Gör värderingen med hjälp av mäklare, inte värderingsman. Enligt min dyrköpta erfarenhet gör värderingsmannen en mer konservativ bedömning, mer ämnad som en bas för t.ex. ett lån, inte en marknadsmässig värdering av vad huset är värt just nu. Mindre hus med sämre läge gick för ca 500.000 mer än den värdering jag och mitt ex fick på vårt hus för ett antal år sen.
Om han löser ut dig vill säga
...
Om han löser ut dig vill säga
...Tja, vad ska jag säga? Har inte varit inne ngt på länge men vi är iaf överens om att han ska bo kvar även om vi inte är överens om att jag ska flytta. Jag har lite andra alternativ på gång och om inget drastiskt händer så är jag utflyttad senast den första oktober även om det kommer att ske under tårar från oss båda.
Jag är ganska orolig att han inte kommer kunna behålla huset själv och orolig att jag inte kommer kunna köpa tillbaka det när den dagen kommer, men samtidigt tycker jag inte att det är värt att skiljas som ovänner för ett hus skull. Det är inte livsavgörande, det är ett hus och livet går vidare även utan det.
Visst, det kommer säkert att bli jobbigt för honom att bo kvar själv och det kommer att bli tomt i många avseenden då det mesta lösöret faktiskt är mitt. Bägge bilarna står dessutom på mig, men jag ska skriva över den ena på honom och behålla en själv. Jag låter nog även samtliga avtal gå över på honom och fixar nya åt mig själv istället.
Jag är inte ute efter att sko mig på separationen eller klå honom på prylar även om jag inte tänker gå med bara tandborsten. Jag tar det som är mitt och det som är gemensamt får vi jämka så gott det går.
Det har varit lite jobbigt att programmera om mig och inte ta tag i allt som måste göras, samtidigt har det varit nyttigt att ge fan i allt eftersom det ändå inte är mitt "problem" längre. Jag ser vad som måste göras och jag kan kommentera det eller tipsa om vad han borde göra, men jag gör det inte själv längre utan det är hans huvudvärk i fortsättningen. :x
Just nu har vi semester bägge två och umgås faktiskt ganska otvunget och gör saker tillsammans och var för sig. Jag är glad om vi kan separera utan att bli ovänner över materiella ting även om vi kanske inte kommer att ha ngn kontakt mer. Livet är för kort för att slösa med tiden på bråk. Det löser sig, det kommer inte vara lätt och det kommer att göra ont, men det ordnar sig alltid, jag ser till att det gör det.
Jag är ganska orolig att han inte kommer kunna behålla huset själv och orolig att jag inte kommer kunna köpa tillbaka det när den dagen kommer, men samtidigt tycker jag inte att det är värt att skiljas som ovänner för ett hus skull. Det är inte livsavgörande, det är ett hus och livet går vidare även utan det.
Visst, det kommer säkert att bli jobbigt för honom att bo kvar själv och det kommer att bli tomt i många avseenden då det mesta lösöret faktiskt är mitt. Bägge bilarna står dessutom på mig, men jag ska skriva över den ena på honom och behålla en själv. Jag låter nog även samtliga avtal gå över på honom och fixar nya åt mig själv istället.
Jag är inte ute efter att sko mig på separationen eller klå honom på prylar även om jag inte tänker gå med bara tandborsten. Jag tar det som är mitt och det som är gemensamt får vi jämka så gott det går.
Det har varit lite jobbigt att programmera om mig och inte ta tag i allt som måste göras, samtidigt har det varit nyttigt att ge fan i allt eftersom det ändå inte är mitt "problem" längre. Jag ser vad som måste göras och jag kan kommentera det eller tipsa om vad han borde göra, men jag gör det inte själv längre utan det är hans huvudvärk i fortsättningen. :x
Just nu har vi semester bägge två och umgås faktiskt ganska otvunget och gör saker tillsammans och var för sig. Jag är glad om vi kan separera utan att bli ovänner över materiella ting även om vi kanske inte kommer att ha ngn kontakt mer. Livet är för kort för att slösa med tiden på bråk. Det löser sig, det kommer inte vara lätt och det kommer att göra ont, men det ordnar sig alltid, jag ser till att det gör det.
Tack, jag hoppas vi inte börjar bråka över petitesser när lådorna ska packas utan att vi kan fortsätta vara generösa mot varandra trots att det är slut. Vi har aldrig bråkat om pengar eller prylar och har samma inställning till väldigt mycket, jag skulle bli väldigt förvånad om han skulle visa sig vara ngn annan än den jag känt i så många år nu. Ingen av oss har svikit eller sårat den andre, så bortsett från att jag tröttnat och inte orkar fortsätta så tycker vi fortfarande om varandra även om vi inte ska leva tillsammans längre.
Någon som vet hur vi skriver över allt gällande huset på honom? Jag tänkte mest på lagfarter osv, vill få det fixat så allt är klart innan utgången av september. Samtliga avtal är lätta att fixa, men just lagfart osv har jag ingen aning om.
Någon som vet hur vi skriver över allt gällande huset på honom? Jag tänkte mest på lagfarter osv, vill få det fixat så allt är klart innan utgången av september. Samtliga avtal är lätta att fixa, men just lagfart osv har jag ingen aning om.
Jaha, då har jag fått den väntade kallduschen nyss. Han är osäker på om han ska bo kvar eller inte, känner sig isolerad och det blir så komplicerat umgänge med kompisarna då han alltid måste ta bilen för att kunna göra ngt. Jag har sagt tidigare att jag stället upp och skjutsar eller är hundvakt om han behöver och han har sagt vice versa, fast som kattvakt. Jag har kört en omväg på 1 mil några ggr/vecka för att släppa ut hundarna när han har långa dar, jag tycker ju fortfarande om både honom, huset och djuren men tycker inte om hur vi hade det.
Nu när jag stått och dragit på mig dyra hyror, flyttat ut det mesta och försöker ordna mitt liv under andra villkor så står allt på ända igen! VARFÖR var det så förbannat viktigt att han skulle bo kvar, när det tog inte ens en månad för honom att komma på andra tankar? Inte ett skit har hänt "hemma" sedan jag flyttade ut och för en ev försäljning måste hela huset röjas och fixas, städas inte minst. Medan vi bodde ihop så påtalade jag flera ggr saker som behövdes fixas utan ngn som helst reaktion från honom, när jag flyttade så påtalade jag igen att vissa saker måste fixas och då kom det som en överraskning när jag visade för femtielfte gången. :S
Jag blir så trött, jag är ännu inte utlöst från huset och jag står fortfarande på lagfarten, men nu vet han inte om han vill bo kvar utan velar med hur han ska ha det. Vi grälade jämt om saker som skulle göras, jag trodde att han kanske skulle ta tag i saker själv när jag inte fanns och drog i det mesta men det är fortfarande lika lite verksamhet från hans sida. Det gör mig ont.
Behövde deppa av mig lite. :blushing:
Nu när jag stått och dragit på mig dyra hyror, flyttat ut det mesta och försöker ordna mitt liv under andra villkor så står allt på ända igen! VARFÖR var det så förbannat viktigt att han skulle bo kvar, när det tog inte ens en månad för honom att komma på andra tankar? Inte ett skit har hänt "hemma" sedan jag flyttade ut och för en ev försäljning måste hela huset röjas och fixas, städas inte minst. Medan vi bodde ihop så påtalade jag flera ggr saker som behövdes fixas utan ngn som helst reaktion från honom, när jag flyttade så påtalade jag igen att vissa saker måste fixas och då kom det som en överraskning när jag visade för femtielfte gången. :S
Jag blir så trött, jag är ännu inte utlöst från huset och jag står fortfarande på lagfarten, men nu vet han inte om han vill bo kvar utan velar med hur han ska ha det. Vi grälade jämt om saker som skulle göras, jag trodde att han kanske skulle ta tag i saker själv när jag inte fanns och drog i det mesta men det är fortfarande lika lite verksamhet från hans sida. Det gör mig ont.
Behövde deppa av mig lite. :blushing:
Men hallå! Kasta ut velpellen och ge honom värdet på det han har rätt till (halva värdet på det mesta?) Du verkar ju vara en kvinna som är handlingskraftig i övrigt så använd den nu också för att lösa det till det bästa FÖR ER BÅDA. Verkar helt klart som det bästa är att det är att han flyttar därifrån.
Du kommer att ångra dig framöver om du är för "snäll" Sen ska du sluta "serva" honom (skjutsa, hundvakt osv) även om ni har tänkt "vara vänner". Inget lyckat koncept när det finns känslor kvar hos den ene "been there - done that". Han behöver lära sig/acceptera att stå på egna ben och ta tag i sin egen situation och lösa sina egna problem.
Frigörelse är smärtsamt men frihet är skönt efteråt!
Lycka till!
Du kommer att ångra dig framöver om du är för "snäll" Sen ska du sluta "serva" honom (skjutsa, hundvakt osv) även om ni har tänkt "vara vänner". Inget lyckat koncept när det finns känslor kvar hos den ene "been there - done that". Han behöver lära sig/acceptera att stå på egna ben och ta tag i sin egen situation och lösa sina egna problem.
Frigörelse är smärtsamt men frihet är skönt efteråt!
Lycka till!
+1 på skogstomten. Jag satt i en liknande sits för ett par år sedan, exet pratade om "det här jävla pisshuset" som var "mitt påhitt" men när vi väl separerade så kämpade hon med näbbar och klor för att försöka värdera upp det trots att jag varit dumsnäll och gett henne bilen, min snöskoter och en massa annat. När jag tom sett mellan fingrarna på att hon brutit sig in och tagit mina verktyg efter hon flyttade ut så ville hon ha mer. Det slutade med att jag löste ut henne till ett överpris, men hon är fortfarande bittrare än jag för hon tror att hon kunde ha fått ut ännu mer och att jag på nåt sätt lurat henne.
Dumsnäll lönar sig inte, varken ekonomiskt eller emotionellt i längden. Erbjud honom att överta ditt nya boende och "byt" mot ditt hus. Efter allt det du gjort på det så är det klart att det måste kännas som ditt, inte hans. Om han nu ändå inte fixar att ta hand om det så lär det väl kännas som en lättnad för honom att få flytta. Lycka till och berätta gärna hur det går.
Dumsnäll lönar sig inte, varken ekonomiskt eller emotionellt i längden. Erbjud honom att överta ditt nya boende och "byt" mot ditt hus. Efter allt det du gjort på det så är det klart att det måste kännas som ditt, inte hans. Om han nu ändå inte fixar att ta hand om det så lär det väl kännas som en lättnad för honom att få flytta. Lycka till och berätta gärna hur det går.
Men... detta har sisådär snart med noll juridik att göra.
Krasst men sant men däremot förstår jag problematiken.
Been there and done that men det har inte med juridik ändå att göra om man inte har en tvist. Sårade känslor är inte juridik (.)
/Kent
Krasst men sant men däremot förstår jag problematiken.
Been there and done that men det har inte med juridik ändå att göra om man inte har en tvist. Sårade känslor är inte juridik (.)
/Kent
Klart att det inte har med juridik att göra att jag blir ledsen när "mitt" hus som jag lämnat till exets förmån inte längre duger.
Helst har jag emellanåt lust att ta honom i nackskinnet och slänga ut honom, men framförallt måste vi en gång för alla försöka lösa hur det ska bli med huset. Jag är fortfarande inte utlöst, lånen står på mig och likaså lagfarten. Jag är trött på att han inte kan bestämma sig, Jag har en del saker kvar men det känns jobbigt att hämta rubb som stubb ifall han ändå inte tänker bo kvar utan jag ev kan flytta tillbax. Ska ingen av oss ha det så måste det iaf fixas upp innan en försäljning till våren och ska jag då bo på annat håll och pendla varenda jäkla ledig stund för att fixa "mitt" drömhus eller ska jag bita ihop, bo på vinden och lägga varenda krona igen på huset bara för att sälja det iaf? Tänk om han ångrar sig igen när jag slitit mig fördärvad? :O
Mest arg är jag över det faktum att det var så viktigt att han skulle bo kvar men hela skiten står fortfarande på mig och nu vet han inte ens om han vill bo kvar! :@ Jag håller ju för 17 på att försöka få lite egen vardag trots ett förbannat flängande med jobbet just nu, sover snart mer på hotell än hemma. :x
Helst har jag emellanåt lust att ta honom i nackskinnet och slänga ut honom, men framförallt måste vi en gång för alla försöka lösa hur det ska bli med huset. Jag är fortfarande inte utlöst, lånen står på mig och likaså lagfarten. Jag är trött på att han inte kan bestämma sig, Jag har en del saker kvar men det känns jobbigt att hämta rubb som stubb ifall han ändå inte tänker bo kvar utan jag ev kan flytta tillbax. Ska ingen av oss ha det så måste det iaf fixas upp innan en försäljning till våren och ska jag då bo på annat håll och pendla varenda jäkla ledig stund för att fixa "mitt" drömhus eller ska jag bita ihop, bo på vinden och lägga varenda krona igen på huset bara för att sälja det iaf? Tänk om han ångrar sig igen när jag slitit mig fördärvad? :O
Mest arg är jag över det faktum att det var så viktigt att han skulle bo kvar men hela skiten står fortfarande på mig och nu vet han inte ens om han vill bo kvar! :@ Jag håller ju för 17 på att försöka få lite egen vardag trots ett förbannat flängande med jobbet just nu, sover snart mer på hotell än hemma. :x
Tror det hela mest var en "prövning" troligen är fortsättningen också en prövning bara för att... jag kan inte spekulera så mycket mer då jag inte känner någon av er.
Men för att få ordning så kräv svar och det snarast eller inom en tidsfrist. Antigen flyttar du tillbaka eller så pker huset ut på marknaden hur du än gör förlorar du mest på att det ligger och drar.
Se till dig själv först nu vad han tycker/säger/vill kommer i andra hand man kan lösa problem utan att vara elak men inte genom att mjäka på det leder bara in i en oändlig spiral neråt.
Lycka till och försök att koppla bort det hela så mycket det går utom när ärendet behandlas så att säga.
Men för att få ordning så kräv svar och det snarast eller inom en tidsfrist. Antigen flyttar du tillbaka eller så pker huset ut på marknaden hur du än gör förlorar du mest på att det ligger och drar.
Se till dig själv först nu vad han tycker/säger/vill kommer i andra hand man kan lösa problem utan att vara elak men inte genom att mjäka på det leder bara in i en oändlig spiral neråt.
Lycka till och försök att koppla bort det hela så mycket det går utom när ärendet behandlas så att säga.
Svårigheten ligger just i att ha affärer ihop när vi själva lever separata liv. Jag har svårt att tvinga honom till någonting utan att det slår tillbaka på mig själv. Jag vill för allt i världen inte att djuren ska bli lidande och eftersom lånen står på mig så har jag inte heller råd att han ger F*n i allt innan ägarförhållandet är löst och jag i dagsläget ligger ute med över 10' i månaden på annat boende med mina övriga djur.
Jag är inte heller intresserad av att sätta honom på bar backe, jag vill försöka få en schysst överenskommelse som vi båda kan leva med. Visst vore det mkt enklare om vi kunde byta tjänster med varandra då jag emellanåt reser en hel del och vi båda är djurägare och kan behöva passning, Å andra sidan så hade jag ett liv innan honom så visst går det att köpa de tjänsterna eller att man har kompisar som ställer upp. .
Jag träffar andra och är inte ute efter hans skinn, men så snäll är jag inte att jag ställer upp med att skjutsa honom med andra kvinnor om ngn nu trodde det. Finns ingen dateingtjänst på forumet där man kunde träffa likasinnade? *skämt* "Praktisk kvinna med egen rubank söker händig man med eget driv." d^_^b
Helt ärligt så är jag en jävel på att jobba men efter ett tag så tröttnar jag på att vara den som alltid fixar allt även om jag alltid varit "plenty fix" och landar på tassarna. Första och sista gången jag delar ngt, i fortsättningen håller jag på mig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=Q-pXD0FXLQ8&NR=1
Jag är inte heller intresserad av att sätta honom på bar backe, jag vill försöka få en schysst överenskommelse som vi båda kan leva med. Visst vore det mkt enklare om vi kunde byta tjänster med varandra då jag emellanåt reser en hel del och vi båda är djurägare och kan behöva passning, Å andra sidan så hade jag ett liv innan honom så visst går det att köpa de tjänsterna eller att man har kompisar som ställer upp. .
Jag träffar andra och är inte ute efter hans skinn, men så snäll är jag inte att jag ställer upp med att skjutsa honom med andra kvinnor om ngn nu trodde det. Finns ingen dateingtjänst på forumet där man kunde träffa likasinnade? *skämt* "Praktisk kvinna med egen rubank söker händig man med eget driv." d^_^b
Helt ärligt så är jag en jävel på att jobba men efter ett tag så tröttnar jag på att vara den som alltid fixar allt även om jag alltid varit "plenty fix" och landar på tassarna. Första och sista gången jag delar ngt, i fortsättningen håller jag på mig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=Q-pXD0FXLQ8&NR=1
Redigerat:
Nja, våra affärer ihop är just huset och en del lån. Jag är inte utlöst men har flyttat ut, han bor kvar men vet inte om han längre vill bo kvar. Vi har djur som vi skaffat under tiden ihop och jag har flyttat ut med mina hästar och katter och han bor kvar med mina höns, en katt och hundarna. Jag varken kan eller vill strunta i hur de mår.
Var vänder man sig för rådgivning? Vi måste lösa det här på ngt vis men kan inte prata med varandra om det och problemet försvinner ju inte av sig själv. Nån måste flytta, nån måste stå på lånen och lagfarten och vi måste lösa det här gemensamt. Tidigare i höst så stod jag bokstavligt talat och hoppade jämfota i ilskan, men det löser ju inget att jag är arg istället för att vi kommunicerar. :|
Var vänder man sig för rådgivning? Vi måste lösa det här på ngt vis men kan inte prata med varandra om det och problemet försvinner ju inte av sig själv. Nån måste flytta, nån måste stå på lånen och lagfarten och vi måste lösa det här gemensamt. Tidigare i höst så stod jag bokstavligt talat och hoppade jämfota i ilskan, men det löser ju inget att jag är arg istället för att vi kommunicerar. :|