Byggahus.se

Skydda en ”släktgård” från släkten

  1. G
    Medlem · 11 inlägg
    Hej,

    Vad kan man göra för att försöka skydda en samägd fastighet från att oundvikligen ärvas i småbitar för att sedan tvångsförsäljas?

    mina svärföräldrar bor på en avstyckad tomt till en släktgård (jordbruksfastighet), i ett attraktivt område i närheten av en större stad. Jordbruksfastigheten är samägd av min svärfar, min svärfars syskon och min svärfars faster - som kommit till åren. Ett av syskonen bor idag långt från gården - övriga äger en avstyckad tomt i anslutning till jordbruksfastigheten (precis som mina svärföräldrar). Fastern bor någon mil bort men fasterns barn (min svärfars kusiner) bor på varsina avstyckade tomter till gården de med.

    Mina svärfar känner en stark koppling till gården som han vuxit upp på. Han har starka känslomässiga band till gården och den omger hans hus. Problemet är att värdet på gården nu är mycket högt och att gården inom trettio år riskerar att ha många ägare. Chansen att någon av dessa ägare inte längre vill vara det kommer tveklöst öka över tid och då kommer värdet förmodligen vara för högt för att någon ska kunna bli utköpet till marknadspris.

    Således är gården dömd att vara förlorad om man väntar med att göra något. Jag tror samtliga som bor i anslutning till gården vill behålla gården som den är.

    Vad finns det man kan göra för att skydda jordbruksfastigheten? Kan man göra om den till en samfällighet? Bör man dela den i mindre delar för att på sätt ha större chans att köpa ut de delar som Är mest emotionellt värdefulla för att på så vis undvika att någon utomstående köper rubbet på en eventuell framtida exekutiv auktion? Finns det andra möjligheter?
     
  2. SarB
    Medlem · 541 inlägg
    Hmmmm.... stycka den i mindre delar är inget jag tror på, det kan man inte bara göra hur som helst. Göra om den till samfällighet, då tänker du att de kringliggande avstyckade tomterna ska äga den ihop?
     
  3. A
    Medlem · 1 821 inlägg
    Lägg ägandet i en stiftelse eller aktiebolag.

    låt delägarna betala in en peng så att om nån vill sälja så kan ab/stiftelsen köpa.

    /ATW
     
  4. yonna
    Medlem · 6 810 inlägg
    Kolla om det går att stycka och ta då den kostnaden. Då kan var familjegren sälja - det kommer man inte ifrån men då kan man rädda en del. Om detta inte går blir det svårt att rädda gården.

    En vän var del i en stor släktgård som på 60/70-talet gjordes om till aktiebolag för att rädda gården. Vid millenniet hade gården ett 30tal ägare, många unga och ointresserade av gården och som ville ha ut sitt fars- /morsarv. Aktiebolaget är skrivet så att andelarna inte kan säljas till utomstående - problemet idag är svårlöst, inte bara för att finna arrendatorer för markerna etc. Detta gäller en stor gård i Skåne. Förr i tiden löstes dessa problem med fideikommiss.
    Tyvärr är inte TS's problem unikt. Ibland måste man acceptera att tider förändras.
     
  5. S
    Medlem · 1 195 inlägg
    Kan förstå din svärfar men samtidigt känns det dumt att ha ett "påtvingat bevarande" av gården om ingen annan i släkten är intresserad.
    Är det en stor gård med mycket mark till? Är det helheten som har sentimentalt värde för din svärfar eller är det kanske mer lokaliserat till bostadshuset, ladugård och närmaste området där omkring?
    Om det senare så skulle jag nog förespråka att svärfar styckar av den del som känns viktigast för honom. Resten av släkten kan ju erbjudas att antingen stycka av egna delar för att ex bygga på eller sälja och ta pengar. Risken är ju annars att det bara blir ett ställe som står och förfaller när din svärfar går bort om ingen annan i släkten är intresserad.
     
  6. T
    Medlem · 423 inlägg
  7. G
    Medlem · 11 inlägg
    Ja något i den stilen var en tanke jag hade. I dagsläget är alla styckade tomter knutna till gården och när fastern dör så är sex av sju delägare boende där så jag funderade på om en samfällighet kunde hindra att nästa generation sprider sig för vinden och tvingar fram en försäljning. Min svärfars syster som bor långväga är ett av problemen i det här fallet då, skulle jag anta.
     
    Redigerat 28 dec 2020 11:22
  8. S
    Medlem · 1 195 inlägg
    Men hur ställer sig övriga släkten till stället då? Är det fler som vill att det ska finnas kvar på samma sätt som svärfar önskar? Hur ska den "samägda" delen nyttjas i framtiden? Det känns fortfarande bakvänt att låsa fast stora delar av släkten i något samägande om de inte är intresserade.
    Jag förespråkar fortfarande avstyckning om så är möjligt. Bästa vore om det kunde delas upp i en "sentimentalt värdefull del och en ekonomiskt värdefull del. Den sentimentalt värdefulla delen styckar din svärfar av och äger själv äger och som sedan ärvs ner i hans gren av släkte. Resten säljs och delas ut till de arvingar som har rätt till det. Observera att det bara är i första ledet ni ska lösa detta. Barnbarn, barnbarnsbarn, svärsöner etc. har ingen talan och ska inte ha nån del förrän de i första ledet är döda.
    Ni gör åtminstone helt rätt i att ta tag i detta nu innan antalet intressenter fortsätter växa exponentiellt :p
     
  9. G
    Medlem · 11 inlägg
    Det är nog vissa delar som har det sentimentala värdet i det här fallet. Jordbruksfastigheten saknar verksamhet men arrenderar ut några hagar. Det är ingen stor mark utan några fält och ett skogsbevuxet berg så värdet i dagsläget ligger i att läget gör det synnerligen attraktivt att göra tomtmark av framförallt hagarna.

    Jag är väl i grund skeptisk till om mina svärföräldrar varken har drivet eller ekonomin att lyckas få loss något av det han tycker är viktigast utan jag mest funderar över vilka lösningar som ens är möjliga, förutsatt att alla på gården kan enas om att de hellre vill ha kvar den än att sälja av.
     
  10. G
    Medlem · 11 inlägg
    :D Området som gården ligger i är ett område som mer och mer börjar likna ett svenskt Beverly Hills. Den här släkten är snart de sista urinvånarna så på sätt och vis är gården framtida generationers sista chans att få tillgång till tomter. Det i sig talar emot att någon förändring är möjlig - eller behövs. Men jag misstänker att någon tillslut inte kan motstå pengarna. Framförallt inte den långväga systerns arvtagare - då deras band till området på ett naturligt sätt brutits.

    Styckning är nog det rimligaste men jag tror ärligt talat inte han har råd så jag tror de sitter illa till. Marknadsvärdet kommer de nog inte klara men det är väl som det är.

    Det är mycket märkligt att de kunde låta det gå så långt som det gått innan någon (jag) började fundera vad som händer i nästa steg.

    Själv har jag inget intresse i gården, utan det är mest att det skulle vara sorgligt om en tvångsförsäljning leder till att någon utomstående magnat köper allt och bygger skyskrapor på den :D
     
  11. M
    Medlem · 8 844 inlägg
    Får du inte då det är jordbruksfastighet.
     
  12. M
    Medlem · 8 844 inlägg
    Jag funderar ändå lite över med vilken rätt din svärfar vill bestämma framtida inriktning på gården. Hur stor andel äger han idag, gissar runt en fjärdedel?

    Lagarna är ju sådana att alla skall kunna få ut sin andel, och som jag tycker är det på goda grunder. Fideikommiss är ju numer avskaffat, dessutom.

    Lägga i bolag får man inte med jordbruksfastighet, man kan förstås stycka mangårdsbyggnaden och lägga den i bolag om man vill. Värt kostnaden?
     
  13. B
    Medlem · 845 inlägg
    Stycka upp eller sälj även om det tar emot skulle jag säga.
    Kombinationen samägande och värdefull fastighet kommer leda till problem, om inte nu så om en generation.

    Men sen kan man ju fundera på hur värdet kommer att ändras. Nu är det ju en jordbruksfastighet, det kan vara intressant om det är möjligt att stycka upp till tomter i nuläget...och om det inte är det, vad är sannolikheten att det ändras om några år och hur kommer det påverka värdet?
     
  14. MathiasS
    Medlem · 27 641 inlägg
    Är det inte just det som är problemet - att det blir dyrt att köpa ut någon?
     
  15. G
    Medlem · 11 inlägg

    Nej själv är det inte tal om - det ligger ju intresset för alla som bor med styckad tomt till gården att de ytor som varit gemensamma inte säljs hastigt och lustigt. Tanken var om man kunde skapa en lösning där de som är nuvarande ägare kan ha någon säkerhet i hur det blir i framtiden för just nu ser det inte ljust ut om allt fortlöper, befarar jag.