Fördelen med om du är ägaren av vägen är att du helt bestämmer över dess underhåll. Eller frånvaro av underhåll. Det är inte negativt för dig att äga vägen.B Byggsnyggen skrev:
Redigerat:
Jo, han antydde att ”mitt” vatten förstör vägen och att jag nog därför behöver dika. Vet inte om han bara testade mig för att se om jag kan tänkas ta kostnaden eller om han verkligen menade det.A AG A skrev:
Och du har ingen som helst nytta av vägen varken nu eller om 30 år för något skogshygge eller åtkomst av din mark?
Vad gäller lagar och bestämmelser rörande vägar, är lagstiftningen speciell. De flesta lagar är väldigt många hundra år gamla och man blir många gånger chockad över hur de lagarna.Claes Sörmland skrev:
I det gällande fallet kan jag inte ge några källor, då jag egentligen inte är insatt. Utan jag bor bara på landsbygden, där skogar och åkrar är fulla av gamla vägar. Av många finns inte minsta spår, och ingen minns dem. De kommer oftast kännedom vid avstyckningar, bygglovsansökningar etc. Om det visar sig ha funnits en väg där, så ska den vara där, eller "dödas". Att döda en väg är väldigt svårt. Då kvarstår alternativet att göra/hålla den farbar.
Jag svär inte på att jag har helt rätt på alla punkter. Men så har det iallafall gått till här i trakten vid flera tillfällen.
Men man är ju aldrig skyldig till att vatten faller på sin mark och rinner ut. Jag kan ju exempelvis inte be grannen täckdicka runt min tomt för att vattnet från hans mark vill rinna över min tomt. Detsamma gäller ju "hans" väg. Tycker han att vatten från din mark vill passera vägen så är det ju hans problem. Som trevlig och tillmötesgående markägare, låter du honom rusta på din väg på din mark.B Byggsnyggen skrev:
Då har det nog handlar om gamla samfällda vägar eller vägar som ligger där med servitut. De är knepiga att ta bort för markägaren. Annars generellt finns ingen underhållsskyldighet av en enskild väg som en markägare har byggt. Den kan både byggas och läggas igen utan någon byråkrati om det inte finns detaljplan eller strandskydd som komplicerar det.A AG A skrev:
Fel.tio_Pepe skrev:
Jag hade kommit med 2 alternativ till grannen. 1: Jag kan bekosta det mot att du får betala en avgift varje månad för att bruka vägen över min mark. 2: Hitta en annan väg till din fastighet om du ej är nöjd för detta är min privata mark.B Byggsnyggen skrev:
Enligt TS kännedom om vägen, så var min tolkning att det inte var hans egna väg för privat bruk. Utan en mycket, mycket gammal väg som kanske tidigare ingått i vägsystemet.
En egenbygt privat väg finns normalt inga krav kring. Dock kan den även göra det "av gammal hävd". Dvs om vägen funnits och brukats av två mansgenerationer.
Men det är en annan historia
En väg på en fastighet som inte är kopplad till något servitut och inte är en publik väg är helt och hållet fastighetsägarens egendom. Vad jag kan se har den inte ens någon egen juridisk existens.
Det är nog vår Herres vatten och inte mitt eller ditt. Det kommer ju ovanifrån.
Det han kan göra är väl att lägga sandsäckar om det är så att din mark släntar ner till vägen och över den och drar med sig gruset.
Det kostar att fixa diken och en bra väg och det är inte du som kör där så det får han ta på sig.
Här var en som gjorde vid sin väg https://www.byggahus.se/forum/threads/vaegen-rinner-bort.73027/#post-498170
Det han kan göra är väl att lägga sandsäckar om det är så att din mark släntar ner till vägen och över den och drar med sig gruset.
Det kostar att fixa diken och en bra väg och det är inte du som kör där så det får han ta på sig.
Här var en som gjorde vid sin väg https://www.byggahus.se/forum/threads/vaegen-rinner-bort.73027/#post-498170
Nåja, även vid ett beslut enligt 49 § anläggningslagen av Lantmäteriet (ett officialservitut för väg) så ska ju grannen betala ersättning för vägen till fastighetsägaren. Så det blir på intet sätt grannens väg utan en rätt att använda vägen mot ersättning ges av myndigheten.