Styckning är svårt att göra rättvist i detta fallet men jag inser precis som alla säger att det är en ganska rimlig väg framåt. Förmodligen den enda vägen.
Det här med samfällighet var mest en tanke jag fick om att man på så vis kanske kunde få en situation där nuvarande ägare parar ihop marken från gården med sina egna fastigheter. Om jag har förstått det rätt så innebär det att lagen om samägande inte kommer i första rummet längre utan att det istället blir fastigheterna som ärvs vidare (Snarare än andelar i den större jordbruksfastigheten). Men det finns säkert fallgropar med det med. Tanken är hursom inte att någon av de nuvarande ägarna ska bli lottlös eller sämre behandlad. Men OM det hade gått att begränsa framtida barn och barnbarn lite hade läget känts ljusare för de flesta inblandade, skulle jag tro.
Det här med samfällighet var mest en tanke jag fick om att man på så vis kanske kunde få en situation där nuvarande ägare parar ihop marken från gården med sina egna fastigheter. Om jag har förstått det rätt så innebär det att lagen om samägande inte kommer i första rummet längre utan att det istället blir fastigheterna som ärvs vidare (Snarare än andelar i den större jordbruksfastigheten). Men det finns säkert fallgropar med det med. Tanken är hursom inte att någon av de nuvarande ägarna ska bli lottlös eller sämre behandlad. Men OM det hade gått att begränsa framtida barn och barnbarn lite hade läget känts ljusare för de flesta inblandade, skulle jag tro.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 255 inlägg
Råden du redan fått om att släppa frågan och låta dem som vill ut få sälja tycker jag är bra. De andra delägarna har också rättigheter och att försöka låsa in dem på ett eller annat sätt är bara dumt. Likaså är samägande av släktgårdar dömt att haverera genom ägartillväxten och de allt svagare banden till platsen och varandra.
Släpp alltihop eller starta ett exploateringsbolag och låt detaljplanera området som ni själva vill ha det. Mer arbete men också mer pengar om området är så attraktivt som du säger, samt en möjlighet att slippa grannar för nära inpå om ni planerar det väl.
Släpp alltihop eller starta ett exploateringsbolag och låt detaljplanera området som ni själva vill ha det. Mer arbete men också mer pengar om området är så attraktivt som du säger, samt en möjlighet att slippa grannar för nära inpå om ni planerar det väl.
Åh, stackars er! Mitt råd, från egen och delad erfarenhet, är att ge upp. Sälj gården som en så stor enhet som möjligt, splitta pengarna och gå vidare.
Det du önskar är fideikommiss, som är en helt svinkonstig, medeltida konstruktion som sätter ätten framför individen. Den innebär att alla blir missnöjda och förfördelade, utom äldste sonen, som kanske ville bli flygsteward och inte godsherre.
Det du önskar är fideikommiss, som är en helt svinkonstig, medeltida konstruktion som sätter ätten framför individen. Den innebär att alla blir missnöjda och förfördelade, utom äldste sonen, som kanske ville bli flygsteward och inte godsherre.
Om någon själv ska köpa ut en hel andel så ja.MathiasS skrev:
Min poäng är att alla går in tillsammans i ab't med kapital och med det köper ut den som vill sälja.
Men vill inga satsa så är det väl bara att sälja rasket.
/ATW
Att lösa generationsskifte på en gård är inte helt enkelt även om den inte ligger stadsnära, men visst skulle den nuvarande hel/storägaren svärfar om jag förstod rätt kunna kringgå arvslotter och dylikt på olika sätt. Har "viss erfarenhet" av sådant då min far hade en gård på drygt 1 000 ha och fyra barn. Han sålde av några hundra hektar skog för att få "rörelsekapital", så fick mellanbror utbildad till lantmästare köpa huvuddelen av lantbruket till förmånligt pris (okänt för mig hur förmånligt, då well, trots att syskonen i princip var för en sådan lösning, far och mellanbror ändå körde ett eget race som "skapade friktion" kan man väl säga). Övriga syskon fick ingen mark men en i sammanhanget mindre "tröstpeng" i förtida arv. På så vis är iallafall huvuddelen av släktgården bevarad i sammanhållen form, med ett syskon som ägare och far fortfarande i livet.
Ett avtal som avser ge "förbigångna" syskon del av likvid om försäljning sker inom 25 år upprättades också, men det är väl mest för sakens skull kan jag tänka (och lite märkligt nog det enda papper på hela affären som delades med övriga syskon).
Är det "bara" tomtmark för släktens boende och ingen egentlig lantbruksfastighet skiljer det förstås en hel del, men möjlighet att kringgå arvslotter om huvudägaren vill det under sin livstid och risken att därigenom skapa friktion finns oavsett
Ett avtal som avser ge "förbigångna" syskon del av likvid om försäljning sker inom 25 år upprättades också, men det är väl mest för sakens skull kan jag tänka (och lite märkligt nog det enda papper på hela affären som delades med övriga syskon).
Är det "bara" tomtmark för släktens boende och ingen egentlig lantbruksfastighet skiljer det förstås en hel del, men möjlighet att kringgå arvslotter om huvudägaren vill det under sin livstid och risken att därigenom skapa friktion finns oavsett
Funkar i första steget, men sen tar det stopp. Det räcker med att någon ägare inte skriver äktenskapsförord och sedan skiljer sig så får du en ”utomstående” som delägare som inte är bunden av sådana avtal.M -MH- skrev:
Vi har en liknande situation som vi i släkten diskuterat och undersökt länge. Hittills har vi inte hittat något som funkar mer än en generation i taget, och sedan måste uppdateras regelbundet så fort det blir en ny delägare. Denna måste då frivilligt gå med på avtalet, kan inte tvingas i i det. Utan kan välja att sälja om vederbörande så önskar.
Vi har kommit fram till att det går så länge det går och iom att hittills alla har samma ambition så funkar det. Vi anstränger oss för att det ska förbli så, men det går inte att säkerställa, utan hänger på allas goda vilja
Det blev lite annan ton här än jag tänkt mig, men så får det väl vara. Jag bor i en annan del av landet så för min del får de göra vad de vill med den där gården.
många nämner fideikomiss, men då tror jag inte man har läst det jag skrivit. Jag kan ta på mig att jag saltade rubriken lite men man vill ju få in folk som löser så att man får några bra svar
Hursom så är det väl som några säger mer eller mindre kört.
Problemen, förutom sentimentaliteten, som kommer komma av detta är att tomten svärföräldrarna har är omgiven av jordbruksfastigheten på alla sidor och att de (typiskt nog såklart) utnyttjar mer än sin tomt så en framtida exekutiv auktion blir nog smärtsam.
många nämner fideikomiss, men då tror jag inte man har läst det jag skrivit. Jag kan ta på mig att jag saltade rubriken lite men man vill ju få in folk som löser så att man får några bra svar
Hursom så är det väl som några säger mer eller mindre kört.
Problemen, förutom sentimentaliteten, som kommer komma av detta är att tomten svärföräldrarna har är omgiven av jordbruksfastigheten på alla sidor och att de (typiskt nog såklart) utnyttjar mer än sin tomt så en framtida exekutiv auktion blir nog smärtsam.
Kan säga att det är rätt rökt.
Blev själv av med släktgården pga samägandelagen och det blev även prejudikat i HD. Med motiveringen "Även om man driver ärendet i ond sak gäller lagen"
Samägandelagen går emot allt vad äganderätt står för och borde skrotas.
Lyckas du inte få alla att skriva under ett juridiskt bindande avtal är du som sagt helt rökt.
H Tor
Blev själv av med släktgården pga samägandelagen och det blev även prejudikat i HD. Med motiveringen "Även om man driver ärendet i ond sak gäller lagen"
Samägandelagen går emot allt vad äganderätt står för och borde skrotas.
Lyckas du inte få alla att skriva under ett juridiskt bindande avtal är du som sagt helt rökt.
H Tor
Är det inte möjligt att stycka av gemensam mark för att frigöra kapital för att kunna köpa ut delar man vill bevara?
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Det finns exempel i Lappland där man gjort en stiftelse som förvaltar fastigheten. Stora ytor som plötslig fick ett helt annat värde med skogsbrukets utveckling.
Alla som är släkt kan vara med och nyttja och delar då på skötseln. Men ingen måste vara med och det går att gå ur och komma tillbaka igen, eller att barnen till någon som inte själv brytt sig kan komma in.
Tror dock att det förutsätter intäkter som betalar drift och underhåll? Kanske är svårare om gården består av biologiskt/kulturellt värdefulla betesmarker eller slåtterängar? Men det kanske också går att lösa genom att arrendera ut?
Alla som är släkt kan vara med och nyttja och delar då på skötseln. Men ingen måste vara med och det går att gå ur och komma tillbaka igen, eller att barnen till någon som inte själv brytt sig kan komma in.
Tror dock att det förutsätter intäkter som betalar drift och underhåll? Kanske är svårare om gården består av biologiskt/kulturellt värdefulla betesmarker eller slåtterängar? Men det kanske också går att lösa genom att arrendera ut?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 255 inlägg
Varför då? Det är ärligt menat alltså, varför tycker du att den är så problematisk? För egen del tycker jag att de mest skyddsvärda i situationen är de som vill ut ur ägandet och likvidera sina tillgångar, och då behöver det finnas ett sätt att komma ut till marknadspris.R Rutger hauer skrev: