått om det är känt för vilka fastigheter vägen är samfälld. Alltså inte vilka som i praktiken har behov av den utan vilka fastigheter som har juridisk rätt till den. Inte sällan i sådana här områden så finns det många fler fastigheter som har bildats över åren än det finns fastigheter som har rätt till vägen. Den kan mycket väl vara samfälld mellan t ex TS fastighet och någon gammal stamfastighet. Och till detta brukar det finnas ett sammelsurium av utfartsservitut (både avtalsservitut från t ex fastighetsavsöndringar och officialservitut) som ger andra fastighetsägare rätt att använda vägen.
Det är ju av detta skäl man ofta inte nystar i dylika röror, utan istället gör en ny gemensamhetsanläggning av vägen. Sen är förvaltningen i alla fall juridiskt klarlagd. Men sen ska dessa delägarfastigheters ägare också samarbeta kring förvaltningen.
Det är ju av detta skäl man ofta inte nystar i dylika röror, utan istället gör en ny gemensamhetsanläggning av vägen. Sen är förvaltningen i alla fall juridiskt klarlagd. Men sen ska dessa delägarfastigheters ägare också samarbeta kring förvaltningen.
Redigerat:
Avsaknaden av en rättsligt bindande regel innebär inte att jag måste hänvisa dig till hur det icke existerande rättsförhållandet ska tolkas. Saknas den rättsligt bindande regeln så saknas rättigheten.
Och det gör väl människor i allmänhet. Problemet uppstår när någon tror sig ha en rättsligt bindande rättighet som inte existerar. Detta problem uppstår eftersom många dels litar på myndigheten Naturvårdsverket men framförallt eftersom myndigheten uttrycker sig precis som att man förmedlar en rättsligt bindande föreskrift.
T.ex. börjar Naturvårdsverket texten du länkar med orden ”Du får rida…” Hur ska gemene man tolka detta om inte som en rättsligt bindande regel utgiven av en myndighet?
Naturvårdsverket ger på sin hemsida alltså sken av att det man presenterar utgör bindande regler, när informationen i själva verket inte ens utgör ”rekommendationer” eller ”allmänna råd”.
Rent rättsligt blir informationen från Naturvårdsverket om allemansrätten alltså inte mer än ”allmänt tyckande” av myndigheten, vilket såklart borde tydliggöras för att undvika situationer som den TS hamnat i.
Detta är en relativt ny del av myndighetens "allmänna tyckande avseende allemansrätten" som är ett bra steg i rätt riktning. Åtminstone kan jag inte minnas att det framgick för något år sedan då jag senast läste igenom denna del av hemsidan. Tidigare har det vad jag minns framgått att ridande i allmänhet är tillåtet, och det kan ju vara så att ryttarna TS hamnat i trubbel med inte heller läser myndighetens uppdateringar varje vecka...
Oavsett är detta ett väldigt bra bevis för @skrållis att printa ut och lägga fram i domstolen vid rättegången.
Jag har sagt åt dom i flera år att inte rida när vägen är för mjuk ,men är den torr håller den och då sjunker inte hovarna ner.Men dom rider oavsett om det är tjällossning ,regnat mycket det struntar dom i och hävdar att vägen är saäfälld ,och allemansrätten de här tjejerna har ingen del i vägen .Kan inte först att dom tolkar det inte som mej.Ingen av dom betalar något och hållt på 1 i över20 år och de andra i 6,7 år sen dom börja hyra .M Maijckel skrev:
Först och främst ska du se till att inte bli dömd för ofredande. Det kommer då bli precis som du skrev att ryttarna fortsätter och du får hålla dig i skinnet för att inte bli dömd en gång till. Bedömer domstolen att du begår ofredande igen efter att en gång blivit dömd för detta kan du räkna med högre straff.S skrållis skrev:
Läs igenom tråden och sammanfatta det du tycker låter bäst för att försvara dig i så korta meningar som möjligt. Övriga problem är nog bättre att avvakta med tills efter rättegången.
Du får gå tillbaka till äldre dokument och se när den blev samfälld. Inte sällan får man gå tillbaka till skiftet när de uråldriga gamla byarna blev till enskilda gårdar. Då togs ofta beslut av lantmätaren om att någon väg skulle vara samfälld för ett antal nya fastigheter (ägor). Sen får man följa hur varje äga har delats och slagits ihop till nya fastigheter för att ge dagens situation. Och hur rättigheter har stannat eller följt med vid dessa händelser.S skrållis skrev:
Låt oss säga att denna typ av arkivforskning kräver sin person och är så pass komplicerad och därmed dyr att t ex Lantmäteriet i det längsta undviker detta. De verktyg som istället används i vårt moderna samhälle är att strunta i historien och göra en gemensamhetsanläggning av vägen istället.
Lite krasst kan sägas att gamla samfällda vägar av denna typ med oklara ägandeförhållanden och rättigheter formellt är enskilda men osäkerheten angående vem som förvaltar dem är så stor att det är svårt att få allmänheten avvisad från den.