Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 200 inlägg
Vad baserar du det på? Jag kan ärligt säga att jag ser det som så självklart att utfartsrätt även inkluderar rätt till infart att jag inte har vare sig regler, rättsfall eller doktrin att hänvisa till, men jag gissar att man kan googla fram det på tre minuter.BeaumontX skrev:
Hade uttrycket etablerats i juridiken idag hade säkert ord som passage eller genomfart använts, men språkanalysen var nog mindre matematiskt bajsnödig förr.
Rätt till utfart inkluderar rätt till infart.
Jag håller med. Annars kan servitutet bara användas en enda gång och då av bilar som står på tomten när servitutet inrättas, alternativt måste det finnas en annan infart.
Tillägg: Jag gick in och tittade i mitt eget servitut från 1970 och där står att jag har "rätt att för utfart använda angränsande väg och dess fortsättning fram till allmän väg". Om detta ska tolkas bokstavligt får jag inte köra till huset utan bara därifrån.
Redigerat:
Instämmer! I ett stugområde jag känner väl till är ett antal tomter avstyckade utan tillgång till väg. Man tyckte kanske att detta var enkla avstyckningar när de gjordes i mitten av förra århundradet. Dessa fastigheter har samma text för servitutet , att de genom servitut från stamfastigheten har rätt till utfart till vägen, liknande formulering som anges här. Det anses som givet att det även gäller infart.
Att rätt till utfart inte skulle innebär även rätt till infart är väll ett stående skämt inom lantmäterisverige. Man ser ju till vad syftet var när rättigheten bildades. Sen kan det ju såklart finnas fall där det faktiskt endast innebär in eller utfart men då bör det framgå tydligare.
Enkelriktad väg endast för utfart..
Jag måste säga att jag är ändå lite förbryllad över bakgrunden. Har man inrättat ett officialservitut, trots att det finns möjlighet till direktanslutning till vägen på annat och bättre sätt, enbart för att dåvarande fastighetsägare var funktionshindrad? Det låter så avigt med tanke på att det hade funnits så många bättre sätt att hantera just den specifika situationen. Ett servitut gäller mellan fastigheterna, inte fastighetsägarna.K KreativaKatarina skrev:
Trots ihärdigt hävdande av motsatsen från vissa skribenter vidhåller jag ståndpunkten att "utfart" inte per definition ger en explicit rätt till "infart". Jag kan bara uppmana dessa att exempelvis söka bygglov för en infart där detaljplanen bara medger utfart. Däremot är det precis som @Nils ST säger att domstolen kommer göra en helhetsbedömning av vad syftet med rättigheten var. Jag tror i de flesta fall är syftet (om det är både in- och utfart) är tydligt och därför har jag tveksam till om det finns några rättsfall på just det området. I det i tråden hänvisade rättsfallet (NJA 2018 s. 200) framgår det tydligt att domstolen skiljer på infart respektive utfart i sitt resonemang. Men om någon har ett rättsfall som visar att utfart ger explicit rätt till infart är jag så klart villig att erkänna att jag hade fel där, men hittills verkar argumenten vara på nivån "höhö, klart det är så".
I din karta finns det en påbörjad väg benämnd infart och det finns ett officialservitut benämnt utfart. Om detta enbart är en slump eller det finns en tanke bakom är omöjligt att säga utan att veta mer. Det är för mig nog mycket för att jag inte skulle uttrycka mig med sådan självklarhet åt ena eller andra hållet.
Det är osannolikt att servitutet bildades bara för att ägaren var handikappad. Vi vet inte alls vad för skäl det fanns när det bildades, det kan ju mycket väl vara så att man inte fick utfartstillstånd (notera att det heter utfartstillstånd oavsett om det är för infart utfart eller både och) det är ju också möjligt att de specifika förutsättningarna just där gjorde det oskäligt dyrt att anlägga egen väg så båtnaden ändå var uppfylld.
Detaljplanen kan bara styra om det ska finnas utfartsförbud eller inte och inte om en väg får användas för utfart eller infart, notera även här att ett utfartsförbud i en detaljplan gäller även förbud mot infart. Börjar du se något återkommande här? I övrigt är det orelevnat vad man får bygglov för och inte när det här gäller ett servitut.
Rättsfallet du hänvisar till hanterar inte frågan om servitutet får användas för utfart eller infart eller både och. Jag tycker i övrigt inte det framgår speciellt tydligt att dom skiljer på in och utfart. Det är nog din egen tolkning av det.
Varför tar inte du fram en dom som visar att ett servitut för utfart inte får användas för infart.
Redigerat:
Detta var en ny tolkning av begreppet "utfart" för mig. Jag läser inte in enkelriktning i begreppet och så används heller inte begreppet av Lantmäteriet. Begreppet förekommer i FBL 3 kap 4 § och avser enligt Lantmäteriets handbok för lagen:
"I FBL avses med utfart till allmän väg däremot [de kontrasterar mot väglagens användning] både utfart från enskild väg och utfart direkt från fastighet som angränsar den allmänna vägen."
Generellt används begreppet utfart för en anslutning till allmän väg av Lantmäteriet utan att åsyfta en enkelriktad väg. Sök på begreppet i deras handbok och där dyker det upp gång på gång i den meningen. Man hänvisar också till domar där begreppet har använts i den meningen. Ordet infart förekommer inte i handboken.
Ja, eller vägmärkesförordningens "Förbud mot infart med fordon" som inte gäller utfart.
Men nu handlar det om servitut och fastigheter, inte trafikregler eller detaljplaner.
Trots rikligt användande av krångliga ord, och därtill argumentation där det postulerade antas var riktigt intill motsatsen bevisats, finns det inget som tyder på att "viss skribent" har rätt.
Tycker det tydligt framgått att jag tycker att orsakerna till att servitutet bildades är oklara. Det TS har framfört är att dåvarande fastighetsägare på den härskande fastigheten var funktionshindrad. Om du sitter på fakta jag missat får du gärna påtala dessa, annars håller jag mig till känd fakta när jag delger mina åsikter. I annat fall blir det en sådan gissningslek att det inte är någon nytta till TS.N Nils ST skrev:
Jag tycker det är tydligt att de separerar mellan utfart och infart i sitt resonemang. Så där skiljer sig våra tolkningar. Däremot är det så att själva rättsfallet inte handlade om utfart/infart utan begränsa möjligheten att utnyttja sin rätt.N Nils ST skrev:
Den frågan har jag redan berört. TS grundfråga är om grindar får sägas upp. Min tolkning utifrån TS beskrivning är, likt svaret TS fått från Länsstyrelsen, att grindarna är acceptabla. Sedan tror jag att grindar på det sätt TS ursprungligen tänkte kommer ge upphov till nya konflikter mellan TS och grannen. Grindar som lämnas öppna osv.N Nils ST skrev:
Nu vet ju inte TS heller skälen till varför det bildades. Att tro att servitutet bildades pga. Fastighetsägaren var handikappad är ju med största sannolikhet helt fel. Det finns ju självklart någon vettigare anledning, jag gav bara några exempel. I övrigt är det ju ointressant varför då det gäller oavsett.
Du är ute och cyklar, läs domen igen och hänvisa gärna till vart detta framgår.
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Är väl detta som är bakgrunden?
Den aktuella utfarten har sedan gammalt varit en byväg/allmän väg(?) av något slag som efter att en ny sträckning togs i bruk har fortsatt att användas som denna fastighets utfart i massvis av år. Sedan ska TS tomt styckas av och då är parterna ense om att rätten till att fortsätta använda den etablerade vägen ska säkras.K KreativaKatarina skrev:
Finns ingen anledning för en lantmätare att motsätta sig det. Att fortsätta använda en etablerad utfart i ett hörn där fastigheten ändå ska ha sin egen utfart är igen våldsam belastning som skulle göra åtgärden fastighetsmässigt olämplig
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Det som tydliggörs i https://lagen.nu/dom/nja/2018s200 är att vissa hinder i nyttjandet av servitutet får tålas och att det handlar om en intresseavvägning i det enskilda fallet.
Vikt läggs i det fallet vid att vägen är för gemensamt bruk, att störningarna är begränsade och en naturlig del av fastighetens bruk samtidigt som störningens inverkan för servitutshavaren är av mindre betydelse.
Därav kan du inte generalisera slutsatsen att en haspad grind ett visst annat rättsfall har varit ok till att det skulle vara det i TS fall.
I TS fall så är intresset för hennes del att kunna lägga ett relativt litet hörn av tomten till den yta som hunden kan röra sig på. (skillnaden mot att stängsla på andra sidan vägen och sätta grinden mitt på sin egen utfart)
Det skulle jag säga väger lätt mot att servitutshavaren får två grindar att hantera på en mycket kort sträcka. (och förmodligen en hund som kan försöka springa ut medan passagen sker?)
Det torde inte vålla TS några svårigheter eller extra besvär att ordna hundens tillsyn utan att det utgör något hinder för servitutet (dvs. stängsla ut hörnet) så argumentet att det skulle vara en laglig skyldighet blir irrelevant.
Redigerat:
Stor skillnad i dina servitut och detta.Maskintok skrev:
Du begärde/krävde grindar när servitutet upprättades och fick också med det i servitutet.
Här i detta servitute finns det inte någon skrivning om grindar.