Förutsättningarna för vetenskapligt test i sommar är kanske bättre när tvååringen hunnit bli 10.T TimPellet skrev:
Ser fram emot nya testresultat. Själv ska jag måla/impregnera panel till odlingslådor och får testa mig fram när det gäller kvoten olja/tjära helt enkelt. Dalbränd tjära och rå kallpressad linolja är beställd till utsidan, kokt kallpressad linolja till insidan. Efter grundlig googling där man gång på gång hamnar i denna informativa tråd kan väl ingenting gå fel?!
En sak jag älskar med det här forumet är dels hjälpsamheten och experiementviljan, och när man får små rekommendationer på relaterade ämnen. Nu dök din upp! Så för att lyfta en väldigt intressant tråd från graven...
Vad har hänt sedan dess? Mer än tio år sedan start! Mycket spännande.
edit: ah, såg att Tim inte varit aktiv sedan 2024 ...
Vad har hänt sedan dess? Mer än tio år sedan start! Mycket spännande.
edit: ah, såg att Tim inte varit aktiv sedan 2024
...Det är inte lätt att vetenskapligt reda ut historiska hörsägner, baserade på historiska varianter av produkter...
Kan lägga till en berättelse, tyvärr utan vetenskapliga/upprepningsbara/jämförbara/falsifierbara fakta, men ändå kanske av intresse för trådens ämne.
För ca 20 år sedan satte jag upp några vindskydd för nyplanterade buskar. Vindskydden bestod av två tryckimpregnerade staketstolpar, (15, 20 eller 25 års rötskyddsgaranti), och klen frodväxt läkt i gran (ca 23x36 mm) horisontellt liggande.
Efter uppsättning så drog jag på hemmagjord Roslagsmahogny (1/3-del trätjära, 1/3-del linolja (kokt eller okokt?) och 1/3-del balsamterpentin (=den enda terpentinen som är just 100% terpentin och inte utspädd med lacknafta)) två gånger.
Det har stått sig förvånansvärt bra. Många av läkten är fortfarande ok. En hel del har ruttnat fläckvis. De ställen som ruttnat är huvudsakligen av extra dålig kvalitet pga frodväxthet och defekter.
Av detta drar jag två slutsatser, (ingen av dem vare sig ny eller överraskande):
1) Virkets kvalitet är avgörande för hur bra det står sig.
2) Roslagsmahogny fungerar riktigt bra, och har ett "ombehandlingsbehov" av ca 10 år (+/-5 år).
(Varierar naturligtvis med platsen och utsattheten för fukt, men horisontellt och oskyddat utomhus här i den sydvästra delen av landet där klimatet är milt och fuktigt/regnigt/blåsigt hade det förmodligen gått att förlänga livet på läkten med ombehandling vart 10:e år. Nu har ju vindskydden tjänat ut sitt syfte då buskarna är "vuxna" så därför har ingen ombehandling skett.)
Kan lägga till en berättelse, tyvärr utan vetenskapliga/upprepningsbara/jämförbara/falsifierbara fakta, men ändå kanske av intresse för trådens ämne.
För ca 20 år sedan satte jag upp några vindskydd för nyplanterade buskar. Vindskydden bestod av två tryckimpregnerade staketstolpar, (15, 20 eller 25 års rötskyddsgaranti), och klen frodväxt läkt i gran (ca 23x36 mm) horisontellt liggande.
Efter uppsättning så drog jag på hemmagjord Roslagsmahogny (1/3-del trätjära, 1/3-del linolja (kokt eller okokt?) och 1/3-del balsamterpentin (=den enda terpentinen som är just 100% terpentin och inte utspädd med lacknafta)) två gånger.
Det har stått sig förvånansvärt bra. Många av läkten är fortfarande ok. En hel del har ruttnat fläckvis. De ställen som ruttnat är huvudsakligen av extra dålig kvalitet pga frodväxthet och defekter.
Av detta drar jag två slutsatser, (ingen av dem vare sig ny eller överraskande):
1) Virkets kvalitet är avgörande för hur bra det står sig.
2) Roslagsmahogny fungerar riktigt bra, och har ett "ombehandlingsbehov" av ca 10 år (+/-5 år).
(Varierar naturligtvis med platsen och utsattheten för fukt, men horisontellt och oskyddat utomhus här i den sydvästra delen av landet där klimatet är milt och fuktigt/regnigt/blåsigt hade det förmodligen gått att förlänga livet på läkten med ombehandling vart 10:e år. Nu har ju vindskydden tjänat ut sitt syfte då buskarna är "vuxna" så därför har ingen ombehandling skett.)
Tyvärr är man ju inte så välorganiserad att man dokumenterar exakt vad man gör för att få fram slutgiltiga svar.slothy skrev:
En sak jag älskar med det här forumet är dels hjälpsamheten och experiementviljan, och när man får små rekommendationer på relaterade ämnen. Nu dök din upp! Så för att lyfta en väldigt intressant tråd från graven...
Vad har hänt sedan dess? Mer än tio år sedan start! Mycket spännande.
edit: ah, såg att Tim inte varit aktiv sedan 2024
Men både soldäcket och altanen är kvar, jag tror att jag har behandlat soldäcket ett par gången men gjorde inget åt altanen, i stället lade jag på tak efter några år för att skydda den.
Hej, riksantikvarieämbeten gjorde en längre test på 1980-talet. Under förutsättning att virket är av god kvalitet gäller:T TimPellet skrev:
Bäst är helt obehandlat virke.
Dalbränd tjära, slamfärg är näst bäst.
Lite överraskande.
Jag tjärströk ett hundratal kyrkbyggnader (tak, några få kyrkor även väggar).
Om dalbränd tjära, värm den i vattenbad till 60-70 grader innan du stryker den på torrt virke.
Om Roslagsmahogny, blanda själv 1/3 dalbränd tjära, terpentin och linolja (lika delar). Kimrök om man vill ha svart men kimröken gör att en stor del av linoljan stannar på ytan.
Hoppas att det var till hjälp.
Whaat?M Mikael Larson skrev:
Tjäran skulle allså medföra att virket håller sig sämre än om man inte behandlade det alls?
Det tar jag med en mycket stor nypa salt...
Då slamfärg ingår så är min gissning att det gällde väggar, inte altaner/soldäck/trädäck?M Mikael Larson skrev:
Vidare tolkar jag inlägget så att avsikten var att skriva att dalbränd trätjära gav bäst resultat och att slamfärg gav näst bäst resultat (för träfasader), samt att om det var dålig kvalitet på virket så spelade det ingen större roll hur det ytbehandlades utan det ruttnade upp tämligen fort oavsett?
Ja testen gällde väggar.Oldboy skrev:
Virkets kvalité oavsett om det gäller tak, väggar eller plana ytor utomhus är viktigt, tyvärr så är det få förunnat att kunna lägga vantarna på sen växt gran/fura.
Det senaste från Riksantikvarieämbetet är att de nu tillåter entreprenörer att stryka kulturbyggnader med beck (beck får man genom att koka tjära upp till 300 grader).
De verkar inte ha någon kartläggning eller uppföljning så det ska bli intressant att se resultatet av det. Jag bytte ett antal tak (samt ofta bärande balkar) på grund av stenkolstjäran på 60-70 talet så jag misstänker att vi ser ett nytt liknande scenario.
Intressant!
Blir beck hårt, stelt och bräckligt ungefär som linoljekitt efter några år?
Antar att med beck enbart avses beck gjort på trätjära, inte stenkolstjära?
Har läst någonstans någon gång att det är stor skillnad på trätjära och stenkolstjära beträffande fuktskyddande och konserverande egenskaper för trä och papper, samt även att stenkolstjära på kallmurade grundmurar täpper till så fukt i murbruket inte kan torka ut?
Blir beck hårt, stelt och bräckligt ungefär som linoljekitt efter några år?
Antar att med beck enbart avses beck gjort på trätjära, inte stenkolstjära?
Har läst någonstans någon gång att det är stor skillnad på trätjära och stenkolstjära beträffande fuktskyddande och konserverande egenskaper för trä och papper, samt även att stenkolstjära på kallmurade grundmurar täpper till så fukt i murbruket inte kan torka ut?
Är det för att det är historiskt korrekt, eller ger beck längre perioder mellan underhåll än vanlig trätjära?M Mikael Larson skrev:
Hej. Då jag tjärströk kyrkbyggnader fick jag lägga ner tid på att förklara den dalbrända tjärans egenskaper.
På ytor där virket utsätts för sol torkar inte tjära utan "blöder" och rör sig in i virket. På norrsidor eller där ytor alltid får skugga av träd eller buskar blir tjära till sist torr.
De som ansvarar för kyrkbyggnader önskar ofta ett resultat där taket eller väggar blir svarta, vilket inte blir fallet med dalbränd tjära. Väldigt mörk veckorna efter strykning, sedan successivt gråare för att en tid senare inte synas alls. Om man drar med en spik på virket ett par tre år senare ser man att tjära (som då ser ut som kåda) finns kvar under den grå ytan.
Så,.. Beställaren vill ofta få ett långvarigt svart resultat. Precis som du antog blir beck hårt och bildar en yta, enligt allt jag lätt mig skapar en tät yta en fara om vatten kan tränga in på någon plats, vilket blir en uppenbar risk på yta klädd med spån.
Med vänlig hälsning Mikael
Varför beck?M Mikael Larson skrev:
är det då inte bara att pigmentera tjäran? Verkar vara en bättre idé än att tillåta beck.M Mikael Larson skrev:
Ämbetet är "allsmäktiga". Det är inte heller de som betalar misstag.Sommartorparn skrev:
Jag strök helst bara dalbränd tjära, uppvärmd i vattenbad till 60-70 grader (det gällde att bevara kådämnen).
Några få gånger blandade jag i Falu röd pigment (på Skansens alla kyrkbyggnader) eftersom de begärde det.
Nackdelen med pigment är att man måste blanda i kokt linolja för att binda pigment och på ytor med lite sol skapas med åren en "tät" yta av linolja och pigment.
Med vänlig hälsning Mikael
