Svenskar har dålig kontakt med sina grannar
Många har dålig kontakt med grannarna, men önskar att de hade bättre koll.
Du kan läsa artikeln här: Svenskar har dålig kontakt med sina grannar
Du kan läsa artikeln här: Svenskar har dålig kontakt med sina grannar
Stor skillnad på var man bor också, jag har flyttat från Östermalm till Vasastan mycket trevligare och pratgladare grannar på Östermalm.
Jag flyttade ut på landet för att slippa grannar...
Låter egendomligt att inte ha kontakt med grannarna........ man kan ju vara osams med någon granne men inte med alla.....
Vi har kontakt med alla grannar utom en som vi ligger i fejd med.
Grannar är alla som bor inom en halv kilometer ungefär.
Vi har kontakt med alla grannar utom en som vi ligger i fejd med.
Grannar är alla som bor inom en halv kilometer ungefär.
Instämmer till fullo!AndersMalmgren skrev:
Har själv flyttat från ett av de snofsigare områdena i en stor stad till en liten bonnhåla,
där det bara går en buss om dagen (ingen på lördag - söndag).
Och här känner alla varandra, hälsar och småpratar när man möts, och hjälps åt med stort och smått bland vardagens vedermödor
Ja, det finns ju åtelkameror också. Tyst, nu börjar MelloG Ganescha skrev:
Nu har vi kontakt med grannarna. Men tveksam till hur det blir när vi flyttat. Vi är ca 20år yngre än övriga på området samt att bara en av oss jobbar. Brukar finnas gott om fördomar mot de med sjukpenning. Fördelen Är att en av oss är kristen vilket är stor fördel då det är rejält med kyrkliga aktiviteter där. Vet inte vad som gör att grannar hittar en gemensam nämnare förutom gatunamnet. Är det jobbet, trädgårdsarbete bilen grillen och ölen eller barnen och hunden ?
"Att ha kontakt med" betyder för mig att man är så pass bekanta att man pratar när man träffas och att man håller ögonen på varandra egendom och utan att behöva fundera på om det passar kan gå och knacka på dörren och låna någonting eller fråga om någonting som den personen kan eller be om några minuters hjälp.tveksamt skrev:
När man har riktiga vänner som håller ihop i vått och torrt så blir det en mer eller mindre naturlig påföljd att man också får riktiga fiender. Det finns alltid enstaka människor som helt enkelt inte går att komma överens med och om man lever sitt liv utan att foga sig efter deras ideer om hur andra måste vara så brukar det bli en fejd av det.
Skall man vara "vän" med alla blir vänskapen väldigt ytlig och oengagerad och så blir man tvungen att slicka folk i arslet stup i kvarten.
Hur definierar du då att ha koll på grannens hus? Går du 2-3 varv varje kväll när dom är på semester? Tar du in deras post och dubbel kollar alla fönster?KnockOnWood skrev:
Ja, det finns ju åtelkameror också. Tyst, nu börjar Mello
Eller slänger du några blickar då och då mot husen, och ser Man då något ovanligt, suspekt så agerar man?
Behöver du vara bundis med dina grannar för det? Sjukt irriterande om man står oxh påtar eller gräver i trädgården och grannen står oxh hänger över en och snackar om all sin alldagliga skit.
Som sagt, behöver knappast vara bundis för att ha koll på grannarnas hus.
Jag saknar en del fakta i artikeln. Vad är "regelbunden kontakt".
Jag tycker inte vi har regelbunden kontakt med våra grannar.
Vi bor i ett villaområde med 1,5-plans sjuttiotalsvillor och vi vet vad grannarna heter (i någon familj minns jag inte namnet på frun eller mannen) och det lånas verktyg vid behov och vi har nyligen hämtat jord från en granne som grävt upp någonting.
Vår kanin rymmer någon gång ibland och då knackar en granne på och säger att den är på deras tomt. Vi går och hämtar kaninen och alla ser glada ut.
En gång ringde en granne och undrade om jag såg någon vid deras hus, de var bortresta och deras larm hade indikerat. Jag knatade över med en jostav i ena handen och en 800 lumen ficklampa i den andra. Såg inga tecken på inbrott.
Men jag tycker inte vi har regelbunden kontakt.
Jag tycker inte vi har regelbunden kontakt med våra grannar.
Vi bor i ett villaområde med 1,5-plans sjuttiotalsvillor och vi vet vad grannarna heter (i någon familj minns jag inte namnet på frun eller mannen) och det lånas verktyg vid behov och vi har nyligen hämtat jord från en granne som grävt upp någonting.
Vår kanin rymmer någon gång ibland och då knackar en granne på och säger att den är på deras tomt. Vi går och hämtar kaninen och alla ser glada ut.
En gång ringde en granne och undrade om jag såg någon vid deras hus, de var bortresta och deras larm hade indikerat. Jag knatade över med en jostav i ena handen och en 800 lumen ficklampa i den andra. Såg inga tecken på inbrott.
Men jag tycker inte vi har regelbunden kontakt.
När vi flyttade till nuvarande hus hade vi varit ute och farit i några år, och bott i massa tillfälliga lägenheter kortare perioder. Vi kände verkligen att det var dags för lite idyllisk bykänsla så under de första dagarna och veckorna så gick jag och knackade på hos de närmaste 4–5 husen på båda sidor om vägen, så att de i alla fall skulle veta vilka vi var. Hade med mig lill-odjuret också, vilket var en bra avväpnande och konversationspåbörjande grej. De som jag fick "god kontakt" med på något sätt ansträngde jag mig lite extra med i början, genom att bjuda in på bullar och saft eller bara nämna att vi drar till parken i eftermiddag om de vill hänga på. I hälften av fallen blev det så att vi "passade ihop" och nu umgås mycket, och i den andra hälften så är vi fortfarande "goda grannar" men det blir inte så att vi umgås spontant – de är liksom inte de första jag skulle ringa, om man får låta lite krass. Vi lånar däremot varandras radonmätare och pryttlar av inte helt oringa värde.
Den där initiala ansträngningen som jag gjorde att knacka på och säga hej gjorde att vi nu i alla fall har så bra kontakt att folk slår en pling och säger om de ska vara iväg osv, men det är klart att vi inte ersätter ett vaktbolag. De grannar som vi har fortsatt att umgås med har samtliga barn i liknande åldrar. De med äldre barn (i vissa fall sedan länge vuxna) har lite andra intressen och vanor, så det har bara blivit så.
Nu efter ett drygt halvår så är vi så bekväma med ett par av grannfamiljerna att pappan plötsligt stod i köket medan vi lagade mat – ringklockan hade visst gått sönder och vi hörde inte att han gick upp för trappan – och det är helt okej. Barnen ambulerar i och mellan husen utan mycket planering, så det finns oftast någon att leka med för dottern. Igår kväll så käkade vi (fyra vuxna och fyra barn) gemensam middag hos familjen som bor snett över gatan och i afton kommer de i huset bredvid dem över på lite fredagspizza och -häng efter jobb/dagis. Har också haft bullkalas, våffelkalas och diverse liknande tillställningar här på gatan. Har också lånat ut bilen till en av familjerna när deras stendog en afton utanför affären, och barnen lånar kläder och prylar av varandra. (Och glömmer också, ganska ofta... man hittar nya leksaker under soffan helt plötsligt.)
Mycket gemytligt, tycker vi.
Den där initiala ansträngningen som jag gjorde att knacka på och säga hej gjorde att vi nu i alla fall har så bra kontakt att folk slår en pling och säger om de ska vara iväg osv, men det är klart att vi inte ersätter ett vaktbolag. De grannar som vi har fortsatt att umgås med har samtliga barn i liknande åldrar. De med äldre barn (i vissa fall sedan länge vuxna) har lite andra intressen och vanor, så det har bara blivit så.
Nu efter ett drygt halvår så är vi så bekväma med ett par av grannfamiljerna att pappan plötsligt stod i köket medan vi lagade mat – ringklockan hade visst gått sönder och vi hörde inte att han gick upp för trappan – och det är helt okej. Barnen ambulerar i och mellan husen utan mycket planering, så det finns oftast någon att leka med för dottern. Igår kväll så käkade vi (fyra vuxna och fyra barn) gemensam middag hos familjen som bor snett över gatan och i afton kommer de i huset bredvid dem över på lite fredagspizza och -häng efter jobb/dagis. Har också haft bullkalas, våffelkalas och diverse liknande tillställningar här på gatan. Har också lånat ut bilen till en av familjerna när deras stendog en afton utanför affären, och barnen lånar kläder och prylar av varandra. (Och glömmer också, ganska ofta... man hittar nya leksaker under soffan helt plötsligt.)
Mycket gemytligt, tycker vi.
Medlem
· Västerbotten
· 895 inlägg
Jag har bott större delen av livet på landsbygden och nu äger jag själv en villa i en liten tätort. Min erfarenhet är att på den riktiga landsbygden ska man vara född och uppvuxen efter minst 2 generationer i samma by för att man ska räknas in i gemenskapen, annars är man alltid den som kommer från en annan ort även om man bott där i 20 år. I min nuvarande situation så kan det vara lite större omsättning på husägarna så jag bor mellan två grannar där den ena bott i området i några år längre än mig medan granne nummer 2 har bott där sedan stormaktstiden. Båda grannarna är trevliga och så men den ena, det vill säga den som är lika nyinflyttad som jag själv, har jag betydligt bättre kontakt med.
Erfarenheten från stadslivet (lägenhet) var att det inte ens var lönt att presentera sig för grannarna för de skulle flytta inom en månad och den nya hyresgästen skulle bara mellanlanda där ett par månader. Ytterdörrarna åkte igen med mach 2 och låsen låstes på en nanosekund när någon kom hem. Ett "hej" var en tung ansträngning.
Jag säger dock lite som andra redan påpekat. Jag har ingen nytta eller lust att bli bästis med varenda granne i kvarteret. Jag har mina intressen och vill kunna pyssla med det i lugn och ro. Det har räckt med att det har kommit ut att jag är datornörd och bilmekaniker eller att jag har traktorer för att "kompisarna" ska dyka upp. Det är är ungefär lika uppskattat som när ytligt bekanta gör en vänförfrågan på Facebook.
Vi har ändå lite koll i området både grannar i mellan och via en Facebookgrupp för hela samhället. Det räcker förmodligen inte för att stoppa varenda liten tilltänkt inkräktare, men det är lagom för mig.
Erfarenheten från stadslivet (lägenhet) var att det inte ens var lönt att presentera sig för grannarna för de skulle flytta inom en månad och den nya hyresgästen skulle bara mellanlanda där ett par månader. Ytterdörrarna åkte igen med mach 2 och låsen låstes på en nanosekund när någon kom hem. Ett "hej" var en tung ansträngning.
Jag säger dock lite som andra redan påpekat. Jag har ingen nytta eller lust att bli bästis med varenda granne i kvarteret. Jag har mina intressen och vill kunna pyssla med det i lugn och ro. Det har räckt med att det har kommit ut att jag är datornörd och bilmekaniker eller att jag har traktorer för att "kompisarna" ska dyka upp. Det är är ungefär lika uppskattat som när ytligt bekanta gör en vänförfrågan på Facebook.
Vi har ändå lite koll i området både grannar i mellan och via en Facebookgrupp för hela samhället. Det räcker förmodligen inte för att stoppa varenda liten tilltänkt inkräktare, men det är lagom för mig.
