Testa anod med multimeter
Hej,
Jag har en metro therm focus power 100 e. Jag skulle vilja testa anoden med en multimeter. Om jag förstått det rätt så ska man stänga av varmvattenberedaren. Sen sätta multimeter på 200m nere i vänstra hörnet (se bild), sen sätta den röda spetsen där anoden sitter och sen svarta mot kabeln som man tagit bort från anoden. Är det jag ringat in i bilden rätt. Ska man skruva lös muttern lite och ta bort kabel. Det läcker inte vatten i så fall då den fortfarande är full med vatten och det här är under beredaren. Ska man slå på beredaren sen när man gjort kopplingen?
Tack för hjälpen.
Jag har en metro therm focus power 100 e. Jag skulle vilja testa anoden med en multimeter. Om jag förstått det rätt så ska man stänga av varmvattenberedaren. Sen sätta multimeter på 200m nere i vänstra hörnet (se bild), sen sätta den röda spetsen där anoden sitter och sen svarta mot kabeln som man tagit bort från anoden. Är det jag ringat in i bilden rätt. Ska man skruva lös muttern lite och ta bort kabel. Det läcker inte vatten i så fall då den fortfarande är full med vatten och det här är under beredaren. Ska man slå på beredaren sen när man gjort kopplingen?
Tack för hjälpen.
Redigerat:
Det står ju väldigt tydligt hur man gör - när det gäller multimetens ströminställning så bör det vara på 2 mA eller om det är mycket ström, 20 mA - vart fall inte 200 mA som multimetern är ställd på i bilden då du knappt kommer att se annan värde än 0 mA i det läget.
om du inte ser ström i 2 mA-läget så får du prova 2000µA-läget (steget till vänster om 2 mA-läget) då om den är under 0,3 mA så anses anoden vara förbrukad och bör bytas snarast.
det är viktigt att det kopplas tillbaka sladden till precis som det var innan efter mätningen då om den lämnas öppen med bruten slinga så fungerar inte den anodiska skyddet
om du inte ser ström i 2 mA-läget så får du prova 2000µA-läget (steget till vänster om 2 mA-läget) då om den är under 0,3 mA så anses anoden vara förbrukad och bör bytas snarast.
det är viktigt att det kopplas tillbaka sladden till precis som det var innan efter mätningen då om den lämnas öppen med bruten slinga så fungerar inte den anodiska skyddet
Hej,
Tack för svar!
Manualen jag skickade med är från en annan metro therm beredare. Det jag egentligen är ute efter är vilken del på bild 2 som jag ska koppla ur och koppla ihop med multimetern. Jag ringade in det jag tror med rött men kan absolut vara fel.
Allt gott!
Tack för svar!
Manualen jag skickade med är från en annan metro therm beredare. Det jag egentligen är ute efter är vilken del på bild 2 som jag ska koppla ur och koppla ihop med multimetern. Jag ringade in det jag tror med rött men kan absolut vara fel.
Allt gott!
Bästa svaret
Det är en orsak varför du behöver manualen för exakt den modellen av värmare du har.
Men om det svarta inte verkar vara metall utan någon plast så är gissningen att bulten och muttern som håller anoden (troligen den du har ringar in med rött) och vad du skall göra är då att lossa jordkabeln (gul/gröna) till denna och sedan mäter du strömmen med mätinstrumentet mellan den lossade gulgröna kabeln och bulten för offeranoden och det bör vara negativ spänning/ström ur denna gentemot den gulgröna kabeln.
när du mäter spänningen bör det ligga runt -0,3 - -0,45 Volt vid zink-offeranod och ända upp till -0,7 - -0,9 Volt om det är till stor del magnesiumbaserad offeranod - dock är det strömmen du skall mäta och enligt din tidigare manual för annan beredare bör det vara minst 0,3 mA.
Det verkar inte vara någon dubbelmutter på offeranoden, så du få hoppas att det inte börja pissa vatten när muttern på offeranoden lossas...
Men om det svarta inte verkar vara metall utan någon plast så är gissningen att bulten och muttern som håller anoden (troligen den du har ringar in med rött) och vad du skall göra är då att lossa jordkabeln (gul/gröna) till denna och sedan mäter du strömmen med mätinstrumentet mellan den lossade gulgröna kabeln och bulten för offeranoden och det bör vara negativ spänning/ström ur denna gentemot den gulgröna kabeln.
när du mäter spänningen bör det ligga runt -0,3 - -0,45 Volt vid zink-offeranod och ända upp till -0,7 - -0,9 Volt om det är till stor del magnesiumbaserad offeranod - dock är det strömmen du skall mäta och enligt din tidigare manual för annan beredare bör det vara minst 0,3 mA.
Det verkar inte vara någon dubbelmutter på offeranoden, så du få hoppas att det inte börja pissa vatten när muttern på offeranoden lossas...
Redigerat:
Toppen, då testar jag den och så får jag vara snabb att skriva tillbaka om det börjar rinna vatten. Tack för svar!
Försök hitta en mutter till i passande storlek och gänga så att du kan sätta tillbaka jordsladden mellan de två muttrarna istället och nästa gång riskerar du inte att lossa hela offeranoden på insidan av beredaren när du bara lossar den övre muttern för att få bort jordledare när du skall testa strömmen nästa gång - detta bör ju göras då och då med inte allt för många månaders mellanrum så att man hinner byta innan offeranoden tar slut helt.
För tar offeranoden helt slut så börja beredarkärlet att rosta bakom de mikroskopiska sprickorna som alltid bildas i emaljen med tiden och har det gått för långt och bildade mer volymiösa rosten börja spränga bort emaljen så går det inte att reversera processen med en ny offeranod längre.
Vattnet i en 60 - 85 grader C varm beredare är väldigt mycket mer aggressiv på olika metaller än när vattnet är i rumstemperatur och kallare, dels att vattnet själv sjunker i pH när det blir varmare (därav att kallvatten bör vara helst över pH 7,3 - 7,5 för att inte bli aggressivt mot tex. koppar i kopparkärlsberedare när vattnet av upphettningen närmar sig pH 7,0 och risk för att koppar och kopparoxider börja lösas ut från kopparväggen i beredaren) och dels av olika lösta ämnen (som bildad koldioxid när vätekarbonater blir karbonater av värmen) som gör sitt till för att göra vattnet mer korrosivt när det är hett.
För tar offeranoden helt slut så börja beredarkärlet att rosta bakom de mikroskopiska sprickorna som alltid bildas i emaljen med tiden och har det gått för långt och bildade mer volymiösa rosten börja spränga bort emaljen så går det inte att reversera processen med en ny offeranod längre.
Vattnet i en 60 - 85 grader C varm beredare är väldigt mycket mer aggressiv på olika metaller än när vattnet är i rumstemperatur och kallare, dels att vattnet själv sjunker i pH när det blir varmare (därav att kallvatten bör vara helst över pH 7,3 - 7,5 för att inte bli aggressivt mot tex. koppar i kopparkärlsberedare när vattnet av upphettningen närmar sig pH 7,0 och risk för att koppar och kopparoxider börja lösas ut från kopparväggen i beredaren) och dels av olika lösta ämnen (som bildad koldioxid när vätekarbonater blir karbonater av värmen) som gör sitt till för att göra vattnet mer korrosivt när det är hett.
Det var väldigt smart! Det ska jag göra. Tack! Beredaren är ny och installerades i december. Men tror vårt vatten kan vara väldigt aggressivt. En egenborrad brunn i Norrtälje. Vi har vattenfilter mellan men den slits nog ändå fort.
Kan vara en ide att skicka in ett vattenprov om det inte finns någon sådan nyligen.
Där kan man få lite hint om vattnet kommer vara ett problem över tiden.
Emaljbaserad beredare har man ofta när vattnet har lite höga natrium och klorid-nivåer (dvs. salt som att det kommer in en smula relikt saltvatten i borrhålet - vilket är en risk i hela mälardalsområdet i ett bälte ända till västkusten, dvs. borrar man djupt för att det är dåligt med vattenflöde så är det risk att vattnet blir allt saltare ju djupare man borrar) och rostfritt när vattnet är aggressivt och har lägre pH (under pH 7), men rostfri kärl är ofta inte att rekommendera om vattnet också samtidigt har för mycket salt (även om nivån är långt under att du känner smak av salt) .
Beredare med kopparklädd kärl fungerar för 'typisk' kommunal vatten där man säkrat att pH är lite över pH 7,3 och grävd brunn och borrbrunnvatten där pH är över 7,5 ungefär.
Är vattnet halvhård och hård, speciellt om det är mycket hård som Gotland/Västegötland mfl. så får man räkna med att elementet i beredaren packar in sig i kalk (pannsten) och där kan det vara bra att årligen ta ut elementet och rengöra den från sittande kalk - då det är när det är inbäddad i kalk som ofta får den att gå sönder av överhettning.
Där kan man få lite hint om vattnet kommer vara ett problem över tiden.
Emaljbaserad beredare har man ofta när vattnet har lite höga natrium och klorid-nivåer (dvs. salt som att det kommer in en smula relikt saltvatten i borrhålet - vilket är en risk i hela mälardalsområdet i ett bälte ända till västkusten, dvs. borrar man djupt för att det är dåligt med vattenflöde så är det risk att vattnet blir allt saltare ju djupare man borrar) och rostfritt när vattnet är aggressivt och har lägre pH (under pH 7), men rostfri kärl är ofta inte att rekommendera om vattnet också samtidigt har för mycket salt (även om nivån är långt under att du känner smak av salt) .
Beredare med kopparklädd kärl fungerar för 'typisk' kommunal vatten där man säkrat att pH är lite över pH 7,3 och grävd brunn och borrbrunnvatten där pH är över 7,5 ungefär.
Är vattnet halvhård och hård, speciellt om det är mycket hård som Gotland/Västegötland mfl. så får man räkna med att elementet i beredaren packar in sig i kalk (pannsten) och där kan det vara bra att årligen ta ut elementet och rengöra den från sittande kalk - då det är när det är inbäddad i kalk som ofta får den att gå sönder av överhettning.
Allt för många inser inte att anoden i beredaren behöver bytas förrän det börja läcka rostigt vatten...
Men det är inte dumt att mäta och bokföra värdena såhär 6 månader efter drifttagning och med detta har bas-siffror att jämföra för att se när något börja ändra sig.
ökad ström betyder att mer emalj har fått mickrosprickor i sig (behållaren expanderar och krymper en smula när vattentrycket går upp och ned och med det bildas nya mickrosprickor med tiden) och mer exponerad plåt mot vattnet och är en normal åldringsprocess.
- Det är när strömmen börja minska igen istället för att sakta öka över tiden som man kan befara att anoden är närmare förbrukad.
Men det är inte dumt att mäta och bokföra värdena såhär 6 månader efter drifttagning och med detta har bas-siffror att jämföra för att se när något börja ändra sig.
ökad ström betyder att mer emalj har fått mickrosprickor i sig (behållaren expanderar och krymper en smula när vattentrycket går upp och ned och med det bildas nya mickrosprickor med tiden) och mer exponerad plåt mot vattnet och är en normal åldringsprocess.
- Det är när strömmen börja minska igen istället för att sakta öka över tiden som man kan befara att anoden är närmare förbrukad.