- Status
Ledsen, men jag lyckas ännu inte förstå dig. Om vi pratade om en vanlig lampa vore det en annan sak, och om det var en LED som kunde dimmas skulle det också se annorlunda ut. Jag förutsätter, och från din text verkar det, som att vi inte vet karakteristiken på LEDen eller kontruktionen utan bara gissar. I annat fall säg till, berätta då också gärna hur konstruktionen ser ut. För att ge dig bättre chans att hjälpa mig förstå var jag tänker fel kommer här lite mer text som förklarar hur jag tänker, tacksam för alla kommentarer.pefo skrev:
Då både ägaren och leverantören beskriver lampan som icke dimbar utgår jag från det. Det innebär att fram till en viss spänning levererar LEDarna ungefär samma ljus, och vid någon viss spänning faller ljusnivån markant, inte bara färgen.
En LEDs livslägd beror i huvudsak på dess värme och strömmen genom den. Värmen i sin tur beror på effekten som utvecklas i LEDen plus effekten i lampan som sådan (shuntmotstånd, andra kretsar). En LED är normalt strömstyrd, inte spänningsstyrd, och om LEDen inte är dimbar finns det en chans att den är strömstyrd via elektronik. Vi vet inte vilket, så låt oss fundera på båda alternativen.
Om LEDarna och deras shuntmotstånd var parallelkopplade, skulle shuntmotstånden såväl var för sig som totalt behöva ta upp en större effekt än om LEDarna är seriekopplade ihop med ett shuntmotstånd, så jag gissar de av produktionsskäl är seriekopplade, men det är bara en gissning (men det brukar ligga ganska lite spänning över en LED så ju mer man kan slippa ta bort i shuntmotståndet dess bättre).
Om LEDarna inte är dimmbara, eller åtminstone inte särskilt märkbart dimmbara, och de levererar ungefär samma ljus med 110 Volt över sig som vid 220 Volt, så måste vid 100 Volt LEDen få mindre ström genom sig, och shuntmotstånden utveckla mindre effekt. I annat fall måste det finnas en strömstyrenhet inbyggd i lampan, som i så fall behöver göra mindre jobb med att dämpa strömmen i en 110 Volts situation än i en 220 Volts situation. Troligen skulle den kretsen få lättare att nå en lägre ström i 110 Volt än 220 Volt. I båda fallen ökar livslängden på lampan om man har 110 Volt över den.
110 Volt kan man få över den genom att koppla den i serie med en annan lampa.
--- Mats ---
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Här på elforumet så är det inte så många som förstår en LED:s innersta väsen, jag håller dagligen på och konstruerar elektronik så lite har jag väl begripit mig på lysdioder.
Ursprungligen beställt av NASA då man tröttnat på trasiga glöd/indikeringslampor i rymdfarkosterna. Ljuset uppstår när en elektron tvingas upp i en för hög bana och när den trillar tillbaka så sänds en foton ut. Hur den trillar tillbaka bestämmer färgen på det utsända ljuset och inte färgen på kåpan/höljet. vita lysdioder finns inte, de är blå med fosfor ungefär som lysrör. Mycket fosfor ger ett gulare men mindre ljus, lite fosfor ger mera ljus men ett blåare. Det finns RGB dioder med 3 st chip som kan ordna till alla färger som i en TV.
Lysdioder är just dioder dock inte med så markerat knä som t.ex. en likriktardiod. Knät innebär att när spänningen ökar så flyter inte så hög ström genom dioden tills man kommer till knät, där börjar strömmen öka lavinartat. En liten ändring av spänning ger stor ändring av strömmen.
Ljuset är protionellt mot strömmen och inte som en glödlampa prop. mot effekten.
En lysdiod ska drivas med ström och då kommer spänningen att bli vad den blir. IR dioder brukar hamna på ca 1,1 V, röda 1,6V, gröna och gula ca 2,0V och blå (och då även vita) 3-3,6 V.
Med 10 st (vita) dioder i serie så behöver vi ca 35 volt, med 20 ca 70 Volt. Vad gör vi med mellanskillnaden till 230? Knappast ett seriemotstånd, 2/3 av effekten skulle då brännas i seriemotståndet och det skulle spoliera lysdiodlampans effektivitet.
Det finns en koppling med kondensator som bibehåller den låga effektförbrukningen men den har lite nackdelar (kan bränna dioderna vid inkoppling).
Återstår en koppling med switchad nätdel, behöver inte se så märkvärdigt ut, en IC och en drossel men den kopplingen kan göras att fungera från 90 - 264 V (brukar vara en standardspec) utan omkoppling. De blir alltså inte dimbara men användbara i Japan som har bara 100 volt och hos oss med 230 V.
Det har nu kommit lysdioder som ändrar färg vid ändrad ström men om man pulsar strömmen så går de att dimma med bibehållen färg ( pulsa=fullström, ingen ström, fullström, ingen ström, fullström, ingen ström) Kvoten mellan ström och inte ström ger ljusstyrkan.
Varför utvecklingen går så trögt är att elektriker och elektronikkonstruktörerna inte drar åt samma håll, jag kan konstruera precis vilken styrning som helst men elektrikerna ska montera detta i en 70 mm apparatdosa och alla anslutningar ska vara 230 volt och det är inte lämpligt med lysdioder. Ska den dessutom ha E27 sockel och gå att dimma med en vanlig fasvinkeldimmer, då har vi minst 10 gånger så mycket komponenter i lampan.
Om vi kunde få till det så att drivdonet ansluts till 230Volt och till det så ansluts en potentiometer skulle det vara betydligt enklare att få det att fungera. Då stämmer väl inte standard rördragning i väggen och då är vi där igen.
Prototypen
Ursprungligen beställt av NASA då man tröttnat på trasiga glöd/indikeringslampor i rymdfarkosterna. Ljuset uppstår när en elektron tvingas upp i en för hög bana och när den trillar tillbaka så sänds en foton ut. Hur den trillar tillbaka bestämmer färgen på det utsända ljuset och inte färgen på kåpan/höljet. vita lysdioder finns inte, de är blå med fosfor ungefär som lysrör. Mycket fosfor ger ett gulare men mindre ljus, lite fosfor ger mera ljus men ett blåare. Det finns RGB dioder med 3 st chip som kan ordna till alla färger som i en TV.
Lysdioder är just dioder dock inte med så markerat knä som t.ex. en likriktardiod. Knät innebär att när spänningen ökar så flyter inte så hög ström genom dioden tills man kommer till knät, där börjar strömmen öka lavinartat. En liten ändring av spänning ger stor ändring av strömmen.
Ljuset är protionellt mot strömmen och inte som en glödlampa prop. mot effekten.
En lysdiod ska drivas med ström och då kommer spänningen att bli vad den blir. IR dioder brukar hamna på ca 1,1 V, röda 1,6V, gröna och gula ca 2,0V och blå (och då även vita) 3-3,6 V.
Med 10 st (vita) dioder i serie så behöver vi ca 35 volt, med 20 ca 70 Volt. Vad gör vi med mellanskillnaden till 230? Knappast ett seriemotstånd, 2/3 av effekten skulle då brännas i seriemotståndet och det skulle spoliera lysdiodlampans effektivitet.
Det finns en koppling med kondensator som bibehåller den låga effektförbrukningen men den har lite nackdelar (kan bränna dioderna vid inkoppling).
Återstår en koppling med switchad nätdel, behöver inte se så märkvärdigt ut, en IC och en drossel men den kopplingen kan göras att fungera från 90 - 264 V (brukar vara en standardspec) utan omkoppling. De blir alltså inte dimbara men användbara i Japan som har bara 100 volt och hos oss med 230 V.
Det har nu kommit lysdioder som ändrar färg vid ändrad ström men om man pulsar strömmen så går de att dimma med bibehållen färg ( pulsa=fullström, ingen ström, fullström, ingen ström, fullström, ingen ström) Kvoten mellan ström och inte ström ger ljusstyrkan.
Varför utvecklingen går så trögt är att elektriker och elektronikkonstruktörerna inte drar åt samma håll, jag kan konstruera precis vilken styrning som helst men elektrikerna ska montera detta i en 70 mm apparatdosa och alla anslutningar ska vara 230 volt och det är inte lämpligt med lysdioder. Ska den dessutom ha E27 sockel och gå att dimma med en vanlig fasvinkeldimmer, då har vi minst 10 gånger så mycket komponenter i lampan.
Om vi kunde få till det så att drivdonet ansluts till 230Volt och till det så ansluts en potentiometer skulle det vara betydligt enklare att få det att fungera. Då stämmer väl inte standard rördragning i väggen och då är vi där igen.
Prototypen
Vi skall inte i sammanhanget glömma bort patent och företagsintressen. Men detta till trots, det finns nu LED-lampor med både E17 och E27 sockel. Den elektronik som behövs är inbyggd i själva lampan, som alltså är till direkt iskruvning i 220 Volt uttag (även om jag utan att veta gissar att den innehåller en strömstyrare som ger rätt ström även vid 110 Volt eftersom den inte är dimbar och jag tvivlar på att dagens tillverkare skulle välja olika elektronik för japan/usa respektive europa).prototypen skrev:
Ljuset är ännu inte det bästa, men livslängd och elförbrukning är. Värmeutvecklingen är väldigt låg, så de är ideella för inbyggnad, och eftersom de inte behöver transformator tar de väldigt lite plats och sladd.
--- Mats ---
Prototypen, har du nån länk? Skulle vara intressant att se MTBF-siffror på den switch du beskriver.
LED-lampor går inte att dimma med vilken dimmer som helst. Den låga effektförbrukningen är bara det första problemet. Men det går med rätt grejor.
LED-lampor går inte att dimma med vilken dimmer som helst. Den låga effektförbrukningen är bara det första problemet. Men det går med rätt grejor.
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Pefo:
MTBF (Mean Time Between Failure = medeltid mellan fel) beror väldigt mycket på komponentval, byggsätt (enkelsidigt eller genomplätterat kretskort) och hur bra man kyler prylarna. En switch för 90-264 V är rent switchmässigt konstruerad för 90 volt som är en kritisk gräns men man monterar delar som tål 264 volt. Hög spänning är ett mindre problem än låg spänning. En Switch Mode Power Sypply (=SMPS) måste ha underspänningsskydd för att inte dra för mycket ström vid låg matningsspänning. ( IXU=konstant).
Du frågar efter en länk, det finns ingen. Det är som jag skriver ingen som har fixat detta med dimmbart till LED och en SMPS, men det finns oändligt med SMPS som bara fungerar, jag sitter här med min laddare för Nokia 5410 med nominell inspänning 100-240 V och med lite toleranser så blir det 90-264V. Powerbox säljer många modeller av inbyggnads SMPS och en del är hela världen modeller.
LED är väldigt enkla att dimma med rätt grejor, men vi sitter fast i gamla standards som E27 och 70 mm apparatdosa och och elektriker som på sin höjd förstår sig på trefas (jo jag vet att det finns duktiga också)
Det finns mer att skriva men jag ska iväg nu.
Prototypen
MTBF (Mean Time Between Failure = medeltid mellan fel) beror väldigt mycket på komponentval, byggsätt (enkelsidigt eller genomplätterat kretskort) och hur bra man kyler prylarna. En switch för 90-264 V är rent switchmässigt konstruerad för 90 volt som är en kritisk gräns men man monterar delar som tål 264 volt. Hög spänning är ett mindre problem än låg spänning. En Switch Mode Power Sypply (=SMPS) måste ha underspänningsskydd för att inte dra för mycket ström vid låg matningsspänning. ( IXU=konstant).
Du frågar efter en länk, det finns ingen. Det är som jag skriver ingen som har fixat detta med dimmbart till LED och en SMPS, men det finns oändligt med SMPS som bara fungerar, jag sitter här med min laddare för Nokia 5410 med nominell inspänning 100-240 V och med lite toleranser så blir det 90-264V. Powerbox säljer många modeller av inbyggnads SMPS och en del är hela världen modeller.
LED är väldigt enkla att dimma med rätt grejor, men vi sitter fast i gamla standards som E27 och 70 mm apparatdosa och och elektriker som på sin höjd förstår sig på trefas (jo jag vet att det finns duktiga också)
Det finns mer att skriva men jag ska iväg nu.
Prototypen
Titta på den här länken till exempel: http://www.theledlight.com/led-light-bulbs.htmlpefo skrev:
De vi pratade om innan är inte dimbara, det är lampor som är skapade för att inom ramen 90-240 Volt ha samma sken. Det är skälet till att de inte dimmas för att de får mindre inspäning (styrenheten levererar rätt ström ner till 90 Volt), och det är skälet till att två i serie fungerar, samt då får en teoretiskt sett längre livslängd (om det har en praktiskt större betydelse kan säkert diskuteras).
Det är möjligt att du genom att begränsa strömmen som kan gå in till kretsen kan åstadkomma en dimfunktion, men det är inte säkert, och det är heller inte sättet en dimmer normalt sett fungerar på.
--- Mats ---
elmont skrev:
Dom "nya" led lamporna som ska kopplas till 350 mA "konstant ström led".
Jag har för mig att dom skall kopplas i serie.
Men dom fungerar också att koppla parallellt..... (men vet inte hur länge det håller)
/Richard
Om du pratar om en ren LED skall LEDar alltid kopplas i serie (konstant ström), rena LEDar kopplade i parallell ställer till problem och skall undvikas, tvingar dessutom fram en omställning av strömkällan, eller användning av fler strömkällor.el_richard skrev:
--- Mats ---
Mja, de där är bara automatiskt omkopplingsbara. 110V+-X% och 230V+-X%. Var tresholden ligger står inte men spänningar mellan 110 och 230 kan uppenbarligen skada lampan. Men det är ju ingen begränsning i sig och underlättar konstruktionen. Sen Mats, om du seriekopplar två lampor som kopplar om till 110V-drift så fördelar du 230V som 115V+115V. Det innebär att du kör med några % överspänning, dock inom toleransen, men hur skulle det öka livslängden?Mats Bengtsson skrev:
En LED matar man enklast med pulsbreddsmodulering för att kunna dimma. Förmodligen därför som det ibland kan gå att dimma vissa LED-lampor med vissa typer av dimmers. Att hålla på med styrning av strömmen inom det smala område som krävs blir mycket svårare. Problemet påminner lite om att varvtalsstyra en likspänningsmotor men ändå åstadkomma ett stort moment. Byggde några sådana styrningar till mitt modelltåg för många många år sedan.
Håller fullständigt med. Det är så man som ingenjör bara vill skrika ut i natten över att man ännu en gång (förra gången enligt mig var 12V halogen med först dimmer och sedan elektronisk transformator) krånglar till allt. Bara för att få det att passa in i 1800-tals mallen med gigantiska dimensioner på allting.
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
OJOJOJOJOJ
Tat om från början, LED är en diod som drivs i framriktningen och då sänder ut ljus. Ljuset är propotionellt mot strömmen. LED är strömstyrda och får matas med en maximal ström som står i databladet. Spänningen över LED blir vad den blir men för blå (vita) så är den 3,0 - 3,6 volt. Ska man ha mera ljus så får man sätta in fler chips. Seriekopplar man chippen så behöver man bara ha tillräcklig spänning till förfogande och reglera strömmen. Parallellkopplar man så bör man ha balanseringsmotstånd till varje LED. Strömmen blir x gånger högre än i seriekopplingen och spänningen ca 3-3,6 V.
Ett exempel ett montage med 20 st vita dioder, varje diod får matas med 350 mA och har då ett spänningsfall på 3,5 V. Seriekoppling: ström 350mA, spänning 70 V. Parallellkoppling: spänning 3,5 V, ström 7 A. Den som har funderat lite runt el och elektronik inser att det är enklare och billigare att göra 70V 350mA DC ur 230VAC än att kräma ur 7A. Det blir dock ingen skillnad i effekt.
Det kan vara vanskligt att parallell koppla LED rakt av, de har ganska stor dynamisk resistans men ändå så rekommenderas att balansera med extra resistans och den stjäl effekt.
Nu har vi kopplat ihop en "lampa" med 20 LED och ska drivas med 350mA DC och ca 70VDC. Ett seriemotstånd till 230 V skulle bli alltför hög förlust så det skippar vi.
En SMPS ( på svensk elektronikslang "hackakraft") först likriktar vi 230VAC och glättar den lite med en kondensator så har vi ca 325 VDC sedan hackar vi upp spänningen med en transistor och glättar (slätar ut) strömmen med en drossel och matar den till vår seriekopplade LEDlampa. Lite blandad elektronik styr transistorn så att den hackar upp strömmen i lämpligt långa bitar så att strömmen genom dioderna blir 350 mA. Så länge inspänningen är högre än 50VAC (=70VDC topplikriktat) så kan vi få lysdioderna att lysa för fullt.
En dimmer som de flesta känner den funkar utmärkt till glödljus då glödljuset är resistivt med positiv temperaturkoeficient. En vanlig dimmer har bara två anslutningar och måste därmed strömförsörjas vi glödlampan därför anges det min effekt. Varje gång spänningen är noll i sinuskurvan (100ggr per sekund) så startar en fördröjning (regleras med vredet) när tiden löpt ut så skickas en tändpuls till TRIAC:en som då kortsluter och lampan får ström till dess att spänningen åter går genom noll och förloppet startar om.
Om vi nu kopplar en SMPS efter en dimmer så kommer SMPS att få den högsta spänningen under sinuskurvan, om dimmern då är avstängd under halva sinushalvperioden så kommer toppspänningen ändå att vara 325 Volt och vår LED lampa kommer att lysa för fullt medan ett glödljus skulle få halv effekt. Man får dimma ner kraftigt för att få TRIAC:en att tända först vid 50VAC, det kanske är så lågt att man får vrida på minjusteringen för att få så låg spänning.
Enligt spec enligt Mats länk så fungerade den lampan ned till 85VAC och det troliga är att den stängs av för att skydda elektroniken mot överström vid kanske 80VAC och då upplevs lampan inte som dimbar, den bara slocknade.
Till el-richard citat Dom "nya" led lamporna som ska kopplas till 350 mAh "konstant ström led" 350mah är en energimängd, vi har blandat in tiden då. 350mA ska det vara.
Till Pefo: citat "automatiskt omkopplingsbara. 110V+-X% och 230V+-X%. Var tresholden ligger står inte men spänningar mellan 110 och 230 kan uppenbarligen skada lampan."
Jag tror inte på någon "omkoppling" lampan tål 85-240 V och alla spänningar däremellan. Det är bara pulskvoten till switchtransistorn som ändrar sig efter varierande spänning.
Citat "En LED matar man enklast med pulsbreddsmodulering för att kunna dimma. Förmodligen därför som det ibland kan gå att dimma vissa LED-lampor med vissa typer av dimmers"
Det är enklare att dimma en led med ett reglerbart motstånd om vi ska räkna komponenter men det är energieffektivare med pulsbreddsmodulering. Nu är ju LED drivna med likström och då topplikriktar vi väggens 230VAC dvs vi tar ut all erfoderlig effekt under en kort del av perioden från strax före spänningsmax fram till spänningsmax. En vanlig dimmer styr effekten men egentligen är vi intresserade av var vredet står och att lura ut det ur en fasvinkelstyrning är inte lätt.
Tack TLovskog för stödet, vi skulle behöva ett nytt tänk. Vi skulle enkelt kunna få dimbara lågenergilampor och LED lampor om vi fick slänga ut bakåtkompabiliteten (E27) och bara ha en potentiometer kopplad till armaturen.
Nu har jag skrivit mycket och det lilla fönstret ger ingen överblick så jag har säkert målat in mig i något hörn, sedan har jag medvetet förenklat en del som elektronikkunniga kan se.
Prototypen
Tat om från början, LED är en diod som drivs i framriktningen och då sänder ut ljus. Ljuset är propotionellt mot strömmen. LED är strömstyrda och får matas med en maximal ström som står i databladet. Spänningen över LED blir vad den blir men för blå (vita) så är den 3,0 - 3,6 volt. Ska man ha mera ljus så får man sätta in fler chips. Seriekopplar man chippen så behöver man bara ha tillräcklig spänning till förfogande och reglera strömmen. Parallellkopplar man så bör man ha balanseringsmotstånd till varje LED. Strömmen blir x gånger högre än i seriekopplingen och spänningen ca 3-3,6 V.
Ett exempel ett montage med 20 st vita dioder, varje diod får matas med 350 mA och har då ett spänningsfall på 3,5 V. Seriekoppling: ström 350mA, spänning 70 V. Parallellkoppling: spänning 3,5 V, ström 7 A. Den som har funderat lite runt el och elektronik inser att det är enklare och billigare att göra 70V 350mA DC ur 230VAC än att kräma ur 7A. Det blir dock ingen skillnad i effekt.
Det kan vara vanskligt att parallell koppla LED rakt av, de har ganska stor dynamisk resistans men ändå så rekommenderas att balansera med extra resistans och den stjäl effekt.
Nu har vi kopplat ihop en "lampa" med 20 LED och ska drivas med 350mA DC och ca 70VDC. Ett seriemotstånd till 230 V skulle bli alltför hög förlust så det skippar vi.
En SMPS ( på svensk elektronikslang "hackakraft") först likriktar vi 230VAC och glättar den lite med en kondensator så har vi ca 325 VDC sedan hackar vi upp spänningen med en transistor och glättar (slätar ut) strömmen med en drossel och matar den till vår seriekopplade LEDlampa. Lite blandad elektronik styr transistorn så att den hackar upp strömmen i lämpligt långa bitar så att strömmen genom dioderna blir 350 mA. Så länge inspänningen är högre än 50VAC (=70VDC topplikriktat) så kan vi få lysdioderna att lysa för fullt.
En dimmer som de flesta känner den funkar utmärkt till glödljus då glödljuset är resistivt med positiv temperaturkoeficient. En vanlig dimmer har bara två anslutningar och måste därmed strömförsörjas vi glödlampan därför anges det min effekt. Varje gång spänningen är noll i sinuskurvan (100ggr per sekund) så startar en fördröjning (regleras med vredet) när tiden löpt ut så skickas en tändpuls till TRIAC:en som då kortsluter och lampan får ström till dess att spänningen åter går genom noll och förloppet startar om.
Om vi nu kopplar en SMPS efter en dimmer så kommer SMPS att få den högsta spänningen under sinuskurvan, om dimmern då är avstängd under halva sinushalvperioden så kommer toppspänningen ändå att vara 325 Volt och vår LED lampa kommer att lysa för fullt medan ett glödljus skulle få halv effekt. Man får dimma ner kraftigt för att få TRIAC:en att tända först vid 50VAC, det kanske är så lågt att man får vrida på minjusteringen för att få så låg spänning.
Enligt spec enligt Mats länk så fungerade den lampan ned till 85VAC och det troliga är att den stängs av för att skydda elektroniken mot överström vid kanske 80VAC och då upplevs lampan inte som dimbar, den bara slocknade.
Till el-richard citat Dom "nya" led lamporna som ska kopplas till 350 mAh "konstant ström led" 350mah är en energimängd, vi har blandat in tiden då. 350mA ska det vara.
Till Pefo: citat "automatiskt omkopplingsbara. 110V+-X% och 230V+-X%. Var tresholden ligger står inte men spänningar mellan 110 och 230 kan uppenbarligen skada lampan."
Jag tror inte på någon "omkoppling" lampan tål 85-240 V och alla spänningar däremellan. Det är bara pulskvoten till switchtransistorn som ändrar sig efter varierande spänning.
Citat "En LED matar man enklast med pulsbreddsmodulering för att kunna dimma. Förmodligen därför som det ibland kan gå att dimma vissa LED-lampor med vissa typer av dimmers"
Det är enklare att dimma en led med ett reglerbart motstånd om vi ska räkna komponenter men det är energieffektivare med pulsbreddsmodulering. Nu är ju LED drivna med likström och då topplikriktar vi väggens 230VAC dvs vi tar ut all erfoderlig effekt under en kort del av perioden från strax före spänningsmax fram till spänningsmax. En vanlig dimmer styr effekten men egentligen är vi intresserade av var vredet står och att lura ut det ur en fasvinkelstyrning är inte lätt.
Tack TLovskog för stödet, vi skulle behöva ett nytt tänk. Vi skulle enkelt kunna få dimbara lågenergilampor och LED lampor om vi fick slänga ut bakåtkompabiliteten (E27) och bara ha en potentiometer kopplad till armaturen.
Nu har jag skrivit mycket och det lilla fönstret ger ingen överblick så jag har säkert målat in mig i något hörn, sedan har jag medvetet förenklat en del som elektronikkunniga kan se.
Prototypen
Nu baserade jag mitt påstående på det som stod i beskrivningen för just den lampan, nämligen att vid en matningsspänning på 130V så kunde LED-en "brännas". Detta tolkar jag som att strömmen då blir för hög och man "steker" densamma. Mao lampan tål INTE alla spänningar mellan 85-240V. I alla fall inte den modellen.prototypen skrev:
Har du någon detaljerad info om hur olika LED-lampor är konstruerade internt?
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Det var ena rackare, hela vägen står det 100-240 eller liknande men under garanti så garanterar man inte lampan om den får 130 volt. Jag är inte riktigt säker vad händer mellan 130 och 200-210 volt ryker det då? är det riskfritt mellan 210-240 volt igen? eller är det konstant rykrisk över 130V
Ytterst dålig konstruktion. Jag läste bara det jag ville se (85-240 V)
Prototypen
Ytterst dålig konstruktion. Jag läste bara det jag ville se (85-240 V)
Prototypen
Jag har ingen spec för lampans konstruktion, och tror inte vi kommer att hitta en heller, så jag får nöja mig med att gissa. Jag tror inte det är något problem med konstruktionen alls. Från början gissade jag att de var byggda för att klara både 110 Volt och 220 Volt (USA/Japan respektive Europa). Det finns mig veterligt inga marknader där emellan. Så en leverantör, speciellt med engelska eller amerkinaska juridiska anor, kan naturligt speca att garantin bara gäller vid 110 Volt och 220 Volt. Alla andra spänningar som uppkommer kan ses som hemmapulare, strömspikar, ... och oberoende av vilket: onödigamarknader för en garanti, det blir naturligt för dem att begränsa sin garanti från sådant.prototypen skrev:
---- Mats ---