Det finns ingen spänning *av betydelse* för processen i nollan. Och med en supraledande ledare är en noll, nada, ingenting.R RoAd skrev:
TS är förmodligen inte intresserad av icke ideala förluster utan av principen spänning/ström/last. Det är bara att krångla till det i onödan.
Ohms lag är i sig en approximation, först härledd experimentellt. Den har dock visat sig gälla i en stor mängd fall, t.o.m. ned på nivån där ledaren består av några fåtal atomer.C cpalm skrev:
Det korrekta är att anta att ledaren har försumbar resistans, jämfört med andra komponenter i kretsen. Annars får du fundera på vad Ohms lag säger om du exempelvis kortsluter ett batteri med en ideal ledare. Spänningsfallet är noll, så strömmen borde också bli noll? Eller?
Spänningsfallet borde bli batterispänningen? Men även om du kortsluter med supraledare så har batteriet en inre resistans.A Alexander HB skrev:
Exakt det som är "dilemmat".A Alexander HB skrev:
Det korrekta, enligt min mening, är att betrakta strömkretsteorins ledare som en ren symbol för potentialekvivalens. Icke att förväxla med en ledare i den fysiska världen.
Dvs. ditt exempel symboliserar inte ett kortslutet batteri, utan ett batteri där polerna har samma potential, dvs. ett urladdat batteri. Och då är det ju helt korrekt att strömmen också blir noll.
Vore det inte bättre att ännu mer göra ett tydligt exempel av TS fråga dvs likt det Bo gjorde fast med lite fler små detaljer och avpassat för olika delar av frågan. Resonemangen senare och det sk dilemmat tillför väldigt lite ens för någon som är teoretiskt intresserad.
Ja, jag håller med. En (antagen) ideal ledning som, i kopplingsschemat, förbinder två punkter visar endast att dessa två punkter egentligen är samma "nod". Vill man ha en riktig ledning är det bara att bita i äpplet och lägga dit motsvarande resistans, induktans, kapacitans, etc., i schemat.C cpalm skrev:
I ditt fall med supraledaren:A Alexander HB skrev:
U = I*R => 0 = I*0
Ekvationen ovan är sann för alla möjliga värden på strömmen (I). Kan inte se att ohms lag står i konflikt med verkligheten här?
Du får utgå från #4 Bo skrev det är i princip det som förklarar och dessutom på sedvanligt bra sätt det du behöver och frågar om. Du får se allt som genererat i trafon och sen låter du spänningen runt kretsarna falla allt efter strömmar och motstånd i de olika delarna. Dina två volt är alltså IxR för sträckan tillbaks till nedre vänstra hörnet vid trafon. Vill du söka lite så kolla exempel där man använder Kirchhoffs två lagar det bör klarna för dig lite om du börjar där och med lättsmälta exempel.A Achren57 skrev:
Halva din tråd har ju dragits ner av det dilemma diverse skribenter verkar funnit. Det kan du fullt ut bortse från de som dragit in det kan säkert inte göra reda för sig och det har redan kantrat tyvärr.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 840 inlägg
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 840 inlägg
Vad händer om det blir tvärkortis i belastningen, 0 ohm, så att spänningen över belastning också är 0 ohm. Vilken spänning upplever man då mellan det skyddsjordade höljet på belastningen och moder jord?
Nej med spänningen menar TS om de 2 volten härrör från de 230 volt som genereras i fasen.Bo.Siltberg skrev:
Det genereras ingen spänning annat än från fasen/plusspolen
Spänningsfallet i nolledaren är inte frågeställningen utan varför att det kan finnas en spänning där av 2 volt, i ett icke idealt system.
Det är som att kortsluta med en supraledare. Det finns då ingen belastning annat än kraftkällans inre resistansens. Frågan är mao lite olyckligt formulerad. Om energikällan är ett batteri övergår energin där då till värme och kemiska reaktioner.Bo.Siltberg skrev:
Redigerat:
Klicka här för att svara

