snaggletooth skrev:
Al-kablar börjar vid 50mm².
Har väl även förekommit i USA i bostäder under en period, tills dom kom på att det inte funkade på klena areor, för det ställde till med en hel del olyckor.
Precis. Ledde till så många bränder att det på många ställen helt förbjöds: "Attempts to replace copper with aluminium in building wire were curtailed in most countries when it was found that aluminium connections gradually loosened due to their inherent slow creep, combined with the high resistivity and heat generation of aluminium oxidation at joints. Spring-loaded contacts have largely alleviated this problem with aluminium conductors in building wire, but some building codes still forbid the use of aluminium." (Wikipedia) På andra ställen så är de tillåtna men man får ingen hemförsäkring, eller en dyrare sådan.

Det var främst under 60-70 talet i USA som man experimenterade med aluminium

"In North American residential construction, aluminum wire was used to wire entire houses for a short time from the late 1960s to the late 1970s during a period of high copper prices. Wiring devices (outlets, switches, fans, etc.) at the time were not designed with the particular properties of aluminum wire in mind and there were problems with the properties of the wire itself. Older wiring devices not originally rated for aluminum wiring present a fire hazard. Revised manufacturing standards for wiring devices were required." (Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Aluminum_wire)

Idag finns bättre aluminiumlegeringar och grejjor som man skulle kunna använda, men det är inget stort tryck, särskilt inte hos oss där vi har dubbla spänningen (och därför kan använda mycket mindre koppar ändå).
 
Jag tycker ni har missat en sak. Att dra åt för hårt kan göra att man dra sönder gängorna i skruven. Och då är det verkligen skit i fläkten. För då är anslutningspunkten förstörd och i värsta fall hela komponenten. I taklampor är ofta anslutningen en vanlig sockerbit, den är lätt att byta, men i apparater där anslutningen är mera integrerad i apparaten så har man skaffat sig problem om man drar sönder skruven.

De gamla dosorna där man stoppade i kablarna i en u-formad skruv och man drog åt med en hylsa som man trädde på skruven var lätta att förstöra om man drog på hylsan snett. Gängorna blev förstörda och sedan gick det inte att dra åt den skruven = problem!
 
Redigerat:
Drar man åt för hårt kan man hamna alldeles på gränsen till att det ska bli gängpaj, som skrivs ovan, om sedan kabeln av någon anledning överbelastas så blir den varm och kopparn expanderar. Expansionen gör att gängan då trycks sönder, och glappkontakten (och varmgången) är ett faktum.
 
Mikael_L
Har man lite allmän känsla och mekarvana så sitter nog "lagom hårt" rätt bra programmerat i handleden.
I alla fall för de små grejer och kablar vi har att göra med i bostäder.
Det är nog en helt annan grej med Alu och industrigrejer och annat stort.
Där skulle jag själv inte vilja pilla utan att ha backup av erfaret folk som kollar vad jag gör.
Ja det är ju även de överförda effekterna och därmed konsekvenserna vid felaktigt utförande som skrämmer. :)

I vilket fall tycker jag man bör göra till en vana att alltid rycka lite i ledaren man just anslutit, för det är lätt hänt att den har smitit upp ovanför skruven, överfallsblecket eller missat lite i snabbkopplingen osv.
Ryck alltid lite och kolla innan du anser dig färdig.
 
Jag inbillar mig dock att det är bättre med lite för hårt än lite för löst. För de små areor på 1.5-2.5 mm² som vi oftast pratar om här gäller 0.1 - 0.2 Nm, inte 0.5 som jag skrev tidigare.
 
På jobbet går vi över alla anslutningar som används ofta årligen.
Sparar mycket onödig felsökning. (maskiner som är lite äldre)
Om det finns en rörelse i armaturen eller relä har skruvar en förmåga att lossna med tiden.
Fjädrande bleck är bättre.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.