Verktygstokig
· Halland
· 7 233 inlägg
Började med att säga av en bit lönn.
Sen sågade jag bort fuländen
Fram med yxan
Lite huggande och sågande
Sen vart det dags att lägga sig.
Sen sågade jag bort fuländen
Fram med yxan
Lite huggande och sågande
Sen vart det dags att lägga sig.
Idag har jag jobbat med återbruk, en gammal slö såg som jag aldrig använde har nu fått nya användningsmöjligheter som sicklar.
När jag väl släpat ut alla redskap jag trodde att jag behövde var det bara att dra igång med att montera av handtaget.
Sen var planen att jag skulle få nytta av de hyllade Festool-tvingarna när jag skulle spänna fast sågbladet genom hålen i bordet. Tji fick jag, skivan i Wolfcraftbordet var alldeles för kraftig för att kunna få ner tvingarna i hålen. En liten missräkning, men inget större problem, det gick ju utmärkt att använda tvingarna Festool-tvingarna vid kanten på bordet precis som vilken Biltema-tving som helst.
Sen var det dags för rengöring, sandpapper och smärgelduk på kloss för att få bort rosten sågen samlat på sig när den legat ute en hel vinter.
.
Därefter var det dags för att rita upp hur jag skulle skära ut. Jag hade förberett mig genom att söka upp första bästa bild på en svanhals/palettsickel, lagt in den i tre storlekar i ett worddokument och skrivit ut. Den som Slöjddetaljer säljer är 12 cm vilket var mellan två av mina utskrifter, så då valde jag att göra en lite större och en lite mindre. Klippte ut bilderna och ritade med en spritpenna runt. Det fanns även plats för en rektangulär, så det passade jag på att göra en också.
Jag var helnöjd med idén att lägga sågbladet på ett gammalt hyllplan när det var dags att skära ut med vinkelslipen. När jag väl testat var jag inte lika nöjd, det blev svårt att få en vettig arbetsställning, det brände och lacken smälte och kletade av sig på metallen. Hade jag tänkt lite längre skulle jag förstått att det inte var en så bra idé, men det är lätt att vara efterklok.
Det gick betydligt bättre när jag använde baktången.
Första sickeln utskuren. Det stod klart och tydligt på skivan att den endast var till för att kapa med, men jag slipade en del också. Hur dumt är det? Är det stor risk att skivan splittras eller är det bara att den slits snabbare? Hur som helst gick det bra den här gången.
Men sen kom jag på att jag hade en flapdisc liggande, gissningsvis är den inte till för att slipa ner kanter på det här sättet, men det fungerade utmärkt och gjorde det lite enklare att få till en vettig rundning. Antagligen betydligt bättre än att slipa med kapskivan. Att den är segmenterad så där gör att man kan se igenom ganska bra och då se hur det ser ut där man slipar, bra funktion.
När jag hämtade flapdiscen såg jag att jag även har en flapdisc modell scotch-brite. Fantastiskt vad man kan hitta i gömmorna som man glömt bort att man har. Tänk om jag hittat den innan jag drog igång, då hade jag nog skippat sandpappret och smärgelduken och gått direkt på vinkelslipen. När ett så passande redskap kom fram passade jag på att fixa till ytan lite mer, den var ganska mörk och tråkig, jag la nämligen inte nån stor energi på putsningen från början.
Nu var det dags för finlir och skärpning. Enligt tips från några Youtube-snickare tog jag bordssågen och sågade jag en lagom bred skåra i en brädbit och monterade en fil i den skåran. Sen var det bara att börja fila genom att dra sickeln med brädan som anhåll, då är det lätt att hålla 90 grader. Nästa gång det är dags att fila sicklarna tar jag antagligen en ny brädbit som är bredare, nu blev anhållet onödigt litet, och därmed inte lika stabilt och pålitligt som jag önskar. Det var betydligt enklare att följa anhållet när jag jobbade på smärgelduken, trots att det inte var fastspänt.
När jag skulle få till kroken (det är rätt benämning va?) var jag inne på att använda skaftet på ett borr, men valde sen att ta det gamla brynstålet i keramik som förpassats till verkstaden från köket sedan det gick av vid handtaget. (Fast, det kan väl inte heta brynstål om det är i keramik? Brynstav? Bara Bryne? Ja, ja, det spelar ingen roll, det verkade göra sitt jobb bra.) Jag var lite fundersam om det skulle slipa för mycket, men det var fint (finkornigt) redan vid inköp och sen är det inte rengjort på länge och därmed blivit ännu finare så det slipar nog ytterst marginellt.
För att vara första gången tycker jag att jag fick till kroken helt ok. På de rundade formerna blev det lite varierat resultat, bra överlag, men några ställen som är aningen slöa, så det blir nog att göra ett nytt försök för att få det lite bättre. Den rektangulära var betydligt enklare att skärpa, den är jag väldigt nöjd med skärpan på.
Först när jag testade blev det mest slipdamm, så jag var inne på att jag misslyckats ganska rejält, sen fortsatte jag testa och efter några drag insåg jag att det handlade om min bristande teknik när jag sicklar. Några försök till så hittade jag vinkeln och lyckades få till lite längre spån som krullade ihop sig ganska fint.
Tur att jag inte behöver räkna timlön på eget arbete, då skulle det vara dyra sicklar. Men jag har haft en rolig och lärorik eftermiddag och det är värt bra mycket. Och dessutom nya verktyg som förhoppningsvis kommer kunna användas länge och göra nytta.
Till sist en skrytbild där sicklarna stolt får posera med nyproducerade spånor från respektive sickel.
När jag väl släpat ut alla redskap jag trodde att jag behövde var det bara att dra igång med att montera av handtaget.
Sen var planen att jag skulle få nytta av de hyllade Festool-tvingarna när jag skulle spänna fast sågbladet genom hålen i bordet. Tji fick jag, skivan i Wolfcraftbordet var alldeles för kraftig för att kunna få ner tvingarna i hålen. En liten missräkning, men inget större problem, det gick ju utmärkt att använda tvingarna Festool-tvingarna vid kanten på bordet precis som vilken Biltema-tving som helst.
Sen var det dags för rengöring, sandpapper och smärgelduk på kloss för att få bort rosten sågen samlat på sig när den legat ute en hel vinter.
.
Därefter var det dags för att rita upp hur jag skulle skära ut. Jag hade förberett mig genom att söka upp första bästa bild på en svanhals/palettsickel, lagt in den i tre storlekar i ett worddokument och skrivit ut. Den som Slöjddetaljer säljer är 12 cm vilket var mellan två av mina utskrifter, så då valde jag att göra en lite större och en lite mindre. Klippte ut bilderna och ritade med en spritpenna runt. Det fanns även plats för en rektangulär, så det passade jag på att göra en också.
Jag var helnöjd med idén att lägga sågbladet på ett gammalt hyllplan när det var dags att skära ut med vinkelslipen. När jag väl testat var jag inte lika nöjd, det blev svårt att få en vettig arbetsställning, det brände och lacken smälte och kletade av sig på metallen. Hade jag tänkt lite längre skulle jag förstått att det inte var en så bra idé, men det är lätt att vara efterklok.
Det gick betydligt bättre när jag använde baktången.
Första sickeln utskuren. Det stod klart och tydligt på skivan att den endast var till för att kapa med, men jag slipade en del också. Hur dumt är det? Är det stor risk att skivan splittras eller är det bara att den slits snabbare? Hur som helst gick det bra den här gången.
Men sen kom jag på att jag hade en flapdisc liggande, gissningsvis är den inte till för att slipa ner kanter på det här sättet, men det fungerade utmärkt och gjorde det lite enklare att få till en vettig rundning. Antagligen betydligt bättre än att slipa med kapskivan. Att den är segmenterad så där gör att man kan se igenom ganska bra och då se hur det ser ut där man slipar, bra funktion.
När jag hämtade flapdiscen såg jag att jag även har en flapdisc modell scotch-brite. Fantastiskt vad man kan hitta i gömmorna som man glömt bort att man har. Tänk om jag hittat den innan jag drog igång, då hade jag nog skippat sandpappret och smärgelduken och gått direkt på vinkelslipen. När ett så passande redskap kom fram passade jag på att fixa till ytan lite mer, den var ganska mörk och tråkig, jag la nämligen inte nån stor energi på putsningen från början.
Nu var det dags för finlir och skärpning. Enligt tips från några Youtube-snickare tog jag bordssågen och sågade jag en lagom bred skåra i en brädbit och monterade en fil i den skåran. Sen var det bara att börja fila genom att dra sickeln med brädan som anhåll, då är det lätt att hålla 90 grader. Nästa gång det är dags att fila sicklarna tar jag antagligen en ny brädbit som är bredare, nu blev anhållet onödigt litet, och därmed inte lika stabilt och pålitligt som jag önskar. Det var betydligt enklare att följa anhållet när jag jobbade på smärgelduken, trots att det inte var fastspänt.
När jag skulle få till kroken (det är rätt benämning va?) var jag inne på att använda skaftet på ett borr, men valde sen att ta det gamla brynstålet i keramik som förpassats till verkstaden från köket sedan det gick av vid handtaget. (Fast, det kan väl inte heta brynstål om det är i keramik? Brynstav? Bara Bryne? Ja, ja, det spelar ingen roll, det verkade göra sitt jobb bra.) Jag var lite fundersam om det skulle slipa för mycket, men det var fint (finkornigt) redan vid inköp och sen är det inte rengjort på länge och därmed blivit ännu finare så det slipar nog ytterst marginellt.
För att vara första gången tycker jag att jag fick till kroken helt ok. På de rundade formerna blev det lite varierat resultat, bra överlag, men några ställen som är aningen slöa, så det blir nog att göra ett nytt försök för att få det lite bättre. Den rektangulära var betydligt enklare att skärpa, den är jag väldigt nöjd med skärpan på.
Först när jag testade blev det mest slipdamm, så jag var inne på att jag misslyckats ganska rejält, sen fortsatte jag testa och efter några drag insåg jag att det handlade om min bristande teknik när jag sicklar. Några försök till så hittade jag vinkeln och lyckades få till lite längre spån som krullade ihop sig ganska fint.
Tur att jag inte behöver räkna timlön på eget arbete, då skulle det vara dyra sicklar. Men jag har haft en rolig och lärorik eftermiddag och det är värt bra mycket. Och dessutom nya verktyg som förhoppningsvis kommer kunna användas länge och göra nytta.
Till sist en skrytbild där sicklarna stolt får posera med nyproducerade spånor från respektive sickel.
Mitt nya kontakthjul för bandslipen a lände idag. Satte genast igång att byta. Ingen perfect match i och med att aluminiumgodset var för tjockt där axeln sitter, och det gör att låsringarna ej går att montera. Hoppas det funkar i längden.
Satte i ett 60s band och körde igång. En 19mm rundstav i björk fick bli testobjekt.
Mind. Blown. Avverkningen var löjlig. Så löjlig att jag dristar mig till att kalla den barock!
Satte i ett 60s band och körde igång. En 19mm rundstav i björk fick bli testobjekt.
Mind. Blown. Avverkningen var löjlig. Så löjlig att jag dristar mig till att kalla den barock!
Allvetare
· Västra götaland
· 8 459 inlägg
Påkostad lampa i verkstaden...Fario skrev:
Jag trodde den skulle avverka bra, men det var riktigt löjligt! Dammade bra också. Provade även att släta till ett armeringsjärn. Inte heller det höll emot särskilt länge...nanowire skrev:
Du ska prova 36-band också, då går det lika fort med stål
Jag vet inte vilken modell du har exakt men det går att få dem väldigt dammtäta, min ena slip har jag tätat lite och kopplat till dammsugare via cyklon m gnistfälla. Den andra har jag börjat fixa dedikerad utsugsfläkt till som förhoppningsvis ska kunna serva alla slipmaskinerna.F Fluxor skrev:
Verktygstokig
· Halland
· 7 233 inlägg
Lite hackade med yxan.
Tröttna på att sitta o glo på datorskärmen o fick ett ryck att ta mig an ett litet miniproblem. Gamla dörrstopern (som jag gjorde för några år sedan) har senaste tiden levt ett väldigt löst liv. I golvet har det mest varit smulor och ett stort fult hål där generationer skruvat fast dörrstopar av diverse sort. Det är alltså den här mojängen som skulle bytas ut, och när jag ändå var igång tänkte jag trolla bort skruvhålet i toppen.
Så, mallfräste upp ett 20mm hål i golvet o limmade i en 20mm rundstav. Ni som tycker jag gjort åverkan på golvet ska veta att det var ca 15mm diameter hål med träsmulor där förut.
Ner i verkstan, svarva o dona fixa till en ny stopper med lagom greppassning runt 20mm staven, blev ju hur bra som helst.
Bang! BOMSHACKALAK!!!!!! Ronniefaktorn™ strikes with full power som bara den kan göra. Det var ett tag sen senast o man har nästan glömt hur golvad man kan bli av den... som ett slag under bältet från en comebackande 53-årig Tyson. När jag gjorde den nya stoppern tyckte jag det kunde va snyggt att göra den aningen lägre o ha o-ringen lite längre ner....och nu sitter o-ringen två mm under dörren o gör absolut ingen nytta
@Pysslarn
Så, mallfräste upp ett 20mm hål i golvet o limmade i en 20mm rundstav. Ni som tycker jag gjort åverkan på golvet ska veta att det var ca 15mm diameter hål med träsmulor där förut.
Ner i verkstan, svarva o dona fixa till en ny stopper med lagom greppassning runt 20mm staven, blev ju hur bra som helst.
Bang! BOMSHACKALAK!!!!!! Ronniefaktorn™ strikes with full power som bara den kan göra. Det var ett tag sen senast o man har nästan glömt hur golvad man kan bli av den... som ett slag under bältet från en comebackande 53-årig Tyson. När jag gjorde den nya stoppern tyckte jag det kunde va snyggt att göra den aningen lägre o ha o-ringen lite längre ner....och nu sitter o-ringen två mm under dörren o gör absolut ingen nytta
@Pysslarn
Redigerat:
Verktygstokig
· Halland
· 7 233 inlägg
Nu kan vi se fram emot en golvhöjar-jiggP Pysslarn skrev:Ajajaj — ja den är obarmhärtig den där Ronniefaktorn!
Trist för nu måste du ju höja golvet men bara två mm kan du ju trösta dig med...
//Ronnie
