Att kräva av en människa att denne aldrig skall förändras är att sätta denne i ett fängelse. Uttalade löften är dock en annan sak...Ensamstående mamma skrev:Det har jag gjort, med exakt det du säger. Svaret tillbaka blir att jag inte håller vad jag en gång sagt
Vad hände med "trohet tills döden skiljer er åt" ?Ensamstående mamma skrev:Det har jag gjort, med exakt det du säger. Svaret tillbaka blir att jag inte håller vad jag en gång sagt
Ta dig ur "ingenmansland" så fort du kan, blir sällan något gott av att vara mittemellan.
Det är dom små barnen du ska vårda, inte dom vuxna och om han blir tjurig etc så ta inte åt dig av det utan han får ta tag i sitt. Det var ju detta han ville.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Så sant. Han säger att han inte vet vart han har mig när jag ändrar mig hela tiden. Det jag har ändrat mig om är beslutet jag tog i chock att bo varannan vecka i huset tills han hittat ett nytt boende, eftersom jag ska köpa det.MaxPax skrev:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Att jag har sagt varannan veckas boende. Jag tror han har panik för han inser att han inte kommer kunna lösa sin situation innan sommaren.Sir Duke skrev:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Äktenskapslöftena gällde bara i lust uppenbarligen, inte i nöd. Jag kan inte ta mig ur ingemansland förrän han ordnat sitt.D09 skrev:
Och barnen går först för mig i det här, och det har jag också sagt till honom.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Han kanske gör det, och jag räknar med att han har lusläst vilka rättigheter och skyldigheter vi båda har, och insett att jag har enligt lag rätt till hälften av det han anser vara hans, som han ser ett ekonomiskt och personligt värde i. Det jag har försökt säga till honom är att jag inte har nån avsikt att göra det svårt för honom och att han tar det som han anser är hans. Han är otroligt fientligt inställd, men jag tänker inte vara det.Enk Projektet skrev:
Kan inte lösa detta själva på en seriös och vuxen nivå är det nog nödvändigt att ha en advokat som ser till dina intressen...men kom ihåg att advokater tjänar pengar på att hålla processen igång...försök få ett snabbt avslut på detta och gå vidare...räkna med att det kan ta åratal om det nånsin blir bra mellan dej och ditt x...Ensamstående mamma skrev:
Lycka till och stå på dej...
Jag är inte helt säker på var gränsen går, men om ni har beslutat att separera och han börjar använda gemensamma pengar för att göra dyra inköp på egen hand, så börjar det kännas otillåtet, rent av brottsligt. Samma sak med att slänga sådant som verkligen inte är skräp, eller kanske tom ännu värre, förespegla att det slängas som ett sätt att smuggla ut saker.
Ja, även jag råder dig att ta kontakt med en jurist omgående, behöver nog binte vara en advokat, en familjerättsjurist borde räcka långt i detta läget.
Sen hade ju jag spelat in när han blir så där otrevlig, det är verkligen inte roligt, rätt vad det är börjar det trilla ut hotelser också. Det är lätt att spela in med dagens mobiler. Kolla upp och lär så du är förbered och enkelt kan starta en inspelning när han sätter igång.
Sedan, något mycket viktigt där du redan är på väg att "trilla dit". Många som redan genomgått det du nu genomgår, har precis som du nu tycks göra, varit snälla mot sin andra hälft i separationen, gett mer pengar, grejer osv av olika anledningar, för att vara snälla, för att de känt skuld, för att undvika bråk, osv. Efteråt berättar de att de ångrar sig djupt - Varför skulle jag ge bort allt det, jag var ju i samma situation själv och hade samma rätt till allting, åsså gav jag det till den skitstöveln.
Efteråt, när allt lagt sig, och du får distans till detta, så finns risken att du börjar fundera över varför du gav din man en massa extra pengar när allt han gjorde var att köpa dyra grejer till sig själv, smussla undra prylar och vara en skrikig och otrevlig gaphals mot dig, utöver att det var han som faktiskt bröt upp.
Mitt allra startkaste råd, STÅ PÅ DIG NU, så du inte ångrar dig sen. Du ska ju även ha råd att köpa och driva huset på egen hand. Glöm inte att göra en ordentlig kalkyl och budget för det, så du vet att det funkar.
Angående vinsten på huset, så skiljer det beroende på hur man ser det.
Skatteverkets syn: Försäljningspris - Inköpspris - omkostnader* = vinst, som sedan beskattas.
Er syn: Försäljningspris - lånen - omkostnader** - vinstskatt = vinst, pengar över att dela på.
* omkostnader ur skatteverkets syn är sådana kostnader som är avdragsgilla, exvis renoveringskostnader.
** omkostnader ur er syn är enbart sådana kostnader som uppstår i samband med försäljning/bodelning, allt annat har nu ju redan förbrukat och det är "borta", så att säga.
Sen kan jag ju inte låta bli att tycka att din man är en skitstövel som först bryter upp, och sedan tycker du ska flytta ut och börjar bråka och ha sig. Vill han inte leva med dig så är det bara att dra, det är vad jag tycker.
Stå på dig! Du har mitt, och säkert många fler härs fulla moraliska stöd!
Ja, även jag råder dig att ta kontakt med en jurist omgående, behöver nog binte vara en advokat, en familjerättsjurist borde räcka långt i detta läget.
Sen hade ju jag spelat in när han blir så där otrevlig, det är verkligen inte roligt, rätt vad det är börjar det trilla ut hotelser också. Det är lätt att spela in med dagens mobiler. Kolla upp och lär så du är förbered och enkelt kan starta en inspelning när han sätter igång.
Sedan, något mycket viktigt där du redan är på väg att "trilla dit". Många som redan genomgått det du nu genomgår, har precis som du nu tycks göra, varit snälla mot sin andra hälft i separationen, gett mer pengar, grejer osv av olika anledningar, för att vara snälla, för att de känt skuld, för att undvika bråk, osv. Efteråt berättar de att de ångrar sig djupt - Varför skulle jag ge bort allt det, jag var ju i samma situation själv och hade samma rätt till allting, åsså gav jag det till den skitstöveln.
Efteråt, när allt lagt sig, och du får distans till detta, så finns risken att du börjar fundera över varför du gav din man en massa extra pengar när allt han gjorde var att köpa dyra grejer till sig själv, smussla undra prylar och vara en skrikig och otrevlig gaphals mot dig, utöver att det var han som faktiskt bröt upp.
Mitt allra startkaste råd, STÅ PÅ DIG NU, så du inte ångrar dig sen. Du ska ju även ha råd att köpa och driva huset på egen hand. Glöm inte att göra en ordentlig kalkyl och budget för det, så du vet att det funkar.
Angående vinsten på huset, så skiljer det beroende på hur man ser det.
Skatteverkets syn: Försäljningspris - Inköpspris - omkostnader* = vinst, som sedan beskattas.
Er syn: Försäljningspris - lånen - omkostnader** - vinstskatt = vinst, pengar över att dela på.
* omkostnader ur skatteverkets syn är sådana kostnader som är avdragsgilla, exvis renoveringskostnader.
** omkostnader ur er syn är enbart sådana kostnader som uppstår i samband med försäljning/bodelning, allt annat har nu ju redan förbrukat och det är "borta", så att säga.
Sen kan jag ju inte låta bli att tycka att din man är en skitstövel som först bryter upp, och sedan tycker du ska flytta ut och börjar bråka och ha sig. Vill han inte leva med dig så är det bara att dra, det är vad jag tycker.
Stå på dig! Du har mitt, och säkert många fler härs fulla moraliska stöd!
Ja, det var delvis det jag fiskade efter när jag frågade vad det var ni hade kommit överens om.cust3000 skrev:
TS, nästa gång han drar upp att du sagt att ni kan bo varannan vecka i huset, kan du svara att ni även sagt att ni ska älska varandra i nöd och lust, men att det har förändrats och ni inte kan stå för det, på samma sätt kan du inte växelbo längre.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Det var ett bra svar och så sant. Det ska jag ta till mig. Jag förstår dock hans osäkerhet kring mig då jag är osäker som person och har svårt att ta beslut utan att väga in alla för och nackdelar. Dålig självkänsla är väl också ett bra ord på det.
Det är därför vi står som en kompakt mur bakom dig för att stödja och hjälpaEnsamstående mamma skrev:
En person med mer skinn på näsan kanske rentav hade packat hans kläder i en väska och ställt ut på trappen och sedan bytt lås.
Det är nog inte så vanligt att man "gör slut" och sedan kräver att få bo kvar ändå. Han har ju trots allt sina föräldrar och sin "nya" som säkert kan erbjuda en bäddsoffa under en övergångsperiod. I värst fall kan du väl låta honom bo i garaget (om du är blödig).