- Status
Håller med om det! Trots att vi är två så blir det inte många knop gjorda med en 1,5-åring, en hund och två katter när det dessutom ska skottas snö, eldas i pannan etc. Så fort vi får barnvakt märker man vad otroligt mycket det gör att kunna jobba ostört flera timmar i sträck.
Jodå, jag inser det. Men det är ju faktiskt inte ett heltidsarbete att sköta hemmet i ett barnlöst förhållande. Hantverksarbetet att mata reglar i ett sträck kan åsättas en väl känd timlön.Men marktjänsten har ett egendomligt värde som går från 50 till 50 000 kr i timmen - den är alltid lika med marknadsvärdet av partnerns insats. Även om marktjänsten gjordes på två timmar så ska den räknas fulltid. Min avsikt med att öppna en diskussion är inte att gå från den ena extremen till den andra utan just att peka på att beroende på projektets art och hemförhållandena kan det finnas skäl att innan man sätter i gång fundera på vad som händer om förhållandet spricker - och försöka komma fram till en överenskommelse som dels innebär att man vill sätta igång och dels inte leder till en för stor smäll om det spricker.
Ett projekt som det denna tråd handlade om är ju mer att se som en investering än ett projekt för "husbehov". När man investerar tillsammans kan man göra det enligt reglerna för enkelt bolag istället för samägandelagen.
Problemet med spruckna förhållanden och stora ackumulerade värden är för stort för att viftas bort. Äktenskapsbalken lär inte ändras i brådrasket. Därför är en diskussion i anknytning till den vanligaste kapitalbildningssektorn, dvs husbyggen, angelägen. Annars blir väl reaktionen hos yngre män som reflekterar att det är bättre att gå på gymmet än att hamra. Jag märker inte minsta gnutta av intresse hos mina tre söner att lära sig något praktiskt. Dom har fattat.
Ett projekt som det denna tråd handlade om är ju mer att se som en investering än ett projekt för "husbehov". När man investerar tillsammans kan man göra det enligt reglerna för enkelt bolag istället för samägandelagen.
Problemet med spruckna förhållanden och stora ackumulerade värden är för stort för att viftas bort. Äktenskapsbalken lär inte ändras i brådrasket. Därför är en diskussion i anknytning till den vanligaste kapitalbildningssektorn, dvs husbyggen, angelägen. Annars blir väl reaktionen hos yngre män som reflekterar att det är bättre att gå på gymmet än att hamra. Jag märker inte minsta gnutta av intresse hos mina tre söner att lära sig något praktiskt. Dom har fattat.
Redigerat:
Om du ska räkna ditt eget snickrande med en snickares timlön så ska väl hustruns middag värderas mot motsvarande middag ute, tvättandet mot kemtvättens och städandet mot vad det skulle kosta att köpa städning?gråsten skrev:
Ja det verkar rimligt. Om bådas ekonomiska insats är lika och om bådas insats vad gäller arbetstid är jämförbara så bör även vid ett mer kontraktsmässigt betraktelsesätt likadelning gälla. Problemet uppstår när inte "om" gäller och blir värre ju skevare fördelningen blir. Äktenskapsbalken ger ingen möjlighet till kompensation. "Det kan anses att parterna gjort en tyst överenskommelse om gåva".
Redigerat:
Vilken sjukt förhållande man skulle ha om man skulle börja lägga värderingar i vad ens "privata" arbetstid är värd.gråsten skrev:
"Jo älskling, jag tycker att mina snickarkunskaper 20% mer värda än din kunskaper i hushållet. Jag tycker att jag ska äga 20% mer av huset eftersom jag har byggt större delen av huset själv."
Vänd på det med, hur många förhållande knakar inte i fogarna för att mannen får stå o snickra och ha roligt varje helg, medans fruns får ta hand om hushållet och slita med barnen. Ska inte mannen få betala för att få ha roligt?
+1larka742 skrev:
Varit på väg att skriva just det ... d^_^b
Men om mannen snickrar, investerar miljontals kronor, au pairer sköter hushållet, hustrun gör karriär och under semestern håller sin mor sällskap på badstranden - så ska hustrun ändå ha hälften vid skilsmässa. Det finns nyanser mellan svart och vitt. Jag har lätt att förstå dem som menar att man går in i det tillsammans och delar lika. Problemet är att den synen är så dominerande att det betraktas som suspekt att antyda att något annat vore möjligt i normalfördelningens utkanter.
Det vore intressant att se om kvinnor som går in i ett förhållande med mer kapital eller bättre inkomst än mannen är lika idealistiska när det gäller fast egendom eller om möjligen idealismen är ett resultat av indoktrinering och ett uttryck för den rådande normen för mansrollen.
Det vore intressant att se om kvinnor som går in i ett förhållande med mer kapital eller bättre inkomst än mannen är lika idealistiska när det gäller fast egendom eller om möjligen idealismen är ett resultat av indoktrinering och ett uttryck för den rådande normen för mansrollen.
Min underbara sambo hon fixar alltid marktjänsten mm. när jag håller på o bygger. Det värdesätter jag otroligt mycket, och det säger jag till henne med! Jag ser det som hon har minst lika stor ägandedel i allt, om inte mer, för hon ser till att det fungerar!
Precis.
Det är som när folk tycker jag varit så otroligt duktig som byggt vår båt själv och renoverat upp den gamla veteranbilen (se min hemsida).
Jag brukar då påpeka att vi faktiskt är två som tillsammans genomfört projekten. Och att det är jag som gjort de roliga bitarna.....:blushing:
Det är som när folk tycker jag varit så otroligt duktig som byggt vår båt själv och renoverat upp den gamla veteranbilen (se min hemsida).
Jag brukar då påpeka att vi faktiskt är två som tillsammans genomfört projekten. Och att det är jag som gjort de roliga bitarna.....:blushing:
Håller i princip med om att man ska dela lika om man värderar lika, dvs det kan ju vara så att den ena parten värderar högre att ligga på stranden än att jobba på huset en lördagskväll och då är detväl rimligt att den personen har större andel i huset?
Jag skulle jämnföra det med att en jobbar halvtid själv valt medans den andre arbetar 150% för att kunna få lite mer fickpengar, inte vore det väl rimligt att dela alla inkomster lika då heller?
För min del är det så att tanten gör en massa projektering mm medans jag gör mer av det praktiska och då är det rimligt att detta har samma värde för hushållet och därför ser jag ingen orsak att man ska räkna timmar eller så.
Däremot kan det ju vara så att man om båda har högavlönade arbete tjänar på att köpa in hushållstjänster eller om man anser att det är lönsamt att istället lägga bådas heltid på husbygandet.
Ska man värdera så är det väl isf rimligt att jämnföra timmtiden med respektive yrke, dvs snickararbete med snickarlön och marktjänst med en hushållerska eller liknande?
Jag skulle jämnföra det med att en jobbar halvtid själv valt medans den andre arbetar 150% för att kunna få lite mer fickpengar, inte vore det väl rimligt att dela alla inkomster lika då heller?
För min del är det så att tanten gör en massa projektering mm medans jag gör mer av det praktiska och då är det rimligt att detta har samma värde för hushållet och därför ser jag ingen orsak att man ska räkna timmar eller så.
Däremot kan det ju vara så att man om båda har högavlönade arbete tjänar på att köpa in hushållstjänster eller om man anser att det är lönsamt att istället lägga bådas heltid på husbygandet.
Ska man värdera så är det väl isf rimligt att jämnföra timmtiden med respektive yrke, dvs snickararbete med snickarlön och marktjänst med en hushållerska eller liknande?
Har man stora problem med sådant här så bör man kanske inte leva i ett ordinärt förhållande.
Särbo, KK eller helt enkelt ensam. Så är det ju mer klart att man inte delar mitt med någon annan.
Särbo, KK eller helt enkelt ensam. Så är det ju mer klart att man inte delar mitt med någon annan.
Sir! What you need seems to be a cup of tea ...
http://www.butlerforyou.com/
http://www.butlerforyou.com/
Det du beskriver är ju inte direkt ett super-sunt förhållande om du menar att det är mannen som ensidigt betalar för det nya huset.gråsten skrev:
Grejen är väl så att där kanske de har skrivit ett äktenskapsförord så att kvinnans förmögenhet är skyddad från mannens billiga självsnickrade fuskbygge?
