Om jag förstod hans resonemang rätt så är hans största invändning mot amorteringskravet att det kan sätta hård ekonomisk press på personer som har fått ändrade ekonomiska omständigheter. Ex, ett par har köpt en lägenhet och så blir båda av med jobbet, räntan + amortering som tidigare inte var ett problem är nu högre än deras nuvarande inkomst. Det vettiga i det läget är då att vänta med att amortera men det får de inte göra utan tvingas sälja, kanske med förlust på en svikande marknad.

Det tycker jag är en rimlig invändning, men lösningen borde kunna vara att ge möjlighet till undantag från amortering vid ekonomiska svårigheter snarare än att helt avskaffa ett i grunden (i mitt tycke) sunt krav.
 
  • Gilla
SvanteC och 2 till
  • Laddar…
Per definition måste väl egentligen allt man lånar till vara överkonsumtion, eftersom man inte har de pengarna.

Rimligtvis bör gälla att om man inte har några lån så får man ingen ökad press vid inkomstbortfall. Vilket leder till slutsatsen att det inte är amorteringskraven, utan lånen i sig, som är boven i dramat.
 
  • Gilla
MultiMan och 4 till
  • Laddar…
Och hans påstående igår i SVT att " ett slopande av amorteringskravet, ger inte ökad konsumtion av annat " är ju helt galet. Vad menar han att låntagare ska göra med de pengar, som de slipper amortera? Antagligen kasta bort, för att köpa varor och tjänster är det väl ingen som tänker göra varken omedelbart eller i framtiden?
 
Oldboy Oldboy skrev:
Per definition måste väl egentligen allt man lånar till vara överkonsumtion, eftersom man inte har de pengarna.

Rimligtvis bör gälla att om man inte har några lån så får man ingen ökad press vid inkomstbortfall. Vilket leder till slutsatsen att det inte är amorteringskraven, utan lånen i sig, som är boven i dramat.
En tillbakagång till en bytesekonomi låter som ett helt rimligt svar på problemen med dyra bostäder och hög/stor belåning.
 
H hapazard skrev:
Om jag förstod hans resonemang rätt så är hans största invändning mot amorteringskravet att det kan sätta hård ekonomisk press på personer som har fått ändrade ekonomiska omständigheter. Ex, ett par har köpt en lägenhet och så blir båda av med jobbet, räntan + amortering som tidigare inte var ett problem är nu högre än deras nuvarande inkomst. Det vettiga i det läget är då att vänta med att amortera men det får de inte göra utan tvingas sälja, kanske med förlust på en svikande marknad.

Det tycker jag är en rimlig invändning, men lösningen borde kunna vara att ge möjlighet till undantag från amortering vid ekonomiska svårigheter snarare än att helt avskaffa ett i grunden (i mitt tycke) sunt krav.
Man kan ju tänka sig att själv avsätta en summa varje månad till en buffert som är tänkt att räcka under någon rimlig ”omställningstid” vid sjukdom, olycka eller annat. Det kan man ju ta sig råd till, eftersom bankerna räknar på en betydligt högre ränta än den nu rådande.
 
halper halper skrev:
Man kan ju tänka sig att själv avsätta en summa varje månad till en buffert som är tänkt att räcka under någon rimlig ”omställningstid” vid sjukdom, olycka eller annat. Det kan man ju ta sig råd till, eftersom bankerna räknar på en betydligt högre ränta än den nu rådande.
Ponera att du köper ett hus och blir långtidssjukskriven ett halvår efter det, din idé känns lite vinglig.
 
Darling McFluff SKJB021 skrev:
Ponera att du köper ett hus och blir långtidssjukskriven ett halvår efter det, din idé känns lite vinglig.
Ja, jag håller med. Tänk om man köper ett hus som är jättebilligt där man vill bo, men det ändå är dyrt (för att det ligger i Stockholm eller något). Man sliter och gnetar, lägger undan varje peng. Till slut kan man betala sina 15% eller vad det är. Så smäller det till. Skittråkigt, ja jag håller med. Samtidigt finns det lösningar: vi har erbjudits en försäkring som täcker ränta och amortering i 18 månader eller vad det är. Eller så sparar man längre. (Eller så erbjuds amorteringsfrihet i särskilda fall. Tycker inte det är en jättedålig idé, men känns som att det blir en del subjektivitet och tyckande.)
 
halper halper skrev:
Ja, jag håller med. Tänk om man köper ett hus som är jättebilligt där man vill bo, men det ändå är dyrt (för att det ligger i Stockholm eller något). Man sliter och gnetar, lägger undan varje peng. Till slut kan man betala sina 15% eller vad det är. Så smäller det till. Skittråkigt, ja jag håller med. Samtidigt finns det lösningar: vi har erbjudits en försäkring som täcker ränta och amortering i 18 månader eller vad det är. Eller så sparar man längre. (Eller så erbjuds amorteringsfrihet i särskilda fall. Tycker inte det är en jättedålig idé, men känns som att det blir en del subjektivitet och tyckande.)
Du kan alltså vara sjuk 18 månader, det är bra men hinner knappast bota våra sjukdom- eller olycksfall.

Givetvis ska man ha en budget för oförutsedda händelser, jag instämmer.
 
S
"Svenskar lånar inte på huset för överkonsumtion"
Detta är faktiskt sant, svenskar lånar på huset för att bygga ut, renovera och liknande som ökar värdet (investering).
I Grekland så lånade man för lyxvaror så som dyra bilar och annat onödigt som tappade värde med åren. Problemet var att bankerna glatt lånade ut till Grekerna trots att denna konsumtion inte var hållbar.
 
Fairlane
Darling McFluff SKJB021 skrev:
Ponera att du köper ett hus och blir långtidssjukskriven ett halvår efter det, din idé känns lite vinglig.
Fast du har ju samma problem med amorteringskrav. Om man lagt undan en buffert på 100' så räcker den kanske inte om man blir långstidssjukskriven, men den räcker längre än att man amorterat samma slant.
 
L L-E skrev:
En tillbakagång till en bytesekonomi låter som ett helt rimligt svar på problemen med dyra bostäder och hög/stor belåning.
Det var inget jag skrev, och definitivt inget förslag från min sida.
Jag bara reflekterade över de grundläggande definitionerna och problemformuleringen.
 
K
S DanielF skrev:
"Svenskar lånar inte på huset för överkonsumtion"
Detta är faktiskt sant, svenskar lånar på huset för att bygga ut, renovera och liknande som ökar värdet (investering).
I Grekland så lånade man för lyxvaror så som dyra bilar och annat onödigt som tappade värde med åren. Problemet var att bankerna glatt lånade ut till Grekerna trots att denna konsumtion inte var hållbar.
Trams! Svenskarna kanske använder de pengar de tjänar för lyxkonsumtion och lånar pengar till renoveringar. Grekerna kanske använde pengarna de tjänade till att "investera" i huset och lånade till lyxkonsumtion. Ser inte riktigt skillnaden.

Egentligen är det lyxkonsumtionen som är problemet..

I min värld borde man först betala av lånen innan man köper en ny bil. Men ta en runda i våra villakvarter och många har bilar värda en stor del av deras lån...

Har flera bekanta som menar att det är så billigt att låna pengar att vi är dumma som inte lånar något. Men vad är egentligen egenvärdet i att ha ett lån på 3,5 miljoner när de inte lever speciellt mycket bättre än oss? Kanske reser de litelite bekvämare i sin nya jätteaudi, men är det det som är livskvalitet?
 
Oldboy Oldboy skrev:
Det var inget jag skrev, och definitivt inget förslag från min sida.
Jag bara reflekterade över de grundläggande definitionerna och problemformuleringen.
Tyckte att du skrev att det var ett grundläggande problem att låna oaktat till vad. Alternativet till detta är en bytesekonomi.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.