Håller med dig. Men låt oss säga att fler meter plank i kvartersmark faktiskt ökar otryggheten (alltså en känsla som individerna i populationen upplever och som faktiskt begränsar deras livskvalitet) på ett enkelt kausalt sätt. Då kan man ju fundera på om det ska byggas så många meter plank om de inte fyller andra viktiga funktioner.J Jonte Karlsson skrev:
(Nu tror jag förvisso inte detta komplexa ämne är så enkelt och att det finns en sådan enkel kausalitet.)
Tänkte mer att plank inte riktigt är är faktorn för att förstå om folk upplever ett område som tryggt eller ej. Man kan ju också problematisera termen folk. Olika individer och grupper upplever olika miljöer som trygga. I t ex tam hemmiljö så tror jag de flesta upplever ombonade lummiga platser fulla av plank, staket och variation som trygga. Ensam kvinna på väg genom ett okänt område nattetid kan nog tänkas uppleva samma miljö som rena överfallsvåldtäktsupplägget. O s v.K Krille4 skrev:
För den som passerar där skapar dom låsta innergårdarna otrygghet. Lugnet i Malmö är ett obehagligt kvarter att gå igenom med murar och spetsiga staket.F finnemang skrev:
Sen undrar jag om man inte blir lite otrygg av att bo där med, i borgen, med barbarerna utanför.
Claes Sörmland skrev:
Lite svårt att säga. Men min erfarenhet är att det finns en konsensus i de här frågorna rent generellt (med ett fåtal undantag). Ofta är det fastighetsägare som initierar projekt som ämnar att öka tryggheten i ett område. i ett tryggt område är fastigheter mer värdefulla. Sen tror jag att samhällsplaneringen blir allt mer evidensbaserat.
Passar även på att komma med ett förtydligande. Det är inget fel med att ha ett plank ut mot en gata ur ett trygghetsperspektiv. Att ha tydliga avgränsningar mellan det privata och det offentliga är positivt och stärker den sociala kontrollen. Det är när planket blir så högt att kopplingen mellan byggnaden och gatan helt upphör som kan innebära problem. Sen tror jag inte att en mur eller ett plank runt en villaträdgård skulle påverka allt för mycket. Men skulle alla grannar göra likadant skulle vi nog få ganska tråkiga, och eventuellt otrygga gator. Sen kanske inte våra villaområden är där vi har de stora otrygghetsproblemen.
Jag tror att du har en poäng i detta. Men alltså inte att byggnadsnämnden ska ha koll på grannskapet utan att det ligger en någon paternalistisk människosyn och lurar där man uppskattar social kontroll som politiskt koncept. Och social kontroll är ju väldigt kraftfullt för att få in människor i fållan, egentligen det enda som fungerar effektivt. En del av folkhemsbygget var ju dessa idéer. Låt oss säga att jag inte tror det var en slump av 60-talets låga villastaket mest var symboliska och knappast klarade att hålla någon ute eller inne. Tidsandan rensade bort taggiga häckar, plank och spetsiga höga staket.F finnemang skrev:
Det är bara bra att de stoppar plank. Det finns inget mer trashigt att se i ett villaområde..
Haha, hur känner du inför tujahäckar? Och vita och svarta trähus?S SueCia skrev:
Intressant.
Tror du den översta platsen blir en mer eller mindre trygg plats med ett 2m högt plank uppslaget tvärs över mitten?
Samtidigt är jag ganska mycket emot påfundet där t.ex kommuner satsar pengar på vad de ibland hänvisar till som "upplevd trygghet".
Det är skillnad på att bidra till faktisk trygghet och falsk upplevd trygghet. Det senare tycker jag inte är värt skattepengar.
inga problem
Jag förstår en kommuns motivering om man vill undvika en viss utformning rent estetiskt. Då finns massvis med argument till att du ska få ett nej. Men inbrottsmässigt och trygghetsmässigt är jag tveksam till, hur skulle brottsligheten förändras i Beverly hills om de tog ner sina murar? Undrar verkligen om det får önskad effekt? Gör kommunerna rätt i gatubilden utan att tvinga privatpersoner anpassa sina hus löser man nog det.
Nu gör du en klassisk politikerbortförklaring - "det är bara upplevd otrygghet, inte faktiskt otrygghet".HeineA skrev:
Upplevd otrygghet ÄR otrygghet. Otrygghet ÄR en känsla. Precis som att en flygrädd person har en äkta rädsla, inte "upplevd" rädsla.
Felet ni gör är att ni likställer otrygghet med den faktiska risken att utsättas för något själv rent statistiskt. Det är två olika saker. Det finns givetvis ett samband men det är inte ett 1-1-förhållande. Jag själv bor i ett område där jag tappat räkningen på hur många killar som blivit avrättade med en kula i huvudet i år. Var och varannan kväll somnar man till sirener och polishelikopter. Barn på väg till skolan får inte sällan runda avspärrningar där man inte ens hunnit sanera blodet från nattens avrättning.
Enligt ditt sätt att se på det så har man alltså ingen som helst rätt att påverkas eller känna sig otrygg under sådana omständigheter, eftersom risken att man själv ska få en kula i huvudet fortfarande är nästintill obefintlig. Exakt så som politiker brukar (bort)förklara det hela eftersom det är ett tacksamt sätt att visa siffror som visar att det är jättejättejätteliten sannolikhet att en vanlig svensson ska bli förnedringsrånad/nedslagen/mördad. Det är lite mer komplicerat än så.