Här har du en demonstration av utrustningen:kisumisu skrev:
Han säger att det fanns 20 st exemplar av utrustningen. En annan källa säger 30 st av en senare digital generation av utrustningen. Så mer eller mindre en gimmick.
Gimmick Japp, men tekniskt helt korrekt,ja.C cpalm skrev:
Merparten av medborgarna tänkte nog att det var för hög risk och för lite vinst att käbbla emot det som faktiskt var ett lagkrav att betala.
Vi andra rebeller betalade inte och levde med att kontrollanten ibland stod utanför dörren....
Idag ja, men 70-80talet? Vi körde en del radiopejling i lumpen å då var 2 bäringar ett måste.D Dilato skrev:
Rävjakt var också ganska kul
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rävjakt_(radio)?wprov=sfti1
Vilken utrustning som TVpejlarna använde har jag noll koll på men att avfärda hela spektaklet som bluff tror jag inte en sekund på.
Jag bjöd in och pratade glatt med dem, efter några sekunder hade de glömt varför de var där 😂D Dilato skrev:
Jag körde runt med min riktantenn i bil just med"rävjakt" flera gånger just på 70-talet.Z Zodde skrev:
Min bibel på den tiden var ARRL handbook och jag tror inte mycket av antennteori och annat har ändrats speciellt mycket sedan dess.
fysiken i just dessa ämnen då var robust och gäller även idag.
Det enda som hänt är att med digital teknik har det blivit extremt mycket enklare och billigare att implementera samma funktion och mer och bättre.
Typ, vem kunde tänka sig på 70-talet att ett 2-kanals 100 MHz oscilloskop kan köpas för typ 1500 kronor, vilket är helt normalt i dag?
Redigerat:
Jag råkade också ut för sån där "skärpt avgiftskontroll" några gånger. Första gången så fort jag flyttade hemifrån, sen några gånger till. Kontrollanterna hade aldrig någon pejlingsutrustning med sig så det gick ju bra att blåneka tv-innehavet.
Ändå tills jag köpte en ny tjock-tv, strax före millenieskiftet då stasistanten i radioaffären rapporterade köpet till myndigheterna. Då fick jag vackert betala en kvartalsavgift. Sen sade jag såklart upp licensen.
Ändå tills jag köpte en ny tjock-tv, strax före millenieskiftet då stasistanten i radioaffären rapporterade köpet till myndigheterna. Då fick jag vackert betala en kvartalsavgift. Sen sade jag såklart upp licensen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Såklart? Mig veterligen betalade en bit över 90-procent licensen. Majoriteten var även då liksom nu nöjda med att tvingas betala för statsmedia.Keiller skrev:
En vän till mig gjorde samma "misstag" så en tv lät jag en som betalade licens köpa åt mig och den andra köpte jag utomlands 😂👌
Är precis som det är med tv abbonemang folk accepterar betala för reklam tv i Sverige. Hade folk varit det minsta emot hade det aldrig gått. Men är mycket det här näven i fickan.
Gäller även så mycket annat såklart.
Jag kan dock vara med om att betala för ett nät som alla får använda. Men som med t ex Boxer var det så att det användes statligt betalda saker till att kränga folk ytterligare kostnader! 😡 Tur att det nätet lades ner i alla fall och fele2 får sköta sitt nu själv! Allt med fördröjningar och andra kvalitetsförluster som även de tycks majoriteten acceptera sorgligt nog.
Redigerat:
Jag är rätt övertygad om att det faktiskt också fanns "angivare" gällande TV-licensavgiften, möjligen självpåtaget men ändå.
Min pappa var nämligen en notorisk licensvägrare, han tyckte det var så mycket s**t redan på den tiden det begav sig så han skulle minsann aldrig betala. I fastigheten där pappa bodde (Kungsholmen, Stockholm) fanns det ca 40 lägenheter, och på samma våningsplan som pappa bodde det ett trevligt men mycket pratsamt par, gubben där kunde ringa på hos valfri granne nån gång i månaden (alltså, han ringde på lite random på olika våningsplan) gärna en söndag kväll när de flesta var hemma, så ställde han sig så i dörröppningen att han kunde glo in i vardagsrummet och t o m fråga om han störde mitt i TV-tittandet. Suspekt om ni frågar mig.
Min pappa var nämligen en notorisk licensvägrare, han tyckte det var så mycket s**t redan på den tiden det begav sig så han skulle minsann aldrig betala. I fastigheten där pappa bodde (Kungsholmen, Stockholm) fanns det ca 40 lägenheter, och på samma våningsplan som pappa bodde det ett trevligt men mycket pratsamt par, gubben där kunde ringa på hos valfri granne nån gång i månaden (alltså, han ringde på lite random på olika våningsplan) gärna en söndag kväll när de flesta var hemma, så ställde han sig så i dörröppningen att han kunde glo in i vardagsrummet och t o m fråga om han störde mitt i TV-tittandet. Suspekt om ni frågar mig.
Redigerat:
Så är det säkert!Maria T skrev:
Lite som med avställda bilar, hur ska myndighter få reda på det om inte nån avundsjuk granne anger.
Nu vet jag dock inte hur vanligt det är.
Men vore kul om nån gammal "pejlare" skulle säga sanningen. Jag menar det spelar ju idag ingen roll oavsett för att idag är alla och betalar oavsett via skatten.
Som gymnasist så bodde jag inte "hemma" och ekonomin var tajt så när jag köpte TV så uppgav jag mina föräldrars adress. Tyckte att det var en lagom nivå av bedrägeri, till skillnad från en kompis som angav Slottsbacken 1, Gamla stan...hsd skrev: