1 688 läst ·
5 svar
2k läst
5 svar
Svarva trä i metallsvarv
Har gått ett längre tag och funderat på att byta min Luna SP1000 mot något stabilare så som en Solberga t.ex. Med tiden så har jag också blivit mer intresserad av mekanik och att jobba i metall. Vid en koll på marknaden så finns det mindre äldre metallsvarvar till vettigt pris. De saknar väl möjligheten till gängning men brukar ha matning i längs och tvärled i alla fall. Givetvis så förstår jag att man kan svarva trä i en metallsvarv, den är ju betydligt stabilare än Lunan, men hur är lämpligheten med tanke på öppna kuggstänger och glidytor. Finns det någon här som kör både trä och metall i sin svarv?
Stora problemet med att svarva trä i gamla metallsvarvar är att svarvens högsta varvtal är för lågt. Man kan ju svetsa ihop ett stöd som passar i supporten och få det att gå men man skall vara duktig på skärsvarvning och ändå vill det bli litet sisådär.
Vanligen löper spindeln i gamla metallsvarvar i oljesmorda koniska justerbara bronsbussningar som inte tål att man höjer varvtalet.
De flesta gamla metallsvarvarna går bra att gänga i. Det skall finnas en sats kugghjul så man byter kugghjul på ändan på matningsskruven för att få den stigningen man vill ha. Har man inte rätt kugghjul för en stigning som man måste ha så svarvar man fler och skär kuggarna i dem med kipphyvel och delningsapparat. Med rätt kugghjul kan man skära metriska gängor i en svarv byggd för tumsmått.
En del av de gamla metallsvarvarna från före kriget har ingen tvärmatning. Endast längsmatning.
En annan vanlig svaghet är att eftersom kraften till matningen överförs av en kil i ett spår som går längs hela matarskruven så vill det med åren bli litet glapp så kilen av hårt stål börjar tugga i spåret. Då blir det grader på kanterna på spåret och graderna äter upp halvmuttrarna av brons som sluter sig kring matarskruven när man gängar. Därför kan man ibland bli tvungen att byta matarskruv och halvmuttrar. De går att nytillverka men det kan bli litet arbetsdrygt så en svarv med det felet borde inte kosta mycket mer än skrotpris om reparationen skall bli lönsam.
En annan sak att se upp med är skicket på prismat. De flesta gamla svarvarna har prisma av gjutjärn utan ythärdning. Det innebär att prismat nöts där supporten rör sig fram och tillbaka. Det här åtgärdar man genom att skava eller slipa om prismat. Till slut blir det glappt och dålig nogrannhet.
Gjutjärn är lätt att skava för hand hemma men det tar tid. Man måste också vara uppmärksam på att svarven inte är omskavad så många gånger att supporten har hamnat för lågt. Min farbror köpte en sådan svarv utan att veta om det. Det brukar finnas litet skavmån i konstruktionen på gamla supportar men efter 2-4 omskavningar kan det bli problem på en del modeller. Mekaniken passar inte ihop. Det finns beläggningsmaterial att köpa som man lägger på i spåren på supporten för att vinna höjd och få ny skavmån men det är inte billigt.
Vanligen löper spindeln i gamla metallsvarvar i oljesmorda koniska justerbara bronsbussningar som inte tål att man höjer varvtalet.
De flesta gamla metallsvarvarna går bra att gänga i. Det skall finnas en sats kugghjul så man byter kugghjul på ändan på matningsskruven för att få den stigningen man vill ha. Har man inte rätt kugghjul för en stigning som man måste ha så svarvar man fler och skär kuggarna i dem med kipphyvel och delningsapparat. Med rätt kugghjul kan man skära metriska gängor i en svarv byggd för tumsmått.
En del av de gamla metallsvarvarna från före kriget har ingen tvärmatning. Endast längsmatning.
En annan vanlig svaghet är att eftersom kraften till matningen överförs av en kil i ett spår som går längs hela matarskruven så vill det med åren bli litet glapp så kilen av hårt stål börjar tugga i spåret. Då blir det grader på kanterna på spåret och graderna äter upp halvmuttrarna av brons som sluter sig kring matarskruven när man gängar. Därför kan man ibland bli tvungen att byta matarskruv och halvmuttrar. De går att nytillverka men det kan bli litet arbetsdrygt så en svarv med det felet borde inte kosta mycket mer än skrotpris om reparationen skall bli lönsam.
En annan sak att se upp med är skicket på prismat. De flesta gamla svarvarna har prisma av gjutjärn utan ythärdning. Det innebär att prismat nöts där supporten rör sig fram och tillbaka. Det här åtgärdar man genom att skava eller slipa om prismat. Till slut blir det glappt och dålig nogrannhet.
Gjutjärn är lätt att skava för hand hemma men det tar tid. Man måste också vara uppmärksam på att svarven inte är omskavad så många gånger att supporten har hamnat för lågt. Min farbror köpte en sådan svarv utan att veta om det. Det brukar finnas litet skavmån i konstruktionen på gamla supportar men efter 2-4 omskavningar kan det bli problem på en del modeller. Mekaniken passar inte ihop. Det finns beläggningsmaterial att köpa som man lägger på i spåren på supporten för att vinna höjd och få ny skavmån men det är inte billigt.
Tack, då förstår jag varför man aldrig ser någon svarva trä på en metallsvarv. Då får det bli en av varje i framtiden och tack för råden om vad man ska titta på. Helt plötsligt så uppkom ju ett behov av en kipphyvel också 😅 Men först måste jag nog ha en större verkstad.
Kör både trä o metall i min lilla metallsvarv. Svarvar träet på samma sätt jag svarvar metall, står alltså inte o frihanspetar med svarvjärn på träbitarna utan använder rattarna precis som vid metallsvarvning. Blir det dammigt får man väl rengöra efteråt.Hennke85 skrev:
Finns en gammal Solbergamodell som är tänkt för både och. Tror det är en sån @Daniel_N har men han svarvar såvitt jag vet bara trä i sin.
https://www.blinto.se/auction/Solberga-161501-66079/
Jag har alltid fått lära mig att det där var en träsvarv för modellsnickare. När man snickrade gjutmodeller av trä (oftast al eller björk) för sandformning så var det ju viktigt att få måtten rätt och därför tillverkades det speciella modellsnickarsvarvar med support för träsvarvning,Ola C skrev:
Kör både trä o metall i min lilla metallsvarv. Svarvar träet på samma sätt jag svarvar metall, står alltså inte o frihanspetar med svarvjärn på träbitarna utan använder rattarna precis som vid metallsvarvning. Blir det dammigt får man väl rengöra efteråt.
Finns en gammal Solbergamodell som är tänkt för både och. Tror det är en sån @Daniel_N har men han svarvar såvitt jag vet bara trä i sin.
[länk]
Jonsered och Wadkin och Oliver tillverkade motsvarande svarvar. Jag tror också att Köpings gjorde det i något skede men jag är inte helt säker.
Sök på "pattern maker's lathe".
Den finns inte kvar men det stämmer stt den var för både trä och metall. Väldigt begränsad som metallsvarv men funkade. Nu har vi en annan metallsvarv så det var inte aktuellt att svarva metall i solberganOla C skrev:
Kör både trä o metall i min lilla metallsvarv. Svarvar träet på samma sätt jag svarvar metall, står alltså inte o frihanspetar med svarvjärn på träbitarna utan använder rattarna precis som vid metallsvarvning. Blir det dammigt får man väl rengöra efteråt.
Finns en gammal Solbergamodell som är tänkt för både och. Tror det är en sån @Daniel_N har men han svarvar såvitt jag vet bara trä i sin.
[länk]
Klicka här för att svara
