Visst kan det vara så, men mäklaren är skyldig (enl. domen mot Erik Olsson) att tillgodose även köparens intressen, genom att föreslå en avtalsformulering som i ett fall som detta skyddar handpenningen.
Om sedan säljaren vägrar den konstruktionen så är det upp till köparen ifall man vill ta risken att släppa iväg handpenningen. Men mäklaren skall föreslå en lösning som skyddar köparen när den här typen av tveksamheter uppstår.
Nu är ju aldrig 2 fall lika varandra, så vid en ev. prövning i mäklarnämnden så är det inte säkert att varningsklockorna i det här fallet anses lika allvarliga som de var i Erik Olsson fallet (med säljare som mäklaren visste var bedragare).
Om sedan säljaren vägrar den konstruktionen så är det upp till köparen ifall man vill ta risken att släppa iväg handpenningen. Men mäklaren skall föreslå en lösning som skyddar köparen när den här typen av tveksamheter uppstår.
Nu är ju aldrig 2 fall lika varandra, så vid en ev. prövning i mäklarnämnden så är det inte säkert att varningsklockorna i det här fallet anses lika allvarliga som de var i Erik Olsson fallet (med säljare som mäklaren visste var bedragare).
Nu kanske säljarna inte är sådär jättebra på att hantera pengar med tanke på att de så snabbt gjort av med handpenningen. Men en tanke är ju att (som någon föreslagit tidigare) att låna ut pengarna som saknas till säljaren och att ha en avbetalningsplan som de måste följa.
Förut var det (enligt mina föräldrar) inte helt ovanligt att köparna lånade pengar av säljarna för att kunna köpa huset. Det är ju såklart en risk då säljarna kanske inte är de mest pålitliga personerna vad gäller att hantera lån och återbetalningar.
Förut var det (enligt mina föräldrar) inte helt ovanligt att köparna lånade pengar av säljarna för att kunna köpa huset. Det är ju såklart en risk då säljarna kanske inte är de mest pålitliga personerna vad gäller att hantera lån och återbetalningar.
Hej och tack för alla svar. Nu ser det ut som att en bra lösning är inom räckhåll. Eftersom jag inte vet vem som läser och det inte är klart än vill jag inte riktigt gå ut med iformation, men jag kommer att skriva alla turer sen och det kommer nog att bli intressant läsning. Hoppas även att andra som går i köptankar får en varning och slipper hamna i en liknande situation. mvh mrkarlsson
Det låter ju onekligen som att den här säljaren har stora problem med sin kreditvärdighet. Om man lånar ut så bör man nog räkna det som förlorade pengar.
Man skall kanske påpeka att även om säljaren har väldigt stora ekonomiska problem, så behöver det inte betyda att det är en oseriös eller skum säljare. Vem som helst kan råka ut för oförutsedda händelser.
Man skall kanske påpeka att även om säljaren har väldigt stora ekonomiska problem, så behöver det inte betyda att det är en oseriös eller skum säljare. Vem som helst kan råka ut för oförutsedda händelser.
Fast i de fall hela eller nästan hela köpeskillingen går åt till att lösa lånen kanske det inte spelar någon roll ifall pengarna är låsta fram till att lånen ska lösas.HusByggarTomten skrev:
Det är ju ändå pengar som säljaren i princip inte har.
Går inte säljaren med på detta vid kontraktsskrivningen så är det kanske köparen som ska tycka det osar katt och dra sig ut.
Men som sagt, då köpeskilling = tagna lån.
Det ligger så vitt jag vet på mäklaren att undersöka vilka lån som finns på fastigheten (även om det givetvis ytterst är köparens ansvar att se till att lånebilden stämmer vid tillträdet). Iom det så vet ju mäklaren att köpesumman inte räcker, eller nätt o jämt räcker för att betala de lån som finns. Ligger man då i riskzonen så visar "dommen" mot Erik Olsson mäklaren att mäklaren brister i sitt uppdrag om han inte säkrar handpenningen.
Det låter definitivt som att även den mäklare som är aktuell här borde få lära sig sitt jobb via mäklarnämnden.
Det låter definitivt som att även den mäklare som är aktuell här borde få lära sig sitt jobb via mäklarnämnden.
Nu har det såvitt jag förstår ännu inte kommit någon dom i frågan om Erik Olsson. Dessutom tolkar jag nyhetsrapporteringen som att köparen och Erik Olsson kommit överrens om en lösning så att det inte ens kommer att gå till domstol, så tyvärr får vi kanske inte reda på om mäklaren brutit mot lagen. Rätta mig om jag missförstått.hempularen skrev:
Det är dock inte frågan om samma sak i detta fall, så oavsett vad resultatet i en tvist skulle ha blivit så är det inte självklart applicerbart på detta fall.
I Erik Olsson-fallet kände mäklaren till både att det fanns en hög belåningsgrad samt att säljaren satt häktad. Jag är högst tveksam till att man kan likställa det med ett fall där säljarens enda nackdel varit en hög belåningsgrad.
Hög belåningsgrad är inte ovanligt och jag är tveksam till att det i sig (om det inte rör sig om stora belopp eller en extremt hög belåningsgrad) skulle räcka för att mäklaren ska tvingas upplysa köparen om att han bör avtala om att handpenning ska betalas till säljaren först vid tillträde.
Enligt 12 § andra stycket i fastighetsmäklarlagen skall mäklaren utan dröjsmål överlämna handpenningen till säljaren, om inte annat har överenskommits i särskild ordning.
Samtidigt ska han visa omsorg även gentemot köparen och bör sannolikt i vissa fall rekommendera köparen att skriva ett avtal som innebär att pengarna hålls skyddade. Jag har inte kunnat hitta någon vägledning för när mäklaren bör göra detta.
Givetvis ska dock TS inte släppa diskussonen med mäklaren och ifall mäklaren inte hjälper till även gärna se till att fallet prövas, om inte i domstol, så i varje fall i FMN.
Det framgår av bloggen som köparna i Erik Olsson fallet skriver att mäklaren där har fällts i fastighetsmäklarnämnden. Mäklaren har dock överklagat till Länsrätten som ännu inte avgjort. Hans argumentering i överklagandet bygger tydligen på att nämnden tagit intryck av massmedia och inte vågat annat fria mäklaren.
Däremot så har tydligen säljaren släppt sin stämmning mot Erik Olsson mäklaren, sedan Erik Olsson tydligen förlikats med resultat att köparen hålls skadeslös. Dvs de har vunnit det målet utan att behöva gå till rättegång. Även detta har mäklaren anfört i sin överklagan, han menar att efterssom köparen lagt ned sin stämmning så är inget fel begånget, och missar den lilla poängen att Erik Olsson har erkänt sig skyldig att betala skadeståndet.
Som jag ser det så finns det en fällande dom i fastighetsmäklarnämnden som inte är en domstol, men en statlig myndighet, med rätt att ex. dra in auktorisation (vilket dock inte är aktuellt i det här fallet). Den har dock ännu inte vunnit laga kraft.
Och den rätsliga prövningen har köparen vunnit utan att domstol tagit någon ståndpunkt.
http://lagenhetmedforhinder.blogspot.com/
Men som sagt förhållandena är troligen lite annorlunda i det här fallet.
Däremot så har tydligen säljaren släppt sin stämmning mot Erik Olsson mäklaren, sedan Erik Olsson tydligen förlikats med resultat att köparen hålls skadeslös. Dvs de har vunnit det målet utan att behöva gå till rättegång. Även detta har mäklaren anfört i sin överklagan, han menar att efterssom köparen lagt ned sin stämmning så är inget fel begånget, och missar den lilla poängen att Erik Olsson har erkänt sig skyldig att betala skadeståndet.
Som jag ser det så finns det en fällande dom i fastighetsmäklarnämnden som inte är en domstol, men en statlig myndighet, med rätt att ex. dra in auktorisation (vilket dock inte är aktuellt i det här fallet). Den har dock ännu inte vunnit laga kraft.
Och den rätsliga prövningen har köparen vunnit utan att domstol tagit någon ståndpunkt.
http://lagenhetmedforhinder.blogspot.com/
Men som sagt förhållandena är troligen lite annorlunda i det här fallet.
Redigerat:
"fällande dom i fastighetsmäklarnämnden som inte är en domstol"
"Och den rätsliga prövningen har köparen vunnit utan att domstol tagit någon ståndpunkt."
Du kan inte mena allvar med dessa två citat?
Fastighetsmäklarnämnden utger inga fällande domar, de varnar (i detta fall).
Om ingen domstol intagit någon ståndpunkt, så har det inte varit någon rättslig prövning, och ingen har vunnit eller förlorat.
"Och den rätsliga prövningen har köparen vunnit utan att domstol tagit någon ståndpunkt."
Du kan inte mena allvar med dessa två citat?
Fastighetsmäklarnämnden utger inga fällande domar, de varnar (i detta fall).
Om ingen domstol intagit någon ståndpunkt, så har det inte varit någon rättslig prövning, och ingen har vunnit eller förlorat.
Redigerat:
Jo jag menar fullaste allvar och jag tycker du märker ord.
Om mäklaren erkänner skadeståndsansvar, men inte att han gjort något fel så börjar det bli lite hårklyverier tycker jag.
Om mäklaren erkänner skadeståndsansvar, men inte att han gjort något fel så börjar det bli lite hårklyverier tycker jag.
Nej nej vänta lite nu. Jag må vara yrkesskadad och lite färgad av juridiken. MEN i det här fallet kan man inte på något sätt säkerställa att Erik Olsson har på något sätt erkänt skadeståndsansvar. Det är stor skillnad mellan en förlikning och ett rättsligt erkännande.
Ta ett exempel, förlikning sker i många fall bara av anledningen att man vill bli av med ett ärende, av goodwill skäl eller för att man vill få det som en ren reklam att man håller en avtalspart skadelös. Det betyder inte alls per automatik att den rättsliga utgången hade förhållt sig på samma sätt. Det är t.ex otroligt vanligt att vi erbjuder förlikningar på alla möjliga skadefall inom försäkringsbranschen. Det är inte på något sätt att anse vara ett direkt erkännande då vi i många fall när förlikning inte kan nås får sedermera rätt rent juridiskt.
Dessutom är det exakt som flera skrivit att fastighetsmäklarnämnden inte har någon juridisk ståndpunkt eller validitet. Det är en nämnd som inte har myndighetsutövande i dess rätta bemärkelse då den inte kan ålägga juridiskt bindande skyldighet utan endast kan utdela rekommendationer eller branschofficiella varningar.
Att endast ta ena avtalspartens blogg som en sanning och ren rättskälla ter väl sig aningens för naivt när det gäller källkritik. Med det inte egentligen sagt att källan är för svag i detta fallet men då ärendet inte kommer utredas till fullo kommer vi troligtvis inte få en ledande dom som kan användas till någon sorts praxis utan bara svaga antaganden
MVH Lorant
Ta ett exempel, förlikning sker i många fall bara av anledningen att man vill bli av med ett ärende, av goodwill skäl eller för att man vill få det som en ren reklam att man håller en avtalspart skadelös. Det betyder inte alls per automatik att den rättsliga utgången hade förhållt sig på samma sätt. Det är t.ex otroligt vanligt att vi erbjuder förlikningar på alla möjliga skadefall inom försäkringsbranschen. Det är inte på något sätt att anse vara ett direkt erkännande då vi i många fall när förlikning inte kan nås får sedermera rätt rent juridiskt.
Dessutom är det exakt som flera skrivit att fastighetsmäklarnämnden inte har någon juridisk ståndpunkt eller validitet. Det är en nämnd som inte har myndighetsutövande i dess rätta bemärkelse då den inte kan ålägga juridiskt bindande skyldighet utan endast kan utdela rekommendationer eller branschofficiella varningar.
Att endast ta ena avtalspartens blogg som en sanning och ren rättskälla ter väl sig aningens för naivt när det gäller källkritik. Med det inte egentligen sagt att källan är för svag i detta fallet men då ärendet inte kommer utredas till fullo kommer vi troligtvis inte få en ledande dom som kan användas till någon sorts praxis utan bara svaga antaganden
MVH Lorant
Fastighetsmäklarnämnden har rätt att dra in en auktorisation, utan auktorisation är det olagligt att jobba som mäklare. Det är alltså en ren myndighetsutövning, tom. mer myndighetsutövning än när advokatsamfundet kan utesluta en advokat. Efterssom mäklarnämnden är en statlig myndighet, till skillnad från advokatsamfundet som bara är en branschorganisation.
Så under förutsättning att deras prickning vinner laga kraft, så är det så mycket dom man överhuvudtaget kan få rörande en mäklares förmåga/oförmåga att utföra sitt arbete. En ev. stämmning i tingsrätten handlar bara om hur man skall värdera det fel som begåtts. Iom att mäklarfirman tagit på sig det ekonomiska ansvaret så är givetvis en tingsrättsprocess ointressant. Sakfrågan är redan avgjord av den instans som har att tolka reglerna runt fastighetsmäkleri.
Men än en gång, det fanns flera komponenter i Erik Olsson fallet som troligen inte finns i det här fallet. Så självklart kan man inte rakt av förutsätta att mäklaren blir fälld även i det här fallet. Men vore jag köpare så skulle jag helt klart inför mäklaren hävda likheterna mellan fallen.
Så under förutsättning att deras prickning vinner laga kraft, så är det så mycket dom man överhuvudtaget kan få rörande en mäklares förmåga/oförmåga att utföra sitt arbete. En ev. stämmning i tingsrätten handlar bara om hur man skall värdera det fel som begåtts. Iom att mäklarfirman tagit på sig det ekonomiska ansvaret så är givetvis en tingsrättsprocess ointressant. Sakfrågan är redan avgjord av den instans som har att tolka reglerna runt fastighetsmäkleri.
Men än en gång, det fanns flera komponenter i Erik Olsson fallet som troligen inte finns i det här fallet. Så självklart kan man inte rakt av förutsätta att mäklaren blir fälld även i det här fallet. Men vore jag köpare så skulle jag helt klart inför mäklaren hävda likheterna mellan fallen.
Jag har mig veterligen inte nämnt något om advokatsamfundet.
Ren myndighetsutövning är för mig att åläggas en rättslig skyldighet inte att berövas en behörighet.
Fortfarande rent juridiskt ser inte jag som att domstolen endast värderar fel utan domstolen enligt svensk rätt såsom jag lärt mig och med de års erfarenhet jag har av juridiken är att domstolen är instansen som dömer OM fel ens begåtts. Nu pratar vi under hela processen hoppas jag om rättsliga fel inte fel i bemärkelsen om att inte utföra arbetet enligt de krav en mäklarbehörighet kräver.
Att mäklarnämnden bedömer att fel har begåtts när det gäller deras föreskrifter för yrket ger ju inte på något sätt en dom som mäklarens avtalspart får ersättning ifrån. Menar du på allvar att det är att likställa om han får en prick/varning med att han per automatik också är juridiskt skadeståndsskyldig.
Jag har suttit och letat lite nu, hinner inte mer men inte funnit någonstans rent praxisrättsligt att en varning från mäklarsamfundet eller något annat behörighetsutövande organ per automatik har gett rättsligt krav.
Fastighetsmäklarnämnden är inte behörig instans att pröva sakfrågan. Ser man till lagrådet så finns alla rekvisit för sakfrågan i skadeståndsärenden ålagt svensk domstol och inte enskild myndighet.
Mäklarfirman har förlikats med sin avtalspart för att förhindra vidare process, fortfarande ser jag inte detta som att man har direkt erkänt skuld i sakfrågan. Jag har svårt att se att du hittar någon annan kollega till mig som håller med din ståndpunkt. En förlikning är inte på något sätt att likställa med ett erkännande rent juridiskt även om jag i många fall privat kan tycka det. Då skulle alla goodwill ärenden runtom i Sverige också innebära att man erkänner fel och tvingas stå för framtida liknande garantier.
Jag hänger mest upp mig av ren princip på denna fråga då jag inte riktigt förstår den juridiska tolkningen. Däremot håller jag i sak med om att fallen skiljer sig åt. Sitter just nu inte så att jag har tillgång till alla papperna i Erik Olsson fallet men kan kika ännu närmare när jag fått fram dokumenten så kan vi diskutera vidare i annan tråd för att inte fortsätta off topic.
MVH Lorant
Ren myndighetsutövning är för mig att åläggas en rättslig skyldighet inte att berövas en behörighet.
Fortfarande rent juridiskt ser inte jag som att domstolen endast värderar fel utan domstolen enligt svensk rätt såsom jag lärt mig och med de års erfarenhet jag har av juridiken är att domstolen är instansen som dömer OM fel ens begåtts. Nu pratar vi under hela processen hoppas jag om rättsliga fel inte fel i bemärkelsen om att inte utföra arbetet enligt de krav en mäklarbehörighet kräver.
Att mäklarnämnden bedömer att fel har begåtts när det gäller deras föreskrifter för yrket ger ju inte på något sätt en dom som mäklarens avtalspart får ersättning ifrån. Menar du på allvar att det är att likställa om han får en prick/varning med att han per automatik också är juridiskt skadeståndsskyldig.
Jag har suttit och letat lite nu, hinner inte mer men inte funnit någonstans rent praxisrättsligt att en varning från mäklarsamfundet eller något annat behörighetsutövande organ per automatik har gett rättsligt krav.
Fastighetsmäklarnämnden är inte behörig instans att pröva sakfrågan. Ser man till lagrådet så finns alla rekvisit för sakfrågan i skadeståndsärenden ålagt svensk domstol och inte enskild myndighet.
Mäklarfirman har förlikats med sin avtalspart för att förhindra vidare process, fortfarande ser jag inte detta som att man har direkt erkänt skuld i sakfrågan. Jag har svårt att se att du hittar någon annan kollega till mig som håller med din ståndpunkt. En förlikning är inte på något sätt att likställa med ett erkännande rent juridiskt även om jag i många fall privat kan tycka det. Då skulle alla goodwill ärenden runtom i Sverige också innebära att man erkänner fel och tvingas stå för framtida liknande garantier.
Jag hänger mest upp mig av ren princip på denna fråga då jag inte riktigt förstår den juridiska tolkningen. Däremot håller jag i sak med om att fallen skiljer sig åt. Sitter just nu inte så att jag har tillgång till alla papperna i Erik Olsson fallet men kan kika ännu närmare när jag fått fram dokumenten så kan vi diskutera vidare i annan tråd för att inte fortsätta off topic.
MVH Lorant