Kan ni lösa det i samförstånd och dela på kostnaderna utifrån att det var olyckliga omständigheter så är det den klart bästa vägen att gå. Och ibland får man acceptera oförutsedda händelser/utgifter.vicvolta skrev:
Det var ju bara en bil, materiella ting, som blev drabbad, ingen sotare som ramlade ned eller någon i familjen/passerande som fick tegelstenen i huvudet.
Förväntar Du dig att bilägaren kommer att kräva dig, tror inte jag, så som du tänker. Bilägaren kommer nog att nöja sig med den hjälp till självrisken som sotaren står för. Skulle bilägaren försöka kräva dig på pengar till självrisken, får han nog allt vända sig till domstol, för att kräva dessa småpengar av dig, och sådant kostar mer än det smakar. Sotarn har nog redan berättat för bilägaren hur du tänker. Att vända dig till ditt eget försäkringsbolag för att få hjälp med att betala halva självrisken, tvivlar jag på att ditt f-bolag kommer att handlägga, då du har en självrisk att betala. Förstår du inte att felet var ditt, och du som skulle pröjsa bilägarens självrisk, så är där inte mycket mer att prata om. Tyvärr, så får alla som råkar ut för galningar, som smäller upp bildörren på sin gamla slitna Volvo på den nya BMW bredvid, också själv pröjas självrisken + att de mår djävligt dåligt......vicvolta skrev:
Naturligtvis förstår jag att jag har ett moraliskt ansvar. Det känner jag även. Det är ju från mitt hus som något har trillat ner och orsakat skada. Sen att jag varken kände till att skorstenen var trasig eller kunde förutse händelsen gör ju att jag endast tekniskt sett inte kan hållas ansvarig. Jag hade ju också kunnat strunta i bilägaren. Istället har jag sörjt för en god dialog och än så länge har alla parter förståelse för varann.
