Spolvatten från uranfilter till infiltrationsbädd?
När vi nyligen testade vårt hushållsvatten från egen, borrad brunn fick vi veta att vi låg över gränsvärdet på uran (47 mikrogram / liter, gränsvärde 30 mikrogram / liter) samt att vattnet är onödigt hårt. En lösning på detta är ett jonbytarfilter med avhärdningssalt (UA-10) som vi nu har beställt. Filtret sägs producera 500 liter backspolningsvatten per vecka, som ska ut i avloppet. Enligt säljaren är det inget problem att skicka detta till vår infiltrationsbädd, men nu börjar jag få kalla fötter - stora mängder salt och uran - vill man ha det rakt ut i marken? Är det inte risk att bäddens funktion blir förstörd?
Jag har ställt frågan till kommunen, som inte hade fått den förut, och väntar på svar därifrån.
Några tankar här i forumet?
Jag har ställt frågan till kommunen, som inte hade fått den förut, och väntar på svar därifrån.
Några tankar här i forumet?
Frågan är väl om din infiltration klarar av allt detta extra vatten.
Här finns det mer att läsa om detta. Kanske inte så bra att pyttsa det till en infiltrationsbädd.
https://www.google.com/search?q=Spo...ån+uranfilter+till+infiltrationsbädd?&gs_lcrp
https://www.google.com/search?q=Spo...ån+uranfilter+till+infiltrationsbädd?&gs_lcrp
Problemet är saltet - inte uranet för infiltreringsbädden.
Många tror att slamavskiljarbrunnen som är det känsliga, den är förvisso känslig när ett par badkar med vatten spolas ut på kort tid och sedimenteringen störs och med det risk för slamflykt, men det är inte saltet som är värst i skada om spolvattnet hamnar i slamskiljaren. - det är infiltreringsbädden som är det viktiga, slamavskiljarbrunnen är bara första steget i processen att göra många av de fasta partiklarna (som toapapper och fekalier) till en flytande form (toapapper och fekalier omvandlas till kolhydrater, alkoholer och fettsyror med hjälp av bakterier) som sedan ger energi för infiltreringens processer. Slamskiljarbrunnen tar bara 10-20% av BOD medans infiltreringen tar hand om resten - när den fungerar som tänkt.
Sedan är frågan hur salt vattnet faktiskt är i genomsnitt i infiltreringsbädden då för mycket salt förändrar de bakterier och svampar som arbetar med nedbrytningen och nedbrytningen riskerar att bli sämre och mer fosfor och nitrater läcker iväg.
Avloppstillstånden förutsätter att infiltreringen processar avlopp baserat på sötvatten, inte vatten med högre nivå av salt i sig.
Det jag såg nu i https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9102704&fileOId=9102708 är att det finns en allmän gräns för kommunala reningsverk av max 2.5 gram salt per liter vatten och att det också gäller för enskilda avlopp.
Sedan har man den andra aspekten är hur livslängden av bädden påverkas av ett saltare vatten, om den täpps till fortare än annars och är inget som visar sig de första åren, men kan avgöra om bädden måste läggas om efter 10-15 år eller om det fungerar förbi 25 år uppemot 50 år
Har du uppsamlingsbrunn eller provbrunn på vattnet när det har gått igenom bädden så kanske en avloppsvattenprov kan ge vägledning om saltet är så högt att det kan vara ett problem.
En enklare mätning kan du göra med en konduktansmätare som finns ofta i kombination med pH-meter för några hundringar på amazon och dessa har också 'översättning' och presenterar konduktansen som i antal (delar av) % i salthalt i provvattnet. en sådan mätare är tex EZ-9909SP - dock finns denna och liknande i massor av olika varubeteckningar och 'tillverkare', tillverkad på samma kina-fabrik, prissatt från några hundringar till nära en tusing i pris för samma enhet och det viktiga är att de har pH, EC, TDS, SALT och temperatur samt välj kiten som inkluderar kalibreringspåsar för att blanda till kalibreringsvätskor i området max 300-400:-, dessa brukar man få hem från några dagar till en vecka på närmaste uthämtningsställe efter man tryckt på beställarknappen och betalt.
Mäter man konduktansen som tex. till 416 µS/cm (mitt dricksvatten) som dessa mätare ofta anger så dividera man värdet med 10000 för att få värde i mS/m som det ofta står i litteraturen och 500 mS/m motsvarar 2,3 gram NaCl (koksalt) per liter vatten.
Många tror att slamavskiljarbrunnen som är det känsliga, den är förvisso känslig när ett par badkar med vatten spolas ut på kort tid och sedimenteringen störs och med det risk för slamflykt, men det är inte saltet som är värst i skada om spolvattnet hamnar i slamskiljaren. - det är infiltreringsbädden som är det viktiga, slamavskiljarbrunnen är bara första steget i processen att göra många av de fasta partiklarna (som toapapper och fekalier) till en flytande form (toapapper och fekalier omvandlas till kolhydrater, alkoholer och fettsyror med hjälp av bakterier) som sedan ger energi för infiltreringens processer. Slamskiljarbrunnen tar bara 10-20% av BOD medans infiltreringen tar hand om resten - när den fungerar som tänkt.
Sedan är frågan hur salt vattnet faktiskt är i genomsnitt i infiltreringsbädden då för mycket salt förändrar de bakterier och svampar som arbetar med nedbrytningen och nedbrytningen riskerar att bli sämre och mer fosfor och nitrater läcker iväg.
Avloppstillstånden förutsätter att infiltreringen processar avlopp baserat på sötvatten, inte vatten med högre nivå av salt i sig.
Det jag såg nu i https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9102704&fileOId=9102708 är att det finns en allmän gräns för kommunala reningsverk av max 2.5 gram salt per liter vatten och att det också gäller för enskilda avlopp.
Sedan har man den andra aspekten är hur livslängden av bädden påverkas av ett saltare vatten, om den täpps till fortare än annars och är inget som visar sig de första åren, men kan avgöra om bädden måste läggas om efter 10-15 år eller om det fungerar förbi 25 år uppemot 50 år
Har du uppsamlingsbrunn eller provbrunn på vattnet när det har gått igenom bädden så kanske en avloppsvattenprov kan ge vägledning om saltet är så högt att det kan vara ett problem.
En enklare mätning kan du göra med en konduktansmätare som finns ofta i kombination med pH-meter för några hundringar på amazon och dessa har också 'översättning' och presenterar konduktansen som i antal (delar av) % i salthalt i provvattnet. en sådan mätare är tex EZ-9909SP - dock finns denna och liknande i massor av olika varubeteckningar och 'tillverkare', tillverkad på samma kina-fabrik, prissatt från några hundringar till nära en tusing i pris för samma enhet och det viktiga är att de har pH, EC, TDS, SALT och temperatur samt välj kiten som inkluderar kalibreringspåsar för att blanda till kalibreringsvätskor i området max 300-400:-, dessa brukar man få hem från några dagar till en vecka på närmaste uthämtningsställe efter man tryckt på beställarknappen och betalt.
Mäter man konduktansen som tex. till 416 µS/cm (mitt dricksvatten) som dessa mätare ofta anger så dividera man värdet med 10000 för att få värde i mS/m som det ofta står i litteraturen och 500 mS/m motsvarar 2,3 gram NaCl (koksalt) per liter vatten.
Redigerat:
och så tog editeringstiden av inlägget slut och jag fick fel på konverteringen i sista sekunden mellan µS/cm till mS/m då man dividerar värdet för µS/cm med 10 till mS/m
dvs. 416 µS/cm blir 41,6 mS/m vilket skulle bli 0,191 gram NaCl per liter vatten om man räknar med att 500 mS/m motsvarar 2.3 gram NaCl (koksalt) per liter vatten.
dvs. 416 µS/cm blir 41,6 mS/m vilket skulle bli 0,191 gram NaCl per liter vatten om man räknar med att 500 mS/m motsvarar 2.3 gram NaCl (koksalt) per liter vatten.
Redigerat:
Oj, jösses, tack för allt detta. Jag har nog inte råd att betala timpenning så editera lagom... 😉X xxargs skrev:
Jag hittade en ganska ny studie från Lunds universitet som är riktigt intressant: Spolvattnet är uselt för både infiltration och miljö, och det finns varken regelverk eller vettiga alternativ (än).
https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/9102704