Status
Inte öppen för fler kommentarer.
För att ta det hela från börja... Jag flyttade "hem" till min barndomstrakt för tre år sedan, efter 25 år i stockholmstrakten. Ett år senare köpte vi det här huset:
Visa bilaga 22
byggt 1916, och i delvis orört, delvis "renoverat" skick. Renoveringarna had skett lite då och då under 50- 60- och 70-talen, vilket innebar en provkarta av dessa olika decenniers inredningsmode och materialtrender...

MEN...

Genom allt detta lyste husets själ. (Klyschigt, ja ja ja, men det var så det var!) Nu - snart två år senare - är renoveringen 70% klar och vi har bott i huset i snart ett år. Känslan är svår att beskriva!

Det vi har gjort är:
* Bytt bottenbjälklag, isolerat och lagt in vattenburen golvvärme i hela undervåningen
* Återställt den gamla rumsindelningen (i stort sett)
* Bytt ut fönster som satts i vid 60-talsrenoveringen. Tog ett tag att hitta gamla fönster med rätt mått - dom är STOOOORA!
* Byggt badrum med vedeldad bastu i det som förut var "nya köket".
* Isolerat vinden med en halvmeter lösull (cellulosafiber)

Förutom detta så är det naturligtvis nya ytskikt (Målning/tapetsering) och ett gäng pill med fönster etc etc.

Vi har försökt få huset att kännas "gammalt", utan att få känslan av folklivsforskning/museum. Vi har t.ex. använt linoljefärger, men inte återanvänt gammal pärlspont av standardmått eller gamla vanliga fyrtumsgolv.

Nu hinner jag inte skriva mer, måste göra klart tonåringens rum...
 
Charmigt hus! Vi har precis samma inställning som ni, att huset ska kännas gammalt utan att det är "ofräscht och mossigt".
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.