Separation?
Till någras glädje har jag valt att gå vidare som singel. Kruxet är nu att egentligen vill båda bo kvar, men som boven i dramat och dumsnäll så väljer jag att leta nytt boende trots att det kommer medföra en hel del olägenheter för mig, inte minst ekonomiskt. Jag kan inte med att både dumpa och sparka ut, trots att allt eg står på mig och jag flyttade hit tre månader innan min fd sambo. :|
Det var jag som ville flytta från stan, det var jag som ville flytta hit och det är jag som slitit med renoveringen så jag fick muskelinflammationer i ett halvår. Jag har ur egen ficka bekostat trädgård, träd, blommor, växthus, rabatter mm. Jag har åkt 50 mil bara för att köpa "rätt" golv, gått kurser och letat på nätet efter kurser, info, tips och kap.
Nu är jag så j*vla taskig som kräver marknadspris på fastigheten och ändå kommer att lämna minst hälften av gemensamma inköp efter mig. Jag vill sköta det här snyggt, vill skiljas som vänner även om jag inte vill ha ngn mer kontakt med honom efteråt. Jag räknar med att tvingas sälja mina hästar och kommer att få flytta in i en sportstuga på mindre än hälften i stl med tanke på dagens priser.
Nog borde jag väl kunna plocka med mig urnor, en del plantor och material när jag flyttar och inte enbart det jag hade när vi flyttade ihop? Visserligen kommer det att bli väldigt tomt kvar hos honom när jag tar vad som är mitt och det kommer säkerligen bli en massa tjafs om vem som ska ha vad när det gemensamma ska delas upp, men samtidigt vill jag honom inget ont och tycker fortfarande om honom som person även om vi inte har några andra känslor kvar för varandra. Att flytta tvärs över gatan är ingen lösning annat än ekonomisk, då jag vet att jag hade fått hyra gratis.
Hur ska jag göra, betala överpris, dvs mer för en sportstuga med mindre tomt än vår renoverade villa, med goda grannar, eller hyra för ungefär samma kostnad men hoppas kunna spara ngt då jag oavsett troligen kommer bli tvungen att göra mig av med min livsluft, hästarna? :S Jag har alltid bekostat mina nöjen själv, mina hästar har aldrig kostat honom en kr.
Jag har i stort sett alltid varit den med bäst ekonomi, om det inte hade varit för mig hade vi aldrig bott här då han hade betalningsanmärkningar tidigare pga en gammal CSN-skuld och en tids arbetslöshet. Nu tjänar han närmare 10' mer per månad - skatt och jag har sumpat en hel del OB-tillägg men får ibland lite mer i utlandstrakt.
Kan man fortsätta vara vänner och grannar även om ngn får ragg? Kan jag juridiskt plocka med mig urnor och plantor när/om jag flyttar? Jag har "hittat" ett litet hus, eg för litet för att kunna ha gäster, men det växer inget där. Som vi bor nu är det mot hans vilja att vi sover på olika våningsplan, men det finns ingen annan lösning som jag ser det då hans hundar stör mig och vi inte ligger med varandra ...
Jag misstänker att majoriteten av forumets medlemmar är killar, hur ser ni på det här? Ska jag bara tiga, vara jävligt tacksam och se mina bitterrynkor växa dag för dag, eller våga chansa? Ngn skrev tidigare att jag skulle dumpa eftersom jag är den som snickrar mest, men hur skulle det se ut om alla gjorde så? Dumpa så fort det tar emot?
Nu har det visserligen tagit 9 år att komma till vägs ände, men är det "end of fthe world" har han ngt med dig att göra?
Glada änkan eller dåligt samvete?
Det var jag som ville flytta från stan, det var jag som ville flytta hit och det är jag som slitit med renoveringen så jag fick muskelinflammationer i ett halvår. Jag har ur egen ficka bekostat trädgård, träd, blommor, växthus, rabatter mm. Jag har åkt 50 mil bara för att köpa "rätt" golv, gått kurser och letat på nätet efter kurser, info, tips och kap.
Nu är jag så j*vla taskig som kräver marknadspris på fastigheten och ändå kommer att lämna minst hälften av gemensamma inköp efter mig. Jag vill sköta det här snyggt, vill skiljas som vänner även om jag inte vill ha ngn mer kontakt med honom efteråt. Jag räknar med att tvingas sälja mina hästar och kommer att få flytta in i en sportstuga på mindre än hälften i stl med tanke på dagens priser.
Nog borde jag väl kunna plocka med mig urnor, en del plantor och material när jag flyttar och inte enbart det jag hade när vi flyttade ihop? Visserligen kommer det att bli väldigt tomt kvar hos honom när jag tar vad som är mitt och det kommer säkerligen bli en massa tjafs om vem som ska ha vad när det gemensamma ska delas upp, men samtidigt vill jag honom inget ont och tycker fortfarande om honom som person även om vi inte har några andra känslor kvar för varandra. Att flytta tvärs över gatan är ingen lösning annat än ekonomisk, då jag vet att jag hade fått hyra gratis.
Hur ska jag göra, betala överpris, dvs mer för en sportstuga med mindre tomt än vår renoverade villa, med goda grannar, eller hyra för ungefär samma kostnad men hoppas kunna spara ngt då jag oavsett troligen kommer bli tvungen att göra mig av med min livsluft, hästarna? :S Jag har alltid bekostat mina nöjen själv, mina hästar har aldrig kostat honom en kr.
Jag har i stort sett alltid varit den med bäst ekonomi, om det inte hade varit för mig hade vi aldrig bott här då han hade betalningsanmärkningar tidigare pga en gammal CSN-skuld och en tids arbetslöshet. Nu tjänar han närmare 10' mer per månad - skatt och jag har sumpat en hel del OB-tillägg men får ibland lite mer i utlandstrakt.
Kan man fortsätta vara vänner och grannar även om ngn får ragg? Kan jag juridiskt plocka med mig urnor och plantor när/om jag flyttar? Jag har "hittat" ett litet hus, eg för litet för att kunna ha gäster, men det växer inget där. Som vi bor nu är det mot hans vilja att vi sover på olika våningsplan, men det finns ingen annan lösning som jag ser det då hans hundar stör mig och vi inte ligger med varandra ...
Jag misstänker att majoriteten av forumets medlemmar är killar, hur ser ni på det här? Ska jag bara tiga, vara jävligt tacksam och se mina bitterrynkor växa dag för dag, eller våga chansa? Ngn skrev tidigare att jag skulle dumpa eftersom jag är den som snickrar mest, men hur skulle det se ut om alla gjorde så? Dumpa så fort det tar emot?
Nu har det visserligen tagit 9 år att komma till vägs ände, men är det "end of fthe world" har han ngt med dig att göra?
Glada änkan eller dåligt samvete?
Jag är inte 100 på juridiken, men är det inte så att det som ni köpt under tiden som sambos är gemensamt oavsett vem som betalat?
När ni då separerar borde ni alltså dela upp sakerna så att det motsvarar 50/50 i värde.
Detta gäller också bostaden (om ni köpte den ihop) och den värdeökning som skett genom renoveringarna.
Du bör med andra ord ha hälften av marknadsvärdet på huset och hälften av lösöret.
Den bästa grunden för någorlunda god relation efteråt måste vara att ta vad man faktiskt har rätt till.
Låt inte ett (kanske oförtjänt) dåligt samvete påverka dina handlingar. Han kommer inte att bli gladare av att du a ger honom en större del, snarare använda det som ett argument för att han har ett moraliskt rätt.
Han skall om något vara glad för den vinst han gör i och med de kostnader och det engagemang som du investerat genom åren.
Vill du bo kvar kan ni ju ha en intern 'budgivning' och den som bjuder högst bor kvar. Detta belopp ligger sedan till grund för lösenpriset. Kolla dock med en mäklare innan så att det inte blir tokig nivå.
Lika bra att vara glad
När ni då separerar borde ni alltså dela upp sakerna så att det motsvarar 50/50 i värde.
Detta gäller också bostaden (om ni köpte den ihop) och den värdeökning som skett genom renoveringarna.
Du bör med andra ord ha hälften av marknadsvärdet på huset och hälften av lösöret.
Den bästa grunden för någorlunda god relation efteråt måste vara att ta vad man faktiskt har rätt till.
Låt inte ett (kanske oförtjänt) dåligt samvete påverka dina handlingar. Han kommer inte att bli gladare av att du a ger honom en större del, snarare använda det som ett argument för att han har ett moraliskt rätt.
Han skall om något vara glad för den vinst han gör i och med de kostnader och det engagemang som du investerat genom åren.
Vill du bo kvar kan ni ju ha en intern 'budgivning' och den som bjuder högst bor kvar. Detta belopp ligger sedan till grund för lösenpriset. Kolla dock med en mäklare innan så att det inte blir tokig nivå.
Lika bra att vara glad
Synd på förhållandet.
Försök göra upp i godo det vinner ni båda på. Är det något _båda_ vill ha så får man jämka dvs du fick soffan du ville ha nu tar jag tv:n osv. Bättre att stå med saker man _vill_ ha för mindre än halva värdet än ett halvt bohag man inte vill ha
Vad du vill ha för nästa boende det vet du bäst själv, är du typen som kanske vill ha en familj barn, hästar osv (i framtiden) så kanske inte en koja är det bästa valet. Är man inte säker så hyr man ett tag tills man _är_ säker. Ett hus är inte lika skoj att ha själv tycker jag. Växter kan man köpa nya tycker jag de som står löst se stycket ovan.
Dra nytta av den nyvunna "friheten"
Försök göra upp i godo det vinner ni båda på. Är det något _båda_ vill ha så får man jämka dvs du fick soffan du ville ha nu tar jag tv:n osv. Bättre att stå med saker man _vill_ ha för mindre än halva värdet än ett halvt bohag man inte vill ha
Vad du vill ha för nästa boende det vet du bäst själv, är du typen som kanske vill ha en familj barn, hästar osv (i framtiden) så kanske inte en koja är det bästa valet. Är man inte säker så hyr man ett tag tills man _är_ säker. Ett hus är inte lika skoj att ha själv tycker jag. Växter kan man köpa nya tycker jag de som står löst se stycket ovan.
Dra nytta av den nyvunna "friheten"
Hästarna finns redan, men iom flytten så måste jag hitta nya stall och jag kommer knappast kunna ha dem lika billigt, så troligen måste ngn stryka på hoven. Jag vill inte jävlas med ex även om jag troligtvis inte vill ha ngn mer kontakt, men jag vet att han vill det. Lite sent att satsa på ett förhållande som redan är dött, lite som att komma med hö när kon är dö.
Det hade varit mkt enklare om vi inte bodde så vi såg varandra, då hade jag kunnat hyra grannhuset, men nu tror jag det är bäst att lämna omgivningarna oavsett. I teorin så fixar han det nog ekonomiskt bättre än mig, men i praktiken så tror jag huset säljs inom ett år när jag inte är kvar och håller ihop det hela. Vet att min lilla granntant kommer att gråta när jag flyttar och det kommer jag oxå att göra, vill ju bo kvar här, men ska jag vara kvar tar det knäcken på ex istället om jag skulle sparka ut honom.
Nu åker han bort över midsommar och tror att även jag gör det, men jag tänker vara hemma och njuta av friden, få lite fixat. Måla mellan tårarna och påta på tomten. Får se om jag sätter upp kakelugnen innan han kommer hem eller om jag bara fixar med lister och tapetserar lite. Fult av mig att fixa innan mäklarbesök, men jag tänker inte skänka bort stället, det är ändå saker som "vi" skulle gjort åt oss. :S
Tittade på hus i ett trevligt område igår. Träffade ev nya grannar och vi hade gemensamma bekanta, men huset är väl litet och det blir längre väg till jobbet och sämre väg. Kanske lite enklare att ta sig hem från krogen, å andra sidan har det inte varit så aktuellt hitills med en massa utekvällar men saker ändrar sig ju. :blushing:
Det hade varit mkt enklare om vi inte bodde så vi såg varandra, då hade jag kunnat hyra grannhuset, men nu tror jag det är bäst att lämna omgivningarna oavsett. I teorin så fixar han det nog ekonomiskt bättre än mig, men i praktiken så tror jag huset säljs inom ett år när jag inte är kvar och håller ihop det hela. Vet att min lilla granntant kommer att gråta när jag flyttar och det kommer jag oxå att göra, vill ju bo kvar här, men ska jag vara kvar tar det knäcken på ex istället om jag skulle sparka ut honom.
Nu åker han bort över midsommar och tror att även jag gör det, men jag tänker vara hemma och njuta av friden, få lite fixat. Måla mellan tårarna och påta på tomten. Får se om jag sätter upp kakelugnen innan han kommer hem eller om jag bara fixar med lister och tapetserar lite. Fult av mig att fixa innan mäklarbesök, men jag tänker inte skänka bort stället, det är ändå saker som "vi" skulle gjort åt oss. :S
Tittade på hus i ett trevligt område igår. Träffade ev nya grannar och vi hade gemensamma bekanta, men huset är väl litet och det blir längre väg till jobbet och sämre väg. Kanske lite enklare att ta sig hem från krogen, å andra sidan har det inte varit så aktuellt hitills med en massa utekvällar men saker ändrar sig ju. :blushing:
Rent juridiskt är det avgörande om bostaden anskaffats för enskildt bruk eller för gemensamt boende. Jag får intrycket att ni var samboende även innan flytten. Då måste man anse att fastigheten anskaffats för gemensamt bruk.
När ni separerar ska bostaden tilldelas den som har störst användning av den. Oftast regleras detta av hur man enats om eller tilldömts vård av barn. I ert fall har ni själva större handlingsfrihet. Möjligen kan du använda ditt hästinnehav som ett skäl att behålla bostaden.
Träd och plantor på rot tillhör fast egendom (till skillnad från krukväxter och urnor med innehåll). Om du flyttar, och vill du gräva upp dina raringar för att ta dem med dig, måste du avtala särskilt om den saken med ditt ex eller annan som övertar fastigheten.
Om lös egendom kan ni träffa muntligt avtal. Alla avtal om fast egendom måste vara skriftliga.
När ni separerar ska bostaden tilldelas den som har störst användning av den. Oftast regleras detta av hur man enats om eller tilldömts vård av barn. I ert fall har ni själva större handlingsfrihet. Möjligen kan du använda ditt hästinnehav som ett skäl att behålla bostaden.
Träd och plantor på rot tillhör fast egendom (till skillnad från krukväxter och urnor med innehåll). Om du flyttar, och vill du gräva upp dina raringar för att ta dem med dig, måste du avtala särskilt om den saken med ditt ex eller annan som övertar fastigheten.
Om lös egendom kan ni träffa muntligt avtal. Alla avtal om fast egendom måste vara skriftliga.
Why - snäll?Elektra skrev:
VILL du bo kvar och har både rationella anledningar och orkar emotionellt att göra det - bestäm dig för att verkligen göra ett försök att få bo kvar.
Bov i dramat, etc. Ni har ändå varit två i ert förhållande, och det går liksom inte gå runt och vara för snäll hela tiden. Handlar det inte elakhet, utan om vad du vill och kan argumentera för det (tex hästar och du är mer händig) så är det väl självklart att du ska försöka bo kvar.
Om det är det du vill så finns det inget som helst fel i det. Kanske är jobbigt för stunden, men sen då...ska du anpassa dig i flera år och ha det halvbra när du skulle kunna ha det bättre i ditt nuvarande boende?
Har inte med din separation att göra men jag undrar hur det fungerar om man separerar och en ska bo kvar. Att huset värderas till marknadspris förstår jag men sen då - ska den som bo kvar ta över alla lånen etc? Eller får den som flyttar därifrån fortfarande betala sin del?
Vet att frågan kan verka korkad - men man får inget veta om man inte frågar..
I övrigt - Elektra - lämna inget för att du ska vara snäll. Du har faktiskt rättigheter också inte bara skyldigheter. Lätt att sitta här och svara klokt men sen vet man ju inte hur man själv skulle agera. Sen tror jag nog inte att man ska bo för nära varandra - i vartfall inte så att man hela tiden ser varandra. Kan bli tufft när du/han hittar ngn ny.
Vet att frågan kan verka korkad - men man får inget veta om man inte frågar..
I övrigt - Elektra - lämna inget för att du ska vara snäll. Du har faktiskt rättigheter också inte bara skyldigheter. Lätt att sitta här och svara klokt men sen vet man ju inte hur man själv skulle agera.
Sen tror jag nog inte att man ska bo för nära varandra - i vartfall inte så att man hela tiden ser varandra. Kan bli tufft när du/han hittar ngn ny.
Jag är själv dumsnäll. Var inte dumsnäll, du får sällan tack för det och grämer dig efteråt.
Stå för dina rättigheter. Om inte ditt ex har något särskilt behov av just den bostaden och du behöver vara i närheten av dina hästar ... (se ovan).
Stå för dina rättigheter. Om inte ditt ex har något särskilt behov av just den bostaden och du behöver vara i närheten av dina hästar ... (se ovan).
Självklart får man göra ett övertag av de befintliga lånen också. De pengar som den avflyttande skall ha är värdering minus hälften av de lån som redan finns.ABI skrev:Har inte med din separation att göra men jag undrar hur det fungerar om man separerar och en ska bo kvar. Att huset värderas till marknadspris förstår jag men sen då - ska den som bo kvar ta över alla lånen etc? Eller får den som flyttar därifrån fortfarande betala sin del?
Vet att frågan kan verka korkad - men man får inget veta om man inte frågar..
I övrigt - Elektra - lämna inget för att du ska vara snäll. Du har faktiskt rättigheter också inte bara skyldigheter. Lätt att sitta här och svara klokt men sen vet man ju inte hur man själv skulle agera.
Elektra: Så som jag förstod din text ägde du boendet före samboskapet. isåfall är det väl självklart att det är du som skall ha rätten att lösa ut honom och inte tvärtom.
Varför ge vika bara för att det är du som avslutar det hela?
Självklart skall du ge honom tid att hitta ngt nytt, se till att utlösen av hans del sker enligt marknadspris osv.
Din snällhet kan du istället nyttja för att hjälpa honom leta efter ngt nytt.
Sen anser jag inte att det är så bra för någon av er om ni fortsätter bo grannar. Det blir bara jobbigt, speciellt om den ena inte ville separera.
Du skriver:
Det hade varit mkt enklare om vi inte bodde så vi såg varandra, då hade jag kunnat hyra grannhuset, men nu tror jag det är bäst att lämna omgivningarna oavsett. I teorin så fixar han det nog ekonomiskt bättre än mig, men i praktiken så tror jag huset säljs inom ett år när jag inte är kvar och håller ihop det hela. Vet att min lilla granntant kommer att gråta när jag flyttar och det kommer jag oxå att göra, vill ju bo kvar här, men ska jag vara kvar tar det knäcken på ex istället om jag skulle sparka ut honom.
Vill du bo kvar så tycker jag att du ska försöka göra det. Och om du ändå tror att han kommer att sälja inom ett år så kunde väl lika gärna du bo kvar? Det handlar inte om att sparka ut någon. Ni ska separera, en av er kan bo kvar i huset och den andra flyttar, eller så säljer ni huset och så flyttar båda. Den som ev. ska bo kvar köper ut den andre. Att sparka ut någon tolkar jag som att han får gå utan att få något med sig. Och det är ju inte aktuellt i det här fallet.
Det hade varit mkt enklare om vi inte bodde så vi såg varandra, då hade jag kunnat hyra grannhuset, men nu tror jag det är bäst att lämna omgivningarna oavsett. I teorin så fixar han det nog ekonomiskt bättre än mig, men i praktiken så tror jag huset säljs inom ett år när jag inte är kvar och håller ihop det hela. Vet att min lilla granntant kommer att gråta när jag flyttar och det kommer jag oxå att göra, vill ju bo kvar här, men ska jag vara kvar tar det knäcken på ex istället om jag skulle sparka ut honom.
Vill du bo kvar så tycker jag att du ska försöka göra det. Och om du ändå tror att han kommer att sälja inom ett år så kunde väl lika gärna du bo kvar? Det handlar inte om att sparka ut någon. Ni ska separera, en av er kan bo kvar i huset och den andra flyttar, eller så säljer ni huset och så flyttar båda. Den som ev. ska bo kvar köper ut den andre. Att sparka ut någon tolkar jag som att han får gå utan att få något med sig. Och det är ju inte aktuellt i det här fallet.
Detta gäller bara bostaden och "inre lösöre".floydinspace skrev:
Bil, båt, fritidshus, hästar etc. tillhör den som har köpt det.
Om man köper bil som sambos ska man tänka sig för. Bara en kan stå som ägare hos Vägverket. Däremot kan båda stå som köpare på kvitto/kontrakt, och det rekommenderas om man köper bil tillsammans.
Om den ena sambon köper möbler och annat som hör till hemmet, och den andre köper bilen, så är det upplagt för trubbel vid en separation. Möblerna ska delas, men inte bilen.
/Hasse
Tråkigt läge, beklagar.
Skriver lite för att jag själv var i samma situation som ditt ex för 20 år sedan och nu har lite perspektiv.
Om det är så att exet inte kommer att stanna kvar i huset efter att han löst ut dej så kan du stryka snäll i ordet dumsnäll.
Lite hårt uttryckt kanske, men jag menar bara att du inte har några skyldigheter här utan måste se till ditt eget bästa vilket dessutom mycket väl kan sammanfalla med bådas bästa.
Ditt exs bitterhet (om den nu existerar) kanske lindras något av att behålla huset, men att gå där med minnen i tomma rum kommer inte att vara någon höjdare det heller.
Diskutera saken med exet, vill han inte bo kvar på sikt så gör du honom bara en otjänst genom att lämna honom en fastighet att underhålla tills den kanske säljs till våren eller senare. Dessutom lämnar du honom med en ekonomisk risk. Marknadsvärdet om ett år kan mycket väl vara lägre om ett år än det är idag.
Vi lider under det Lutheranska arvet. Varje handling som innebär in personlig fördel skall sonas genom offer. Bryt dej ur det tänket och lämna taglet på hästarna istället för att göra dej en skjorta av det.
Gör det som är rätt. För Dej.
Skriver lite för att jag själv var i samma situation som ditt ex för 20 år sedan och nu har lite perspektiv.
Om det är så att exet inte kommer att stanna kvar i huset efter att han löst ut dej så kan du stryka snäll i ordet dumsnäll.
Lite hårt uttryckt kanske, men jag menar bara att du inte har några skyldigheter här utan måste se till ditt eget bästa vilket dessutom mycket väl kan sammanfalla med bådas bästa.
Ditt exs bitterhet (om den nu existerar) kanske lindras något av att behålla huset, men att gå där med minnen i tomma rum kommer inte att vara någon höjdare det heller.
Diskutera saken med exet, vill han inte bo kvar på sikt så gör du honom bara en otjänst genom att lämna honom en fastighet att underhålla tills den kanske säljs till våren eller senare. Dessutom lämnar du honom med en ekonomisk risk. Marknadsvärdet om ett år kan mycket väl vara lägre om ett år än det är idag.
Vi lider under det Lutheranska arvet. Varje handling som innebär in personlig fördel skall sonas genom offer. Bryt dej ur det tänket och lämna taglet på hästarna istället för att göra dej en skjorta av det.
Gör det som är rätt. För Dej.
Efter att ha brutit upp med flera sambos under mina dagar så vet jag att man bara gör sig en otjänst om man är snällare än man behöver vara. När man gjort slut så tyngs man av ett dåligt samvete för att man orsakat den andra en sån skada genom att faktiskt på sätt och vis säga att man inte tycker om honom längre och man försöker hitta sätt att mildra det på. Men det mesta gör det inte bättre ändå. Och när du har fått distans till det så kommer du istället gräma dig och känna att du lurat dig själv. Jag lät bli att kräva in det min sambo var skyldig mig för de månader jag hade betalt hyran själv när vi bodde tillsammans trots att vi skulle dela. Det var ganska många tusenlappar som verkligen hade behövts när jag var arbetslös och han somamrjobbade med nästan full läkarlön. Nu 8 år senare, med ny sambo, välbetalt jobb och överhuvudtaget ett liv där de tusenlapparna inte är nånting så tycker jag att jag var fruktansvärt dumsnäll.
Du verkar förlora ganska mycket på att vara snäll mot ditt ex i det här fallet. Dessutom har jag en vag känsla av att mycke_nu har helt rätt. För hans del kommer det bara kännas tungt att gå i huset, fullt med minnen utav dig medans du har mycket större möjlighet att faktiskt njuta av huset efter att ni gått skilda vägar. Dessutom så skaffade du det innan ni var sambos? För i så fall är det väl egentligen ditt hus till fullo även om jag naturligtvis förstår om du vill dela med dig av värdet efter alla dessa år tillsammans (Just detta var en av anledningarna att min sambo faktiskt fick köpa sin halva av min lägenhet när vi flyttade ihop). Men att låta honom behålla det etc verkar kosta betydligt mer för dig än vad som är rimligt utifrån vad du skriver. Tänk framåt, hur komemr du känna om 5 år när du har släppt det dåliga samvetet av att dumpa honom, vad kommer du ångra då? Det är ju trots allt något som alla människor får räkna med, att den man lever med vill gå en annan väg, och vi kan inte ta på oss ansvaret för andra människors känslor.
vet inte om det är till någon hjälp men om inte annat vill jag ge dig en kram! Det är inte en lätt situation och man känner sig som den stora skurken.
Du verkar förlora ganska mycket på att vara snäll mot ditt ex i det här fallet. Dessutom har jag en vag känsla av att mycke_nu har helt rätt. För hans del kommer det bara kännas tungt att gå i huset, fullt med minnen utav dig medans du har mycket större möjlighet att faktiskt njuta av huset efter att ni gått skilda vägar. Dessutom så skaffade du det innan ni var sambos? För i så fall är det väl egentligen ditt hus till fullo även om jag naturligtvis förstår om du vill dela med dig av värdet efter alla dessa år tillsammans (Just detta var en av anledningarna att min sambo faktiskt fick köpa sin halva av min lägenhet när vi flyttade ihop). Men att låta honom behålla det etc verkar kosta betydligt mer för dig än vad som är rimligt utifrån vad du skriver. Tänk framåt, hur komemr du känna om 5 år när du har släppt det dåliga samvetet av att dumpa honom, vad kommer du ångra då? Det är ju trots allt något som alla människor får räkna med, att den man lever med vill gå en annan väg, och vi kan inte ta på oss ansvaret för andra människors känslor.
vet inte om det är till någon hjälp men om inte annat vill jag ge dig en kram! Det är inte en lätt situation och man känner sig som den stora skurken.
Nu har jag bara läst "your side of the story", baserat på det tycker jag han är en mes till man....
Jag tycker absolut att du ska hävda din rätt, och jag tycker absolut du ska bo kvar!
Du har ju dina hästar, du har gjort det mesta med renoveringen etc. t.o.m gått kurser för att kunna fixa vissa saker! ...vilken kvinna!!
Om jag var du skulle jag offra det mesta i saker, bara att hästarna och boendet blir kvar, allt annat går att bygga upp igen...
Hoppas allt löser sig till det bästa för dig, Elektra!
Jag tycker absolut att du ska hävda din rätt, och jag tycker absolut du ska bo kvar!
Du har ju dina hästar, du har gjort det mesta med renoveringen etc. t.o.m gått kurser för att kunna fixa vissa saker! ...vilken kvinna!!
Om jag var du skulle jag offra det mesta i saker, bara att hästarna och boendet blir kvar, allt annat går att bygga upp igen...
Hoppas allt löser sig till det bästa för dig, Elektra!
Varför vill du flytta ur huset då? Det blir ju mer problematiskt för dej än för exet. Inte säkert att han har råd att bo i huset heller.Elektra skrev:
Har du råd så köp ut honom. Lika bra att avklara det på en gång.
Han flyttade ju från stan för din skull och kanske har inget emot att flytta igen när han har tänkt genom och förstått att er relation är verkligen slut.
gaia