Lagen om samägande skyddar ingen speciellt. Den likställer alla, varesig du är majoritetsägare eller minoritetsägare. Alla har samma rättigheter. Annars skulle en minoritetsägare kunna bli helt överkörd av en majoritetsägare.ErikLtz skrev:
Inser att den här samägandelagen som fler mer eller mindre svårbegripliga inlägg handlar om kan vara något särskilt. Har annars trott min fars aversion mot att på något sätt låta barn samäga ens någon liten del av gården efter honom berott på hans egna mindre goda erfarenheter av dylikt samägande med sina syskon från 70-talet, men där han lyckades lösa ut dem på 90-talet. Men finns en särskild lag i syfte att skydda minoritetsägare som kringgår både logik och majoritetsbeslut enligt vissa inlägg kan det bli enklare att förstå en sådan ståndpunkt - inte för att det nu blev aktuellt men för förståelsen liksom
Ett del i lagen som jag tycker kan vara problematisk är att den inte anger skyldigheter. Om jag samäger en fastighet så tar den inte upp hur underhåll ska fördelas. Det betyder att ingen kan tvinga en delägare att vara med och dela på underhållskostnader. Vill jag inte betala för underhåll så blir det upp till övriga delägare att antingen ta kostnaden eller låta den förfalla. Först när stor del av fastighetens värde riskerar att gå förlorade kan man med domstol tvinga någon att betala sin del för rent värdebevarande underhåll. Men då ska det ha gått långt, vi pratar i princip om att taket håller på att falla in.
Redigerat:
Innan ni spårar ur allt för mycket, låt mig påminna om Lag (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastighete. Ett par utdrag:
" Delägarna i fastigheten ska utse en ställföreträdare. Valet av ställföreträdare ska för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel anmälas skriftligen till inskrivningsmyndigheten."
"Ställföreträdaren svarar för den löpande förvaltningen av fastigheten enligt de riktlinjer och anvisningar som delägarna meddelar."
"Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet bland de röstande. Därvid räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastigheten. Vid lika röstetal beslutar ställföreträdaren."
En jordbruksfastighet med fler än två delägare kan alltså drivas enligt majoritetsbeslut. Alla skall var överens som försäljning, pantsättning mm.
" Delägarna i fastigheten ska utse en ställföreträdare. Valet av ställföreträdare ska för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel anmälas skriftligen till inskrivningsmyndigheten."
"Ställföreträdaren svarar för den löpande förvaltningen av fastigheten enligt de riktlinjer och anvisningar som delägarna meddelar."
"Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet bland de röstande. Därvid räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastigheten. Vid lika röstetal beslutar ställföreträdaren."
En jordbruksfastighet med fler än två delägare kan alltså drivas enligt majoritetsbeslut. Alla skall var överens som försäljning, pantsättning mm.
Men denna lag skyddar inte om en delägare vill sälja. Den hjälper till med förvaltningen som jag förstår det. Sista paragrafen sägerM -MH- skrev:
]13 § Varje delägare kan hos rätten begära att fastigheten för gemensam räkning försäljs på offentlig auktion. Rätten skall dock inte besluta om försäljning, om någon av de andra delägarna visar synnerliga skäl för anstånd.
Jag tror inte den är i någon vidare drift mer än att de ängsmarker som tillhör arrenderas ut. Kostnaden för driften är nog inte så hög i det här sammanhanget. Ingen av delägarna verkar heller vara sugna på att återstarta själva lantbruket utan det är friheten att äga det som omger deras tomter som jag tror är den stora saken för de som bor där just nuB Boan skrev:
Det behöver ändå drivas ett företag för att finansiera skötsel av ekonomibyggnader. Att bekosta sådant privat blir väldigt dyrt... sköts det inte förfaller det snart.Gavialen skrev:
Samägande fungerar väldigt dåligt, ”nödvändig” underhåll fungerar en kort tid. Sen måste det tills större saker och det skall ju drivas som lantbruksfastghet så arrende används till underhåll. Någon måste stå för verksamheten
Viktigt att försöka se hur tiden far fram med fastighet
Om fastigheten blir en dröm i stället för ett företag så måste den säljas
Så utveckla företaget och låt framtiden utveckla kreativiteten
Det finns någon form av regel att ab inte får äga jordbruksfastighet. De stora bönderna kör Ab i drift. Men hyr gården
Inget förbud som jag förstår det. Men om ett AB ska äga en jordbruks/skogsbruksfastighet krävs förvärvstillstånd, vilket sällan ges till AB. Vet inte varför, kanske någon kan motivera detta. Men däremot finns det flera skattefördelar med att äga fastigheten i Firma och sedan arrendera ut till AB.B Boan skrev:
Ja, så sa banken till oss... dock underlättas kanske övertagande om det är i AB. Tex om det är uppbyggda förluster man inte vill bli av med...T Tompa01 skrev:
I det här fallet är hela värdet i marken som dels består av ett skogsbevuxet berg och dels några ängar där en av ängarna har några avstyckade tomter. Värdet ligger i att det är nära till en större stad och att det finns en omgivning som trissar upp priserna. Det finns två ekonomibyggnader. Den ena är ett vagnskjul som nog är fallfärdigt och den andra en ladugård modell mindre som rustades upp för några år sedan. Ladugården underhållls nog av de boende på gården men jag vet inte om den är det viktiga i sammanhanget här utan det är omgivningen. Jag kan som utomstående bara konstatera att den har för många ägare för att vara i trygga händer för de som bor därB Boan skrev:
Redigerat:
Jag vill tillägga att jag tycker lagen om samägande är en bra lag. Jag kan ur en nostalgisk synvinkel tycka det är synd att den innebär att släkter får svårt att äga saker över tid men givetvis måste man skydda alla parter som äger och jag är inte emot lagen i sig, tvärtom!
Men ibland kan man konstatera att en bra lag ställer till det. I det här fallet har man inte haft en plan för hur man vill förvalta gården över tid och nu verkar det - som många sagt - vara upplagt för storkonflikt eller resignation. Jag tippar på att det blir lite av båda, tids nog, men innan man ger upp ville jag mest undersöka om det fanns kreativa sätt att skjuta upp problemen någon generation?
Sedan är det en känslig sak med ägande. Jag är som jag skrivit tidigare i tråden inte delaktig i den här gården utan mest en utomstående som vill få hjälp med lite smarta saker man kan säga vid nästa middag hos svärföräldrarna! Tack för inspelen så här långt! Det uppskattas!
Men ibland kan man konstatera att en bra lag ställer till det. I det här fallet har man inte haft en plan för hur man vill förvalta gården över tid och nu verkar det - som många sagt - vara upplagt för storkonflikt eller resignation. Jag tippar på att det blir lite av båda, tids nog, men innan man ger upp ville jag mest undersöka om det fanns kreativa sätt att skjuta upp problemen någon generation?
Sedan är det en känslig sak med ägande. Jag är som jag skrivit tidigare i tråden inte delaktig i den här gården utan mest en utomstående som vill få hjälp med lite smarta saker man kan säga vid nästa middag hos svärföräldrarna! Tack för inspelen så här långt! Det uppskattas!
Ja det är trevligt när det finns någon som löst uppkomna problem med många ägare och arvskiften
Att organisera och döstäda är mycket bra om det görs innan människor hamnar i akuta situationer
Underhåll och investeringar måste ju göras kontinuerligt och inte efter långa stillestånd
Så de förslag du fått i tråden är väldigt värdefulla och om de görs i tid värdefulla för alla då underhåll är billigt jämfört med nybygge och värdering påverkas rejält om byggnader måste rivas
Att organisera och döstäda är mycket bra om det görs innan människor hamnar i akuta situationer
Underhåll och investeringar måste ju göras kontinuerligt och inte efter långa stillestånd
Så de förslag du fått i tråden är väldigt värdefulla och om de görs i tid värdefulla för alla då underhåll är billigt jämfört med nybygge och värdering påverkas rejält om byggnader måste rivas
Baggböleriet var orsaken där sågverk köpte upp skog av bönder i Norrland. Det stoppade man 1906, med ett förbud. Och det har kvarstått med lite förändringar under årens lopp.T Tompa01 skrev:
Det är därför Norrland är till största delen bolagsägt, medan det inte är så i södra Sverige.