För att ta det hela från börja... Jag flyttade "hem" till min barndomstrakt för tre år sedan, efter 25 år i stockholmstrakten. Ett år senare köpte vi det här huset:
Visa bilaga 22
byggt 1916, och i delvis orört, delvis "renoverat" skick. Renoveringarna had skett lite då och då under 50- 60- och 70-talen, vilket innebar en provkarta av dessa olika decenniers inredningsmode och materialtrender...
MEN...
Genom allt detta lyste husets själ. (Klyschigt, ja ja ja, men det var så det var!) Nu - snart två år senare - är renoveringen 70% klar och vi har bott i huset i snart ett år. Känslan är svår att beskriva!
Det vi har gjort är:
* Bytt bottenbjälklag, isolerat och lagt in vattenburen golvvärme i hela undervåningen
* Återställt den gamla rumsindelningen (i stort sett)
* Bytt ut fönster som satts i vid 60-talsrenoveringen. Tog ett tag att hitta gamla fönster med rätt mått - dom är STOOOORA!
* Byggt badrum med vedeldad bastu i det som förut var "nya köket".
* Isolerat vinden med en halvmeter lösull (cellulosafiber)
Förutom detta så är det naturligtvis nya ytskikt (Målning/tapetsering) och ett gäng pill med fönster etc etc.
Vi har försökt få huset att kännas "gammalt", utan att få känslan av folklivsforskning/museum. Vi har t.ex. använt linoljefärger, men inte återanvänt gammal pärlspont av standardmått eller gamla vanliga fyrtumsgolv.
Nu hinner jag inte skriva mer, måste göra klart tonåringens rum...