Nu börjar det väl nästan bli lite Off Topic. Men jag (som inbiten tekniknörd) vill ändå säga att vi skall inte bortse från de elöverkänsliga. Jag har träffat en person som var elöverkänslig, en kollega på 90 talet. Det är solklart att han hade äkta problem. Att sedan en del av de elöverkänsliga troligen egentligen har helt andra problem är en annan sak. Likaväl som att vissa med de här problemen söker och hävdar förträffligheten med lösningar som rent vetenskapligt är mer än tveksamma. Men det skall man nog mer se som ett tecken på desperation.
Partvinnad FK är ibland föreskriven på platser där det tex finns hörslingor och liknande...
Ang elöverkänslighet så kommer jag vara väldigt skeptisk tills dess det kommer vetenskapliga bevis...gjorde en del elsaneringar i slutet på -90-talet och då som nu så verkade det mest som ett spel för galleriet....
Ang elöverkänslighet så kommer jag vara väldigt skeptisk tills dess det kommer vetenskapliga bevis...gjorde en del elsaneringar i slutet på -90-talet och då som nu så verkade det mest som ett spel för galleriet....
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Nej, absolut inte. Jag har haft en kollega som också var tydligt påverkad och led ganska mycket. Det är ställt utom varje tvivel att det är något som behövs tas på allvar.hempularen skrev:
MEN, vi (och då menar jag mina forskarkollegor) gör inte dessa människor någon tjänst genom att fortsätta fokusera på magnetiska och elektriska fält som boven i dramat. Den båten har seglat och tog elhypotesen med sig. Det är med 99.99% sannolikhet något annat som ligger bakom, och då är alla inblandade, framförallt de som lider, bara betjänta av att man försöker identifiera vad som *verkligen* ligger bakom symtomen.
Det är idag som sagt otvivelaktigt så att patienternas rapporterade upplevelse av fält och symtom kopplade till dessa, *inte*, korrelerar med faktiska uppmätbara elektriska eller magnetiska fält. Och letar vi i den medicinska historien så är detta på inget sätt unikt. Det finns gott om fall där patienterna rapporterat symptom som man varit övertygade haft en viss orsak där det visar sig att det är något helt annat som ligger bakom. Vi är som djur betraktat nämligen ihopsatta så att vi är väldigt bra på att systematiskt lura oss själva, och att komma till botten av vad som verkligen ligger bakom kan därför kräva sin kvinna/man och ta lång tid.
Synd att den personen då inte ställde upp på några dubbelblinda tester, eftersom det mig veterligen inte finns någon enda individ i hela världen som har kunnat påvisas känna av normala elektriska och magnetiska fält. Alla undersökningar jag sett uppvisar lika bra resultat som en tärning (d.v.s. helt slumpmässiga).hempularen skrev:
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 927 inlägg
Om det istället kallades "elfobi" så kanske det skulle bli mer accepterat som ett verkligt problem hos somliga ?
Ja, det var faktiskt ett himla bra förslag.
Att personerna har problem är ju uppenbart, men lika uppenbart är det att problemen INTE beror på några elektromagnetiska fält.
Döp om elöverkänslighet till elfobi.
Att personerna har problem är ju uppenbart, men lika uppenbart är det att problemen INTE beror på några elektromagnetiska fält.
Döp om elöverkänslighet till elfobi.
Frågan är om inte rädslan ligger bakom väldigt mycket?
Men Elfobi är ett mycket bättre namn, för det stämmer mer överens med vad det är.
Men jag tror att när det gäller magnetfält och andra farligheter från högspänningskablar så tror jag inte att man behöver fundera på försiktighetsprincipen. Om man tar upp att det drabbas ett barn vartannat år pga ovanstående så
känns det som att försiktighetsprincipen är lite väl överdriven. Frågan är hur man kunnat säkerställa att leukemin berodde på just detta?
Tror att det finns många andra saker som utgör väldigt mycket större risker för barnen att drabbas av, som man inte kan göra så mycket åt... Det dör barn i trafiken varje år, men inte förbjuder man bilar för det, med tanke på försiktighetsprincipen....
Men Elfobi är ett mycket bättre namn, för det stämmer mer överens med vad det är.
Men jag tror att när det gäller magnetfält och andra farligheter från högspänningskablar så tror jag inte att man behöver fundera på försiktighetsprincipen. Om man tar upp att det drabbas ett barn vartannat år pga ovanstående så
känns det som att försiktighetsprincipen är lite väl överdriven. Frågan är hur man kunnat säkerställa att leukemin berodde på just detta?
Tror att det finns många andra saker som utgör väldigt mycket större risker för barnen att drabbas av, som man inte kan göra så mycket åt... Det dör barn i trafiken varje år, men inte förbjuder man bilar för det, med tanke på försiktighetsprincipen....
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Om du läser igen så ser du att min hänvisning till försiktighetsprincipen var att vi skall vara försiktiga med att *införa* fler och starkare magnetfält i närheten av barn. Exv. inte bygga fler dagis ovanpå transformatorstationer (som gjordes i Stockholm), inte nödvändigtvis börja riva bort elinstallationer till höger och vänster.Odjuret skrev:
Och att jämföra med trafiken haltar ju lite om du tänker på *allt* som gjorts vad gäller just barn och trafik sedan iaf jag var liten. Då satt vi obältade i baksätet på Volvon, när vi inte låg och sov i det nedbäddade kombiutrymmet. Eftersom vi i Sverige bla är så bra på att sätta våra barn i bakåtvända barnstolar att ingen treåring strukit med i en sådan olycka (senast jag kollade), jmf. med hur siffrorna såg ut på 70-talet.
MEN, eftersom vi har stor nytta av bilar så har vi inte förbjudit dem. På samma sätt som jag INTE hävdade att vi skulle förbjuda användningen av elektricitet heller. Vi har ganska stor nytta av den också.
För att förklara *hur* man kan säga ett statistiskt liv (vilket det handlar om, det är inte en namngiven unge vartannat år) förloras per två år, så måste jag använda en del statistiska resonemang och om du inte har någon bakgrund inom t ex matematik på högskolenivå (eller var en begåvad gymnasist) så blir det ganska lång startsträcka. För lång för att egentligen passa ett forum som detta bra. Om du har det så kan jag jogga ditt minne, men om du inte har det så får du nog realistiskt nöja dig med att det a) går att förstå men det tar några år, och b) att de som tagit den tiden är överens och det är ganska okontroversiellt.
Om du bara var ute efter att effekten inte är så stor, så är det ingen som sätter emot. Men notera då att vi tror att bara 1% av barnen är exponerade för risken. Om vi exponerade alla barn för risken så skulle vi få andra siffror och om effekten håller i sig då blir det helt plötsligt en *dominerande* dödsorsak bland barn...
För att hålla det on topic. Det finns mao ingen anledning att dra tvinnad fk i sitt hus av det här skälet. Även om det skall bo barn där. Det är det ingen som säger.
Om man väljer tvinnad FK, blir det förluster. Dvs kommer det förbrukas mer el?
Försiktighetsprincipen är bra. Mycket har ansetts säkert men bevisats osäkert först efter lång tid.
EM kan skada. Frågan är hur hög energi som behövs för att orsaka skada på sikt.
Försiktighetsprincipen är bra. Mycket har ansetts säkert men bevisats osäkert först efter lång tid.
EM kan skada. Frågan är hur hög energi som behövs för att orsaka skada på sikt.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Utan att ha ritat upp det så borde det väl bli mindre förluster än med parallella ledare? Inte för att förlusterna vid de här spänningarna skulle spela ens en teoretisk roll.Micke64 skrev:
Vid kraftöverföring så är det ju dessutom mest kapacitiva förluster som dominerar (finns inte många avstämda antenner i naturen...) och då främst när man gräver ner kabeln. Samtidigt så skall man inte överdriva. Det är lite som med mobiltelefoner, om vi hade haft en stor tydlig effekt så hade vi sett den vid det här laget.Micke64 skrev:
Ja, det är problemet här. Vi har inte någon teoretisk förklaringsmodell som skulle kunna förklara det vi (eventuellt) observerar. Vid större fältstyrkor så är det inga problem. Vi vet hur spänning/ström påverkar nervsystemet, det började vi experimentera med samtidigt som med elektriciteten, men här är det något annat (antagligen), och vi kan som sagt inte gissa vad.Micke64 skrev:
Nä, precis. Men att inne ha upptäckt vilket samband som eventuellt finns är inte samma sak som att det inte finns.
Det är visserligen sant, men på samma sätt kan man säga att det kan finnas ett samband mellan att vissla och få cancer. Visst, ingen har kunnat påvisa ett samband, men det är inte samma sak som att det inte finns.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Nej, det brukar kallas noll-hypotesen. Nämligen att det inte finns någon samband mellan variablerna. Att lyckas bevisa det är en passagerit för varje ung forskare. Dvs (nästan) alla lyckas någon gång bevisa sin noll-hypotes, och när man som bäst kliar sig i huvudet så kommer läraren/handledaren och visar var man räknat fel.Micke64 skrev:
Å andra sidan så får man som Nerre skriver inte fastna i vinkelvolten. När man letat tillräckligt länge så måste man till sist säga, "nej, det här leder ingen vart", vi får anse det visat att det inte finns något samband. Och om det gör det så är det i alla fall inte starkt.
Fobi är överdriven rädsla för något. Att ha fysiska problem av något slag som man tror beror på exponering för elfält är ingen fobi. Att det förmodligen beror på något annat betyder bara just det, nämligen att det beror på något annat än elfält, inte att det är inbillat för det är det definitivt inte!Nerre skrev:
En fobi kan absolut innebära att man faktiskt kan få fysisk smärta.
Intressant att det inte finns några bevis på att elkänslighet skulle vara en fysisk diagnos...
Det är en psykisk diagnos....
Hur ska man trockla sig ur detta... Det finns inga bevis på att det skulle vara något annat en psykiskt.
Dock så kan psyket spela en ordentliga spratt... Det kan absolut ha fysiskta symptom....
Man ska aldrig ringakta en fobi...
Jag står fast vid att jag anser att det hela handlar om en fobi, eller en psykologisk diagnos.... Så länge jag inte blir motbevisad. vilket nog blir ganska svårt...
Men psyket är en väldigt intressant sak....
Intressant att det inte finns några bevis på att elkänslighet skulle vara en fysisk diagnos...
Det är en psykisk diagnos....
Hur ska man trockla sig ur detta... Det finns inga bevis på att det skulle vara något annat en psykiskt.
Dock så kan psyket spela en ordentliga spratt... Det kan absolut ha fysiskta symptom....
Man ska aldrig ringakta en fobi...
Jag står fast vid att jag anser att det hela handlar om en fobi, eller en psykologisk diagnos.... Så länge jag inte blir motbevisad. vilket nog blir ganska svårt...
Men psyket är en väldigt intressant sak....