Uppdatering: Kommunen skickar alla frågor både om sotning och brandskydd vidare till länets brandförsvar. Inklusive begäran om att få tal del av allmän handling som upphandling och kontrakt med sotarföretagen.
Länets brandskydd säger följande:
Vem som ska sköta vanlig sotning har fastighetsägare rätt att välja. Det görs via en blankett där man ansöker om så kallad egensotning, inklusive berättar vilken utförare man vill ha. Kunskaper hos angiven utförare behöver kunna verifieras.
Sedan är det upp till fastighetsägaren att ha koll på att sotning sker i tid.
Brandskyddskontroll måste däremot utföras av det företag som brandförsvaret beslutat/kontrakterat/upphandlat för den aktuella kommunen.
Länets brandförsvar har valt/godkänt flera företag för denna uppgift i länet, men anser inte att detta skulle ge fastighetsägare rätt att kunna välja utförare.
Brandförsvaret beslutar alltså enväldigt i vilken kommun respektive företag ska utföra brandskyddskontroll.
Hur fördelningen beslutats är oklart.
Myndigheten har bra lagstöd för kravet på att kontroll ska ske. Det inkluderar till och med rätt till handräckning av polis, i de fall fastighetsägare inte vill öppna dörren/tillåta kontroll.
Däremot verkar det oklart vilket lagstöd som finns för beslutet att dela upp säkerhetskontroll kommunvis mellan de i länet godkända företagen, ge ensamrätt och inte tillåta fastighetsägare som vill att kunna välja utförare.
I aktuellt fall hänvisar man till kostnadsskäl, behov av effektivt arbete och att det rent allmänt är ”enklare för alla”.
Samt att åtgärden i sig ytterst är MSB:s jurisdiktion, inte fastighetsägaren. Husägaren är alltså målvakt enbart i händelse av problem men ska i övrigt acceptera den utförare som brandförsvaret utser. Samt betala räkningen.
Med förtydligandet att den som inte medverkar till att få åtgärden utförd får eldningsförbud. Utöver polisbesök meddelst handräckning, uppbruten dörr mm.
Jag har lite svårt att släppa frågan om valfrihet även gällande utförare av brandskyddskontroll i ett läge där länets brandskydd kontrakterat flera företag.
Vill förtydliga att det inte är kontrollen/åtgärden i sig som ifrågasätts. Bara uppdelning som innebär monopol.
Input med juridisk vinkel på det välkomnas.
Länets brandskydd säger följande:
Vem som ska sköta vanlig sotning har fastighetsägare rätt att välja. Det görs via en blankett där man ansöker om så kallad egensotning, inklusive berättar vilken utförare man vill ha. Kunskaper hos angiven utförare behöver kunna verifieras.
Sedan är det upp till fastighetsägaren att ha koll på att sotning sker i tid.
Brandskyddskontroll måste däremot utföras av det företag som brandförsvaret beslutat/kontrakterat/upphandlat för den aktuella kommunen.
Länets brandförsvar har valt/godkänt flera företag för denna uppgift i länet, men anser inte att detta skulle ge fastighetsägare rätt att kunna välja utförare.
Brandförsvaret beslutar alltså enväldigt i vilken kommun respektive företag ska utföra brandskyddskontroll.
Hur fördelningen beslutats är oklart.
Myndigheten har bra lagstöd för kravet på att kontroll ska ske. Det inkluderar till och med rätt till handräckning av polis, i de fall fastighetsägare inte vill öppna dörren/tillåta kontroll.
Däremot verkar det oklart vilket lagstöd som finns för beslutet att dela upp säkerhetskontroll kommunvis mellan de i länet godkända företagen, ge ensamrätt och inte tillåta fastighetsägare som vill att kunna välja utförare.
I aktuellt fall hänvisar man till kostnadsskäl, behov av effektivt arbete och att det rent allmänt är ”enklare för alla”.
Samt att åtgärden i sig ytterst är MSB:s jurisdiktion, inte fastighetsägaren. Husägaren är alltså målvakt enbart i händelse av problem men ska i övrigt acceptera den utförare som brandförsvaret utser. Samt betala räkningen.
Med förtydligandet att den som inte medverkar till att få åtgärden utförd får eldningsförbud. Utöver polisbesök meddelst handräckning, uppbruten dörr mm.
Jag har lite svårt att släppa frågan om valfrihet även gällande utförare av brandskyddskontroll i ett läge där länets brandskydd kontrakterat flera företag.
Vill förtydliga att det inte är kontrollen/åtgärden i sig som ifrågasätts. Bara uppdelning som innebär monopol.
Input med juridisk vinkel på det välkomnas.
OlssonX skrev:
Lite förtydligande fakta av hur det fungerar med sotning och brandskyddskontroll.
Det handlar om upphandling av tjänstekoncession både för sotning och brandskyddskontroll. Det innebär i korthet att entreprenören tar ut ersättning av den som brukar tjänsten, dvs. dig och inte av den upphandlande myndigheten kommunen/räddningstjänsten. Sen kan kommunen bevilja dig som enskild att använda annan sotare eller sota själv. Annan sotare ska ha samma kompetens som den av kommunen upphandlade.
Det är i upphandlingen som kostnaden för tjänsten bestäms. Den entreprenör som genomför uppdraget till lägst kostnad för kunden vinner upphandlingen. För att kunna få en låg kostnad för tjänsten krävs ett bra underlag av anläggningar att sota/brandskyddskontrollerna i upphandlingen. Sammanfattningsvis är det lättare att få ett lägre pris för slutkunden i upphandlingen med endast en entreprenör då alla entreprenörens kostnader delas på ett större antal anläggningar.
I upphandlingen beskriver den upphandlande myndigheten vad tjänsten ska omfatta och entreprenörerna lämnar in till vilken timkostnad de kan utföra uppdraget. I upphandlingen tar den upphandlande myndigheten fram hur lång tid olika typer av uppdrag får ta som också påverkar entreprenörens timkostnad. Tiderna sätts som genomsnittstider, en brandskyddskontroll kanske tar 20 minuter i en fastighet och 60 minuter i en annan och restiden skiljer då görs en bedömning av vad en brandskyddskontroll tar i medeltid. Detta för att alla kommuninvånare ska behandlas lika, tjänsten ska ex inte vara dyrare för en som bor i utkanten av kommunen jämfört med en som bor nära entreprenörens utgångsplacering.
Taxan revideras sedan årligen enligt ett index som tas fram av SKR och SSR, dvs. entreprenören kan inte påverka taxan under avtalstiden.
Sammanfattningsvis kan sägas att kostnaden för tjänsten, sotning eller brandskyddskontroll, hade varit dyrare med fler entreprenörer att välja på i en och samma kommun.
Väljer du att låta någon annan utföra sotning åt dig kommer du sannolikt att få betala mer för tjänsten alternativt mindre med en sämre tjänst. Detta då det är svårt för ett bolag som ska hålla samma kvalitet som kommunens/räddningstjänstens entreprenör att göra jobbet till samma kostnad när de har färre anläggningar att fördela sina kostnader på.
Brandskyddskontroll utgör myndighetsutövning, en av få myndighetsutövningar som genomförs av en upphandlad privat aktör och inte en kommun, vilket också är en anledning till att man vill ha en och samma entreprenör i en och samma kommun. Alla kommuninvånare ska behandlas lika enligt likabehandlingsprincipen. Då det är myndighetsutövning åtgår även tid för att skriva tjänsteanteckning efter utförd brandskyddskontroll, föreläggande om åtgärder ska vidtas samt efterkontroll för att säkerställa att förelagda åtgärder har genomförts. Tar man hänsyn till allt arbete som görs i samband med en brandskyddskontroll så är tjänsten väldigt billig, du kanske inte erhåller allt arbete denna brandskyddskontrollen men din granne får det med följden att du slipper ex det brinnande grannhus med spridningsrisk till ditt.
Det handlar om upphandling av tjänstekoncession både för sotning och brandskyddskontroll. Det innebär i korthet att entreprenören tar ut ersättning av den som brukar tjänsten, dvs. dig och inte av den upphandlande myndigheten kommunen/räddningstjänsten. Sen kan kommunen bevilja dig som enskild att använda annan sotare eller sota själv. Annan sotare ska ha samma kompetens som den av kommunen upphandlade.
Det är i upphandlingen som kostnaden för tjänsten bestäms. Den entreprenör som genomför uppdraget till lägst kostnad för kunden vinner upphandlingen. För att kunna få en låg kostnad för tjänsten krävs ett bra underlag av anläggningar att sota/brandskyddskontrollerna i upphandlingen. Sammanfattningsvis är det lättare att få ett lägre pris för slutkunden i upphandlingen med endast en entreprenör då alla entreprenörens kostnader delas på ett större antal anläggningar.
I upphandlingen beskriver den upphandlande myndigheten vad tjänsten ska omfatta och entreprenörerna lämnar in till vilken timkostnad de kan utföra uppdraget. I upphandlingen tar den upphandlande myndigheten fram hur lång tid olika typer av uppdrag får ta som också påverkar entreprenörens timkostnad. Tiderna sätts som genomsnittstider, en brandskyddskontroll kanske tar 20 minuter i en fastighet och 60 minuter i en annan och restiden skiljer då görs en bedömning av vad en brandskyddskontroll tar i medeltid. Detta för att alla kommuninvånare ska behandlas lika, tjänsten ska ex inte vara dyrare för en som bor i utkanten av kommunen jämfört med en som bor nära entreprenörens utgångsplacering.
Taxan revideras sedan årligen enligt ett index som tas fram av SKR och SSR, dvs. entreprenören kan inte påverka taxan under avtalstiden.
Sammanfattningsvis kan sägas att kostnaden för tjänsten, sotning eller brandskyddskontroll, hade varit dyrare med fler entreprenörer att välja på i en och samma kommun.
Väljer du att låta någon annan utföra sotning åt dig kommer du sannolikt att få betala mer för tjänsten alternativt mindre med en sämre tjänst. Detta då det är svårt för ett bolag som ska hålla samma kvalitet som kommunens/räddningstjänstens entreprenör att göra jobbet till samma kostnad när de har färre anläggningar att fördela sina kostnader på.
Brandskyddskontroll utgör myndighetsutövning, en av få myndighetsutövningar som genomförs av en upphandlad privat aktör och inte en kommun, vilket också är en anledning till att man vill ha en och samma entreprenör i en och samma kommun. Alla kommuninvånare ska behandlas lika enligt likabehandlingsprincipen. Då det är myndighetsutövning åtgår även tid för att skriva tjänsteanteckning efter utförd brandskyddskontroll, föreläggande om åtgärder ska vidtas samt efterkontroll för att säkerställa att förelagda åtgärder har genomförts. Tar man hänsyn till allt arbete som görs i samband med en brandskyddskontroll så är tjänsten väldigt billig, du kanske inte erhåller allt arbete denna brandskyddskontrollen men din granne får det med följden att du slipper ex det brinnande grannhus med spridningsrisk till ditt.
Vad menar du med att det verkar oklart? Framgår tydligt i lagstiftningen, referens har du fått tidigare i tråden, att brandkontrollen är det kommunen som ansvarar för. Det finns inget i LSO som ger en kommun rätten att överlåta detta på fastighetsägaren, så som det finns med sotning. Kommunen har således monopol på brandkontrollen. Eftersom det är kommunen som ansvar för detta är det kommunen som väljer vem som är utförare, inte fastighetsägaren. Kommunen handlar upp tjänsten i enlighet med LOU. Att man bara väljer en entreprenör i varje kommun är för att det administrativt enklare att bara ha med en entreprenör att göra med (= billigare tjänst). Varför skulle en kommun teckna ramavtal, som det sedan ska göras avrop på, med fler än den entreprenör som är mest ekonomiskt fördelaktig? Vad menar du skulle vara vinsten för kommunen?
Att man sedan inom räddningstjänstområdet väljer olika aktörer för olika kommuner är enbart för att säkerställa att det finns flera aktörer på marknaden. Skulle en få samtliga kommuner så kommer det vid nästa upphandling bara finnas ett företag som kan lämna anbud, dvs konkurrensen dör ut.
Njae. Formellt är det kommunfullmäktige som fastställer taxan mot kommuninvånarna. Sedan brukar man fastställa taxa till samma som kostnaden för tjänsten.D Danne_c skrev:
I korthet: komunen är inte av samma uppfattning som du angående sitt ansvar. Med säkerhet.
Jag har fått skriftligt på det.
Och nej, det framgår inte alls i lagtext hur en eventuell uppdelning görs eller om det måste göras.
Tre: Det handlar inte om att överlåta brandsäkerhetskontroll på fastighetsägaren.
Jag har fått skriftligt på det.
Och nej, det framgår inte alls i lagtext hur en eventuell uppdelning görs eller om det måste göras.
Tre: Det handlar inte om att överlåta brandsäkerhetskontroll på fastighetsägaren.
BeaumontX skrev:
Då har du talat med fel person hos kommunen, dvs troligen inte en kommunjurist. Och ja, jag är säker på min sak eftersom jag suttit med ansvaret för frågorna.
Du måste läsa i LOU om reglerna kring upphandling, de hittar du inte i LSO. Det är bara ramavtal som gör det möjligt att ha flera leverantörer på samma område. Men i ditt scenario skulle det innebära att kommunen måste göra ett avrop för varje fastighet på ramavtalet. Det skulle bli en administrativ mardröm, vilket innebär en större kostnad som i slutändan måste bekostas av den som får brandkontrollen utförd hos sig.
Var inte din frågeställning om det är kommunen eller fastighetsägaren som väljer leverantör? Om inte, behöver du nog förtydliga din frågeställning.
Vi tar lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, 3 kap. 4 § en gång till. Det är alltså ingen tolkningsfråga utan det står uttryckligen i lagen att kommunen ansvarar för brandskyddskontrollen:
Personen du pratade med på kommunen måste vara okunnig eller ha förvirrats av alla moraliska associationer som ordet "ansvar" ger i dagligt tal.