Antingen har du träffat väldigt lite människor eller så drar du en vals....är väl det dummast jag har hört att män bara skulle vilja skiljas när han träffat en annan!Fagerfjäll skrev:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag orkar snart inte mer. Jag bad om att vi skulle bo varannan vecka för att reda ut lite vad som är vad. Så jag kunde få sörja ifred bland annat. Han sa att jag är välkommen tillbaka om jag ångrar det. Nu när jag har bestämt att jag vill köpa huset, säger han att han aldrig sagt nåt sånt och att vi ska hålla oss till det som är sagt dvs bo varannan vecka tills han hittar något.
Jag orkar verkligen inte mer nu..
Jag orkar verkligen inte mer nu..
Inkompetent skitsnack! Det är sådana myter och svammel som du sprider som gjorde att jag hamnade hela mitt ex:s familj och alla våra gemensamma kvinnliga vänners hatlista när jag ville separera från min ex sambo.Fagerfjäll skrev:
Skit i vad han säger, han försöker köpa sig tid.Ensamstående mamma skrev:
Säg att då säljer ni omgående så märker du om han bluffar.
Du är inte hans spelbräde och han ska vara glad för att du ens vill köpa loss ett halvfärdigt hus.
Han kan ju vara medveten om att han kan förlora mycket pengar på en öppen försäljning.
Det låter verkligen som att det är dags för lite "time out".
Det där att dela bostaden med varannan-veckas-boende tycker jag låter extremt jobbigt!
Så goda vänner kan nog ingen vara i den situationen att det kan vara njutbart.
Det leder ju till att du inte har något alls, som är ditt eget längre.
Går det inte att snabbt ordna en boskillnad där du bor kvar i huset, utan att huset för den delen måste säljas på stört?
Du har ju vissa trumf på hand:
1. Du är barnens mor, vilket för det mesta ger en fördel i vårdnadsfrågan och i besittningsrätten till bostaden, och
2. Det är ju mannen som varit otrogen och vill bryta upp.
Byt lås i dörren och låt honom kvarta hos "väninnan", hos sina föräldrar eller sova på vandrarhem!
Jag tycker han kommer alldeles för enkelt undan!
Ursäkta om detta låter förvirrat och galet, men jag blir ganska berörd av sådant här.
Det där att dela bostaden med varannan-veckas-boende tycker jag låter extremt jobbigt!
Så goda vänner kan nog ingen vara i den situationen att det kan vara njutbart.
Det leder ju till att du inte har något alls, som är ditt eget längre.
Går det inte att snabbt ordna en boskillnad där du bor kvar i huset, utan att huset för den delen måste säljas på stört?
Du har ju vissa trumf på hand:
1. Du är barnens mor, vilket för det mesta ger en fördel i vårdnadsfrågan och i besittningsrätten till bostaden, och
2. Det är ju mannen som varit otrogen och vill bryta upp.
Byt lås i dörren och låt honom kvarta hos "väninnan", hos sina föräldrar eller sova på vandrarhem!
Jag tycker han kommer alldeles för enkelt undan!
Ursäkta om detta låter förvirrat och galet, men jag blir ganska berörd av sådant här.
Varför det?Nyfniken skrev:
Jag menar, varför blir du illa berörd av detta, jag tycker att det i allra högsta grad hör hit.
Varför blunda för fakta? vem av föräldrarna ägnar sig mest åt barnen tror du?
Har du sett statistik över hur uttagna dagar med föräldrapenning fördelar sig?
Och du har väl också läst i tråden hur fadern löser markservicen; med hjälp av sina föräldrar.
Felet är att man traditionellt har utgått från att mamman alltid och automatiskt är bättre än pappan, och att det inte behöver bevisas. Jag tycker man ska värdera varje fall för sig, utan könsglasögon.
OT
TS har inte uttryck något i stil med att kräva enskild vårdnad.
TS har inte uttryck något i stil med att kräva enskild vårdnad.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag vill absolut att vi har delad vårdnad. Barnen behöver och älskar sin pappa. Det är jobbigt att veta att man missar halva deras uppväxt, men jag är inställd på att han får träffa barnen även om jag har dom, eller om han vill hänga med på aktiviteter dom har. Och hoppas på samma sak tillbaka. Vad vinner jag på att vägra låta honom träffa barnen? Det är ju mina barn som förlorar på det. Dom är inte mina ägodelar och ska ha nåt att säga till om. Han kanske inte hinner med det praktiska men är en bra pappa. Många gånger bättre än mig som mamma. Ja, jag är den som dragit det tyngsta lasset och ordnar med det mesta men det innebär inte att jag har mer rätt till barnen än han.
Jag tror att du missförstod mig (om det var min kommentar du svarade på).Ensamstående mamma skrev:
Oavsett om man har ensam vårdnad, delad vårdnad eller gemensam vårdnad fråntar det ju inte (den andra) föräldern rätten att vara med sina barn, eller ha barnen boende hos sig.
(Finns det förresten något som heter delad vårdnad längre? Är inte det samma sak som gemensam vårdnad?)
Men jag ser det som rimligt att den förälder, som tar huvudansvaret för barnen, också juridiskt erkänns rätten till vårdnad.
Se'n får ni jämställdhetsivrare tycka vad ni vill.
Ja, i bland får man inte låta något vara underförstått utan allt måste skrivas med fetstil.Nyfniken skrev:
Men låt oss lämna denna icke-diskussion nu, den leder inte till något positivt för Ensamstående Mamman.
Möjligt att jag var ut och tassade i utmarken, men min avsikt var faktiskt inte att väcka trollen.
Ber om ursäkt för det!